Stockholmscenterns listor klara

Igår var det slutnomineringsstämma för Stockholmscentern på hotel Clarion. Det var ett rekordhögt deltagande med över 120 personer i alla åldrar. Mångfald!

Lena Ek inledde med att tala om frihet, öppenhet/integritet och miljö. Talet var ideologiskt och inspirerande.

Stämman tog fem timmar och innehöll några voteringar. Vår riksdagslista toppas av näringsminister Maud Olofsson. Hon följs av miljöminister Andreas Carlgren, Fredrick Federley, Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist. På sjätte plats står egenföretagaren och bloggaren Johan Hedin. Imponerande är också att Maria Brogren, som jag mötte för första gången i maj, har lyckats tillskansa sig en sjundeplats. Hon har tagit för sig inom partiet på ett ödmjukt, kompetent och förtroendeingivande sätt, bland annat i arbetet med att skriva en vision för Stockholm, men också i energinätverket. Det går att vara ny och komma in i Centerpartiet!

Jag talade för Carlgrens andraplats och Al-Sahlanis fjärdeplats. Flera medlemmar tackade för detta, men jag fick också kritik för mitt agerande efteråt, då en person menade att jag i egenskap av vice ordförande inte borde lägga mig i vilka personer som representerar oss på listorna. Jag är givetvis tacksam för att kritiken framfördes direkt till mig. Ett öppet klimat ska vi ha. Men jag är dock nöjd med att jag framförde min åsikt, för hade jag inte gjort det hade jag ångrat mig i efterhand, oavsett hur det hade gått. Sådan är jag bara. Jag måste säga det som bäst svarar för mina och Centerpartiets ideal. Vi har en bra lista som framförallt står för företagande och miljö, men även frihet och mångfald.

Ett starkt landstingsgäng kommer att ledas av Gustav Andersson och Catrin Mattsson. Grattis!

Till stadslistan fick vår distriktsordförande Per Ankersjö förnyat, ograverat förtroende. Med ett tydligt och sunt ledarskap och med debatten om stadsmiljö och den gröna metropolen kommer han ta täten för att jobba för att få fler mandat i fullmäktige.

Jag är givetvis stolt och glad över förtroendet att som andranamn representera Centerpartiet i kampanjen. Självklart tog jag inte platsen för given, utan var beredd på att bli utmanad. Tillsammans med tredjenamnet Jonas Naddebo och femtenamnet Christer Mellstrand har jag suttit i kommungruppen i fyra år och samarbetat med övriga allianspartier i Utbildningsnämnden. Nytt kreativt tillskott är Stina Bengtsson, Hägersten. Varmt välkommen i gänget, Stina! Nu gäller det att lägga upp en valplan där alla fantastiska kandidaters resurser kommer till störst användning och boostar våra ettor, samt Centerpartiets frågor om företagande och miljö. Med så många engagerade och kunniga valarbetare är jag säker på att det kommer gå riktigt, riktigt bra för oss i valet.
Läs i DN. Bloggar gör också Dahlsson, Pettersson

Olofsson satsar på kvinnors företag

Jag ser på Politikerbloggen att Maud Olofsson fortsätter satsningen på kvinnors företagande. Bra! Hon ska snart föreslås till att toppa Stockholmcenterns riksdagslista.

Läxhjälp räknas som hustjänster

Jag läser i DN att läxläsning och läxhjälp räknas som hushållsnära tjänster. Det är fantastiskt att reformen om hustjänster initierad av Maud Olofsson och Centerpartiet öppnar upp för nya marknader och nyföretagande - som också leder till elevers måluppfyllelse och växande.

Om gröna zoner i Dagens Industri

Idag har jag en debattartikel i Dagens Industri. Innehållet följer här:

På Centerpartiets stämma i våras antogs ett förslag för att minska utanförskapet i områden med hög arbetslöshet. Receptet är ökat entreprenörskap och nyföretagande. På tio orter i Sverige vill vi införa sk nystartszoner enligt ett fungerande koncept från Frankrike.

Socialdemokraterna anger att de har en särskild politik för utsatta bostadsområden där de satsar resurser och ger stöd. Men bara genom egenmakt och riktiga jobb kan individer bli starka.

Modellen med nystartszoner har testats i Storbritannien, Frankrike, Italien och USA i sk enterprise zones eller empowerment zones och innebär att företag som startar inom zonen får halverad arbetsgivaravgift. Jag skulle se en ytterligare poäng i att rikta nystartszonen mot gröna företag. Det betyder att företag som arbetar med såväl klimattjänster som inom gröna näringar skulle kunna få en halverad arbetsgivaravgift om de placerade sitt företag på en av de tio orterna, som enligt en uträkning är Rosengård i Malmö, Tensta utanför Stockholm, Skäggetorp i Linköping, Angered i Göteborg, men också platser i tex Örebro, Eskilstuna och Trollhättan. Det innebär att dessa tio orter skulle bli paradis för gröna företag, med halverad arbetsgivaravgift under till en början fem år. Att starta ett grönt företag i en nystartszon skulle alltså bli mer förmånligt än att förlägga det till Fritsla eller Falun.

Företagande gör att människor förverkligar sina drömmar. Det skapar sysselsättning åt företagaren och ibland åt andra. Tanken är att företagen ska anställa en viss procent av de boende i utanförskapsområdet. Individer som får möjlighet att jobba med det de vill upplever större lycka och frihet. Att prioritera de gröna företagen skulle gynna en utveckling av klimattjänster och teknikutveckling, men också grönsakshandel, ekologisk odling, import av miljövänligt och ekologiskt livsmedel, trädgårdsmästeri osv. Kluster för gröna företag skulle uppstå på sina håll i Sverige. I utbildningar på orten ska man också satsa på kvalitet, ledarskap och entreprenörskap.

Företagandet ger en levande ort. Även om inte alla företagare själva skulle komma från just utanförskapsområdena så skulle de bidra till en starkt positiv effekt, i form av självstyrka. En ort med företagskluster skulle även på sikt dra till sig fler restauranter, caféer, frisersalonger och butiker. Det händer något på orten. Det blir liv och rörelse. Tryggheten ökar. Delaktigheten gör att stoltheten för orten växer. Då känner människor att deras ställe är en plats att räkna med, att tala om, att stå upp för på ett positivt sätt.

Nystartszoner är ett sätt att subventionera en viss typ av företag, vilket skulle leda till en snedvriden konkurrens Det är alltså orättvist för de som precis startat på annat håll. Men Sverige har en potential i utveckling av klimattjänster. Och vi behöver ett entreprenöriellt lyft nu när ekonomin går uppåt.

Människor vill växa och känna mening, att de är behövda. Med ett jobb växer självkänslan, en tro på sig själv och sin förmåga, men även på framtiden. Denna tro och livsglädje kan föras över till våra barn, som vinner en tro på framtiden och sig själva, vilket i sin tur leder till förbättrade resultat i skolan. Bara med hjälp av entreprenörskap och riktiga jobb som ger egenmakt till individerna - aldrig med bidrag - kan vi få våra utanförskapsorter att resa sig – få empowerment – av egen kraft.

Helen Törnqvist
Vice ordförande
Centerpartiet i Stockholms stad
Nominerad till riksdag och stadsfullmäktige

Förstatligande gynnar facket

Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, skrev i DN den 21 januari att en stor del av skolpengen går till administration, istället för undervisning. Självklart är det uselt. Men hon vill därmed omyndigförklara kommunala skolpolitiker och förstatliga skolan. Hennes tes är att ökade resurser hänger ihop med högre måluppfyllelse och hon stärker den med en OECD-rapport och PISA-resultat. Vd för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, slår i dagens DN tillbaka genom att förklara att Fjelkners förslag varken är någon korrekt uträkning eller skulle vara effektivt. (Tyvärr hittar jag ej repliken på nätet.)

Jag menar att Fjelkner går i eget ärende. En statlig skola skulle stärka fackets roll, motverka lokalt ansvarstagande och börja handla om organisation igen. Det är ett steg tillbaka.

Alliansens skolpolitik har gått mot starkare, självständigare skolor med större ansvarstagande för rektor, samt ökad delaktighet hos föräldrar. Med Lärarlyftet och Rektorslyftet sätter vi kunskap i fokus inte bara hos elever, utan även hos lärare och skolledning. Med tydligare kursplaner och uppföljning av lärare med låga resultat fokuseras också kunskap. Med SALSA-värden, rankingar och synliggörande av resultat toppar sig lärarlagen och hittar nya lösningar.

Centerpartiet menar att beslut ska fattas så nära människor som möjligt. Med ansvarstagandet kommer också nya lokala lösningar utifrån behovet. Individualisering kan ske i praktiken.

Lärarfackets rapport bygger på den ålderdomliga tesen om att ökade resurser hänger ihop med högre måluppfyllelse. När vi ser på resultaten i Stockholms skolor stämmer inte det. De skolor som har mest resurser ligger tvärtom fortfarande lågt. Det är allvarligt och måste utvärderas och följas upp, men visar att sambandet mellan resurs och resultat inte är entydigt.

Forskning om framgångsrika skolor stärker Centerpartiets slutsats om att ett starkt och tydligt ledarskap med fokus på kärnverksamheten kan höja resultaten.

Metta Fjelkner talar dessutom i egen sak, menar jag, när hon anser att skolan ska förstatligas. Hon och lärarfacken skulle få en större roll om skolan återigen knöts till staten. Risken att det fackliga stridshornet skulle ljuda är överhängande. Alla landets offentliga skolor skulle utgöra en turordningskrets. Risken för att Metta Fjelkner schabloniserar lönen för lärare som verkar i förort, glesbygd eller storstad ökar, istället för att gå mot en mer individualiserad lönesättning som beror på insats och engagemang.

Att som i Stockholm samla alla kommunala skolor under ett paraply och en ledning är en självklarhet. Det finns samordningsvinster och principer för likvärdighet inom kommunen för att alla skolor ska styras av en förvaltning. En skattebetalare i Högdalen lägger lika mycket på skolan som en annan i Hässelby. De ska få samma kvalitet och valfrihet för pengarna.

Men att stockholmarna ska stå till svars för södertäljebornas val av politisk ledning och slösaktiga låt-gå-mentalitet i form av att skicka ännu mer pengar till kommunal skatteutjämning är fräckt. Kommuner med fungerande skolpolitik och –styre ska alltså straffas för att perpetum mobile-socialdemokratiska Södertälje har låg måluppfyllelse och stor administration, menar Fjelkner.

Ju längre det är mellan anställd och ansvarig, desto mindre blir ansvarskänslan och förmågan att vara flexibel utifrån individens behov, menar jag. Med tydliga kursplaner, fokus på kunskap, elevens behov och uppföljning kommer måluppfyllelsen att öka. Men ska vi göra ett omtag enligt det Metta Fjelkner föreslår kommer skolan tappa fart till förmån för organisation och resurssnack igen, som vi hade passerat när vi 2006 åter började fokusera kunskap.

Jag bloggade också i förra veckan, oktober och mars om detta.
Andra som bloggar om skola, facket, Helen Törnqvist, Centerpartiet

Utredning om vård för papperslösa

Idag beslutade regeringen att tillsätta en utredning om asylsökandes, gömda flyktingars och papperslösas rätt till hälso- och sjukvård. Det var ett steg framåt i frågan om vård för papperslösa.

Att läkare ska behövas ställas inför valet vem som ska vårdas är inte okej. Att vården ska syssla med angiveri skulle inte heller vara okej. Att individer ska nekas vård är inte okej. Att kvinnor som ska förlösas ska ställas inför svåra val är inte okej. Att utreda detta är ett steg framåt, men arbetet är inte färdigt.

Stina Bengtsson har lobbat och jobbat med frågan i några års tid ihop med Gustav Andersson, Katarina Erlingsson och Magnus Andersson. Bra jobbat!

Dagens Medicin, DN skriver. SR sänder.
Välfärdsbloggen bloggar.
Sanna Rayman jublar inte. Per Ankersjö relaterar frågan till humanistiska skäl.
Jag bloggade bla i maj, maj och september.

Den gröna metropolen är ett koncept

Stockholmcenterns distriktsordförande Per Ankersjö som också är gruppledare för Centerpartiet i stadsfullmäktige arbetar intensivt med att sätta bilden av att Centerpartiet är ett utvecklingsvänligt parti med klimatsmarta lösningar.

Idag var det ett inslag i ABC om skyskrapor, där Folkpartiet och Miljöpartiet är negativa, medan Centerpartiet förespråkar den gröna, täta staden där vi bygger på höjden. Stella Fare menar att skyskrapor är "macho" och Cecilia Obermüller menar att gröna tak är "att slänga på lite grönt". Då tycker jag de ska lyssna en gång till på Per Ankersjös visionerande om den gröna metropolen. Det är ett helt koncept, inte kuriosa.

I en grön, tät stad använder man marken funktionellt. Eftersom vi bygger på höjden har vi också råd med parker och grönytor. Istället för att folk bor långt borta och åker bil långa sträckor så bor de nära och kan istället promenera, samt att kollektivtrafiknätet byggs ut.

I en grön metropol är det nära till parken där du kan dra din barnvagn, sparka boll eller ligga och läsa en bok. En grön metropol är en växande stad som är öppen för fler.

Bloggar gör också Magnus Andersson.

SAAB-knuten löst på ideologisk grund

Centerpartiet vill se ett Stockholm och Sverige där du får växa. Inte där staten växer över oss och vi med gemensamma resurser tar oss vatten över huvudet. Därför var det ett klart ideologiskt val från Maud Olofssons sida att inte staten skulle gå in i en bilaffär. Att staten inte ska äga fabriker i sovjetisk anda. Att staten inte ska agera droppmaskin åt en näringsidkare som inte säljer tillräckligt.

Centerrörelsen har stått bakom Olofsson hela tiden.

Jag betalar gärna skatt för infrastruktur, utbildning, vård och föräldraledigheter. Men inte ska mina inkämpade kronor och ören gå till förluster i näringslivet. Mycket märkligt resonemang hos vänsterkartellen: Det är inte okej att göra vinst i ett välfärdsföretag om inte kvaliteten är tillräckligt bra, men det är okej att göra förlust i ett bilföretag om inte produkterna är tillräckligt bra. Mjukt mot hårt. Det är hela tiden så uppenbart vad som prioritera(s).

Nu är det upp till det nya företaget Spyker att utveckla produkten. Upp till de anställda att bidra med kompetens och goda idéer kring fortsättningen. Eller kanske hitta något nytt om man börjat fundera i de tankegångarna. Upp till konsumenterna att välja bilmärke. Men nu är det tack och lov inte en fråga som ligger på regeringens bord längre, utan är där den hör hemma: I näringslivet. Bra jobbat, Maud Olofsson!

SvD, DN, Brors
Jag bloggade 13 jan
Bloggar gör: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Hedin, Eva Andersson, Tobias Gillberg, Joakim Magnusson, Jinge

Veckans vardagshjältar!

Jag har den senaste veckan glömt min mobil en gång och tappat min mobil en gång. Tack vare godhjärtade, kvicktänkta vardagshjältar har jag återfått den båda gångerna.

Förra tisdagen glömde jag mobilen på busshållsplatsen. En ung man vid namn Andreas tog den med sig och svarade då jag ringde min påslagna mobil väl på plats på jobbet. Jag fick ta en halvtimma tjänstledigt och kunde åka till Sundbyberg och hämta den efter min pedagogiska lunch. Jag berättade att jag och alla mina elever ansåg att han var dagens hjälte. Andreas sa att det kändes speciellt bra att vara en hjälte i barns ögon.

Idag på hemväg från jobbet såg jag min buss stå inne på busshållsplatsen och sprang för att hinna. Då måste mobilen ha studsat upp ur jackfickan. Det upptäckte jag på bussen. Letade i sätet bredvid chauffören där jag ställt ifrån mig väskan för att ta fram SL-kortet. Busschauffören blev förfärad över att jag tappat min mobil och lånade genast ut sin egen för att jag skulle ringa min för att kolla om den fanns i bussen. Den hade blivit inlämnad i tunnelbanespärren!Busschauffören blev utnämnd till hjälte och sonen och jag fick en utflykt med bilen.

Så, vad lär vi oss av det här, hade min pappa frågat. Angående tillfälle glömma mobilen på busshållsplatsen: Har du bestämt att du ska ta bilen till jobbet ska du göra det. Vela inte, utan gå på magkänslan. Angående tillfälle tappa mobilen under språngmarsch: Kolla klockan innan du börjar springa i onödan till bussen, samt ta vantarna på dig istället för att ha fickan full av vantar. Angående båda tillfällena: Tack vare ett starkt civilsamhälle fungerar Sverige.

Civilsamhället kan upprätthålla människovärdet

I torsdags var jag åhörare i ett seminarium om extremism i Europa. Tankesmedjan Fores arrangerade. Det var välbesökt och intressant. Lisa Bjurwald, Expo, och Per Gudmundson, SvD, deltog. Mina summariska reflektioner är följande:

• Det är viktigt att det etniska våldet i Europa uppmärksammas. I Tjeckien och Ungern pågår antiziganism.
• I Europaparlamentet har formerats en grupp med extremhögerpartier. Den väpnade grenen av ungerska Jobbik fick tre mandat. Bjurwald visade ett foto med uniformerade Magyar Garda-medlemmar.
• Islamofober tar bild och ord från propaganda mot judar i andra världskriget, berättade Bjurwald. Det är inte okej! En legitimiseringsprocess sker, vilken vi måste stå upp mot vid varje bild, varje ord, varje fnysning.
• Lagen om hets mot folkgrupp är trubbig och ett spel för gallerierna. Den står i bjär kontrast till yttrandefriheten. Ändra lagen så att om den handlar om uppvigling blir straffet kännbart. (Gudmundsons förslag)
• I Nederländerna och Österrike försöker man kopiera minaretförbudet som utfärdades i Schweiz. Sverigedemokraterna gör politik av ett moskébygge i Malmö. Det är ett icke-frihetligt parti.
• Skolan kan signalera till föräldrar då de upptäcker sympatier med extrema åsikter. Men var går gränsen för anmälan till socialtjänsten då man ser vartåt det barkar hän med en ungdom? Även unga har föreningsfrihet och yttrandefrihet. Kunskap borde vara nyckeln.
• Civilsamhället kan stå upp mot rasism och islamofobiska partier. Genom en stark antirasistisk rörelse kan vi behålla respekt för människovärdet.

Bloggar gör också Dick Erixon.

En scen på plats

Idag har jag och sonen färdigställt den scen jag började bygga i hans rum för två veckor sedan. Själva estraden gjorde vi klart på en dag. Den har ivrigt använts för att gå upp på och hoppa ned från. Men idag skedde ridå-uppförandet.

Åkte till nya favorithaket Bauhaus. Vet ju nu att man ska väga skruvarna på lösviktsvågen innan man går till kassan... Spännande med nya områden och att utveckla praktiska kunskaper. Mitt ordförråd har under dagen utökats med "gardinspiral" och "spikbleck". Dessutom har jag lärt mig hur man gör med en gardinspiral.

Tyvärr fungerade inte min ursprungliga lösning kring att sätta fast inramningen till ridån, men då kom uppfinningsrikedomen till nytta. Nere i källaren hittade jag ett paket med balkongkonsoler som jag kunde skruva fast listerna i och på estraden. Insåg att de silverfärgade skruvarna fungerade bättre i trä än vad mässningsskruvarna gjorde, vilket underlättade arbetet. Inser att varje jobb har sina kompetenser. Imorgon är det städdags och då kommer jag åter inse hur många som är så mycket bättre på det än jag och dessutom tack vare sina fackkunskaper kan tjäna pengar på det. Hustjänster.

Vilken lycka att guldridån är på plats! Nu ska vi sätta upp revyer och pjäser innan sonen växer ur inramningen :)

Skyskrapor pimpar Stockholm

Centern vill se fler skyskrapor, är rubriken på en artikel i dagens SvD. Per Ankersjö intervjuas.

I en växande stad behövs bostäder och ett kollektivtrafiknät. I en tät stad som är öppen för fler önskas grönska och utrymme för lek, spel, promenader och utecaféer. Genom att bygga på höjden kan vi få en kombination. Genom att bygga på höjden där marken är dyr kan vi ha råd med parker och grönyta. Med några skyskrapor i centrala Stockholm skulle silhuetten pimpas och utvecklingsvänligheten bejakas.

Men då måste lagen om riksintresse förändras enligt Ankersjös och Centerpartiets förslag. Den ska gälla enskilda byggnader och inte hela områden. En vykortsbild från 1800-talet är inte visionernas vy. Och det är inte staten som ska avgöra vykortsmotiven. Det måste de folkvalda i respektive kommun få göra.

Bloggar gör också ETR, Annie Johansson, Erika Hedblom

Annie avstatligar Arbetsförmedlingen

Annie Johansson lyfter idag frågan om att konkurrensutsätta och privatisera Arbetsförmedlingen. Centerpartiet och Annie Johansson ser att Arbetsförmedlingen har två roller, varav den ena ska kunna privatiseras. Arbetsförmedlingen ska ansvara för ersättning och bedömning dvs myndighetsutövning, medan jobbförmedlarna ska vara privata. En jobbpeng ska införas och den ska vara högre för de som bedöms ha större behov eller stå längre från arbetsmarknaden.

Regeringen tänker ju ta steg 1 för valfrihet inom Arbetsförmedlingen, vilket jag skrev om 7 jan. Jobbpengen skrev jag om 21 dec. Det Johansson vill göra är ett klart steg 2. Centerpartiet vill gå längre. För när människor är arbetslösa är de i myndighetens makt. Hjälplösheten kan te sig stor. I valfriheten skulle en kraft kunna gro. Där du vänder dig till den som är duktig på att förmedla jobb. Inom din bransch eller för din målgrupp. Det skulle få snurr på jobbförmedlingen.
Läs rapporten här.

Se Annie i SVT Play i Rapport samt lyssna på Ekot.

Bloggar gör också Jonas Pettersson, Elkers, MinaTreKronor
Redigerat 22 jan: Samt Annie Johansson, Liberal och långsint, Pontus Eriksson, Ingalill Fredriksson, Linander tycker, Magnus Andersson, Emil Källström mfl

Fjelkner fel ute om förstatligande

Metta Fjelkner blåser morgonrevelj på DN debatt och anser att kvaliteten i skolorna skulle öka om bara farbror staten tog över ansvaret för skolorna. Hon relaterar återigen kvalitetsfrågan till kronor och ören.

Självklart måste skolpengen användas i så stor utsträckning som möjligt till undervisning och verksamhet. Men det är också viktigt med den lokala kännedomen om förutsättningar och behov hos kommunens elever. Närheten till föräldrarna ger ofta en direktkontakt och de lokala politikerna kan ställas till svars. Självklart är det frågan om HUR verksamheten bedrivs. Det räcker inte med att staten håller sig informerad om det.

Det lokala skiktet måste också hålla sig uppdaterat kring forskning om framgångsrika skolor. Mer självständiga skolor, med politiker som ger förtroende till professionen är mitt svar.

Betyg i år 6 blir bra

Johannes Åman skriver intressant om skolpolitik i DN idag. Han påminner mig om att Miljöpartiet vill ha betyg först i årskurs 9. Tre år senare än jag anser att eleverna är mogna för att få betyg på sina kunskaper. Jag tror att kvaliteten i elevernas kunskaper skulle höjas om betyg sattes redan i år 6. Mål som är kvar att nå har de ju ändå om de inte blir godkända dvs inte når målen. Men flera elever skulle tidigare anstränga sig för att nå de högre målen. De skulle bli bekanta med de högre målen tidigare och på så sätt förstå vad som förväntas.

Att låta elever få betyg sent är att göra dem en otjänst. Flera skulle bli häpna på höstterminen i år 9 och få svårt att hinna jobba ikapp. Det första betyg de skulle få blir det som de preliminärt skulle söka in till gymnasiet på. Orealistiskt och svekfull politik kallar jag det.

Bloggar gör också Peo Wagström

Kan skolfrågan avgöra valet?

Tänk om det är skolfrågan som blir skiljelinjen mellan vänsterröran och Alliansen. Det tror åtminstone gårdagens ledare i SvD: "Kunskapsskolan står på spel"

Inte kan (S)+(V)+(MP) ta tillbaka att man inte vill ha skriftliga omdömen från första klass. Något man kallat betyg och stämplingar från barnår. Liksom betyg från år 6 som regeringen utreder möjlighet kring. Tydligare kritierier i nya kursplaner. Gy2011 med olika inriktningar valbara av eleverna, där det blir möjligt att inrikta sig på mer praktiska program. Att vi går från en treämnesskola (sv/sva + eng + ma) till något bredare därför att ungdomarna har rätt till kunskap i flera ämnen. Där man ger redskap för arbetsro och trygghet för att stävja mobbning och främja kunskap. Där man har lyft lärarkåren med kunskap.

Däremot skulle jag vilja ta kål på det förlegade begreppet kunskapsförmedling, men det återkommer jag till en annan dag.

Sfi-peng ger goda resultat

Våren 2008 bestämde Alliansen i Stockholm att införa en sfi-peng/-schablon i upphandlingen av sfi-verksamheten. De privata anordnarna utgör två tredjedelar av verksamheten. Sfi har därefter förts över från Utbildningsnämnden till Socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden.

Jag läser kvalitetsredovisningen för 2008-09. Sfi-pengen är högre för analfabeter och lägre för nyanlända med akademisk bakgrund. 80 % av pengen utbetalas till skolan månaden efter genomförd undervisning. Resten får man när den studerande klarat målen.

Resultaten för de 14 521 deltagarna har förbättrats. För samtliga sfi-kurser, utom i intensivkurs för akademiker, har andelen godkända betyg ökat totalt i staden. Förvaltningen pekar på följande orsaker:

• Anordnarna disponerar själva antalet timmar de studerande får för att nå kursmålen.
• Samtliga studerande har fått en introduktion på minst två veckor. Syftet är att de ska komma in i rätt undervisningsgrupp.
• Enskilda samtal kring den individuella studieplanen har blivit mer regelbunden.
• Anordnarna har konkretiserat målen och betygskriterierna.
• Ett krav från staden är att samtliga lärare ska vara behöriga.
• Frånvaro ska inte inverka menligt på studierna. Det ska vara okej att arbeta parallellt. Lösningar har hittats för att vara flexibel.
• Studie- och yrkesvägledarna bidrar till fokusering på tiden efter sfi. På så sätt har motivationen höjts.

Sfi-pengen ger alltså större flexibilitet och uppmanar till lokala och individuella lösningar, vilket ökar resultaten. Dessutom är konkurrensen mellan anordnarna positiv. På stadens sida kan man ju nu jämföra olika verksamheter. Den särskilda utbildningen för sfi-lärare kommer på sikt även höja resultaten ytterligare. Vid nästa upphandling kan man tänka sig att praktik + mentor i arbetslivet ingår som obligatoriskt krav.

Jag har skrivit tidigare om sfi i mars 2009, april 2009, april 2009

Förtroende för företagare

Kursen för certifierade valarbetare i Hässelby är över. Vilket gäng! Det pass som innehöll flest nyheter för min del var Elisabeth Thand-Ringqvists som handlade om vad Centerpartiet har levererat kring företagande i Näringsdepartementet. Centerpartiet har gjort det enklare, lönsammare och billigare att driva företag på många olika sätt.

Det som blev väldigt tydligt är att Centerpartiet i förhandlingar i budgeten har prioriterat företagarfrågor som en del av jobblinjen, utöver jobbskatteavdrag osv. Men framför allt att Centerpartiet har ett förtroende för företagare. Det är ett perspektiv och ett förhållningssätt som yttrar sig i form av politiska förslag. Exempelvis i form av att revisionsplikten bör försvinna då få eller inga andra länder har den.

Certifierade valarbetare

Utbildning för certifierade valarbetare pågår. Anders Flanking har varit här och berättat om valstrategi. Per Ankersjö har engagerat oss i frågan om gröna städer. Elisabeth Thand-Ringqvist har förkovrat oss i vad Maud Olofsson har levererat för företagarna. Det är god stämning och så himla bra människor som ska vinna val i Stockholm. Nu är det middag och vi fortsätter imorgon

Remissmöte om landstingsprogram

Ikväll var det möte kring det landstingsprogram som ligger som förslag till distriktsstyrelserna i Stockholms län och Stockholms stad. Mötet leddes av Gustav Andersson. Det var ett väldigt bra förslag som låg med profilfrågorna som tydliga genomsyrande trådar.

Jag framförde åsikter kring färdtjänsten och färdtjänstgaranti. Den måste bara fungera. Dessutom förenklingar av riksfärdtjänsten. Detta även med anledning av ett tidigare inlägg med kommentarer som tillkommit nu.

En annan åsikt jag framförde var att det ska vara möjligt att önska en klimatneutral förlossning. I och med valmöjligheten skulle mödravårdscentralerna bli skyldiga att informera om olika smärtlindringsmetoder. Informationen i sig är bra då den ger en beredskap för och kunskap till kvinnorna, som här i Stockholm i allt högre grad får kejsarsnitt. Dessutom skulle sjukhusen bli skyldiga att tillhandahålla tex nålar osv som i alla fall min MVC uttryckte inte alltid var möjligt eller inte alltid fanns tillgängligt. Detta är inte en skuldbeläggning av de kvinnor som väljer lustgas, utan ett sätt att fokusera frågan, utveckla metoderna och att ifrågasätta om lustgas är en modern smärtlindringsmetod. Där vet andra mer än vad jag gör.

Förbifart Stockholm är bra för den regionala tillväxten och den ska vara så miljövänlig som möjligt. Dessutom vill jag ha en miljörevisor som tillsätts för att följa bygget i en öppen, transparent process som följer utvecklingen i ett miljöperspektiv. Vi måste också poängtera att förbifarten är en möjlighet för att bygga ut nya kollektivlinjer. För att underlätta för ekeröborna måste en infartsparkering byggas på Lovön eller på Ekerö.

Jag skulle också vilja se att SL hittar en lösning för Brommaplan. Idag är det en stor bussplan. Går det att bygga över den och sälja taket till entreprenörer för affärer och kontor? Vad har SL för vision kring Brommaplan då de äger marken?

Maud-allergi versus Maud-tjack

Sanna Rayman skriver i dagens SvD en ledare om att Maud Olofsson framkallar politiska allergier. Länk till ledarsidan här. Artikeln tycks inte ligga uppe ännu. Hennes budskap är att kön kan spela roll i den Maud-hets som just nu förekommer. Självklart ska den som ger sig in i leken leken tåla, men hennes budskap är att borgerliga "Maud-allergiker" borde fundera mindre på ambassadörsprojekt, som jag menar ändå har en poäng, och mer på "listan över varför avskyr henne".

Rayman skrev också ett intressant, liknande inlägg igår på SvD:s ledarblogg. Det går ut på att Olofsson inte kan sitta barnvakt åt grabbarna som ska förhandla om Saabs framtid.

Ja, varför avskyr vänstern Maud? Kanske för att hon är så älskad av sitt parti. För att hon har stöd i alla distrikt? För att många av oss går på Maud-tjack och gillar hennes folkliga framtoning i de djupt ideologiska tankegångarna. För hennes obotliga tro på individen. Troligen kryper det i skinnet på vänsterfolk för att hon är rak, tydlig, ideologiskt förankrad och otroligt effektiv. För att hon så uppenbart blir en Sahlin övermäktig debattör. Hon är helt enkelt en kvinnlig motsvarighet till Olof Palme. Antingen älskar man honom och hans sätt och retorik, eller så blir man irriterad av att höra hans röst eller se hans nuna i TV.

Jag tror att all denna publicitet och kritik av Maud Olofsson är bra för partiet och för vår ledare. Det gör henne, Centerpartiet med alla dess valarbetare starkare, vilket vi har tillgodo i valrörelsen. Men självklart behövs det stöd i debatten och i media. Så tack för det Sanna Rayman.

Vill (S) ha en Saab-minister eller?

Maud Olofsson är på semester i Sydafrika, vilket oroar GT och Expressen, men även facket i Trollhättan och ett antal socialdemokratiska bloggare. Självklart vill man byta fokus. Ankersjö kallar det klokt nog negative campaigning av (S). Redan sedan valvinsten 2006 har den socialdemokratiska partiapparaten i Västerbotten systematiskt skrivit insändare och anfört kritik mot Olofsson lokalt. De senaste månaderna har det övergått till en nationell kampanj.


Olofsson har varit vid flertalet tillfällen i Trollhättan. Hon har klokt nog delegerat processen till en departementssekreterare. Är det något konstigt med det? Vad ska hon göra? Sitta och hålla handen? Släppa allt annat? Dutta här och där? Ta tillbaka initiativet? Det är inte något bra ledarskap. Men det verkar (S) förespråka. Olofsson har en övergripande roll med ansvar för fler frågor. Hon är inte Saab-minister. Eller är det möjligen så att S-rörelsen inte vet vem de ska skylla på om de sista ansträngningarna inte går i lås? Typisk dubbelbestraffning. Om Olofsson är med får hon bära hundhuvudet. Om hon inte är med gör hon också fel eftersom hon då "smiter". Från vad? Staten kan inte äga bilfabriker. Det påminner om kommunismen och den trodde jag föll i Europa för tjugo år sedan.

Självklart - med respekt för alla anställda - måste man få ett besked på SAAB. Detta vakuum i kombination med den negativa speglingen i media är säkert inte nyttigt, utan folk vill gå vidare och söka nya lösningar. Antingen jobba kvar och utveckla företaget och dess produkter. Eller starta företag, hitta nytt jobb eller omskola sig. (S) vill att planen ska komma uppifrån. Vilken egenmakt är det? En oförskämd syn på vuxna individer, menar jag. Folk vill skapa sina egna liv.

Men jag tror inte de blir gladare om Maud Olofsson är den som ger beskedet. Det är väl bättre att hon får en välförtjänt semester och kan komma hem utvilad med nya idéer kring nyföretagande, företagares villkor och entreprenörskap - som kan leda Sverige in i framtiden med nya tjänster och produkter.
Pettersson, Tornberg, Prärietankar bloggar också.

LAS-frågan är ideologisk

TCO kom idag med en rapport om att lagen om anställningsskydd, LAS, inte skulle vara något problem för unga. De menar att endast 2,5 % har blivit utlasade. Magnus Andersson, ordförande i Centerpartiets Ungdomsförbund fetreagerar. Enligt Andersson har man inte tagit hänsyn till att unga inte ens kommer in på arbetsmarknaden, just pga LAS. Som man frågar får man svar.

Svenskt Näringsliv menar att LAS också tvingar kvar människor med tillsvidareanställning som misstrivs eller skulle utvecklas av att faktiskt söka nytt jobb.

Jag är övertygad om att systemet trycker ned unga genom att signalera jante-lag. Igår träffade jag en fd elev som lät uppgiven över att få jobb. "Det är ju en så tuff arbetsmarknad och min bransch är extrasvår" hörs ofta av arbetslösa. Det är hårt. Det måste vara jobbigt, men det finns hopp!

Själv är jag lyckligt lottad med jobb som jag topptrivs med och känner att jag utvecklas i, men det finns människor vars vardag är att de projektanställs på olika arbetsplatser och inte har längre framförhållning än ett halvår i taget. Jobb, A-kassa, jobb, A-kassa. För dem blir dokumentären "Kraschen" ett hån.

Med större rörlighet på arbetsmarknaden blir det lättare att säga upp och att få jobb. Det blir ett mindre risktagande för arbetsgivarna att nyrekrytera i såväl bistra som goda tider. När jag läser Kommunalarbetaren inser jag hur tydligt ideologisk fråga denna är. De står för ett uppifrånperspektiv. Det gör inte jag, Magnus Andersson eller Centerpartiet i övrigt. SR rapporterar.

Religiös förföljelse kan ge asyl

I december beslutade Migrationsverket att ändra riktlinjerna för uppehållstillstånd så att det ska bli lättare för bland annat irakier som är förföljda pga religiös tillhörighet att få asyl. Skönt, för något sådant vill man ju inte ha på sitt samvete.

Programmet Existens uppmärksammade frågan strax innan. Fredriksson, Löfstrand och jag skrev att vi ville stoppa utvisningen av kristna irakier på Synpunkt i SvD 23 september, där vi tog upp exempel från historien då grupper systematiskt förföljts. Ärkebiskopen mfl skrev om det på Newsmill i augusti.

En kristdemokrat motionerade om frågan till riksdagen redan 2005. En annan 2007.
Media: KT, LT, 8 sidor Bloggar gör Kaela, Sjöberg, Assyria News

Vellinge tar emot flyktingbarn

Vellinge tar emot flyktingbarn. Kommunstyrelsen beslutade idag att kommunen ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Bra! Opinionen kan påverka. Nu är det upp till civilsamhället i Vellinge att ställa upp genom att anmäla sig som frivilliga värdfamiljer. Jag hoppas verkligen att tillräckligt många familjer känner sig utmanade av vad det skulle kunna ge.

Knutsson utövade konsumentmakt för jämställdheten

Uppmärksammar att Mathias Knutsson gjort dagens gärning för jämställdheten. Bra! Han utövade dessutom konsumentmakt genom att påverka företaget i en mer jämställd riktning, då han reagerade på den norm man sände ut; att mödrarna matar barnen. Mer verkningsfullt att skriva ett brev än att sluta köpa muggen eller bli förbannad och kasta den i soporna.

Ju mer vi sväljer av könsroller, desto mer befästs de. Igår var det reportage på Sportspegeln om idrottares möjlighet att ta föräldraledigt och att göra come-back efter ledigheten, vilket flera lyckats med och därmed utgör förebilder. Men för män verkar det svårare att ta ledigt. Information, kunskap, ifrågasättande är viktigt för att se normen och kunna förändra den. Förebilder måste gå före. Jämställdhet kan vi bara få om vi jobbar tillsammans, män och kvinnor.

Träna blogg på kurs i sociala medier

Ikväll arrangerar Stockholmscentern en kurs för nybörjare i sociala medier. Riksorganisationens proffsige ledare Mattias Östmar leder oss. Och här finns Lena, Karin och Kalle på plats.

Regeringens mest aktive minister

Igår var jag med sonen på trevlig och traditionell julgransplundring arrangerad av Centerkvinnorna i Stockholm. I år var det ett fyrtiotal personer som närvarade, vilket var riktigt roligt. Däribland miljöministern.

Jag utnämner Andreas Carlgren till julledighetens mest aktiva minister. Väl hemkommen från Köpenhamn började han direkt fundera på nästa steg. Därefter har han ägnat sig åt vargfrågan som engagerar många. Det är en man som bär upp sin post och en god representant för vårt parti.

Ankersjö utmanar Fare

Per Ankersjö utmanar den fd stockholmspartisten tillika folkpartistiska stadsfullmäktigeledamoten Stella Fare till en stadsbyggnadsdebatt, med anledning av den skyskrapedebatt som pågått under helgerna i SvD. Bra! Hoppas hon antar den.

På sin blogg skriver Fare att hon efterlyser en storstadspolitik och en huvudstadsminister. Men om Stockholm inte bejakar utvecklingen och försöker bygga på höjden för att förtäta staden och fylla upp hus med människor kommer vi inte vara någon storstad.

Skönhetsbegreppet för mig är när sjö och sky möts på sina håll med brokiga byggnader som broar. När skyskrapor och spiror, strandpromenader och shoppingstråk kan samsas. När staden finns till för människorna och inte tvärtom. När grönska och gräs kan ge gemytlig gemenskap utomhus.

Miljöpartiet tycks hålla med folkpartisterna.
Dahlsson diskuterar också. Jonas Pettersson bloggar också.

Rasism gör mig rasande

Jag blir rasande när jag läser vilket beslut Berlusconi i Italien har fattat tillsammans med det främlingsfientliga partiet Lega Nord: Att skolklasser endast får bestå av 30 % elever med utländsk börd. För integrationens skull.

Men integration kan inte tvingas fram. Det är en känsla som kommer inifrån i tron på sig själv och sin familj, önskan om att få göra rätt för sig, lära sig språket och lyckas. Det får man genom empowerment, inte genom piskor eller märkningar. Genom höga förväntningar, god samverkan med föräldrar och genom att bekräfta bakgrunden och modersmålet som något positivt.

Beslutet kommer att peka ut grupper och syndabockar. Stämplingen stigmatiserar grupperna, menar jag. Dessutom drar man alla över en kam. Man säger indirekt att alla med utländsk bakgrund talar dålig italienska. Alla är dåliga i skolan. Alla är en brist. Därför måste de blandas upp.

Landets ledare ställer grupper emot varandra och hetsar till bråk, menar jag, som också skett under dagen. Orsakerna till dagens immigrantupplopp verkar oklara, men i ett hårt samhälle blir medborgarna hårda. Ett sådant samhälle vill inte jag ha i Sverige. Läs mitt blogginlägg om svenska som andraspråk och en av mina artiklar på Newsmill i frågan som publicerades 11 sept 2009.

Kjöller beskriver människosynen bra

Det var det bästa jag läst på år och dagar i DN. Hanne Kjöller tar bladet från munnen och beskriver synen på långtidssjukskrivningar i relation till Alliansens varma människosyn och arbetslinjen, i relation till forskning. Jag skrev om utförsäkringar igår i samband med att jag nämnde jobbskatteavdraget, som det nu ska informeras om. Jag antar att vi får fler förklaringar till hur det kommer sig att pensionerna har sänkts när riksdagsledamöterna kommer tillbaka från julsemester och den nya Pensionsmyndigheten blivit varm i kläderna.

Valfrihet hos Arbetsförmedlingen steg 1

Jag ser på Almegas sida att regeringen föreslagit en reform hos Arbetsförmedlingen, vilken skulle innebära valfrihet. Yes! Är det någon gång man är så sårbar, så beroende av myndigheter är det när man blir arbetslös. I valfriheten skulle någon form av kraft kunna uppstå. Dels mellan olika aktörer, dels hos den enskilde brukaren.

Men förslaget innebär att Arbetsförmedlingen får tillhandahålla valfrihetssystem av upphandlade tjänster inom sig, så det är inte någon försäkran om att så kommer ske, vilket låter mesigt. Inte heller någon avreglering av Arbetsförmedlingen. Inte heller något egentligt pengsystem. Men det är en bra start, ett förslag som ska ut på remiss, så om många svarar att Arbetsförmedlingen i sig skulle kunna avregleras och konkurrensutsättas av certifierade jobbcoacher osv kan man kanske gå steget längre.

Jag noterar också att Littorin föreslår att Lagen om valfrihet faktiskt ska stå över den fackliga vetorätten, vilket låter helt rimligt. Det är ju ändå svensk lagstiftning vi följer och anpassar oss till i Sverige, inte fackligt godtycke.

Lönebeskedet blir värdebärare

PJ Anders Linder har rätt igen. Han sa det även på liberala gruppen i Visby i somras. Alliansen måste bli bättre på att berätta om de förbättringar som sker för folk, så att gemeneman är övertygad om att det är det bästa, något naturligt. Alliansen måste bli bättre på att motivera reformer, förklara dem, både värdegrundsmässigt, men också vad det innebär i praktiken för folk. Som man gjorde med kundvalsmodellen inom skolan dvs införandet av friskolor, som verkligen gjorde livet bättre för vanligt folk och därför inte drogs bort av sossarna. Om man inte motiverar och berättar och förklarar gång på gång är det någon annan som visar på motsatsen och sätter bilden av de förändringar som sker. Och då har plötsligt förbättringen blivit en försämring.

Nu senast gäller det fjärde jobbskatteavdraget. De fyra borgerliga partierna har tillsammans i budgeten avsatt pengar för att kunna sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Sedan 2006 handlar det om tusenlappar per månad kvar i plånboken. Att spara. Att unna sig välfärd för. Att konsumera för eller ge bort till välgörande ändamål. Egenmakt. Det är arbetslinjen! Att de som jobbar ska ha mer kvar i plånboken. Att det ska löna sig att jobba. Att man inte blir bortglömd i bidragsberoende, utan uppföljd, behövd, efterfrågad, med höga förväntningar på en.

Eller utförsäkrad. Uttrycket förknippar jag med de negativa orden utslagen och utfryst. Det är självklart meningen från den som myntat begreppet. Det handlar ju egentligen om en försäkran om att folk ska bli inskattade så att vi är fler som är med och betalar kakan vi alla ska dela på.

Men görs det reklam för regeringens insatser blir det väl en KU-anmälan. Så den bästa reklamen är faktiskt att folk blir positivt överraskade när de får lönebesked. Att de har så hög lön eller att de har så mycket kvar på kontot i slutet av månaden. Och att det snackas i fikarum, på middagar, på krogen och i omklädningsrum efter den tjugosjunde om att lönebeskedet en fjärde gång blev ett kvitto på att vi valde regeringen som främjar valfrihet, egenmakt och flit.

Gå in på www.jobbskatteavdrag.se och kolla din lön.

Bloggar gör också: Niclas Virin, Ewa Samuelsson, Dick Erixon, Göran Pettersson, MinaModerataKarameller

Kvinnoföretagande kan inte kvoteras

Angående kvinnors nyföretagande, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg, skriver socialdemokraterna i sin budget för 2010 enligt följande :

"Inte minst nyföretagandet bland kvinnor behöver särskilt stärkas. Det behövs därför mer av finansierings- och rådgivningsinsatser som vänder sig särskilt till kvinnliga nyföretagare och som innebär ett konkret stöd i uppstarten av det nya företaget. Vi vill därför ersätta regeringens informationssatsning med en grundplåt för nyföretagare med särskilt fokus på att underlätta kvinnliga entreprenörers nyföretagande."

Tillväxtverkets arbete består av fyra delar: Rådgivning, utveckling av finansieringsmöjligheter, ägarskiften/mentorskap samt attityder/förebilder.

Det står inte hur stor sossarnas grundplåt för kvinnliga nyföretagare skulle vara, men på något sätt lyckas S med någon form av kvotering även i denna fråga. Företagsidén spelar ingen roll, utan om du är kvinna ska du lättare få en grundplåt. Det är ungefär som om alla pojkar skulle få fem meritpoäng gratis i skolan, bara för att de är pojkar, inte för deras insats. Märkligt i mina öron.

Men sossarna vill slopa informationskampanjen, så en KU-anmälan verkar vara ren politik.

Sakine Madon skriver lite ironiskt om kvinnoförebilder, men också om kvinnor och företagande utifrån att de kvinnliga företagarna säger att de startar företaget för att samhället behöver det. Det är en del av myntet, men varför säger då inte kvinnorna att de startar företaget för att de drömmer om det, för att de har en bra idé och vill tjäna pengar på sin dröm? Jo, för att vi inte är vana vid att kvinnor säger vad de vill för sin egen skull. För att vi i jante-landet har för få kvinnor som säger att de har gott självförtroende, vill tjäna pengar för sin egen skull, gillar att leda och säger att de har ambitioner.

Maud Olofsson bryter mot den kvinnliga normen på många sätt och det är det som folk irriterar sig på. Bra, för det ger ju Centerpartiet publicitet i alla fall. Och upphov till ideologiska resonemang.

Elisabeth Thand-Ringqvist och Mathias Knutsson bloggar också mot kvotering.
Jag bloggade om frågan i april 2009.

Fri företagsamhet förutsätter förebilder

Upptäckte på Fri företagsamhets hemsida att två bekanta berättar om företagande. Merit Wager och Johan Hedin. Jag blev glad såklart. Ju mer företagare talar om sina villkor - gärna i positiva, men ärliga ordalag - desto mer förstår vi arbetstagare hur det egentligen är. Det är inte en dans på rosor, men friheten och ansvaret är stort. Om fler personer skulle gå från dröm till verklighet genom att starta ett företag skulle fler personer själva ta ansvar för sin egen situation. Sverige skulle bli starkare. Nyföretagandet ökade även i december, enligt Företagarna. Trenden har vänt!

Enligt Tillväxtverket drivs 25 % av svenska företag av kvinnor. Näringsdepartementet ser en stor potential i alla de kvinnor som önskar driva ett företag. Man sätter upp mål och myndigheten Tillväxtverket med egen budget söker ambassadörer av kvinnligt kön, för att genom förebilder uppmuntra till handling underifrån och få ett mer jämställt företagande. Med tanke på den kampanj för nyföretagande som pågått och nått positiva resultat, enligt Visma, borde detta också ge goda resultat.

Nu är vänsterflanken emot detta, precis som allt annat regeringen och framför allt Maud Olofsson gör. Men näringslivsgnäll riskerar nyföretagandet. Sossarna KU-anmäler Olofsson. Att Tillväxtverket väljer att göra ett mer personligt tilltal, ett du-perspektiv, en mänsklig touch i reklaminslaget retar upp jante-laget. Karin Olsson på Expressen blåser under och säger att Maud Olofsson ska lägga ned kvinnoflummet. Olsson kräver att det ska bli enklare att starta företag. Men man måste jobba från flera håll, Olsson! Det har blivit enklare att starta företag, ser jag på Bolagsverkets webb. Regionerna gör sitt, även i Stockholm. Sedan sägs det att det är svårare för kvinnor att få finansiering till sina företagsidéer. Men Tillväxtverket jobbar med frågan. Sådana här projekt ska inte behövas 2010, men något måste göras. Därefter utvärderar man vad de 82 miljonerna gav för resultat.

Företagande är ett område som är typiskt för underifrånperspektiv på jämställdheten. Där ordet kvotering bara blir en pisksnärt i rymden. Där statistiken blir underlag för insatser och resurser. Där tilltalet, uppmuntran och förebilden kan stärka en tillit till en själv, gynna en drivkraft och få en individ att växa så att steget tas och idéer blir verklighet. Hanna Wegenius bloggar också.

Halofenomen i Bromma

Jag har på morgonen betraktat ett halofenomen här i Bromma. Först trodde jag att det var Bromma flygplats som fått spelet, men mindes sedan vad en av mina tre visa kvinnor berättade för någon vecka sedan.

Halofenomen förekommer på himlen när solen eller månen speglas i iskristaller. Fenomenet kan också uppstå pga gatlyktor (eller flygplatsbelysning). Det jag såg var inte några särskilda färger eller former, utan ett tiotal vita streck som reste sig över hustaket mittemot.

Hade inte Gunborg nämnt detta på telefonen hade jag inte haft något ord för fenomenet och inte heller tänkt på vad jag sett. Kanske jag kallat det molnpinnar eller ljusgrejor. Hade jag inte sett fenomenet hade jag inte behövt googla kring ordet för att kolla stavning och exakt betydelse. Möjligen har jag läst om det tidigare i någon artikel eller skönlitteratur, men inte förrän jag på olika sätt blir bekant med fenomenet blir begreppet mitt eget. Så är det med språket, kunskapen och erfarenheterna - de hänger ihop och underlättar varandras utveckling.

Svenska som andraspråk på tapeten

Sofia Larsen som är riksdagsledamot för Centerpartiet och ordförande i utbildningsutskottet medverkade imorse i SVT:s morgonsoffa i Godmorron Sverige - se inslaget här - i en diskussion om ämnet svenska som andraspråk. Hon bloggar här.

Skolverket skriver i en rapport om ämnet svenska som andraspråk (vilken jag inte hittar på nätet) att en stor andel elever inte når målen. Som "vanligt" landar kritiken i att det bästa vore att slopa ämnet helt och hållet. Det hände senast 2004. Centerpartiets Sofia Larsen var tydlig med att lösningen inte är att ta bort ämnet, utan att genomföra Lärarlyftet, Rektorslyftet, tydligare skollag. Genom att ge barnen rättighet till den undervisning de ska ha.

Ämnet fick en egen kursplan 1995 och har nu alltså funnits i femton år. Dessförinnan var det stödämne och betecknades sv2. De stackars eleverna gick från svensklektionerna och fick istället stöd. Eller gick på både och, vilket var otroligt stressande för dem.

En del av orsaken till låg måluppfyllelse i svenska som andraspråk är att elever som nyligen har slussats ut ur förberedelseklass räknas in i statistiken. Men det är inte hela sanningen. Det finns fortfarande låga förväntingar på andraspråkselever. Ämnet har på många skolor låg status och obehöriga lärare. På sina håll ser fortfarande rektorer ämnet som ett stödämne och ger det inte rätt förutsättningar. Det finns också för lite forskning kring dyslektiska andraspråkselever. Samt att även elever som undervisas i svenska som andraspråk kan ha behov av speciallärare eller mer tid.

Enligt forskningen behöver de flerspråkiga barnen i högre grad än andra förförståelse till det man ska läsa om. Det är också viktigt med föräldrasamverkan så att alla vuxna drar åt samma håll och att barnet känner det. Genom att bekräfta barnets modersmål och dubbla kulturella referensramar kan barnet känna sig accepterat och tryggt och därmed få förutsättningar till inlärning. Pedagogen ska ju ha en särskild kompetens i att ligga snäppet över elevernas nivå, samt att uppmuntra till risktagande och gynna interaktion där förhandling pågår.

Jag anser att alla barn som anlänt de senaste tre åren borde räknas bort ur skolans statistik, om de inte når skolans genomsnittliga meritvärde. Detta för att annars skolor som har förberedelseklasser skuldbeläggs och får lägre meritvärde just pga att elever som har anlänt sent har ett jättejobb med att nå målen i alla ämnen samtidigt som de lär sig svenska språket. Några klarar det på kort tid. Med hög motivation och stor målmedvetenhet mycket jobb på egen hand med läsning av skönlitteratur och tidningar för att få ett stort ordförråd, god skolgång från hemmet, hög litteracitet, studiehandledning på modersmålet kring ämnena, lite talang och stöd hemifrån, men givetvis att de även blir uppmuntrade och undervisade i skolan, samt att lärarna är lyhörda för elevens behov och att eleven blir utslussad i stor klass vid lämplig tidpunkt.

I Botkyrka har man antagit en språkutvecklingsplan som visar vägen för rektorer och pedagoger, men även blir ett stöd för föräldrar och elever genom att ämnet ges den status det ska ha, då det är likvärdigt med och undervisas i istället för svenska.

I Stockholm finns det mer att göra angående måluppfyllelsen för flerspråkiga barn. Språkforskningsinstitutet fortbildar stadens lärare och bedriver tillämpad forskning. Modersmålslärartjänster köps från Språkcentrum. Jag skrev en skrivelse som jag fick svar på hösten 2007. Sedan dess har handlingarnas kvalitet i denna fråga förbättrats avsevärt. Det är inte saken i sig som är viktig, utan målet. Elevernas måluppfyllelse, så att fler drömmar kan uppfyllas.

Stadsbyggnad för växande, välkomnande stad

Stadsbyggnadsdebatten fortsätter i SvD. Per Ankersjö och Lukas Forslund replikerar idag på arkitekt Lars Marcus inlägg, där han menar att Stockholm inte behöver täthet, utan närhet, som skulle vara motsatsbegrepp.

Centerpartiets representanter i stadsfullmäktige beskriver den vision för Stockholm vi har. En grön metropol som tilåts att växa - både på bredden och på höjden. Där man tillåter stadsbyggnadsmångfald. En stad som planerar för en levande gatumiljö. Där inte människor blir bilberoende i utspridda förorter, utan satsar på modern kollektivtrafik. Förändringarna ska bygga på stadens unika kvaliteter, skriver Ankersjö och Forslund, dvs vattenspeglarna, kyrktornen i Gamla stan och Söders höjder.

På min blogg har förekommit en diskussion i kommentarsfälten i tidigare inlägg om skyskrapebygge. En fråga som kom upp var huruvida människor överhuvudtaget vill bo i en skyskrapa eller inte. Jag har aldrig ens funderat på det och känner inte till några undersökningar, men visst vore det intressant att ta reda på.

Själv fick jag välja mellan en lägenhet på åttonde våningen och en våning på fjärde våningen i Norsborg för femton år sedan. Det blev den senare då jag faktiskt tyckte det var läskigt att vara på balkongen. Min dåvarande sambo förespråkade lägenheten med bättre utsikt. Närheten till T-banan fick avgöra. Men jisses så glada vi var att bli välkomnade i storstaden då vi antagits till skola och fått nytt jobb. Självklart hade jag bott på åtta våningar om inte valfriheten fanns. Man vill ju säga ja till utveckling, växande och möjligheter - både för sig själv och för andra.

Innovationskrönika inspirerar

Idag har PJ Anders Linder en upplyftande och inspirerande krönika om innovatörskap i SvD. Den ger energi och inspiration att kämpa för rättvis beskattning och företagarnas villkor. Det är där de nya jobben finns. När någon är entreprenöriell och vågar gå utanför ramarna måste det finnas ett entreprenöriellt ledarskap som tar tillvara idéer och drivkrafter. Eller så måste kraften och ekonomin hos idébäraren vara såpass stor att idén går att genomföra. Något annat har vi inte råd med.

Niclas Virin bloggar också.

Jämställdhetsdebatter provocerar alltid

Det har väl gått lite snabbt i mediabruset de senaste dagarna. En mellandagsintervju med Maud Olofsson i hemmet av TV4:s Anders Pihlblad växer till någon form av häxjakt. Ett klipp ligger uppe på Politikerbloggen. I det klippet refererar egentligen Olofsson till forskning kring genus, könssocialisation samt ett genusperspektiv på medie- och kommunikationsvetenskap, på reporterns fråga om hur hon beskrivs i media. De tillskrivningsord vi ger män respektive kvinnor är fortfarande ofta könsstereotypa, bekräftas i Aftonbladet av forskare.

Olofsson ger sig också indirekt in på Yvonne Hirdmans förklaringsmodell till genuskontraktet, där nämnd adj professor i genushistoria menar att det finns ett isärhållandets princip som bygger på att könen ska hållas isär. Dvs att det bryter mot förväntningar och stereotyper att en kvinna är näringsminister och bil- och energikunnig.

Barbro Hedvall menar i Aftonbladet att Maud Olofsson spelar ut ett "kvinnokort" och försöker gestalta sig som offer. Lena Mellin, även hon i Aftonbladet, ger dock Olofsson rätt i att det är provocerande med kvinnor som har makt. "Särskilt när de tar för sig med samma friska aptit som Maud Olofsson" skriver hon.

Johannes Forssberg skriver i Expressen att Olofsson borde luftat könsfrågan då hon stod på piedestalen, istället för nu när hon är utsatt för hårt mediatryck. Dels har hon inte fått frågan förut, dels är jämställdhetsfrågan alltid aktuell, menar jag.

Olofsson är modig och fortsätter den väg hon trampade upp i somras i Almedalen genom att ta ordet jämställdhet på sina läppar. Det är nämligen inte lätt. Risken är att kvinnor känner sig som offer, medan män känner sig provocerade. Det säger min och andras erfarenhet från jämställdhetsdiskussioner i könsblandade grupper i skolor och föreningar.

Olofsson gör rätt i att dra upp en klar linje mellan vänster och höger i jämställdhetsdebatten. Statistiken är underlaget som ger oss kunskap om hur det ser ut i jämställdhetssammanhang. Utifrån den kan man sedan välja metoder: Vänsterflanken förordar kvotering och andra tvångsmedel. Centerpartiet och Maud Olofsson menar att synliggörande av förebilder, ekonomisk frihet, männens stödjande roll samt ansvarstagande av kvinnorna kommer att gynna jämställdheten. Med det senare menas att kvinnor verkligen tar på sig uppdrag. På kommundagarna fick dussintalet kvinnliga kommunalråd ställa sig upp för att vara bevis på kvinnor som ledare. I dagarna efterlyser Olofsson via radio företagarkvinnor som kan bli ambassadörer. Med det positiva exemplet kan vi sprida ringar på vattnet.

I Nyhetsmorgonsintervjun är det ju de rödgrönas jämställdhetspolitik som Olofsson punkterar. Genom att visa att Alliansen har gynnat låg- och medelinkomsttagare, där många kvinnor hittas. Olofsson visar på att sossarna vill ta bort hustjänster, visat sig negativa mot vinst i offentlig sektor och att öppna den offentliga sektorn. Olofsson säger att vänstern inte "rör det som är manligt" och att hon tror att det hela handlar om att man från vänsterhåll inte tycker att kvinnor ska tjäna pengar.

När man pratar om jämställdhet måste man alltså ha siffror och statistik som underlag. Där måste man se kvinnor som en grupp och män som en grupp för att kunna se generella mönster. Ofta har män och pojkar svårt att se sig som grupp, då de generellt har uppfostrats till att ses som unika individer, medan kvinnor i allmänhet lättare kan se sig som grupp. Detta bekräftas av Thomas Bodström som menar att han själv blivit kroppskommenterad. Jag gillar inte heller att man drar alla kvinnor över en kam, men för att se generella mönster och kunna dra slutsatser måste vi göra ett genomsnitt.

Det har gjorts mätningar i skolan sedan 1980-talet då man fann att ofta ger läraren pojkar två tredjedelar av talutrymmet. Med kunskap och medvetenhet hos lärare, samt att förändra sitt sätt kan situationen förändras på sikt. SCB gör mätningar som visar på skillnader i tex lön, utbildningar och föräldraledighet. Mätmetoder har utformats av organisationer och inom projekt för olika ändamål. Till exempel har Fritidsforum utformat jämställdhetsronden för att mäta jämställdhet på en fritidsgård, medan Vi Unga över tid utformat jämställdhetsmätning av stämmor och årsmöten.

Inom jämställdhetssammanhang har man talat om att det finns en "lag om en tredjedel". När kvinnors utrymme överskrider en tredjedel och börjar närma sig hälften av makten, talutrymmet eller uppmärksamheten upplever gemene man att kvinnor dominerar, just för att vi är vana vid att kvinnor syns och hörs mindre.

Det finns ett mediakritiskt nätverk i form av en ideell organisation som heter Allt Är Möjligt. Nätverket har utarbetat en mätmetod som används för att mäta jämställdhet i media. Dvs hur stort utrymme män respektive kvinnor får i nyheter, samt hur de båda könen beskrivs.

Jag läser också att kvinnors språk påverkar den offentliga debatten. Genom att Maud Olofsson släpper in Pihlblad i sitt hem förväntar vi oss en mjukare framtoning. Hon påverkar samtalsklimatet genom att dra paralleller till sina egna erfarenheter och skapa ett jag-perspektiv. Hon bryter mot förväntningarna då det talas om makt och självförtroende och att hon vill vara "tydlig med rollen" för regeringen.

Det är inte Maud som provocerar. Det är hennes tydlighet som gör vänstereliten och vissa journalister provocerade. Och i denna fråga är det en fördel att hon är just kvinna, menar jag.

Bertil Böhlin, Catrins texter, Stockholm enligt Ankersjö även 31 dec och PL&C har skrivit före mig.