I väntan på mångfald

Idag har sonen och jag varit på adventsgudstjänst i Ängbykyrkan som var full av folk! Ett intensivt, trevligt, barntillvänt program. Är det detta som är det västerländska kulturarvet? Jag gillar psalmerna. Och det var lite drag i sången, men jag insåg att jag kan dem såpass bra bara för att vi firade första advent med skolan när jag var liten. Utom två Jehovas-barn som satt kvar på skolan. Hur utanför kände sig inte de? I lågstadiet hade vi kristendomskunskap! Helt sjukt att alla skulle ha det som ämne och måla teckningar om Gud och lyssna till sagor ur Barnens bibel. Jag minns inget mer än att kristendomsfröken påpekade att jag ritade slarvigt för att molnen var blåa - de är ju vita. Känns verkligen som resursslöseri, när vi hade kunnat ha mer matematik till exempel, eller att fröken hade läst högt för oss. Om personer med olika religioner. Då vi fått besök av olika religionsutövare. Kanske fick lära oss heliga sånger från varje religion. Hade fått uppläst den viktigaste bönen eller trosbekännelsen och på så sätt insett att alla är mer lika än olika. Det hade jag haft mer nytta av idag. För övrigt är jag kluven till religiösa friskolor, men det är en annan diskussion.

Ja blir roligare än nej

Häromdagen sa min son "penionär". "Bli pensionär". Jag hejdade honom och sa att det var alltför tidigt. Inget att eftersträva än. Han måste uträtta lite först. Och det är ju sant. Men tänk vad häftigt det är med alla de pensionärer som lever loppan och lever i nuet och antar nya utmaningar. Jag tänker framförallt på vardagsutmaningar. Min mormor säger verkligen ja till livet. Hon tackar ja till alla möjliga utflykter och semestertrippar, trots att hon är nästan blind och knappt kan gå. Vi har varit på Göta Kanal, Ålandskryss, till Norge på bilsemester två gånger och två dagsutflykter med båt. Jag har också en 76-årig väninna. Hon vågar verkligen hänga med i samhällsutvecklingen. Jag minns sommaren 2001 då jag lärde henne sms:a. Hon vågar säga ja till nya utmaningar. Häromdagen ringde hon och berättade att hon hade kört automatväxlad stadsjeep för första gången i sitt liv. En illaseende person behövde skjuts. Från Vingåker till Eskilstuna! Hon är häftig. Jag hoppas att jag är såpass vital i hjärnan när jag är i hennes ålder. Just att våga testa nya saker. Ibland kan nya saker skrämma, men när du klarar det blir det en seger. Min farmor som bor utanför Göteborg har nyligen fått ny sopsortering då alla sopor ska sorteras och bäras 200 meter bort, istället för att slängas i tunnan utanför radhuset. Detta har roat och oroat henne länge. Tänk om det är halt - då varken får eller kan hon lämna huset. Ska hon lägga plast och papper i rätt behållare? Tänk om hon gör fel... Hittills tycks det nya systemet faktiskt ligga på plus då det ökar samverkan med grannarna. Hon har ju pratat om detta med alla och därför har de erbjudit henne att titta i hennes gamla soptunne-utrymme efter förpackningar och sopor då de går förbi. Så ger de sig tillkänna och då får hon tillfälle att baka en kavring och så ger det en fikastund och så vidare.... Alla är de fina förebilder. Och slutsatsen är följande: Genom att vara social får du testa nya saker. Genom att få testa nya saker får du något att prata om och att vara social kring. Att säga ja till livet är roligare än att säga nej.

Vari ligger lärarens begåvning?

Igår var jag på Fores och lyssnade till Jonas Vlachos som redogjorde för sin studie om vad som är en bra lärare. Den främsta slutsatsen som jag drar med mig in i politiken är att olika lärare matchar olika elevgrupper. Att svaga elever behöver tydligare ledarskap. Det ger ju ett större mandat till rektorerna att känna frihet kring rekrytering (dock inom behörighetsfältet). Men tex att skolor med låg måluppfyllelse kan uppge i annonserna att föreningserfarenhet är en merit.

I studien resoneras kring "begåvade" lärare som om det vore något medfött, inte uppövat. Ett högt gymnasiebetyg = stor begåvning. Kvinnliga lärare med höga gymnasiebetyg misslyckas efter 10-15 år i tjänsten, enligt studien, vilket är sorgligt, men inte oväntat. Beror det på kulturen i skolan, där det ibland råder en jantelag? Där det av äldre lärare upplevs hotfullt att unga, klipska tjejer kommer med hög ambition och dessutom analytiskt tänkande? Glastaket... Eller ligger det hos kvinnorna själva som har en brist på förståelse för olikheter hos eleverna? Eller att de har otroligt höga ambitioner som inte överensstämmer med verkligheten. Men det sjuka är att män med lika höga betyg når goda resultat i alla elevgrupper! Kan det bero på att kvinnorna i högre utsträckning tackar ja till uppdrag inom skolan utöver lärarbiten för att bli föremål för löneförhöjning? Vi är så många "fröken duktig" runtomkring... Vi ska komma ihåg att betygsskalan som lärarna gick ut med för femton år sedan var en annan; den relativa där det räckte med att vara bäst i klassen för att få en femma. Det handlade om att räcka upp handen, vara tyst i övrigt och ha alla rätt på provet. I dagens betygssystem är kvaliteterna och kunskapskriterierna uppräknade. Examinationsformerna varierar. I ett sådant betygssystem krävs någon form av lyhördhet gentemot elevgruppen och en flexibilitet vad gäller stoffet. Är det nyckeln till framgång? Kan man istället studera lärares drivkrafter och se resultaten däri? Eller handlar det om att de lärare som kan kommunicera sina behov och önskemål med rektor bäst (och kanske är mest lika sin skolledare) också lyckas bäst då de därmed kan känna ett stöd från skolledaren och därmed få en tjänst till nästa år som de gillar och lyckas med och på så sätt når höga resultat? Beror kvinnornas misslyckande på att de är vana att vara bäst i klassen och har svårt att se och acceptera andra kvaliteter? Eller går de in i väggen? Handlar det om den lärare som lyckas skapa goda relationer med föräldrarna till barnen tidigt kan pusha eleverna till höga resultat? Eller om att kontinuitet är viktigt för hög måluppfyllelse. Dvs du undervisar eleverna redan i sjätte klass och följer dem upp till nionde klass så att de känner till hur du bedömer och vad som premieras. Ofta är kvinnliga lärare barnlediga efter några läsår i tjänst då en vikarie tar över och bryter av. Det är inte alltid säkert att den ordinarie läraren får tillbaka sin klass. Sedan undervisar hon några år och är föräldraledig igen. Fast det är ju de manliga lärarna också mellan varven... Eller handlar det helt enkelt om hur duktig läraren är på att bygga relationer i klassrummet - med eleverna och det stoff som man undervisar om? Knäcker man koden i att hitta vilken faktor som gör att en lärare når höga resultat skulle nationen kunna vinna mycket. Mer skolforskning behövs!

Bloggat om detta: Rayman, Rekryteringsbloggen, clekterio

Mer valfrihet och lika villkor

Igår var det dags för första mötet med KSL:s utbildningsberedning. Ett trevligt gäng moderater. Jag bidrog med fyra saker:

• Ett ersättaryttrande om att Stockholm stad ska visa öppenhet gentemot länets ungdomar så att de får tillgång till stadens SP- och NV-program och vice versa ge stadens unga valfrihet att söka till länets olika gymnasieutbildningar. Flera moderater anslöt.
• En formulering till avsiktsförklaringen kring hur Stockholms universitet och kommunerna kan samverka kring skolforskning. Givetvis måste det även hittas former för hur de fristående skolorna kan erbjudas att ingå i samarbetet.
• Ett länsövergripande elevdatasystem ska det göras en förstudie kring. I den studien ska det tas hänsyn till om även grundskolan kan ingå, samt om det är möjligt att tillföra en funktion där man inför individuell skolpeng dvs elev som har rättighet till modersmål får högre peng, elev som har dyslexi får högre peng i och med det automatiska trycket på knappen till datasystemet. Dessutom att man måste ta hänsyn till integritetsaspekten då många fler får tillgång till datasystemet/uppgifter om den skolans elever.
• Att kansliet fick fundera över ett uppdrag som undersöker möjigheten att införa uppsägningstid för elevernas räkning samt ev samordning av datum vad gäller avräkning i landets kommuner så att arbetet för fristående skolor underlättas.

Mötena äger inte rum så ofta, men det finns stor möjlighet att driva centerpolitik på regional nivå. Nästa steg blir att kommunicera med länets barn- och utbildningsnämndsledamöter.

LAS

Danmark är verkligen inte föredömliga på alla områden. Men då det gäller arbetsmarknadsreglerna borde Sverige ta efter mycket. Flexicurity kallas det. Den svenska sosseuppfinningen LAS, Lagen om anställningsskydd, som hämmar och hotar existerar inte där.

Ännu ett bevis på att LAS måste avskaffas: Ungdomsstyrelsens rapport om unga i utanförskapsområden. "Gruppen unga som varken arbetar eller studerar visar sig vara oroväckande stor, enligt vår beräkning var den 14 procent bland unga i åldern 20–25 år i hela riket under 2006. I de socialt utsatta områdena är nivåerna mycket högre. I Husby 38 procent..." skriver man i sammanfattningen. Alltså nästan tre gånger så mycket som i övriga landet! Hur mycket tid har inte dessa unga att hitta på bus? Hur liten självkänsla har ungdomarna och hur få förebilder har de i varandra? Har ungdomen väl fått ett jobb sägs han/hon upp när det råder övertalighet eller arbetsbrist. För sist in blir först ut.

Företagarna vill avskaffa LAS för frihetens skull. Men också för att bli mer produktiva och kunna påverka sammansättningen av staben. LAS utarmar arbetsplatserna också. Gruppen anställda riskerar att bli väldigt homogen. Den arbetsplats som saknar personer med annan etnisk bakgrund kan inte rekrytera några. Den arbetsgivare som föredrar en mix i ålder för att man inser att folk kompletterar varandra får en allt högre genomsnittsålder i arbetarskaran. I dagens lågkonjunktur är LAS också en inlåsningseffekt för folk. Man är väl medveten om turordningen och vill inte säga upp sig, för då blir man ju sist in på ett annat ställe - om man får något jobb! Och istället för att göra sitt allra bästa för sin arbetsgivare samlar man anställningsår och ojar sig över stämningen på jobbet eller att man vill röra på sig, men inte vågar, eftersom man då missar turordningen, som blir en självuppfyllande profetia.

Nu har facken insett att det finns en poäng med att luckra upp LAS, åtminstone för mindre företag. Men när ska alla inse att även offentlig sektor måste vara uppblandad och inte någon guldklocke-samlingsplats? Tex borde varje skola i Stockholms stad vara en turordningskrets. Om skolan går dåligt får den rektorn säga upp personal, så att inte det är någon annan skola/rektor som blir drabbad. En rektor vill ju kunna anställa sin personal själv under en anställningsintervju med tillhörande diskussioner kring arbetssätt och profil, som ju ser olika ut från skola till skola, inte få överta personal och säga upp sin egen.

Jag googlar vidare. Är de inte kloka? Facken vill fördubbla uppsägningstiden. Vilket århundrade lever de i? Tror de att alla företagsägare är pampar med sparat kapital på banken? Om man tex måste säga upp pga arbetsbrist så beror det på att utgifterna är större än inkomsterna och trenden är negativ. Hur många kommer inte flagga för uppsägning i tron att det går illa om ett år tex i lågkonjunktur? Det om något är väl otryggt! Men facket lever kvar med sin bild av träpatronerna på näthinnan.

Redan i februari 2006 kom Centerpartiet ut med idén om att slopa LAS för unga. Jag fick en artikel i City publicerad hösten 2007 om att stockholmsskolorna skulle slippa LAS.
Annie har också skrivit om detta idag ett som vanligt lysande sätt.
Intressant: LAS, facket, flexicurity, centerpartiet, centern, arbetsmarknad, ungdomsstyrelsen, ungdomar.

Konfunderad kring kontrakt

Moderaterna har föreslagit att införa ett kontrakt för nyanlända. Minamoderatakarameller gillar också ett sådant kontrakt. Integrationsministern ser det inte som någon bra lösning och Federley är tveksam. Alla initiativ som försöker hitta lösningar på att få ett samhälle med mångfald är bra, tycker jag. Men förslaget i sig är inte tillräckligt bra. Snarare verkningslöst. Jag skulle känna mig förolämpad om jag kom direkt från kriget där mitt ena barn dött, jag själv hade blivit våldtagen och min man hade dödat i försvar. Skriv under på jämställdhet, mot barnaga, för barnets rätt till egna val osv. Om jag kommer i flykt och verkligen inte kan återvända för att jag är förföljd i mitt hemland - skulle jag låta bli att skriva på om jag inte förstår ordet jämställdhet? Och vad händer om jag inte skriver på? Blir jag hemskickad då? Vad händer om jag skriver under kontraktet, gör mitt allra bästa för att leva jämställt osv och så hamnar jag bredvid grannar där både mannen och kvinnan jobbar heltid, men kvinnan alltid är den som syns i tvättstugan och i mataffären och med barnen i sandlådan? Ska de nyanlända leva mer "svensklärigt" än alla oss som är födda och uppvuxna här? Hur tänker man då? Ska vi utvisa alla homofober? Hur många asylsökande skulle känna sig lurade och tro att de fått klartecken när de skrivit under sitt kontrakt - nu får du bo i Sverige. Det är också en alltför enkel lösning på att stoppa hedersförtryck.

Jag tror att vägen till mångfald går via arbetsplatserna och skolan. När en person anländer ska han/hon tas emot med ett öppet samtal kring vad han/hon har jobbat med i hemlandet. Genom att med respekt ställa positiva höga förväntningar på den nyanlände med familj kan respekt och ev värderingsskifte vinnas. Vilka kompetenser och erfarenheter besitter den nyanlända? Vilka drömmar och mål har han/hon? Om det är möjligt ska personens kompetens matchas med vilken bostadsort det råder brist på sådan kompetens. Incitament ska ges för att personen ifråga ska bosätta sig där kompetensen saknas. Vid inskrivningssamtal på skolan då tolk alltid medverkar kan tex SYV informera föräldrar och barn samtidigt om diverse relevanta svenska lagar och förväntningar. Sedan måste värderingarna erövras på arbetsplatserna i det dagliga arbetet och under skolvardagen. I samtal med andra, genom att lära känna varandra och få ömsesidigt nya perspektiv. Man kan inte tvätta av sig en vuxen persons värderingar och kultur bara för att man flyger från ett land till ett annat. Men att kräva att han/hon följer landets lagar är a och o, precis som tjänstemän ska följa lagar. Erixons domedagsprofetia tycker jag är sorglig. Vad är det för kultur och seder vi ska värna då? Ska vi lagstifta om nubbe och lussetåg?

C gör skillnad!

Jag blev så glad då jag läste Utbildningsförvaltningens förslag till verksamhetsplan för 2009 idag. En kostchef ska tillsättas, biogas ska göras av matavfall, 100 % miljöbilar, källsortering på alla enheter. De har läst Centerpartiets budget inför 2009!! Tack vare en kommentar som förvaltningen fick i ett särskilt uttalande i och med tertialrapport 2 tar förvaltningen ett rejält kliv framåt på miljöområdet. Min skrivelse om klimatgymnasium ska gymnasieavdelningen utreda vidare. En gymnasieskola har redan profilen "hållbar utveckling" med en stor internationell konferens i vår. Det känns härligt att kunna påverka och göra skillnad.

Friskolebesök i fredags

I fredags mötte jag Greger von Sivers, ägaren till Första sportskolan, en fristående skola med bla extra idrott på schemat. Skolan ligger i framtidens skolstadsdel Vinsta. Flera intressanta idéer fick jag. Härligt att möta människor med visioner. Hans vision är att lära eleverna att studera och ta ansvar genom att förstå att man alltid har ett eget val i alla situationer. Idrotten är ett plus som ämneslärarna kan dra paralleller till, bl a fokuseringsträning. Han berättade också att eleverna varje termin får värdera och utvärdera sina lärare i enkäter som är underlag för förbättringar. Som sagt, flera nya "puckar" att gå vidare med i skolpolitikssammanhang.

Centerpartiets nya roll

Jag är hemkommen från Centerpartiets framtidskonvent i Norrköping: Tal av Maud, dialog kring jobb- och företagandefrågor, hur välfärden kan förnyas med avstamp i finanskrisen och valstrategi. Inspirerande! Maud mejslade ut Centerpartiets nya liberala position. Visionen om det hållbara samhället kan bli tryggheten och skapa framtdistro i lågkonjunkturen. Vi ska fortsätta vara den ledande miljökraften som eftersträvar företagande, men också stå upp för öppenhet och integritet i Sverige och i Europa. Jag blir stolt över att vi är det parti som kommer att stå upp mot protektionism och populism, för öppenhet och alla människors lika rätt och värde, i Sverige och i vårt Europa. Listan till Europaparlamentsvalet är tagen. Tre av dessa personer ska in i parlamentet. Fyra fräscha namn toppar: Lena Ek, Kent Johansson, Abir Al-Sahlani och Marie Wickberg. Krister Fahlstedt står på femtonde plats. Han lyckades lobba in en skärpt skrivning i programmet ang HBT. Härligt!

Invald i KSL:s utbildningsberedning

Jag är vald till ersättare för Centerpartiet i KSL:s utbildningsberedning. Kul! Flera av deltagarna känns igen från stadens utbildningsnämnd, bla Johanna (m) och Erik (kd). Vet inte hur mycket som ska förankras eller diskuteras med länets utbildningsrepresentanter, men planen är väl åtminstone att ha en dialog. Jag har en del funderingar på hur arbetet mellan kommunerna i länet skulle kunna gå smidigare ur ett skolperspektiv. De är det dags att börja jobba för NU.

Kyrkoskatt betalar sig

Igår var det kyrkofullmäktige i Bromma församling. Det var en fin och gedigen verksamhetsplan som medlemmarna i församlingen kan vara stolta över. Enligt mig är den värd de 60 öre som dras i kyrkoskatt på varje intjänad hundralapp. Med tanke på julaftonsfirande för ensamma, arbete med enastående, ensamstående mammor och gruppsamtal med barn i sorg. Kyrkan ska finnas där som en stark pelare då vi bäst behöver den. Nästa år ska vi satsa på ungdomar i och med Ängbykyrkans jubileum. Det känns roligt att barn- och ungdomskommittén har fått gehör. För en gångs skull var det ingen som var uppe och petimetrade sig, utan det var god stämning, vilket är ett gott betyg för kyrkoherden. Det enda revolutionerande som hände var att vår nomineringsgrupp kom först ned i Ängbysalen och satte oss längst fram, där s brukar sitta. Då satte de sig på moderaternas plats och de senare på våran. Alla kände sig lite lagom busiga.

Lyssnat på hörselskadade

Idag deltog jag i en paneldiskussion hos HRF, Hörselskadades Riksförbund, Stockholmsdistriktet. Mp och s deltog också. Diskussionen landade i att föräldrar är de bästa att avgöra var deras barn ska gå i skola, om det är integrerat eller i specialskola. Att valfrihet måste råda för alla. Att hörselpedagogernas kompetens måste finnas för skolor att tillgå. Var/hur den organiseras återstår att diskutera. Jag berättade att Centerpartiet i de två senaste budgetarna har haft med betydelsen av kunskap i frågorna hos rektorer, vilket många instämde i. Några tankar fick jag med mig hem att dryfta i partiet. En del lärdom kring hörselskadades villkor. Något allvarligt att bara 15 % av de hörselskadade går vidare från gymnasium till högskola/universitet. Där är en nöt att knäcka. En mamma undrade hur hennes son skulle vilja ta på sig hörapparaten och känna sig likvärdig. Hon efterlyste värdefrågorna. Hade jag fått ordet hade jag sagt följande: Centerpartiet värnar alla människors lika rätt och värde. För att få ett samhälle med mångfald måste vi bejaka det unika hos varje person och acceptera människors olikheter. Den som är hörselskadad besitter kompetenser och förståelser som inte en hörande har. Dessa resurser måste tas tillvara.

Ramar och kramar

Skolpolitiken ska föras fram bättre från Centerpartiets sida, enligt Flanking och Olofsson i DN idag. Det ska bli spännande att höra vad de har att säga kring detta i helgen på framtidskonventet. Mera ramar och kramar behövs i politiken och framförallt i skolan.

Rapsodisk reserapport

Jag har varit i Bratislava med Stockholms län i dagarna tre. Bratislava ligger ju i Slovakien, som är en stat sedan 1993. Plattskatt. 19 % i skatt rättöver. Lite skillnad mot de 81 % min bror blivit föreslagen av Skattemyndigheten att betala... Oroligt under finanskrisen då man har tre jättebilfabriker i staden. En lokal liberal nämnde miljöarbetet som viktigt. Man ska börja källsortera nästa år. Något att få hjälp av EU med kanske. I januari får de euro i alla fall, slovakerna. De älskar kantareller, som typ varje maträtt bestod av. De har egna vinodlingar och varierande ventilationssystem som lätt orsaker en tilltagande heshet.

En ovanligt ovanlig dag

Min dag: Sovmorgon: Var på jobbet vid 9. Lite mejl, 80 min lektion läsning och föreläsning om lässtilar, 20 min rastvakt, spontant lunchmöte för att planera gymnasiemässan, bokade in kompisstödjarmöte, snabbt samtal med elev, skrev vikarieinstruktion, utvecklingssamtal med en elev och förälder, 30 min samtal med kollega som jag är mentor till, hämta material, 80 min lektion då eleverna läste och besvarade läsförståelsefrågor, feedback till två elever, dricka kaffe i personalrummet och råkade författaren Mats Berggren, möblera om klassrummet, boksamtal i 30, nej 50, nej 70, nej 80 minuter. Ett fantastiskt innehållsrikt, analyserande boksamtal om boken "Shoo bre" av Douglas Foley. Där eleverna uttryckte sig nyanserat, lyssnade på varandra, bemötte varandra, argumenterade för sina åsikter och uttryckte komplicerade tankegångar. Med omdömet att detta var den bästa lektion jag haft i hela mitt liv kände vi oss så stolta! Sedan var det bara att meddela betygen för insatsen, vattna blommorna, sudda tavlan och plocka ihop materialet, som vikarien ska ha imorgon då jag åker till Bratislava med Centerpartiet i Stockholms län.

Centerpartiet ger kvinnor utrymme

Lena Ek blev i fredags vald till vice president i ELDR, dvs samlingen av de 55 liberala partierna i EU-parlamentet. Grattis! Grattis till oss i Centerpartiet - jag blir stolt. Det känns som om pulsen inför EU-valet stiger för varje dag. Om 32 veckor dvs 224 dagar kan vi pusta ut efter en grym valrörelse. Härligt! Jag minns när Lena och Maud kandiderade till partiledarposten i Centerpartiet. Jag hade deltagit som ungdomsrepresentant för LSU i FN-mötet Women 2000 i New York ihop med Lena, som då var ordförande i Centerkvinnorna. Trots att jag ännu inte var medlem i Centerpartiet hejade jag på Lena eftersom jag visste vem hon var. Någon i SV förklarade för mig att Lena och Maud var helt olika personligheter och att Maud som då precis blivit vald var bäst. Maud är en mycket bra partiledare. Och då hon gav Lena Ek utrymme att stå på första plats i Europaparlamentsvalet 2004 tyckte jag att det var stort. Det var bevis på ett gott ledarskap. Den rollen har Lena fyllt upp på ett storartat sätt där en britt i ELDR i torsdags menade att hon är "större" än deras egen kvinna, Sharon. En förutsättning för att det ska gå bra för kvinnor är stöd från andra kvinnor och män i närheten. Givetvis måste det finnas ett grundmaterial - en egen drivkraft och uppbygglig kompetens. Men förutsättningarna för att få kvinnor att lyckas tycks finnas i Centerpartiet. Men vi kvinnor i Centerpartiet har det så mycket lättare än andra partier tack vare Karin Söder som var Sveriges första kvinnliga partiledare redan 1986-87. Förebilder är viktigt! 21 år efter Karin Söder fick Sveriges största parti sin första kvinnliga partiordförande.
Lena Ek, Centerpartiet, jämställdhet, ELDR, EP-valet

En lysande dag

Idag ägde Centerpartiet i Västerorts mest publika arrangemang rum, nämligen kaffeservering av Centerkvinnorna i sockenstugan vid Bromma kyrka. Det är en drygt tioårig tradition. Folk vallfärdar till gravarna för att tända ljus och lyktor. Kvinnor i bygden har bakat bullar och kakor för att samla in pengar för att stopp könsstympning i Burkina Faso och till Fistulasjukhuset i Etiopien. 450 personer fikade mellan kl 10.15 och 16.30. 17 000 kr i reda pengar att delas i två delar. Rekord!

Marianne Magnusson, Kerstin Anér, Christina Andersson som är ordförande för Centerkvinnorna i Västerort och Annika Fjelkner-Drivas var nöjda med dagen vid sextiden.

Då var det mörkt och tusentals lyktor och ljus tända för nära och kära i Bromma.