Modern, flexibel arbetsrättslag, tack

Min motion om LAS och turordningsreglerna blev i princip bifallen av Stockholmcenterns distriktsstyrelse igår kväll. Förslaget till stämman lyder: Att skrota LAS till förmån för en modern och mer flexibel arbetsrättslagstiftning i enlighet med motionens syfte. Det är dags att se på företagarna med respekt. Det är dags att sluta se lagstiftningen ur ett totalt arbetarperspektiv. Det är dags att Alliansen vågar sätta ned foten. Vi lever inte på 1800-talet. Vi vill och måste ha fler jobb. Dessa skapas av människor som är villiga att driva företag. Då ska det vara enkelt och lätt att anställa. Och om det inte fungerar måste man kunna säga upp personen ifråga. Företagarna måste också känna att de från samhället har ett förtroende - inte blir misstänkliggjorda. Och ska vi vara ärliga - alla vill ju göra ett bra jobb, trivas och göra rätt för sig - även som arbetsgivare. En chef som beter sig omoraliskt får snart dåligt rykte. En arbetsgivare som sänder ut dåliga vibbar får inte den bästa personalen. Så en reformerad, moderniserad arbetsrättslagsstiftning där arbetstagare och arbetsgivare kan föra en dialog utan tvungen inblandning av fack och statens klåfinger är på tiden. Stockholmscentern går i spetsen för den.

Flera artiklar om LAS: Annie, Johansson, Magnus, Ankersjö. Och jag har skrivit förut och förut.

Carlgren kompetent klimatkaxig

Energidebatten rann ut i sanden när oppositionen stoppade huvudet i sanden. Har man haft fem möten utan att kunna deklarera en klar åsikt kan man inte älta mer. "Vi tog på oss det" sa Andreas Carlgren i Landstingshuset igår kväll direkt efter presskonferensen till ett femtiotal centerpartister från Centerpartiet i Stockholms stad och län. Han redogjorde engagerat, kunnigt och sakligt för klimat- och energiöverenskommelsen. Det märktes att det var på Andreas hemmaplan. Han bor på Kungsholmen och jobbade tidigare i Landstingshuset. Många frågor ställdes kring det förnyelsebara, men även om transporter och kärnkraften. Det var härligt att se Mia, Pia och Rikard från Södermalm! Våra certifierade valarbetare Miguel och Elsa smälte bra in. Rune och Lennart var gamla namn, men nya Bromma-ansikten för min del. Ulla och Kerstin ställde frågor. Martin var en trevlig ny medlem och Fredrik var på sin andra träff sin första medlemsmånad. Simon och Gabriel från CUF dök upp. Och distriktsstyrelsens Regiana och Lotta, Ellinor och Evy mfl höll ställningarna. Kerstin och Gustav gav medlemmarna bonus genom att inledningsvis informera om landstings- och rikspolitik. Min summering av kvällen blev att det är häftigt att vara med i ett parti som älskar att regera och är kompetent klimatkaxiga. Min känsla var att folk var lite gladare och mer rakryggade då de gick därifrån. Vi får ha våra olika åsikter och känslor kring kärnkraften kvar. Tack för det Andreas!

(S)orgligt utspel av Hörnlund

Vad är det för ett sorgligt utspel den gamle Hela Sverige Ska Leva-pampen Hörnlund gör? Med uttryck som "maffiametoder" och "ohederligt regeringsagerande" blir jag upprörd å Mauds vägnar. Jag undrar vad som ligger bakom då det är andra dolken i ryggen Hörnlund ger henne inom loppet av två år. Vilka signaler sänder det ut att Hörnlund tar Robertsfors som exempel? Vilket syfte har Hörnlund? Jag hoppas på ett svar som kan visa på andra sidor av statistiken. Och vissa klargöranden vad gäller remiss osv. Men detta utspel handlar egentligen inte om siffror, utan om värderingar. Inte såg jag Hörnlund på senaste stämman då skatteutjämningen diskuterades.

På en annan sida i dagens DN hittar jag en notis om att Stockholms läns landsting visar plus på prel 543 miljoner. Bra Gustav mfl! Trots detta slussades 1186 miljoner till andra delar av Sverige. Men vi klagar inte, vi stockholmare. Vi skatteutjämnar gärna. Men då gäller det ju att kommunerna i Norrland och övrig glesbygd ser sig själva som starka och självständiga med livskvalitet och mervärde och med lösningen i individernas vilja att växa och utvecklas. Inte genom statliga myndigheter! Hörnlund jämför behoven i Vilhelmina med behov i Sundbyberg. Tror inte Börje att det finns andra saker i Sundbyberg att ta tag i än skolskjuts? Hur många förberedelsklasser finns i Vilhelmina? Hur många barn i behov av särskilt stöd? Hur mycket skiljer sig genomsnittslönen mellan lärare i Vilhelmina och lärare i Sundbyberg? Men Börje har som sagt varit ute och klagat offentligt förut. Han skrev 2007 att han hade möjlighet att prata politik med folk - men i egenskap som vad? Som avdankad föredetting? Det låter som om Hörnlund är betald av sossarna. Artikeln utstrålar offermentalitet och nån-annanism dvs att man tänker att någon annan helt ska ta ansvar för kommunens ekonomi. Tyvärr, Hörnlund, det kanske fungerade i regeringen i början av nittiotalet och Folkrörelserådet under nittiotalet, men idag är personligt och kommunalt ansvar viktigare än någonsin.

Det är sådana traditionalister som Hörnlund som är förödande för vårt parti. De försöker sätta bilden av att Centerpartiet är ett parti som är ett rent landsbygdsparti och som förespråkar högre bidrag till glesbygden. Men Centerpartiet är partiet för både stad och land. Jag är säker på att Norrlandscentern inte ställer upp på denna s-infiltration. Mitt råd till Hörnlund är att läsa partiprogrammet och ta ställning till om det är rätt parti han tillhör.

Citat ur stämmoprotokollet ang hållbar ekonomi från 2007:
"Att det kommunala självstyret respekteras och att de uppgifter som kommunerna har ansvar för i första hand ska beslutas och finansieras av kommunen och dess invånare. Att specialdestinerade statsbidrag undviks och att finansieringsprincipen
upprätthålls... I samband med den ekonomiska vårpropositionen 2007 föreslog
regeringen vissa förändringar i utjämningssystemet som innebär en uppdatering av
hälso- och sjukvårdsmodellen, en revidering av byggkostnadsutjämningen, samt
införande av lönekostnadsutjämning. Det införs också en ny permanent
uppföljningsorganisation inom Statskontoret, som ska ge löpande underlag om den
kommunala utjämningen till regeringen. Under 2008 kommer det även att tillsättas en bred parlamentarisk utredning i syfte att utvärdera/utreda
utjämningssystemet. Att det kommunala utjämningssystemet ska ge förutsättningar för en likvärdig och god grundservice i hela landet. Att det kommunala utjämningssystemet skapar förutsättningar för utjämning av skillnader i skattekraft. Att det kommunala utjämningssystemet ska ge incitament för såväl ekonomisk tillväxt som ökad skattekraft. Att det kommunala
utjämningssystemet stärker det kommunala självstyret."

Kärnkraftsbygge ger mångfald i Finland

Nyligen hemkommen från Olkiluota kärnkraftverk som drivs av TVO. Bygget av den nya effektiva reaktorn OL3 har bidragit med arbetskraftsinvandring till Finland. För det landet som tar emot så få flyktingar per år blir det ju ett mervärde. Tänk vad näringslivet kan göra när inte politiken räcker till. Helt fantastiskt att höra hur kärnkraftsingenjören berättade om hur man hade en fransk skola för de franska barnen. Hur polackerna fick katolska mässor varannan söndag och hur goda hantverkare slovener och kroater är. Förnyelsebar energi är inte något som finnarna tror på. Vi såg ett av de tjugo vindkraftverk som snurrar i finsk luft. Kärnkraftverken var vackert röda och spillvärmen användes till att odla vindruvor och en kräftdamm. Finland importerar mycket energi från Ryssland, men har bidragit med export till Sverige vid underproduktion hos oss. Många reflektioner att smälta. Nej, inte härdsmälta.

Maud o Mona i olika divisioner

Maud Olofsson (C) och Mona Sahlin (S) duellerar i Agenda. Frågan är rekonstruktion av Saab. Sahlin vill ge Saab en möjlighet, men har inte koll på affärsplanen. Hon vill också "dela ut pengar till kommuner och landsting", men kan inte svara på hur många miljarder det skulle vara. Olofsson vill inte att staten ska äga bilföretag. Det är inte för det hon har fått skattebetalarnas förtroende. De vill ha lärare, poliser, sjuksköterskor och äldrevård för pengarna, menar hon. Ja, hon går stark genom krisen, vår partiledare och järnlady. Och hon spelar i en högre division än Sahlin. Det är tydligt.

Studieresa till kärnkraftverk

Imorgon bär det av till Finland. Ett gäng från Stockholmscentern ska iväg för att studera kärnkraftverket i Olkiluoto. Det ska bli lärorikt, även om det känns lite läskigt att gå in i kärnkraftverket. Jag har varit i Studsvik på studiebesök 1991, så det var ett tag sedan kunskapsbanken tankades. Om du har frågor som du vill att jag ska ta reda på kan du gärna skriva i kommentarsfältet nedan.

Valarbetare (c)ertifierade

Stockholmscentern har idag certifierat tolv valarbetare. EP-valrörelsen är igång med planering och kampanj. Det känns roligt att så många vill jobba för att sprida Centerpartiets valplattform till Europaparlamentsvalet.

Stockholmscentern äger

Nu är arbetsveckan gjord och fritiden börjar. Härligt att jobba 80 % till förmån för familj och fritidspolitik :) Eleverna redovisade sina grupparbeten om historiska folkmord idag. Åh, vad härligt det är att vara lärare då du kan luta dig tillbaka och låta dem tala och visa och gestikulera, läsa dikt och spela teater. Och när en som är ny i Sverige och som påstår sig vara blyg äntrar scenen och med god ögonkontakt lyckas tala fritt kring ett svårt ämne. Då blir jag stolt!

Ikväll hade vi arbetsutskott. Mycket kul är på gång. Imorgon är det kurs för att certifiera valarbetare. På mån-tis bär det av till Finland för att studera kärnkraft. På torsdag kommer Andreas Carlgren för att snacka energi och klimat. Och däremellan ska distriktsstyrelsen skriva yttranden till de 25 motioner som inkommit till distriktet.

Jag träffade ju en person i förra veckan som nyligen har blivit medlem, tack vare klimat- och energiöverenskommelsen. Det är en spännande tid i Centerpartiet nu. Så för den som funderat på att bli medlem är det dags. Och Stockholmscentern är distriktet som "äger" för alla ska eka oss i EP-valet.

Familjen? Ja, den får tyvärr stå tillbaka såhär i slutet av denna och i början av nästa vecka. Så är det - att det går i vågor. Eller rättare sagt i ebb och flod. Fast nu är det bleke och jag borde själv krypa till kojs.

Ny integrationspolitik - nu!

Mångfalds- och integrationsdebatten är på tapeten igen. Moderaterna vill ta medborgarskapet från kriminella invandrare. Hur länge är man invandrare? Även om man får ett medborgarskap ska man alltså livslänge betraktas som invandrare? Abir skriver ett inlägg på politikerbloggen idag. Magnus Andersson blir i TV4 ytterst bekymrad över detta. Självklart måste man ha en bra start. Men vilket är problemet? Ingen hindrar väl Tobias Billström från att införa kartläggning av den nyanländes kunskaper och meriter samt tillhörande coachning från dag 1. Varför gör man politik av detta? Det är väl bara att sätta redskapen i Migrationsverkets händer. Och passa på att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen.

Jag tror på morötter. Inte deportation. Den som flyttar till en kommun där arbetskraft och mera mångfald behövs ska få en rejäl morot. I övrigt ska den introduktionsersättning man får i början av sin tid i Sverige vara lika stor. Ingen ska klandra folk för att man vill bo med sin närmaste släkt i ett främmande land med ett främmande språk. Men självklart ska de nyanlända få visat på att det finns ett nätverk att tillgå även i en ort i Norrland.

Hur ska regeringen göra då? Fortsätt med arbetslinjen. Individualisera arbetslinjen för både kvinnor och män. Ha positiva förväntningar på individerna. Genomför sfi-utbildning för analfabeter, akademiker och med specifika yrkesutbildningar. Där är lärarnas behörighet i svenska som andraspråk alldeles för låg på sfi generellt. Kommunerna kan satsa i Lärarlyftet på sfi-lärarna. Anpassa sfi-utbildningen så att det är möjligt att ta ett jobb på dagen eller kvällen, vad som passar. Sfi-bonusen blir en morot för individerna. Synliggör de där motiverade personerna som lyckas nå målen i skolan på några år eller som lyckas skaffa ett jobb och vara goda samhällsmedborgare på bara några år. Låt de nyanlända få en sådan person som mentor. Ge mentorn ett intyg eller en tusenlapp i månaden som ersättning för detta viktiga uppdrag. Involvera de kulturella, etniska föreningarna i arbetet att knäcka nöten "integration" för just deras folkgrupp, men se inte deras svar som de enda lösningarna. Gör mer halal-TV där personer med annan etnisk bakgrund blir synliggjord och får vara talespersoner för sina frågor. Det ger empowerment! När det gäller språket måste vi acceptera att några bryter på thailändska, några bryter på turkiska och några bräker på sörmländska. Det är vad personen säger som är viktigt - inte hur det låter! Och genom att uttrycka sig ofta och med stora risker utvecklas språket. Sedan måste vi politiker hur lite tid vi än har bege oss ut i förorterna för att samtala med ungdomar och invånare. Det finns så mycket att lyssna på!

Det är väl jättebra att man blir strängare mot den som slarvar bort pass efter pass. Och att vi följer svensk lag i Sverige, som tex att om man har fått avslag på sin asylansökan ska man hjälpas hem. Men det var väl inte direkt några nyheter. Självklart ska Sverige ha en ny integrations-, migrations-, flykting- och mångfaldspolitik. Men den ska inte bygga på krav, pekpinnar och viten. Utan på positiva förväntningar, individualisering och ekonomiska incitament. Och jag tror att det bästa är att en alliansgrupp sätter sig ned och internt kommer överens om gemensamma principer redan nu. När principerna är förankrade i partierna kan man komma fram till lösningarna. Så att det händer lite positiva saker innan valet. Så att inte sverigedemokraterna står och gottar sig och säger: "Vi är originalet." Det känns så smutsigt att göra politik kring utsatta människors situation - när dessa människor blir ännu mer utsatta just genom den offentliga diskussionen. Hade tex gruppen bönder tolererat att vi diskuterat deras situation i Kvällsöppet? Hade inte de hellre då hällt några flak säd på Sergels torg än att utsättas för den förnedringen? Även om det suttit två gisslantagna bönder i TV-studion. Jag har skrivit här, här, här, här. Oscar skriver också.

Könsneutrala äktenskap - även i praktiken

I Centerpartiets kyrkovalsplattform till valet 2005 stod följande att läsa: "Centerpartiet har tagit ställning för att samhällets juridiska äktenskapslagstiftning ska vara könsneutral. Genom Svenska kyrkans fria roll gentemot staten är det lika självklart för oss att det måste vara upp till varje samfund att själv hantera frågor som rör de egna ritualerna och akterna." Nio biskopar tyckte häromveckan att Svenska Kyrkan ska avsäga sig vigselrätten. Varför just nu? Kanske för att försöka gå runt frågan om samkönade äktenskap. Kanske för att slippa ta fighten med medarbetare ute i stiften. Eller för att de inte tycker att kyrkbröllop är så viktigt. Fyra andra biskopar tyckte att de nio var fel ute. Så gick idag gruppledarna för Centerpartiet och (S) i kyrkomötet ut och sa sina åsikter. Och ja, nio biskopar har fel. Seglora smedja, Blogge bloggelito håller med. Teologin handlar om tolkningar. Det är bara femtio år sedan i vår tvåtusenåriga tro en kvinna kunde bli präst. Idag tycker de flesta att det är normalt och det är snarare avvikande att tycka att kvinnliga präster är sämre, bara för att de är just kvinnor.

För mig är det här en fråga om alla människors lika rätt och värde. Att mina homosexuella kompisar behandlas med samma respekt och värde som jag och andra heterosexuella. Att inför Gud är vi alla lika och kärleken är vacker och äkta. Allt annat känns som apartheid.

Märta Leijon var en centerkvinna som stred för kvinnliga präster. Märta Leijons reservation från en tidigare debatt låg till grund för det förslag om kvinnliga präster som regeringen lade fram år 1950, och som slutligen resulterade i kvinnors tillträde till prästämbetet. På samma sätt tycker jag att Centerpartiet idag ska stå upp för förverkligandet av den könsneutrala äktenskapslagstiftningen. Med rätt till kyrkbröllop för alla. Och då finns det inte någon förhandling. En präst ska inte kunna neka till att viga två personer: Varken sär- eller samkönade. Men självklart ska det finnas en möjlighet för personer att göra ett val av präst. Vet man att en präst är fördomsfull eller kanske gjort sig känd för att inte gilla homosexuella så väljer man inte den prästen. Om en präst har regnbågsflaggan och jämställdhetsmärket efter sitt namn på webben vet man ju att han/hon är att rekommendera.

Men kyrkostyrelsen menar att begreppet äktenskap enbart bör avse relationen mellan kvinna och man. Kyrkomötet i oktober avgör om Svenska Kyrkan ska behålla vigselrätten.

Enligt Svenska Kyrkans hemsida står att läsa: "Kyrkostyrelsen har tagit fram ett förslag till ny vigselordning för par med samma kön. Detta som ett underlag för kyrkomötets beslut i höst.Vigselordningen kan komma till användning om kyrkomötet beslutar att par med samma kön ska få gifta sig i kyrkan. I förslaget används ordet äktenskap även för par av samma kön. Skillnaden mellan vigselordningarna för par av samma respektive olika kön är bland annat att en del bibelord bytts ut och att formuleringarna är modernare." Det känns ju inte som om man behandlar alla med lika rätt och värde i sådant fall, eller?

Förslaget är ute på remiss till Svenska kyrkans tretton stift, som ska svara senast den 15 april.

Många i debatten ogillar att politiska partier lägger sig i debatten, men nu råkar det vara politiska partier som är nomineringsgrupper. Jag kan tycka att det finns en poäng med att utreda något annat sätt att styra kyrkan, utan att anställda själva styr och leder den organisation de jobbar för.

Blommor är lyx

Den här tulpanbuketten köpte min vab-hjälpande mamma när hon och min son var på Tulpanens Hus i Åkeshov en kort sväng i torsdags, vilket har blivit tradition för dem när så är möjligt. Den står här på vårt köksbord i den vackra vas jag fick av SV då jag avgick som ordförande för Förbundet Vi Unga och därmed ur deras förbundsstyrelse. Vardagslyx!

Läste om tulpanmarknaden i Holland och kom att tänka på den tid då pappa körde statice till partihallarna i Årsta för att tjäna en slant. Hela dagen innan hade det skördats, snittats och buntats blommor som ställdes i lådor som skulle levereras. Det gällde att det var uppehåll. Min bror och jag hängde runt fötterna på folket och försökte ömsom uppfinna en buntmaskin, ömsom sopa bort skräp och skjuta gummisnoddar på någon. En natt fick jag följa med. Vi åkte med folkvagnsbussen vid fyratiden och kom fram vid sex. Det var stort och hektiskt. Cementgolv, blomster- och jorddoft. Och vi levererade blommorna till RAGNA som kvinnan som köpte in våra eterneller hette. Hon var vår kontakt och skulle sälja dem vidare. Kvitton skrevs och produkten såldes. Att sälja statice var ett mål på vägen för mina föräldrar. De ville egentligen koncentrera sig på perenner och har också kunnat göra det senare, men för att klara uppbyggnaden av företaget och inkomsten var de tvungna att fixa lite snabbare inkomster. Det var ju tur att det var fint väder på somrarna på sjuttiotalet så att eternellerna mognade och inte ruttnade. På vintrarna beskar min pappa träd, men det såg han som prostitution och var sedermera mycket glad att slippa.

Torstensson tar bort tågmonopol

Torstensson (c) driver utvecklingen av infrastrukturen och slopar nu SJ:s monopol. Äntligen! Förslaget kan inte bli verklighet förrän 2011, men med detta besked kommer det kännas lite lättare att ta tåget. Det bästa är då att samordna tidtabeller och biljettköpssystem så det blir enkelt för resenärerna. Jag har tidigare skrivit om SJ här och här.

Abir till Bryssel

Nu har jag gjort slag i saken och betalat medlemsavgiften till föreningen "Abir till Bryssel": 200 kr till bankgironummer 374-9447. När jag ändå klickade på internetdosan gav jag mitt bidrag till kampanjen. 300 kr. En hundralapp för varje hel återstående månad till valet. Abir Al-Sahlani kommer att verka för EU som fortsatt fredsprojekt. Hon har kämpat för demokrati i Irak. Hon vet av egen erfarenhet vad öppenhet är. Och hon brinner för miljöfrågorna, som vilken centerpartist som helst. Att stötta Abirs kampanj är inte ett beslut emot någon annan, utan en symbol för att Stockholm behöver en centerpartistisk röst i Bryssel i egenskap av just Abir. Vi kommer självklart att driva EP-valrörelsen som en valrörelse och målet är tre kandidater till Bryssel. Per K bloggar också om Abir.

Hon lever som hon lär, Abir. När sexton personer förra helgen blev tvungna att avstå från att ta flyget från Gotland till fastlandet var Abir den som först sa att hon hellre stannade kvar och tog båten. Och hela stockholmsgänget hängde på.

Kristina - varm kvinna i kylan

Kristina Axén-Olin (m) hoppar av andre vice ordförandeskapet i moderaterna och det är inte ens mitt problem. Hon gjorde ju sina val förra året och detta är väl konsekvensen. Hon har ju varit med sedan 1983. Men jag blir ändå vemodig när jag läser artikeln, såklart. För att det är så ensamt och kallt i toppen. För att hon som kvinnlig förebild inte pallade. För att det i princip bara är kvinnor som hoppar av pga mer tid med familjen. Å andra sidan känner jag flera män som har tackat nej överhuvudtaget till att binda upp sig till politiska aktiviteter pga sin familjesituation. Jag känner inte igen känslan av att vara ensam från Centerpartiet. Tack vare alliansvänner i de beslutande organ jag ingår i, men främst tack vare det tajta centernätverk jag har förmånen att ingå i. Och jag har en fantastisk, prestigelös man, såklart. Det gäller att ha en inre termometer på, som känner av när det blir orättvist kallt. När termometern ger utslag är det dags att säga ifrån. Och vindflöjeln, som känner av vartåt och hur mycket det blåser. Och när det blåser rejält kopplas vindkraftverket på så att man får mer energi. I teorin funkar det! Men jag är varken i toppen eller trebarnsmor, så jag klarar mig nog. Tralalalala - glastaket here I come.

Hållbar lärarutbildning

Så har jag för första gången i min politiska gärning fattat beslut. Jag är ju ersättare i Utbildningsnämnden och ersättare i KSL:s utbildningsberedning. Men idag var Alliansen fyra och sossarna bara EN! på utbildningsberedningen, så jag tjänstgjorde. Visst, jag har ju kunnat påverka ändå. Att föredragande tjänsteman berättade att det yttrande som vi la förra mötet hade antagits av universitetet och tolv kommuner kändes ju bra, då jag på sittande möte fick in en punkt om vikten av samverkan kring VFU (lärarpraktik) med fristående skolor. Känslan av att kunna påverka i en riktning jag tror på är häftig!

Idag var det Sigbrit Frankes utredning kring lärarutbildningen som var föremål för beslut. Det är viktigt att vi inte befäster flumskolan och har det lite hipp som happ. Det är viktigt med lärarbehörighet inom både ämne och didaktik. Därför la Alliansen ett yttrande om att vi vill ha en grundlärarutbildning för år 1-3 och 4-6. Därefter en ämneslärarutbildning för år 7-9. Vi gick alltså på utredningens förslag. Om du vill ska du kunna få läsa till behörighet för ett tidigare eller senare stadium. Den mjuka övergången kommer ju ändå att bli av då det finns ett antal lärare ute i verksamheten som redan är utbildade att undervisa år 1-7 eller år 4-9. Det viktigaste argumentet, anfört av Lotta Edholm (fp), är att den som undervisar eleverna också ska sätta betyg på dem. Jag menar att läraren då får ett kvitto på sitt arbete dvs själva undervisningen, genom att sätta betyget i årskurs 6. Det blir inte någon annans problem att eleven inte når målen. Det kommer också att sätta press på rektorer på tidigarestadierna att verkligen reagera och sätta in resurser i tid. Det blir myndighetsutövning för grundlärarna för årskurs 4-6. Det är bra, för ofta har de lärarna extra god och nära kontakt med föräldrarna, vilket kan leda till ett förtroendefullt samtal kring elevernas kunskapsnivåer.

Sossefiering upptäckt

Igår kväll fick jag ju värderingsskifte-glasögonen på mig, tack vare Maud Olofsson. Hur saker och ting sossefieras och många saker bara helt obemärkt går förbi oss. Men idag reagerade jag!

Jag var på ett möte med Föräldraalliansen idag. En professor redogjorde för olika komponenter som gjorde skolor framgångsrika. Det handlade om de skolor som hade 100 % av eleverna som nådde målen i alla ämnen. Av de kommunala grundskolorna fanns åtta sådana i Sverige. Men det är ett problem att bland friskolorna, som finns färre till antalet, finns arton skolor där alla elever når målen i alla ämnen. Det är väl inget problem? Fristående skolor är likställda med de kommunala. Självklart är det ett problem för de kommunala grundskolorna, men det är inte ett problem för svensk skola i sig och inte heller för elevernas måluppfyllelse. Typisk jante-lag och sossefiering.

Sverige bäst i matte!

Under en konferens med FISS, Föräldraalliansen Sverige, idag föreläste en forskare från Umeå som tittat närmare på framgångsrika skolor. Mycket var intressant. Han vände tex upp och ned på PISA-undersökningen som senast placerade Sverige på tolfte plats i kunskaper i matematik. Men i relation till satsade lektionsminuter på ämnet matematik ligger Sverige på första plats vad gäller vilka betyg eleverna hämtar ut, enligt en finsk forskare på ESHA. Bland de sex bästa länderna fanns Sverige, Finland, Norge, Nya Zeeland, Nederländerna och Danmark. En tanke från forskarens sida var att alla var demokratiska länder. På väg från konferensen hajade jag till då jag mötte Sveriges enda kändislärare: Matteläraren Stavros från "klass 9a". Tänk vilka mål eleverna skulle nå om mer tid lades på matematik.

Vardagshumanitet ger gemenskap

Jag är ju lärare och jag har många dagar världens mest underbara jobb. Idag fick jag åka sagotåget på Junibacken tre gånger på arbetstid. Första gången grät jag då Skorpan skulle ta den förlamade Jonatan på ryggen för att hoppa utför stupet till Nagilima. Andra gången blev jag tårögd och fick en klump i halsen. Tredje gången kände jag efter riktigt ordentligt huruvida klumpen i halsen var en klump eller bara min evinnerliga hosta.

På hemvägen satsade jag på elevfokus istället för vaktverksamhet, vilket kom sig att bli särskilt lyckosamt. Eleven som har varit i Sverige i 1,5 år berättade frimodigt om hur Lindgrens sagofigurer uppfattats och vilka böcker eleven läst. Två medpassagerare satt vända mot oss och lyssnade uppenbart. Eleven blev stärkt av mitt engagemang och åhörarna och frågade mig hur många språk jag kan. Svenska, engelska och tyska, svarade jag. Eleven svarade med att räkna upp fyra språk. Nu kunde inte kvinnorna bredvid oss hålla tyst. Rinkebykvinnan kunde också fyra språk. Men hennes nackdel var att hon bodde i Rinkeby, dit hon tvingats flytta för något år sedan. Vi pratade om för- och nackdelar kring Rinkeby och landade i att där man känner folk känner man sig hemma.

När vi hade gått av, jag hade prickat av eleverna, haft två lyckade lektioner och efterarbetat promenerade jag mot T-banan igen. Och jag tänkte på att sådana samtal som det som uppstått tidigare under dagen aldrig förekommer på gröna linjen. När jag bodde i Norsborg uppstod de gärna då man lämnat Alby eller Hallunda, för det var liksom vi "som blev kvar", vi som skulle till samma ställe, vi som hörde ihop. Och jag gillar det där. Gillar mänskligheten och vardagshumaniteten, människors leenden och små kommentarer. Det är storstadens gemenskapsglimtar, det.

Växtkraft i värderingsskifte

Ikväll lyssnade jag till Maud Olofsson på Liberala gruppen. Annie och Fredrick arrangerade. Det var många tankeställare jag fick. Hur man läser tidningen utan att reagera över förminskningar av olika politiska beslut. Vi pratar om utförsäljning av statliga bolag. Vadå utförsäljning? Det har man när man ska lägga ned en butik eller rea ut allt för att vårkollektionen kommit in. Hur lätt det är att vända och vrida på uttryck beroende av perspektiv och synsätt. Ang sänkt inkomstskatt säger Sahlin att regeringen sprätter iväg statens pengar, medan Olofsson menar att regeringen visar respekt för skattebetalarnas pengar. Hur media kan rapportera att det är katastrof att ett kommunalt bibliotek har fått låna ut så många böcker till friskolorna. Sosseinställningen till friskolor speglade den nyheten. Och så är det ju. Någon gång i veckan faller jag ned i sossifieringsträsket själv. Och det är ju ganska bekvämt. Att nån stiftar lagar om mitt liv än att jag tar ansvar själv. Att nån ser allt uppifrån än att jag försöker bidra nedifrån. Att nån väljer åt mig istället för att jag informerar mig och gör mitt val. Att luta sig tillbaka och bli omhändertagen. Men livet är inte ett spa. Att befinna sig i den där spa-känslan 24-7 är inte någon hit. För när du väl måste klara dig själv, stå upp för dig själv och "do it" är du plötsligt helt försåsad. Det är då det blir svårt att välja, svårt att ta ansvar, jobbigt att drömma. Maktskifte fick vi, men när vi har fått ett värderingsskifte, då är det något nytt och spännande som väntar. För då är inte svenska folket att leka med. Vilken kraft, vilken potential - do it!

Vinna-vinna med Turkiet i EU

Jag ser bara fördelar med att Turkiet skulle uppnå medlemsstatus i EU. Detta skulle gälla från 2014. Om Turkiet blir medlemsstat har de ju jobbat mycket med den kravlista EU angett. På den står bla mänskliga rättigheter, religionsfrihet och demokrati. Vilken vinst för folket i Turkiet. Vilken status för landet. Och det verkliga förändringsarbetet sker väl i och med det eventuella medlemskapet, då utbytet och samarbetet kommer ned på mellanmänsklig nivå mer än bara sola-bada-pina-colada. Vinsten för EU-länderna skulle bli mångfald då EU berikas med ett språk från en annan språkfamilj och ett land som har islam som majoritetsreligion. För alla turkiska gästarbetare i Tyskland och turkar som emigrerat till andra europeiska länder skulle det säkerligen kännas lättare. Det skulle bli bättre handelsförbindelser, en bro till öst samt att vi knyter ihop historien. Konstantinopel - nuvarande Istanbul - var huvudstad i det bysantinska riket som sträckte sig över södra Europa, Turkiet och norra Afrika. Det finns andra som just gått med i en observatörsgrupp där flera av partierna motverkar att Turkiet blir medlemsstat. Tokigt tänkt. Med Turkiet i EU skulle vi få kunskap och kontakter som vi inte kan missa.

SvD granskar sd

SvD beskriver situationen i Kävlinge kommunfullmäktige. Tidningen Neo kommenterar. Jag hoppas på flera granskande artiklar. Tex om Nykvarn, Nynäshamn mm. Vad åstadkoms av blåsipporna? Mer än att de niger och säger att "nu är det vår". Den som vill bli mer upplyst bör läsa deras principprogram. Tommy Möller menar att partierna måste bekänna färg. Centerpartiet har redan gjort det, enligt min tolkning, då Maud Olofsson invigde framtidskonventet i november och sa att vi skulle ta upp kampen mot de främlingsfientliga krafterna. Lena Ek sa igår att "vårt Europa är inte Berlusconis Europa". Men Alliansen har som mål att få egen majoritet, så att ta ställning för huruvida den ska samverka med sd som tungan på vågen är en icke-fråga. Min största tankeverksamhet går just nu till hur vi kan få upp valdeltagandet i kyrkovalet och Europaparlamentsvalet. 45 % för stockholmarna i förra EP-valet. 12 % av Svenska Kyrkans medlemmar i Stockholms stift i kyrkovalet öppnar ju för andra krafter. Jag har några goá idéer som presenteras senare, men bidra gärna här i kommentarsfältet! Men Sverigedemokraterna ÄR främlingfientliga. Mot muslimer, homosexuella och nyanlända. Vill gärna utpeka sig som offer och appellerar till äldres rädsla.
En snutt ur sd:s principprogram: "Med tiden har ett värdeorienterat parti växt fram, där begrepp som familjen, hembygden och nationen blivit centrala. Sverigedemokraterna är ett demokratiskt, nationalistiskt parti. Vi har idémässigt låtit oss inspireras av såväl det förra sekelskiftets svenska nationalkonservatism som delar av den socialdemokratiska folkhemstanken. Syftet är att kombinera principen om grundläggande social rättvisa med traditionella värdekonservativa idéer. Partiet låter sig av den anledningen inte enkelt placeras in på den klassiska vänster-högerskalan. Nationalismen och önskan om ett demokratiskt styrelseskick utgör de mest grundläggande principerna i sverigedemokraternas ideologi." Vidare skriver de: "Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för sverigedemokraternas politik." Snacket om det demokratiska styrelseskicket blir dock lite märkligt då man läser om syftet i §1 i partiets stadgar: "Sverigedemokraternas syfte är att värna det svenska folkets och den svenska nationens bestånd. Genom partipolitiskt engagemang vill partiet genom sina föreningar och aktiva som en folkrörelse skapa inflytande åt dem som delar syftet." Rundgång.
Den kanske viktigaste utmaningen inför valet 2010 för Alliansen är att hitta en gemensam, långsiktig integrations- och mångfaldsplan. Perspektiv bör vara jämställdhet, valfrihet för alla och tron på varje individ. Där ingår arbetslinjen, avskaffandet av jante-lagen och synliggörande av positiva exempel.

Guldläge för nya medlemmar

Punkt för de spännande kommundagarna 2009. Lagom trött efter nattens baluns med samtal och styrdans, ordentligt upplyft av Mauds anförande om klimat- och enerigöverenskommelsen och stärkt av Lenas tal om det öppna Europa och vårdval Europa kommer jag över en dator. Det är ett härligt, kompetent gäng jag får vara en del av. Hamnar jag bredvid en Hammaröbo pratar vi valrörelse, med bengtsforsingen blir det Baldersnässnack, med Leksands kommunalråd Ulrika berörs ekonomi och med IBM-utställarna får jag lära mig om volontärsprojekt. Folk har trevligt tillsammans och pratar lösningsfokuserat. Det känns spännande och viktigt! Med några pratar jag gamla minnen, med andra skapar jag minnen och lägger upp planer. Just nu pågår givetvis planer för hur vi kan bli fler som kan sprida Centerpartiets idéer och politik. Det är ett gyllene läge för den som blir medlem. Den som går med i Centerpartiet nu hinner få utbildning, erfarenhet från två valrörelser (Europaparlamentsvalet 7 juni och kyrkovalet 20 sept) och ett brett kontaktnät inför att listorna till valet 2010 sätts. Därför hoppas jag att många, många individer som tror på människors kraft och förmåga, ett hållbart samhälle, öppenhet, integritet och står upp för allas lika rätt och värde vill jobba för detta tillsammans med oss. Som det ser ut nu får distriktet en ny medlem varannan vecka. Jag hoppas att många ansluter sig den här månaden. Och att mångfalden hos oss ökar. Det skulle vara berikande på alla sätt och vis.

Maud avslutade sitt tal med att säga att det är häftigt med förnyelsen... Jag förstod att det handlade om förnyelsen i politiken, men även som parti. Det måste vi möta upp ute i distrikten. Vi gör det i Stockholmscentern och jag är säker på att våra kollegor också jobbar på det sättet.
Jonsson har en lysande resumé av lite av dagens innehåll.

Kärnkraftskampen ska ha cred

Maud sa för några år sedan att Centerpartiets kärnkraftsmotstånd ju inte leder någon vart i kampen för miljön och i själva kampen mot kärnkraften. Hon menade då vi typ stod tjurskalliga med armarna i kors och blängde på kärnkraftsivrarna. Nu har kampen lett någonstans! För det är inte förrän en politiker sätter sig vid ett förhandlingsbord och diskuterar en fråga, som man kan nå resultat. Vi kan stå på barrikaderna hur mycket vi vill. Vi kan blogga hur mycket vi orkar. Vi kan fatta stämmobeslut efter stämmobeslut. Men ensamma som parti kan vi inte (än) fatta beslut i varken kärnkraftsfrågan eller någon annan fråga. Vi kan ju inte stå på status quo, stoppa huvudet i sanden och låta tiden rinna iväg för de gamla reaktorerna. Och om vi hade varit ensamt regerande parti hade vi inte kunnat fatta beslut om att avveckla kärnkraften på stört, för vi har en industri, ett näringsliv och hushåll som vi vill ta hänsyn till. Men nu har Mauds och Centerpartiets ideologiska ryggrad och brinnande engagemang givit resultat! När vi bygger ut alternativen, energieffektiviserar, förenklar vindkraftsbygge och slutar stötta kärnkraften med statliga medel kan vi också se att den konkurreras ut på sikt.

Centerpartiets femtioåriga engagemang i miljöfrågor har idag skrivit historia. Mål har satts upp. I samklang med EU:s. Och målen ska nås. En stor satsning på förnyelsebara energikällor har gjorts. Det hade man inte kommit fram till utan C. Det är tack vare alla miljökämpar. Tack vare det kärnkraftsmotstånd som har funnits. Tack vare stämmobeslut efter stämmobeslut. Det ska centerrörelsen ha cred för.
För frågor och svar se Lena Eks blogg.
Fler som skrivit: Muharrem, Federley, Gustav, Annie, Ankersjö, Jonny, Flanking, Johan, jag
Intressant: kärnkraft, centerpartiet, klimat, Maud Olofsson

Speglar sig Rosengård i (s) människosyn?

Jag tycker att dagens ledare i UNT är otroligt nyanserad och balanserad. Den berör Försvarshögskolans studie i Rosengård. När det slår över, när det blir extremt, ja då böjs höger-vänster-skalan bakåt och blir till en cirkel, där de extrema tar varandra i hand och står näve mot näve och ser våld och hot och förtryck som den bästa lösningen. Det är viktigt att se studien i sitt sammanhang. Den beskriver trettio individers upplevelse av en ort. Inte ett folkslag, inte alla individer med en religion, inte en samhällsgrupp. Och kontentan handlar om att kommunerna måste ta ansvar. Och vilket ansvar tar Malmö stad? Vilket ansvar och vilket synsätt har man? Det är sossar som styr sedan länge. Jag ser att hemsidan är lite "hemlig", men hittar ändå trevliga initiativ som temalekplatser, projekt kring att bejaka elevernas starka sidor (sjukt att det måste vara ett projekt) samt pris till bästa interkulturella arbete. Men på vilket sätt ser staden Rosengård som en resurs? Jag ser att bostadsområdet ibland benämns som "utsatt". Alltså blir människorna utsatta och offer. Vem vill vara offer i någon annans ögon? Det är en del i det hela att ungdomar speglar sig i media, enligt forskaren Oscar Pripp. De får en självbild tack vare medias nyheter om bostadsorten. Positiv press ger empowerment, men negativa nyheter ger negativa förväntningar och utanförskap. När man känner att man kan så lyckas man och då blir föräldrarna stolta, sträcker på sig och gör ännu mer för sina barn. Så satsa på ungdomarna. Headhunta tio flickor och tio pojkar som får turnera runt i Sverige för att berätta om allt positivt med Rosengård. Åk dit på dialogmöten - på sfi, i skolorna och bland föreningarna. Lyssna på människorna: Hur är det att bo i Rosengård? Fånga deras bild. Se till att lärarna har handledning, poliserna dialogkunskap och att myndighetspersonerna är de mest empatiska med bemötandekompetens. Anställ ungdomsledaren Dallas som mentor till kommunalrådet. Förlägg en spetsutbildning till Rosengård. Se till att förebilder, tex Nyamko Sabuni, som anlänt sent till Sverige får komma till Rosengård och inspirera, väcka hopp. Ungarna älskar sin Zlatan, men inser att inte alla kan bli fotbollsproffs. Det behövs duktiga advokater, läkare och ingenjörer också. Och framförallt: Befria Malmö från sossarna och deras jante-lag som kväser dem alla. Staden har fler sverigedemokrater än centerpartister i kommunfullmäktige. Och det säger väl något om människosynen i staden. Jag har tidigare skrivit om extremism.

Ersätt förbud med policy

Nya språkkrav och nya rubriker för fp. Denna gång vill de förbjuda studiehandledning, dvs undervisning i skolämnen på modersmålet. Jag blir otroligt nyfiken på den forskning de hänvisar till. Skulle denna "risk" välta omkull tidigare forskning så att man måste ta i med krafttag och förbjuda detta. Det undrar även SvD:s ledarblogg. Centerpartiet är det modersmålsvänligaste partiet, som på förra stämman menade att man måste kunna lösa rätten till modersmålsundervisning även om elevantalet understiger fem personer. Sd finns inte med i tabellen, men de vill avskaffa hemspråksundervisningen helt. Det är väl lite omodernt krav då den ju gick i graven för tio år sedan. Det heter ju modersmål sedan mitten av nittiotalet. De elever som skulle förlora på att dra in studiehandledningen i fp-förslaget är de som har ett starkt modersmål och ganska snabbt kommer ut i en stor klass, från förberedelseklassen. De ligger cirka 30 000 ord efter sina jämnåriga, men har kunskaper från hemlandet, vilka de behöver få översatta, om de ska ha någon chans att också inhämta kunskap. Visst hjälper lexikon, men det mänskliga stödet i form av pedagogen som behärskar båda språken och båda kulturerna är ovärderligt. Pedagogen som kan motivera och uppmuntra, se svårigheterna i texten och hjälpa eleven genom dem. Pedagogen som känner till elevens framtidsdröm och kan lotsa honom/henne några steg närmare målet. Och att elevens modersmål bekräftas gör att en del av identiteten bejakas och stärks. Föräldrarna känner delaktighet. Då är det bättre att alla kommuner eller skolor blir skyldiga att upprätta modersmålsstrategier eller språkpolicies där det anges hur modersmålsundervisningen ska bli likvärdig med övriga ämnen, hur organisationen för undervisningen ska se ut och hur informationen till modersmålslärare och studiehandledare ska gå till. Sedan måste det vara god kvalitet i undervisningen i svenska och svenska som andraspråk också, men det var ju inte det utspelet handlade om.
Jag skrev om detta även i somras. Per och Johan har också skrivit.

Sd sitter i kyrkomötet

Såg att Johan skrev om kyrkovalet. Jag måste rätta honom då han nämner att Sverigedemokraterna ska "komma in". De gick tyvärr fram i senaste kyrkovalet, då valdeltagandet var tolv procent, och har fyra av 251 mandat i kyrkomötet, varav ett från Stockholm (deras partisekreterare), två från Lunds stift och ett från Uppsala stift. Centerpartiet har 41 av de 251 platserna. C skriver motioner om förnyelsebar energi och miljöfrågor, medan några motioner som sd har lagt är att återinföra psalmen "Fädernas kyrka" i psalmboken, att göra en för alla partier gemensam valsedel till kyrkovalet, att möjliggöra elektronisk signatur till kyrkovalet, att säkerställa Svenska Kyrkans och landets kristna karaktär i en sk mångkulturell tid. De har också önskat en gudstjänstordning för Sveriges nationaldag. Kyrkan skulle då verka för att ta emot nya svenskar i en kristen anda och på så sätt integrera våra nya medborgare. (assimileringstanken) Dessutom har en ledamot motionerat om samlevnadsfrågor då kyrkan inte ska utföra sanktioner i fall då man försöker "bota" homosexuella från sin läggning. Så nog måste vi få upp valdeltagandet. Och några intressanta politiska puckar på agendan. Liberala och gröna, såklart.