Gott nytt år!

På årets sista da´
rimmar jag hellre än bra
om året som gått -
om nya minnen jag fått.


Kusin kom på Nyårsda´n
hit till huvudsta´n
Vid påsk flög sonen sin första gång
till kusiner i Norge blev resan lång.

Midsommar firades i Björklunds hage
med dans runt stång och jordgubbstårta i mage.
Semester i Kolmården, Östergötland
med besök vid en och annan strand.

Vingåker fick flera besök
när pappa brutit sin arm
för hjälp med skjuts och stök
och att hålla maten varm.
Kollo i Stockholm på tema indian;
lekplatser, bad och buffeljakt på sta´n.

Bröllopet för Ubbe och Elisabeth
var sommarens höjdpunkt nummer ett.
Möhippa, vigsel och fest
är det jag från 2009 minns allra bäst.

Sonens treårsdag blev välbesökt
och toaletten är numera eftersökt.
Killen trotsar galet men är oftast glad,
fantiserar, skojar och gillar bad.

Julen firades hemma med minimerad skara
varefter vi några dagar till Vingåker fara.
Nyår hemma som är en tradition
snart läggs basilikasmör i hummerklon.

På jobbet är det mycket som hänt.
Från sjuttio till nittio procent
gick jag upp i arbetstid.
Som lagledare håller jag mig blid.

På våren gick våra nior ut
med dans, trumspel, gråt och glädjetjut.
Sexorna kom och tog oss med storm.
Kunskapsmål och prat om skolans norm.

Året med politiken
gjorde mig både glad och besviken.
Kommundagarna på Gotland fick jag delta i
dimman gav flygresenärerna bryderi.
(Men jag åkte båt så jag klara mig hihihihi)

Ombud fick jag vara på stämman i Örebro
där jag som vanligt med Stina på hotellet bo.
En förmån att få höra vad som sas
där jag framförde att jag vill skrota LAS,
att modersmålsundervisning är bra
och vi mera ekonomisk frihet vill ha.

EU-valsjobbet var kul och roligt
där vi kämpade något otroligt
för att skicka Abir till vårt EU-parlament.
Tyvärr, trots att Stockholm ökade nån procent.

I kyrkovalet gick det för Stockholm bra
där vi två kyrkomötesplatser kunde ta.
Jag fick förmånen att vara kandidat.
Kampanjen var kul med möten och utspel
men vinsten gick till Söder som fick vårt mandat.

Och nu i slutet av vårt år
vi resultatet på medlemsomröstningen får.
Nummer tio på listan till riksdagen
där jag vill kämpa för företagen.
Alla vill vi stötta ettan Maud
för att företagarna ska få status och bättre råd.

Men nomineringskommittén vill också föreslå
fru Törnqvist som nummer två
på listan till Stockholms stad
och det gör mig självklart glad.

För i staden finns mycket att göra för en centerpartist
med stadsbyggnad, miljö, skola och företagshemvist.
De liberala värdena ska jag bära
och människors lika värde och rättigheter, så kära.

Så nu hoppas jag på stämmans förtroende,
att jag under året kan spara till att piffa mitt boende,
att Irans regim kan falla,
att Maud Olofsson medietrycket kan palla,
och att Centerpartiet i opinionen får gehör
så vi snart fler liberala reformern genomför,
att min svärmor får ett jobb,
att min son inte blir en snobb.

Det var nästan allt,
men framförallt
att familjen och släkten får vara friska
och nu vill jag bara viska,
innan jag till champagnemonopolet går,
GOTT NYTT ÅR!

Våra värderingar visas i vardagen

Debatten om hur Sverigedemokraterna ska hanteras rullar på. Fokus måste flyttas från vem som ska samarbeta med vem om de mot förmodan skulle komma in. Det är klart nu.

Björn Johnson som är forskare på Malmö högskola skrev innan jul på DN debatt om att bara SD vinner på att integrationsfrågan skulle bli valfråga. Då mobiliseras främlingsfientliga väljare och partiet spelar då "på hemmaplan", menar han. Därför bör man enbart ta debatten med SD i de kommuner där de finns representerade. Med andra ord följa den kutym man har då det handlar om partiledardebatter osv. Klokt.

Christer Peterson, docent i filosofi, skrev igår på SvD Brännpunkt att ett anti-parti som bygger på dagens kvittningssystem kan hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande. Det kan jag tycka är en intressant lösning om det skulle gå så illa att de kommer med i riksdagen. Mathias Knutsson (C) menar att det är ett dåligt förslag eftersom det återigen gör SD till offer och visar på att det är "alla mot dem", vilket snarare lockar väljare. Jag menar att från och med nu måste vågmästarrollen ses som en icke-fråga. Centerpartiets mål måste vara klart och tydligt: Att vi vill ha förtroende för Alliansens politik. Vi måste kämpa allt vi kan för ett friare Sverige som ser människor som individer med all deras kraft. Inget annat. Om vi fokuserar på något annat har vi redan gett upp. På samma sätt måste de rödgröna föra sin fana.

Leif Lewin, professor i statsvetenskap, skriver idag på SvD Brännpunkt. Han menar att vi ska kräva svar på övriga politikområden av Sverigedemokraterna, där de faktiskt inte har så mycket politik. Jag kan rekommendera Anna-Lena Lodenius bok "Slaget om svenskheten" som visar partiets politik i alla politikområden och hur man kan debattera mot dem. Visst ska vi vara beredda på det, men inte utmana särskilt till någon "nu ska vi ta SD-debatt" i offentlighetens ljus. Sahlin har gjort sin och Olofsson tog sin för att visa på motstånd.

Vi i Sverige påtalar att den som tänker debattera med SD måste ha kunskap kring migration och invandringsfrågor eftersom de hela tiden landar där.

Media spelar en stor roll i detta spel. Enligt Lena Sundströms bok "Världens lyckligaste folk" fick SD framgång i Landskrona i ett val då den lokala tidningen hade haft en artikelserie om invandrare på orten. (Minns ej exakt vinkeln nu.) Jag vet av egen erfarenhet att Aftonbladet är intresserat av muslimaspekten. Det är liksom sprängkraft i den frågan, men blir en större fråga än den egentligen är. För det första hör inte politik och religion ihop. Absolut inte i Sverige. Självklart är det viktigt att stå upp för människors lika värde och rättigheter. Därför behövs motstånd. Men det räcker med etnifieringen dvs etikettering av människor pga ursprung eller religion.

Och SD? Vad gör de under tiden? Deras partinamn seglar upp på KNUFF tack vare oss andra. De ägnar sig åt att sammanfatta opinionsundersökningar på sin hemsida, spelar in valsånger och önska oss god jul i myssoffor, äter julbord, gör flygbladsutdelningar, blir martyrer i olika kyrkofullmäktigen där man enligt demokratins regler förhandlar sig till diverse platser men ingen vill samarbeta med dem. De ägnar sig åt lite politik också genom att följa burkautredningen i Danmark, minaretförbudet i Schweiz, flyktingbarns situation, förkovrar sig i studiecirkelform i begreppet svensk kultur samt anlitar Fryshusets Anders Carlberg (S) för att lära sig mer om hedersförtryck och integration. Med andra ord kör de sin enfrågegrej in absurdum och ett kollektivistiskt tänkande plus mobiliserar för den. Vid behov ska vi vara redo att ta debatten offentligt. Lokalt och ev centralt.

Vi måste se människor som individer i ett samhälle där vi drar upp generella linjer utan särlagsstiftningar, argumentera för vår politik och den vardag vi tycker att människor är värda, bemöta SD sakligt i de kommuner där de finns representerade samt ev politiska lösningar som skulle komma upp på riksnivå inom övriga politikområden.

Jag tror att vi gör det mest verkningsfulla jobbet underifrån. Enträget. I vår vardag på arbetsplatser, vid julbord, i omklädningsrum, på Konsum och tunnelbanan. När vi uppmuntrar att släktingen engagerar sig i ett annat parti. När vi visar våra barn, bekanta och brukare vilket samhälle vi vill ha. När vi står upp för våra värderingar om människors lika värde och rättigheter. När vi säger ifrån om bögskämt, främlingsfientligt gnäll eller rasistiska uttalanden. När vi berättar vid middagsbord och på släktkalas om våra elever eller jobbarkompisar med annan etnisk bakgrund som kämpar för en god framtid där de och deras barn får växa och leva lyckligt precis som du och jag. För genom att göra drömmar levande och värderingar verkliga kan vi få människor att förstå att det går att skapa ett varmare, tryggare och friare samhälle för alla.

Läs även Dick Erixon, Annika, Kent Persson, Björn Häger

C vill se staden växa - MP bygger Fort Stockholm

I efterdyningarna till klimatmötet i Köpenhamn fortsätter media lite grand att följa de politiska partiernas förslag till klimatlösningar. Idag får i DN de ledande lokala stockholmspolitikerna presentera sina förslag till lokala klimatlösningar.

Per Ankersjö, distriktsordförande och gruppledare i kommunfullmäktige, för fram Centerpartiets synpunkter:

Klimatsmart stadsbyggnad med ekoskyskrapor och miljöprofilerade bostadsområden samt rabatterade boendeparkeringar för miljöbilar. Teknikutveckling och -satsning samt att byta ut bilflottan i kommunen ska intensifieras. Vi ser också möjligheten att tack vare Förbifart Stockholm kunna utöka kollektivtrafiken och införa sk snabbussar i särskilda bussfilar. Dessutom en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken, bland annat på sjön.

I jämförelse med Miljöpartiet blir skiljelinjen markant, menar jag, då man vill bygga ett otillgängligt Fort Stockholm. Ruwaida tar fram piskorna och vill införa trängselavgift på Essingeleden, höja parkeringsavgifterna och höja koldioxidskatten. Istället för att bygga vägar vill man bygga spår. Man satsar på sjötrafik och cyklar som färdmedel. Häst och vagn nämns ej. "Energieffektivisering betalar sig snabbt. De flesta åtgärderna finansieras inom stadens bolag." Ingen nyhet då tex SISAB och skolorna tillsammans energieffektiviserar. "Kommunen ska stödja stadens fastighetsägare." Stadens skattebetalare ska alltså betala extra för att staden ger stöd åt stadens egna fastighetsägare. Och man kör sosse-rejset i form av ökade bidrag - denna gång till kollektivtrafik i just storstäder, vilket innebär ett reducerat skatteutjämningsbidrag, antar jag. Eller så tänker man ta mer betalt för landsortsbornas dagliga bilkörning till jobb och skola för att gynna storstadsbornas kollektivtrafikåkande. Det framgår inte av svaret. Men det som är tydligt är att man ställer stad mot land, vilket inte är sunt.

Mina slutsatser:
Miljöpartiet bygger Fort Stockholm medan Centerpartiet vill se staden växa.
Miljöpartiet har en socialdemokratisk omfördelningspolitik.
Miljöpartiet tar fram piskorna medan Centerpartiet vill locka med morötter.
Miljöpartiet ställer stad och land mot varandra medan Centerpartiet är ett parti för både och.

Stockholm behöver fler skyskrapor

Centerpartiets Per Ankersjö och Lukas Forslund ger idag på Brännpunkt Folkpartiet svar på tal genom att säga att Stockholm behöver fler skyskrapor.

Fp och C har mycket gemensamt i staden, tex i skolpolitiken och socialtjänstpolitiken, där vi också samverkar i stadshuset, men när det gäller att bygga på höjden och att förtäta innerstaden har vi vitt skilda åsikter, där Centerpartiet intar den mer liberala hållningen. För att Stockholm ska få växa. För ett öppet, grönt Stockholm, helt enkelt.

Det här är inte någon fluga från Centerpartiets sida, utan en politik som antagits av medlemmarna på en stämma hösten 2005. Vi vill förnya Stockholm och låta staden hänga med i tiden för att bli en grön världsmetropol. Vi har förkovrat oss i frågorna: Våren 2007 åkte en grupp till London för att lära mer om stadsbyggnad. I våras var en grupp i Malmö för att beskåda Turning Torso från insidan. Nyligen var det Rotterdams stadsbyggnad som besöktes.

Centerpartiet är miljöpartiet originalet. Vi fortsätter våra förfäders arv, men nu är gröna städer vårt mål. Ett tillväxtvänligt parti som hänger med i den tekniska utvecklingen och bejakar den.

Läs vad jag, Per Ankersjö, Jonas Pettersson, Johan Hedin, Stina Bengtsson, Johan Ingerö och andra liberala stadsbyggare hade att säga om Folkpartiets inslag i stadsbyggnadsdebatten, men även Sakine Madon.

Regeringsskifte oroar företag

MP är inte småföretagens önskeklapp skriver Christian Ottosson i UNT i den gångna veckan. Bra!

Stockholm växer och är en arena för människor som vill förverkliga drömmar. Men då krävs en politik för detta. Att man säger JA till infrastruktur som Förbifart Stockholm, att man säger JA till vinst i alla typer av företag, att man säger JA till hustjänster och förändring av LAS.

Regeringsskifte oroar företagen. Det näringslivet önskar är sänkt skatt på arbetskraft, en förändring av LAS samt tillgång till kompetent personal. Alltså inte de frågor som de vänstergröna driver, utan liberala frågor som står på Centerpartiets agenda.

Stockholms förnyelse är hotad

"Stockholms skönhet är hotad", skriver ett antal stadsbevarare tillika avdankade folkpartister på Brännpunkt idag. De ser sig som språkrör för äldre och barnfamiljer, som inte hör hemma i själlösa höghus.

Uppenbarligen sitter själen och skönheten i husets ålder, enligt skribenternas mening, men det håller inte liberala stadsbyggare med om. Ty skönheten sitter i betraktarens ögon, men måste underhållas och vårdas. Ibland krävs också förnyelse. En anpassning till tiden utifrån behoven. Många vill bo i Stockholm. Jag och Centerpartiet vill ha ett öppet, grönt Stockholm där vi får växa.

Stadskonservatorerna har inte förstått någonting av vad vi i Centerpartiet vill fylla dessa skyskrapor med. En skrapa skulle kunna vara som ett eget litet samhälle med förskolor, klöverängar och arbetsplatser blandade om vartannat med bostadsrätter och hyresrätter i olika storlek. När vi bygger på höjden får vi också yta över till den sköna naturen runt om huset,vilket ger grönytor, parker och möjlighet till rekreation, något som uppskattas av både äldre och barn.

Jag vill inte bo i ett museum. Jag vill se en levande mångfald där silhuetten bryts av såväl kyrkspiror som skyskrapor. Och där husens själ avgörs av funktionen, inte av deras ålder.

Medhåll från Kvarnberget

Debatten om niqab fortsätter på Newsmill. Jag och Danielsson omnämns i en artikel av Göran Johnson som har bloggen Fredman på Kvarnberget, där han håller med om att skolor och arbetsplatser bör få upprätta klädkoder - där inte niqab ingår.

Stockholmscenterns listor presenterade

Så var dagen inne. Nomineringskommittén för Stockholmscentern har presenterat sina listor. Att Maud Olofsson föreslås toppa vår riksdagslista känns riktigt, riktigt bra. Jag minns valrörelsen 2006 då en hel del kom fram och frågade om man kunde rösta på Maud. Nähä!? Då ville man inte rösta på Centerpartiet, för man tyckte hon var bättre än partiet. För den som vill rösta på partiet är det bara att hitta en god kandidat att kryssa. När vi säger att vi ska vara EN valrörelse gör vi också rätt i att vår partiledare toppar vår lista.

Stureplanscentern har gjort ett bra jobb med medlemsrekrytering och att mobilisera i provvalet. Grattis Fredrick Federley till vinsten av medlemsomröstningen! Under hösten har vi sett den "gamla" Federley igen. Full av utspel och politiska upptåg. Abir Al-Sahlani föreslås till en intressant fjärdeplats. Med Abirs kompetenser och erfarenheter, samt de liberala värden hon står för är hon en stor resurs för Centerpartiet och en god kandidat. Elisabeth Thand-Ringqvist
följer henne.

På listan är Johan Hedins sjätteplats i egenskap av företagare viktig. Att stå på tionde plats som en enkel lärare i den kunniga skaran av minstrar, riksdagsledamöter och politiska sekreterare gör mig ödmjuk, men taggad till att inte ge upp riksdagskampanjen. Som sagt är den positiva konkurrensen av stor betydelse för Centerpartiet och tävlingen avslutas den 30 januari.

Gustav Andersson står stark i landstingssammanhang med Catrin Mattsson som följeslagare.

Vår distriktsordförande Per Ankersjö får ett starkt, genuint stöd för sitt arbete i kommunfullmäktige i medlemsomröstningen. Stort grattis - det är du värd! Med stolthet ser jag mitt namn på andra plats. Tack! Och självklart vill jag ha erfarenhet från kommunfullmäktige. Att få möjlighet att tillsammans med Per öka Centerpartiets inflytande i stockholmspolitiken skulle vara roligt, spännande och stimulerande. Om jag har förtroende får nomineringsstämman avgöra.

Bloggar gör: Catrin Mattsson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Oscar Fredriksson, Karl Malmqvist, Värmdöcentern, Mårtensson, Staffan Danielsson

Ett Sverige där vi får växa

Jag vill ha ett Stockholm & Sverige där vi får växa. Där det är fint att vara företagare och göra vinst. Där det är möjligt att lyckas. Där kompetens går före anställningstid. Där bakgrund, sexuell läggning, kön, facktillhörighet eller etnicitet inte spelar någon roll, utan ditt arbete, dina kunskaper och ambitioner är det som bär dig in i en ljus framtid. Där flerspråkighet är en resurs – inte ett hinder.

I ett Sverige där vi får växa finns en arbetslöshetspeng som man kan ta med sig till den Arbetsförmedling eller jobbcoach, dels privata, dels regionala/statliga, som man tror kommer kunna lösa ens utanförskap bäst. Några är nischade, några breda, men alla redovisas på en lokal rankinglista.

I ett Sverige där vi får växa får du så mycket makt över ditt liv som möjligt. Du bestämmer vad du ska göra för dina pengar. Vi samarbetar kring vård, skola, omsorg, infrastruktur mm och skatten är rättvis med samma skattesats rätt över. Den som har jobbat hårt och investerat sin tid i utbildning ska få utdelning. Ansvaret för skolan ligger lokalt med så mycket ansvar för rektor som möjligt då föräldrar ska kunna utkräva ansvar av sina lokala politiker. Barnen har rätt till kunskap och stärkt självkänsla.

Jag vill ha en skola för växande. Där lär du dig entreprenöriellt lärande och får chans att starta ett företag senast på gymnasiet. Klimathänsyn lär du dig i ord och handling redan i förskolan. Ämnet hem- och konsumentkunskap har hög status och ses som en möjlighet att fostra miljömedvetna, jämställda konsumenter. I skolan ska måluppfyllelsen stå i fokus där lärare med låga resultat utreds. Förtroende och respekt för respektive yrkesgrupp ska råda. I statistiken blir inte skolor som tar emot nyanlända skuldbelagda. Skolor där fler än 5 % av eleverna upplever sig vara mobbade ska upprätta åtgärdsprogram till sin egen likabehandlingsplan.

Jag vill ha ett Stockholm & Sverige där vi får växa. Där det är möjligt och fint att lyckas. Där både individen och samhället tror på och utgår från individens drivkraft och förmåga. Där det är möjligt att förverkliga drömmar. Där ansvarstagande premieras och hyllas. Där civilsamhället är starkt. Där beslut fattas nära människor. För då växer delaktigheten. Med den kommer ansvar och frihet. På så sätt kan vi få människor att växa.

Förtroende från företagare

I fredags gratulerade jag utbildningsförvaltningens direktör på femtioårsdagen, för Stockholmcenterns räkning. En trevlig tillställning i Paulirummet i Stadshuset, där jag dock inte kände så många, varför jag fick dyka ned på någon annan som saknade sällskap.

Jag tyckte jag såg rektor till Al-Azhar-skolan, men missade tyvärr honom. Jag hade istället turen att få en pratstund med ägaren till Västerholms friskola i Skärholmen. Det var intressant att höra om villkoren. Vinstmöjligheten är en förutsättning för att kunna investera och att planera utvecklingsområden.

När man pratar med företagare är det genomgående att de vill att Alliansen får förnyat förtroende. Allt annat skrämmer.

Empowerment Centerpartiet!

PJ Anders Linder ger idag lite hopp och bekräftelse till Centerpartiet. Det kan behövas så här nio månader innan valet. Med låga opinionssiffror, när Maud står i snålblåsten från GM:s SAAB-nedläggning och stora förhoppningar om en global klimatöverenskommelse har blivit pannkaka. Men då måste vi ta vårt sunda bondförnuft (läs: småföretagarförnuft) tillfånga och spegla oss i hans krönika, och känna den empowerment vi så väl behöver. För vi kan inte skylla på några andra, utan bara ta ansvar i de positioner vi själva befinner oss i. Vi kan aldrig skylla på varken väljare eller media, utan bara på vår egen ideologiska drivkraft, politiska kreativitet, kommunikativa insats och ihållighet.

Vi kan konstatera följande:

• Centerpartiet praktiserar sin ideologi i relation till det statliga ägandet. Mindre statligt ägande betyder lägre skatt, företagarinnovationer och större frihet och ansvar för skattebetalarna. Det gör att människor får växa.
• Åsa Torstensson (C) upphäver monopol efter monopol. Nu senast bilbesiktningen. Nya entreprenörer kan bryta mark.
• Centerpartiet har Sveriges modigaste partiledare. Det irriterar folk, men med tålamod, upprepning av politiska förslag och politisk uppbackning underifrån kommer vi att få utdelning, tror jag.
• Sverige och EU är global ledare vad gäller klimatarbetet. Det tycks vara en förtroendekris mellan vissa utvecklingsländer och i-länder. Det krävs en dialog på lika villkor året runt med u-länder. Klimatbistånd och demokratiarbete är fortsatt viktigt. Världens media pekar på USA och Kina som skuld till att det inte blev något avtal. Visst är det en besvikelse, men visst kan resultatet bli att man på en plats tex i Mexico om ett år kan nå minst lika långt då årets möte på ett sätt har trampat upp vägen och NGO:s kan trycka på underifrån i hemländerna. (Finns det NGO:s i diktatur-Kina eller är det studenter man får förlita sig till?)
• Eftersom det gick bra i Stockholms stad i såväl EU-valet som det mindre kyrkovalet har stadens politiskt strategiskt viktiga arbete en betydelse inom Centerpartiet i stort. Nu pratar jag inte om de orter som går bra i huvudstadens kranskommuner, utan om de valkretsar i Stockholms stad, där Centerpartiet har ett kontinuerligt stöd i valen. Detta måste även synas i partiets generella valstrategi.
• Centerpartiet har två valfrågor - företagande och klimat - som kan paras ihop på ett mycket bra sätt. I somras släpptes ett sådant om klimatkonto för företag. De rimmar väldigt väl med varandra då vi vill göra det enklare, roligare och lönsammare att vara miljövän, för såväl privatperson som företagare.
• Maud Olofsson och Näringsdepartementet har gjort oerhört mycket för företagarna. Men nu gäller det att vi integrerar det när vi kommunicerar våra berättelser om hur vi vill göra det ännu enklare, roligare och lönsammare att vara företagare i Sverige.
• Centerpartiet är det parti som tar företagarnas villkor på allvar då vi vill reformera arbetsrätt, sänka arbetsgivaravgifter och tillåter vinst för alla typer av företag.
• De som ganska snart kommer att tillkännages som nomineringskommitténs förslag till toppkandidater till riksdagen för Stockholmscentern kommer att tävla mot Sahlin och Wetterstrand. Må bästa kvinna och/eller man vinna. Självklart är inte tävlingen över förrän kvällen den 30 januari, men sedan ska övriga ska göra allt för att stötta upp toppkandidaterna och ge rörelsen empowerment dvs tillit till sin egen förmåga.

Anders Flankings Newsmill-artikel är god läsning och inspiration inför valet. Nu kör vi!

LAS späder på pampmyten

LAS späder på myten om att arbetsgivaren är stor, pompös och stark, medan arbetstagaren är liten och menlös, skriver idag Svenskt Näringsliv på sin hemsida. Men i ett investeringsläge med lån och sig själv som insats kan det vara ödesdigert att anställa fel person. När då facket blandas in är det lätt hänt att de av solidaritet med den anställde, offret, tar sig brösttoner och vill sätta dit den lilla företagaren, det egentliga offret, som ju bara ville bygga sin dröm genom sitt företag.

Jag vet flera företagare som har gjort felanställningar, där den anställde under provanställningen gjort ett bra jobb, men i och med tillsvidareanställningen slackat till sig. För småföretagaren blir det dyrköpt.

Att avskaffa LAS innebär att det inte blir så stor risk att nyanställa för företagare, vilket skulle skapa fler nya jobb. Det skulle vara bra för arbetstagarna, för företagarna och för Sverige.

Unga och företag vill ha låg ingångslön

Svenskt Näringsliv meddelar i en rapport att ungdomar i fyra län tycker att det är rimligt att ingångslönen är lägre för just unga. Ungdomarna menar att det viktiga inte är ingångslönen, utan hur den utvecklas. Både företagare och ungdomar är dessutom eniga om att det är prestationen som ska vara avgörande för om man ska få behålla jobbet vid behov av uppsägning, redovisar rapporten.

Ambition och driftighet är de viktigaste egenskaperna hos en nyanställd, enligt både företagarna och de unga. Hälften av de unga anser att lönen ska arbetsgivare och arbetstagare komma överens om. Bara 9 procent av ungdomarna menar att facket (som tror att unga ska utnyttjas) ska avgöra lönen. Både unga och företagare anser att det är bättre att man blir nyanställd med lägre lön och med tiden får erfarenhet och lär sig uppgifterna och därmed får en ganska snabb löneutveckling, om man nu gör rätt för den. Centerpartiets förslag om avstampsjobben ligger i tiden.

Ditt val - ditt ansvar

Sedan jag läste grundportalen i förslaget till ny skollag har jag funderat mycket över ansvarskännandet: "Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer."

Ibland kan det vara lätt att känna sig som ett offer eller som om man inte har samma förutsättningar som andra. Men då har jag alltid ett val. Ett val att bli avundsjuk och missunnsam på någons laptop eller att spara pengar till en egen minidator. Ett val att bli sur över att andra har bloggar eller börja blogga själv. Ett val att tycka livet är orättvist att andra kan fler språk eller gå en kurs och själv lära mig. Vara bitter över en situation eller ta ansvar för sin situation genom att säga ifrån, byta jobb eller lyfta problemet till ytan.

När människan inser att hon har ett val känner hon sig fri och det är då hon är stark nog att ta ansvar. Vi har alltid ett val att säga ja eller nej. Därför har vi också ett ansvar för det vi säger - eller inte säger. Jag tror att alla kan och i grunden vill ta ansvar. Med ansvar växer man. Därför är olika valfrihetsmodeller sunda för Sverige. Ingen kan klaga på att man väljer - eller inte väljer - skola, äldrevårdsform eller förskola. De som går på en friskola är också mer nöjda med sitt val än de i kommunala verksamheter.

Självklart har ledare i en grupp eller på en arbetsplats ett extra ansvar för vad hon själv säger. Eller inte säger ifrån om. Jag tränar varje dag på mitt jobb i att dels vara lärare och förebild, dels som gruppmedlem. Ibland är det svårt, men medvetenheten om mitt val och mitt ansvar är min ledstjärna.

Min farmor har alltid sagt att man aldrig ska ångra ett val, när man väl bestämt sig. Det försöker jag praktisera. Min fars motto "Är det sagt så ska det vara så" försöker jag också leva efter.

C gör upp med bruna arvet

Idag var det böckernas dag. Jag fick en fin julklappsbok av en elev. Det var "Smärtornas barn" av Waris Dirie. Den handlar om könsstympning och lockar till läsning.

Magnus Andersson har skrivit en bok om ungas drömmar om klimatet. Den heter Klimatutmaningen och kan beställas på CUF:s hemsida. Spännande att läsa om Magnus möten med ungdomar och att få ta del av deras tankar om miljön. De erfarenheterna har säkert Magnus nytta av när han nu följer COP15 i Köpenhamn.

Centerpartiet släppte också den bok som jag hört talas om förut; "Skuggor av ett förflutet" om Bondeförbundet och trettiotalet. Den ska jag läsa. Ola Larsmo efterlyste i DN för prick en månad sedan att Centerpartiet gör upp med det bruna arvet. Detta torde vara ett sätt. Visst var en orsak till okritiskt tänkande kring rastänkande att trettiotalet var en sådan era då man ville skydda sig och sitt. Men det räcker inte som argument. Människor har lika värde och rättigheter. Det måste individer i Centerpartiet ha sett även på trettiotalet. Där ingår HBT-personer, etnicitet, religiös tillhörighet. Men det viktiga är att protestera och att säga ifrån. Någon gjorde det till slut, antar jag, så att den läskiga klausulen om att mindervärdiga utländska raselement inte hörde hemma på landsbygden försvann. Det ska bli spännande att läsa boken.

Sedan är det ju så att rörelser, länder, personer kan förändras. Självklart ska inte historien döljas. Men när en brottsling sonat sitt brott är han/hon fri. När ett land ändrat sin lag är det fritt. När en person bytt inställning, attityd och värdering är den fri. Barnbarn kan aldrig stå till svars för vad morfar eller farmor har gjort. Så när man har gjort upp med sitt förflutna så har man det. Och det hoppas jag att Centerpartiet gör nu.

Skollagen snart proposition

Idag lämnades den nya skollagen till lagrådet, som ska göra en översyn av lagförslaget innan den görs till en proposition till riksdagen. Det har gått snabbt från förslag, via remiss till lagrådsremiss. På ett halvår var det klart. Nu får vi se när propositionen läggs och när lagen ska träda i kraft. Men det mest spännande blir att höra vad oppositionen säger - om de säger något. De måste ju ha ett motförslag för att vara seriösa om de inte bifaller skollagen.

Syftet med utbildningen ska vara följande: "Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som det svenska samhället vilar på. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare."

Jag gillar skrivningarna. Jag vet inte riktigt hur mycket i de tusen sidorna som ändrats från att första förslaget gick ut på remiss i somras, men då bloggade jag här om saker jag gillade i förslaget.
DN, SvD, Bloggar gör Haddad, Gerdau, Edholm

En glimt från skolan

Lärarblogg: Förra veckan var en hektisk vecka i skolan. Trots att inlämningsdatum för vissa uppgifter varit för länge sedan kommer arbeten nu. Det finns nämligen inget mål för deadline, vilket jag hoppas de nya kursplanekriterierna kommer att bidra med eftersom verkliga livet består av deadlines hela tiden. Skolan består av chanser och nya chanser, men gränsen blir så töjbar. Måluppfyllelsen är i fokus, vilket är mycket viktigt. Men för mig har det varit hysteriskt.

När jag är på väg till matsalen möter jag en elev som jag måste fråga om krönikan som jag inte fått in, varpå hon måste ha en instruktion för att hon tappat den gamla. Därefter kommer en elev som vill veta hur det gick med den sent inlämnade filmanalysen och eftersom den inte riktigt var komplett är det läge för att han får den tillbaka. Väl på väg ut ur arbetsrummet frågar någon efter ett plåster och en annan vill ringa hem. I matsalen njuter man av den goda maten i sällskap med trevliga elever. Då skrattar någon elakt åt en som pratar ett annat språk, vilket måste hindras och snabbt hållas mobbningssamtal om.

Vid diskinlämningen berättar man för kollegan att hans mentorselev nådde målen på redovisningen och bör uppmuntras extra för det. Stämmer av med en annan som kommer in om det vassa föremålet som beslagtogs på morgonen har rapporterats till hemmet. Ignorerar högljuddhet i elevcafét på väg till lektion som består av novellskrivande, filmvisning eller läsförståelsetest. Märker att eleverna gillar att skriva och verkligen utvecklar språket, gillar det svenska familjedramat eller anstränger sig för att besvara frågorna. Njutning! En elev knackar på dörren för att lämna en uppgift och fråga om hon är godkänd, samtidigt som en mentorselev vill sjukanmäla sig. Sådär fortsätter det tills man har fått in så många uppgifter som möjligt för att få hög måluppfyllelse. Hela tiden uppmuntran för att eleverna ska orka jobba lite till, tro på sig själva och sina kunskaper och lämna in. Samtal hem. Mejl till mentorerna. Idag räddades två betyg till. Förhoppningsvis rasslar det till i mejlboxen ikväll så att ännu en kan söka till gymnasiet.

Jag undrar ju hur det går på gymnasiet när man curlar eleverna så mycket. Men de säger ju att det går bra, när de kommer för att hälsa på, som två juveler gjorde förra måndagen mitt i blomvattningen.

Mp ser niqabbärarna som offer

Idag skriver jag på Newsmill om att Miljöpartiet ser niqabbärarna som offer. I Utbildningsnämnden har de sagt att det är okej att bära niqab i förskolan och barnskötarutbildningen. Det tycker inte FP, KD, M och C i Stockholm. Bloggar gör också Per Ankersjö, Staffan Danielsson

Bromma kyrka villaägarförening

Det står skrivet i Bromma kyrka villaägarförenings info-blad om kyrkkaffet som Centerkvinnorna och Centerpartiet i Västerort sålde till välgörande ändamål under Allahelgonadagen. Villaägarna lever med och påverkas av brommaflyget. Därför följer de utvecklingen. Det är grannar i samverkan. Helt enkelt civilsamhället i sin bästa skrud.

Gör varje skola till en egen turordningskrets

Idag skriver jag på Newsmill om att jag vill att man som Centerpartiet beslutade på partistämman gör varje skola till en egen turordningskrets. För att rektorerna i de kommunala skolorna ska få ta det fulla ansvaret, som jag skrev i en skrivelse till Utbildningsnämnden i april och fick svar på i november. Det handlar om LAS i praktiken.

Carlgren växlar upp i Köpenhamn

Andreas Carlgren har målet klart för sig. Klimatförhandlingarna ska lyckas. Historian är tyvärr ett hinder där misstro ligger mellan rika och fattiga länder, enligt DN. Men misstro och prestige måste släppas nu när vi måste blicka framåt och har chans att fatta beslut om vilken framtid man vill ha.

Maud Olofsson har lämnat över 25 000 underskrifter från kampanjen 2grader till Kina och USA, vilket visar på ett underifrån-perspektiv OCH att man vill att klimatavtalet är globalt där alla länder deltar och att man säkerställer de fattigaste ländernas rätt till utveckling. Just att man sätter press på stormakterna USA och Kina kanske är det bästa argumentet för att få med sig de sk utvecklingsländerna i denna globala fråga som idag faktiskt är mer världsomfattande än fred. Tänk om det är timmarna på gator och torg av folkbildare som Röda Korset-medlemmar, vi unga-iter, SV-iter, LO-medlemmar och centerpartister som är nyckeln. Inte är det i alla fall de militanta demonstranter som skapar en märklig bild av väst som gör någon nytta, mer än att flytta fokus från Salem, tack och lov. Vad är demonstranterna för - eller mot - mer än polisen?

Rayman intervjuade Carlgren i Korseld och menar att han gör ett gott, men otacksamt jobb. Att följa regler, takt och ton och det politiska ramverket är otacksamt och ger inte popularitet, men påverkan i längden. Följ förhandlingarna på Centerpartiets blogg. Följ också debatten på Politometern. Gå med i Carlgrens Facebook-grupp.
Andra centerbloggar är Håkan, Annie, Rasmus, Ingrid, Magnus Andersson, Elisabet, Hasse

Carlgren genuin miljökämpe

Miljöminister Andreas Carlgren leder klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Han intervjuades i årets sista Korseld. Han har drivit miljöfrågorna, -kunskapen och regeringens engagemang framåt med sjumilakliv sedan Alliansen tillträdde. Det fanns inte någon rapport eller politik för miljöfrågorna, men tack vare Centerpartiet och Andreas Carlgren har man lyckats åstadkomma massor. Carlgren har ett miljöengagemang sedan 1980-talet. Men han har hängt med i utvecklingen. Det behövs och är ett tecken på god politik. Det är just det som äkta miljöengagemang handlar om; att inte bara skrika nej, utan vara framsynt och se såväl till folks behov som våra naturresurser.

inflytande.se

Idag fick jag ett mejl av Ted Valentin som har skapat sajten inflytande.se där man kan se hur ens blogg ligger till i inflytande. Det är tydligen inlänkar som räknas. Sidan upplyser mig om att jag ligger på plats 736 just nu, så jag har uppenbarligen stigit två hundra snäpp (eller om andra sjunkit) då Valentin i mejlet anger att jag är på plats 968. Enligt diagrammet har jag en "mycket inflytelserik blogg" då drygt 5 % av alla bloggar är mer inflytelserika. Jag förstår inte riktigt analysen, men inser att jag åtminstone gör lite nytta. Och är det något jag eftersträvar med mitt politiska engagemang är det ju just inflytande, så tack för mejlet :)

Skrota LAS för mångfalden

LAS-debatten fortsätter. Denna gång skruvar Elisabeth Thand-Ringqvist och Fredrick Federley argumenten ett varv till i Aftonbladet. Mycket bra! Oscar kopplar på individperspektivet. Bloggar gör också: Per

Carlgren leder klimatmötet

Klimatmötet i Köpenhamn är invigt. Andreas Carlgren leder det. Forskningen säger att vi måste minska utsläppen för att slippa drabbas av översvämningar och större klimatförändringar.

Vi måste bland annat göra klimatanpassningar, pratar man om. Istället för att i u-länder ha vedeldade spisar som bidrar till erosion och försotning av klimat och lungor kan man ha soldrivna spisar. (Det borde man kunna köpa som julgåva till någon familj i ett utvecklingsland. Många bäckar små, som man säger.)

Idag har USA:s miljömyndighet konstaterat att utsläppen måste minska, vilket var positivt, men vi ska inte ropa hej förrän vi är över bäcken. Carlgren kämpar och är lika engagerad för miljön nu, som han var på åttiotalet. Han har hängt med i teknikutvecklingen och är inte någon bakåtsträvande nej-sägare, utan växer i mångas ögon varefter hösten går. Jag önskar honom all lycka med ledarskapet i Köpenhamn.

Andra centerbloggar: Per, Lena Ek, Stina, Mårtensson, Niklas C, Ingegerd, Inger

Alliansglögg

Idag var det möte med allianskollegorna i Utbildningsnämnden i Stockholm. Därefter hem till Bromma för att delta i alliansglögg med moderaterna i Bromma. Trevliga personer i varierade åldrar. Per, Mia, Bertil och jag stod för de gröna liberala tongångarna. Vi hade därefter ett kort styrelsemöte för att förbereda 2010 års årsmöte. Alla bidrar på sitt sätt: Per visionerar och spränger gränser, Bertil står för marknadsföringstankarna, Mia står för det jord- och människonära medan jag håller ihop mötet, driver på och hittar en mellanväg med fokus valvinst. Vi saknade dock Christina, Fredrik och Kari.

LAS drabbar lågutbildade

I dagens upplaga av Aftonbladet debatterar Svenskt Näringsliv för en uppluckring av LAS för ungdomarnas skull. Facket får en släng av sleven genom att det är LO-medlemmarnas barn som drabbas hårdast av LAS. Ny fakta för mig var att nära hälften av alla unga med annan etnisk bakgrund är arbetslösa, vilket är negativt europarekord, samt att Sverige har dubbelt så hög arbetslöshet bland unga lågutbildade jämfört med övriga EU-länder. Man hänvisar till Eurostat. Det finns mycket att göra i opinionsbildning och utbildning samt förändring av lagstiftning kring frågan, som jag brinner för att vara med och förändra. Centerpartiet har lösningarna för ungdomarna.

Beroende av bankbusiness och -bemötande

Alla är vi mer eller mindre beroende av bankerna. Våra banker följer gällande lagstiftning. Flera problem och utvecklingsmöjligheter finns. Alltså måste lagstiftningen ses över:

• Det måste gå för asylsökande att få bankkonton. Allt annat är moment 22. Förutsättningarna att kunna etablera sig och göra rätt för sig i det land man sökt sig till eller flytt till måste förbättras.
• Det måste bli enklare att som företagare få sätta in pengar eller få lån. Att som företagare bli misstänkliggjord vid bankbesök är tungt och destruktivt för samhället. I jobb-kommittén på partistämman 2009 föreslog jag att en dialog ska föras med banker kring hur deras kontakter med företag kan underlättas. Det är viktigt att inte staten tar över lånemarknaden, men däremot försäkrar sig om att den fungerar ur den företagsammas perspektiv. I strävan efter att stoppa svart marknad kan inte den hederlige småföretagaren drabbas. När hälsokostförsäljaren på Brommaplan kommer med sin veckokassa ska det lysa grönt i datorn hos den bank som slutligen tackat ja till att ha honom som kund.
• Det måste bli enklare för alla företagsamma, även föreningsaktiva, att sköta bankärenden. När det var som besvärligast för mig när jag var kassör tog det 45 minuter per besök. Tack och lov fick vi möjlighet att föra en dialog och vår nuvarande kassör kunde få en internetdosa att sköta transaktionerna med.
• Bankerna är till för kunderna, inte tvärtom. Det om något måste staten se till att försäkra sig om, istället för att spara åt folk. Annars börjar folk spara pengar i madrasserna runt omkring i bygden, vilket inte gynnar ekonomin.

Självklart bygger bankrelationen på just relationen och kännedomen om kunden, men innan företagaren eller den nyanlände blivit känd hos sin bank kan det vara svårt. Marknaden torde vara öppen för fler som konkurrensutsätter befintliga banker.

Bloggar gör också en person och en person till. Dessutom om integrationen Rolf Erikson, Henrik Emilson, Vi i Sverige, Gudmundson

Mp-favorisering spetsar (C)

Sakine Madon skriver att journalisterna gullar med Wetterstrand. Ja, ja. Må så vara. Det spetsar ju oss i Centerpartiet i debatten, vilket förhoppningsvis ger en bättre grund inför valet 2010. Det visar också på att storstäderna är superviktiga för Centerpartiet. Och nu pratar jag städerna, inte förorterna eller kranskommunerna. Det är i city slaget kommer att ske i september 2010. Det är där vi ska vinna med liberala förslag och kandidater. Det är inte någon hemlighet att en röst på MP också är en indirekt röst på Yvonne Ruwaida, men även på Lars Ohly Roger Mogert eller Mona Snacklin. Och vad har de för förslag - utom att önska mer resurser, prata om stöd och klaga på sk nedskärningar?

Frihet före frivillig föreningstillhörighet

Dilsa Demirbag-Sten skriver idag på Brännpunkt att friheten inte kan tas för given. I Sverige har vi haft religionsfrihet i drygt 50 år, nämligen sedan 1952. Minareten är som ett fristående torn vid moskén. För den som ser minareten som en symbol för islamism och terrorism blir den ett hot. För den som ser att kyrktornen ska överskugga politik och människors moral blir den ett hot. Den som ser såväl minareten som kyrktornet som vackra byggnader och den tro som utövas i dess tillhörande rum som privat och frivillig blir de inte något problem.

Lena Andersson skriver i DN idag en kolumn som jag citerar: "Folkomröstningsinitiativet och dess resultat är obehagligt. Religionsfriheten inbegriper rätten till relevanta lokaler för utövandet. Det är också olyckligt, därför att varje händelse av det här slaget försvårar en diskussion om islams bitvis problematiska tillämpning, av nöden för alla som förtrycks i religionens namn." Andersson menar att folkomröstningen i Schweiz handlar om värnandet av kristen värdegrund.

Jag vill att staten helt befrias från kyrkan, som liksom andra religiösa församlingar måste ses som en frivillig föreningstillhörighet. Vi vill inte ha islamiska zoner där sharia-lagar införs. Visst, vår egen lagstiftning bygger från början på kristendomen och de sk tio guds budord och då kan man förstå att islamiska länder tar utgångspunkt i sharialagar då man tex upprättar familjepolitik, vilket man tydligen till viss del lyckats med i Marocko. Tiden har tack och lov suddat ut traditionen, med sekulariseringen. Att man inte ska stjäla är universellt. Att missbruka Guds namn, står i kontrast till principen om yttrandefriheten och den senare står över den första. Alltid. Självklart tillhör det god ton att framföra kritik med viss respekt för den andre. Att behandla andra som man själv bli behandlad handlar om folkvett och relateras knappast till en sagofarbrors handlingar för två tusen år sedan.
Jag bloggade bla i januari, april, juni, juni, juni, augusti

Kul julkalender

Svenskt näringsliv har en julkalender för 2009 med olika filmsnuttar som luckor att "öppna". Coolt. Dagens lucka och ämne är ungdomsarbetslösheten. Sist-in-först-ut är en av reglerna som hindrar unga från att komma in på arbetsmarknaden.

Centerpartiet och Maud Olofsson har receptet: Luckra upp LAS och slopa helst turordningsreglerna, sänk ingångslönerna för ungdomar i avstampsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter för unga.

Kyrkan agerar för religionsfrihet

Som medlem i Svenska kyrkan tycker jag att det är bra att kyrkan engagerar sig mot islamofobin och uppmanar andra kyrkor att stå upp för religionsfriheten i Schweiz. Rabbiner har också fördömt folkomröstningsresultatet. Vad händer efter detta? Känner sig muslimer i Schweiz förföljda eller utpekade?

Självklart måste folk kunna kritisera extremism och islam, som är en religion som alla andra. När den blir överdriven och politiseras blir den galen. När den är privat måste den få utövas i frihet och behandlas med ömsesidig respekt, precis som kristendomen.

Muslimer har ett ansvar att upplysa om sin religion. Fredsagenterna är ett sätt. Jag mötte två av dem i somras i Almedalen. Det är inte konstigt att muslimer i Europa vill bygga moskéer. Svenskar flyttar till Saudiarabien för att arbeta och där har flera kyrkor byggts på senare år. Utomlands tenderar ens egen kultur att förstärkas.

Bloggar gör också jj.n Stina har bloggat och fört en ivrig, ståndaktig debatt i kommentarsfältet.

Nya certifierade valarbetare

Idag har jag ringt runt till centerpartister i distriktet för att tillfråga dem om att bli certifierade valarbetare. Många är positiva och vi har ett dussin anmälda. Fler personer finns på att-ringa-listan och anmälningstiden går ut den 11 dec, så nog ska vi nå vårt mål. Kursen går av stapeln 15-16 januari. Spännande! Mejla mig eller Ingrid Lundqvist om du är intresserad.

Verkliga värden visar vägen

Ibland glömmer jag bort hur verkligheten ser ut utanför Bromma, utanför Stockholm och Sverige. Hur det finns människor som har upplevt att de inte får tala sitt modersmål. Fängslas, straffas. Hur människor råkar ut för tortyr för att de yttrat sig. Hur människor dödas för sin tro eller sin åsikt. Jag påminns av tidningar och när jag ser på Världens konflikter om Kurdistan. Då minns jag också några kvinnor som har sagt ifrån och markerat.

Leyla Zana, den kurdiska parlamentarikern, krävde i början av 1990-talet rättigheter för kurder och blev åtalad och dömd för det. När hon svor eden i turkiska parlamentet bar hon ett hårband med kurdiska flaggans färger och sa en av meningarna på kurdiska, vilket skapade uppror och raseri i parlamentet. En mening. En mening - jämfört med alla de ord och år som de kurdiska barnen hade fått lyssna till turkiska språket utan att förstå, utan att få yttra sig.

Rosa Parks, den amerikanska svarta arbetaren, vägrade 1955 att resa sig för en vit man på bussen. Detta var startskottet för de svartas kamp för lika rättigheter i USA.

Fantastiskt starka, beundransvärda människor som vågat stå upp för sina ideal och värden.

Förhindra extremism tidigt

Det är klart att Nalin Pekgul har rätt. Extremismen ska stoppas. Såväl nazismen som terrorismen måste tas på största allvar. Just för friheten, yttrandefriheten och mångfaldens skull. Ursprung, politisk tillhörighet och religion ska inte spela någon roll för att delta i arbetsliv, föreningsliv eller i undervisning. Det krävs insatser från nationellt håll, men framför allt från civilt håll. Skolorna behöver också mer redskap för att upptäcka och i tid kunna signalera en utveckling. Det behövs en strategi för att inkludera dessa barn och ungdomar innan de rekryteras. Innan de känner att samhörigheten med det extrema är större än samhörigheten med den stora gruppen. Det krävs ett samhälle och en skola där vi i större grad tillåter olikheter och olika lösningar.

Förbifarten för folk med miljöförnuft

Ikväll har jag varit på Stockholmcenterns politikpub som handlade om klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Målet är ju att skriva ett globalt avtal som syftar till att vi minskar utsläppen såpass att vi klarar oss undan större klimatförändringar med smältande poler, översvämningar och orkaner. Samtidigt som Andreas Carlgren jobbar för att få med jordens alla länder på tåget har Centerpartiet drivit frågan om att bygga Förbifart Stockholm och lyckats få till en väg som drivs i tunnel och på så sätt räddar Västerorts lunga Grimstaskogen. Uppdrag Granskning antyder att vägen kommer att öka utsläppen.

Det avtal Carlgren ska ta i Köpenhamn handlar främst om att få ned utsläppen, men också om hur man kan föra över teknik mellan länder, samt hur man kan göra klimatanpassningar. Självklart kommer teknikutvecklingen vara av avgörande betydelse för hur stora utsläpp bilarna i framtiden har. Med ekonomiska styrmedel (likt trängselskatten som nu möjliggör byggande av förbifarten) kommer våra politiker i Sverige och Stockholm att kunna se till att utvecklingen påskyndas och går åt rätt håll. Dessutom blir det möjligt för många att ställa bilen hemma då en ny led för kollektivtrafik faktiskt förverkligas. Det tredje är att köerna i Västerort inåt city minskar.

Människor är smarta. Vi inser att miljöarbetet sker underifrån med egna handlingar. De allra flesta vill vara miljövänner. Vi vill köra så miljövänligt som möjligt, försöker samåka och ställer bilen hemma så ofta vi kan. Miljöpartiet skuldbelägger istället människor som ibland måste eller vill använda sin bil. Det är att förringa människors insatser och medvetenhet, menar jag. Centerpartiet vill att det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att vara miljövän.

När Stockholmscentern gick från ett konstant nej till ett ja till förbifart Stockholm hösten 2005 var det i ett vägskäl man stod. Vi tog rätt väg. Vi sa ja till utveckling, ja till att förenkla för människor och företag, men även ja till miljön då vi drivit på den miljövänliga lösningen, trängselskatter, koldioxidskatt och miljöbilsutvecklingen. Vi vill också att man tillsätter en miljörevisor som följer och öppet redovisar byggprocessen. Jag undrar vad av allt detta som mp har gjort - utom att skrika nej och givit oss slaget under bältet om att vi är miljörasister? Var finns miljöpartiets miljöförnuft? Bloggar gör Per Ankersjö, Stina Bengtsson, Christer Jonsson