Skitsnack begränsar friheten

Vi måste se allvaret i skitsnacket, skriver författare Katarina Wennstam på SvD Brännpunkt idag. Hon slår huvudet på spiken och direkt till min erfarenhet och min känsla.

I skolan måste jag som lärare och kollega nästan varje dag stoppa ett rykte, ta reda på ett ursprung till en åsikt eller en upplevelse. Det kan handla om någon elev som sagt något till någon annan eller en konflikt med en vuxen eller saker som sägs om mig. Jag försöker varje dag visa på i ord och handling att vi har ett ansvar i det vi säger och gör. Ibland lyckas man inte i tid stoppa ett rykte. Som när elever bestämt sig för att en lärare är dålig. Som när elever som i flera gruppvåldtäktsfall har stämplat en tjej som billig eller lättillgänglig och därför inte ser hennes nej som ett nej. Som när jag har givit ett förtroende till någon annan som berättar det vidare. Jag blir sårbar, jag blir utnyttjad.

Som vuxenvärld har vi dagligen ett stort ansvar att få våra barn och unga medborgare att förstå att det vi säger - genom att tala gott eller ont om andra - antingen lyfter eller sänker dem som medmänniskor. Med mitt tal om en annan person visar jag förtroende eller sätter jag en gräns för hans eller hennes frihet. Det är inte liberalt. Däremot har jag ett ansvar att ta upp kritik med en person direkt, öga mot öga.

Som förtroendevald i ett politiskt parti bär jag också ett ansvar till att såväl inte sprida rykten eller snacka skit om folk, som att ta upp kritik med den person det berör på tu man hand.

Och jag hoppas, hoppas att den som bär på kritik eller åsikter eller funderingar kring min person och mina göranden kommer till mig direkt. Det sa jag ifrån om redan i trean då jag ställde mina två kompisar mot väggen om att vi skulle sluta snacka skit om varandra när vi umgicks i par, vilket ju jag gjorde med både den ena och den andra. Men de pratade tydligen aldrig skit om mig när de var ensamma, så jag fick gå min egen väg. Jag har försökt hålla den.

Valarbete

Ikväll var det valkommittémöte. Imorgon är det träff med de certifierade valarbetarna. Det ska bli kul! Jag ska göra en enkel power point att presentera, så ikväll hinner jag inte blogga om någon politik, tyvärr. Att jobba politiskt är både politik och organisation - mixen är kul!! - men givetvis ska politiken ha överhanden. Just nu är det alltså mycket organisation kring att få fler att jobba, fler att sprida politiken, få fler att växa.

Förbifart Stockholm - Alliansen lockar med spaden

När jag slog upp morgontidningen i morse blev jag mycket glad. Alliansens partiledare tillkännagav i DN att man ska satsa 28 miljarder på Förbifart Stockholm. Deras poäng är att förbifarten i huvudstadsregionen kommer till nytta för hela Sverige. Det är en viktig poängtering. Här handlar det inte om att ställa landsbygd mot storstad, vilket skulle vara olyckligt.

Förbifarten är självklart viktig för oss alla som bor i västra delarna av Stockholm av trängsel- och framkomlighetsskäl och för innerstadsborna ur partikelsynvinkel. Om vi tänker generellt är den också till stor nytta för alla företagare, men också för alla transporter med livsmedel mm som ska gå genom Sverige förbi Stockholm. Den är en nyckelinvestering för hela trafiklösningen i Mälardalen, där Essingeleden är väldigt sårbar i dagsläget.

Ruwaida (MP) menar att Förbifart Stockholm är en gökunge som tränger ut kollektivtrafiken. Men hon har inte insett att det krävs kollektivtrafikleder på tvärsen, vilket skulle underlätta för att ta sig från Skärholmen till Hässelby. Sten Nordin (M) krävde idag de rödgröna på besked. Carin Jämtin (S) lovar nu att bygga förbifarten, men tror att Moderaterna har kört över Centerpartiet, vilket är fel.

Hösten 2005 antog Stockholmscentern ett kommunalt handlingsprogram som vi skulle vinna val på. Där sa vi ja till förbifarten. Vi sa ja till tillväxt, till utveckling och till en väg för ett växande Stockholm. Sedan dess har vi verkat för att få den så miljöanpassad som möjligt. Vi försöker belysa miljövänliga tekniker som gör att bilars utsläpp minskar eller blir noll. Vi har sökt lösningar i form av studiebesök med hjälp av Vägverket, vi har tankesmitt och påverkat. Tack vare trängselavgifter och den regionala uppgörelse man gjort kan den miljöanpassade vägen börja byggas 2012. Då kan första spadtaget tas. Om Alliansen blir omvald, vill säga.

Per Ankersjö, Gustav Andersson, Johan Hedin, PJ Anders Linder, Johan Linander som ser frågan ur ett skåneperspektiv, Jonas Pettersson, Frank Thorén Hall, Albin Ring Broman, Centerpartiet i Stockholms läns landsting, Mark Klamberg, Lotta Edholm, Sofia Arkelsten, Per Pettersson

Jatillförbifarten är en kampanjsajt Stockholmscentern har producerat. Kampaaaanj!

Centerpartiet är inte elfientligt

Miljörörelsens manifestation Earth Hour ägde rum igår mellan kl 20.30-21.30. Den har varit omdebatterad i år också. Gör den nytta eller är det ett spel för gallerierna? För min del har den gjort nytta i form av att jag funderar över energifrågor. Jag läser mer hos Svensk Energi.

Centerpartiet är inte något elfientligt parti. Vi älskar energi, men hatar utsläppen och avfallet. Visionen är att all energi är förnyelsebar. Med förnyelsebar energi menar jag solkraft, vindkraft, vatten- och vågkraft. Kärnkraften medför ett avfall, kolkraft och kraftvärme som eldas med kol eller olja genererar utsläpp, som bidrar till växthuseffekten, vilken i sin tur orsakar global uppvärmning som gör att isarna smälter och skapar klimatförändringar som bidrar till översvämningar, torka osv. Elen i sig är inte hotet, utan sättet som den framställs på, då det icke-naturliga ger ett utsläpp, mer eller mindre.

Alliansfritt Sverige går igång på Per Ankersjös och Gustav Anderssons fina initiativ och inlägg på Politikerbloggen. AS menar att centerpartister inte gör något för miljön. De har glömt att Alliansregeringen har satsat 20 miljarder på miljön, till skillnad mot förra regeringens 15 miljarder. Tack vare Alliansen med Centerpartiet och dess mångåriga kärnkraftsmotstånd har en unik energiöverenskommelse träffats, vilken utmanar övriga EU-länder till att ha höga miljömål och har satt sprutt på byggande av vindkraftverk. Maud Olofsson har också infört timvis mätning av elförbrukning, så att vi kan påverka kostnaderna.

Det finns säkert mycket kvar att göra för energiföretagen vad gäller att utveckla tjänster som gynnar miljövänlighet. Men det ska inte politiken pilla i.

Att kommuner då deltar i Earth Hour kan vara bra för skattebetalarna i längden. Om man gör konsekvensanalyser av nedsläckningen. Hur kan vi dagligen spara på energi? Vilken belysning måste vara tänd under vilka tider under dagen? Hur påverkas medborgarna om vi släcker ned här eller där? I Helsingfors minskade elförbrukningen med några procent under Earth Hour. Själv ska jag ställa en fråga på nästa gruppledarmöte. Men då handlar det om att kunna använda skattebetalarnas pengar till verksamhet.

Att spara el sitter i ryggmärgen. Man ska inte "elda för kråkorna". Man ska släcka en lampa när man går ur rummet. Men det är ju mer ekonomiska än miljömässiga skäl till att spara ström. Det viktiga miljövalet handlar om att välja energibolag. Människor som utgör marknaden kan påverka miljön med sina val av energi.

Jonas vägrade släcka ljuset. Johan Norberg tände troligen upp. Ingrid Lundqvist vill göra något riktigt för miljön. Maria Kristoffersson spelade spel. Magnus Andersson problematiserar samtidig släckning och tändning av många.

Mer frihet och egenmakt för pensionärer

Alliansen sänker från årsskiftet skatten för personer med de lägsta pensionerna. Detta presenterades av partiledarna i Huskvarna där de fyra partidistrikten hade årsmöten och valkickoff idag.

Följande går att läsa på regeringens hemsida:
"Skattelättnaden gäller för alla dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år och betalar skatt. Skattesänkningen föreslås gälla från den 1 januari 2011. Med tidigare skattelättnader har regeringen härmed sänkt skatterna för pensionärer med ca 10,5 miljarder kronor sedan 2006."

Det handlar om några hundralappar i månaden. Det betyder för farmor respektive mormor en prenumeration på Allers, en resa i det blå med SPF, ett tandläkarbesök eller en medlemsavgift i bouleföreningen. De rödgröna har gnällt sedan förra skattesänkningen om att den inte är tillräcklig, då det är orättvist att arbetande får skatten sänkt ytterligare. Nu gnäller man dels på att man gör skattesänkningar, dels på att sänkningen är för låg. Istället vill man stärka den offentliga sektorn (läs: höja skatten för samtliga). För min del känns valet solklart. Jag hoppas att mormor, farmor och deras väninnor också uppskattar löftet om större frihet och egenmakt.

Nu väntar vi på ett vallöfte för ungdomarna: En reformerad arbetsrätt där LAS varken låser in eller stänger ute.

Rapporterar gör: SvD, DN, Centerpartiet, Aftonbladet, Expressen
Magnus Andersson, Kent Persson, Mark Klamberg

Främlingsfientlighet bekämpas på individnivå

Idag skriver representanter för tankesmedjan Fores en viktig debattartikel i DN: Främlingsfientlighet måste bekämpas på lokalplanet. Artikeln baseras på en opinionsundersökning av Novus Opinion som visar att sex av tio tar en diskussion vid middagsbord, i tvättstugor, på tunnelbanan och vid köksbordet om främlingsfientligt gnäll.

Sex av tio som står upp för människors lika värde, rättigheter och skyldigheter är bra, men inte tillräckligt. Med tanke på att 45 % av de svarande har en närstående som visar uttryck för främlingsfientliga åsikter är det alldeles för få som säger ifrån och markerar.

Oftast när det händer att någon drar ett rasistiskt skämt eller säger något nedsättande sker det i en gemytlig stämning i någon form av omedvetet samförstånd om att alla hyser samma värderingar. Det går oftast också väldigt snabbt. Därför kan det vara bra att vara beredd. Här är tips på vad du kan säga när du känner att någon skämtar nedsättande om en annan kultur eller om invandrare:

• Jag förstår att du menar att skämta, men jag uppskattar inte ditt skämt. Jag gillar inte när folk skojar så där. Okej?
• Ska jag tolka det där som främlingsfientligt? Det är lätt att uppfatta det så. Menade du att vara det?
• Du drog nyss en judehistoria. Det gjorde man under Hitlers tid också utan att folk reagerade. Jag vill säga stopp.
• Ursäkta att jag avbryter. Vi har inte samma värderingar. Du skojar om min kollegas bakgrund. Jag blir ledsen.
• Det där var inte kul.
  

I förskola och skola är det jätteviktigt att markera, såklart. Oftast sker det genom att markera skarpt i nuet och att efter lektionen samtala med den som fällt en kommentar. I längden handlar det om att informera föräldrar och att skapa en förståelse för människor med olika bakgrund och av olika etnicitet.

I föreningar kan det vara av vikt att markera då någon (oavsett ursprung) blir hackkyckling, påhoppad som person eller inte respekterad för sina åsikter. Att ha högt i tak i debatter är betydelsefullt för alla föreningar. Den dag utrensningar av medlemmar börjar ske är det en varningssignal för demokratin generellt.

På tunnelbanan när några ger sig på en enskild i form av gliringar eller antydningar kan det vara bra att ställa sig i närheten av den utsatte och ge de påhoppande en blick och att lågmält säga "sluta". Det du gör är att du skyddar människovärdet.

Det är också av stor vikt att inte generalisera alla inom en kultur/etnisk grupp typ att "alla svenskar är så" eller "alla somalier..." eller "typiskt afrikaner att...".

Janet brinner för det ekologiska

Jag var på skolrestaurangsbesök på Abrahamsbergsskolan för några veckor sedan. Det serverades piroger med hemlagad vitlökyoghurtsås den dagen. Specialiteten är annars wok med indisk curry och jasminris. Hälften av personalen var på Stockholm stads utbildning om ekologisk mat och diet.

Janet Tang är husmor. Hon jobbar hårt för att komma upp i 15 % ekologiska råvaror. Köttfärs, ost och mjölk är nästan helt ekologiskt i hennes kök. Janet pratar med glöd i ögonen om nyckelmärkt fullkornsbröd. Stadens kostchefer har ordnat en nätverkträff och utbildningar i hygien och egenkontroll under våren 2010 för husmödrar/kökschefer, vilket är bra, tycker Janet. Att få hjälp med råd för bra mat i skolan och egenkontroll mm känns viktigt. Hon har också påverkat inköpsansvarig så att kötthalten i korven har ökat när hon deltog i upphandlings- livsmedelträff.

Janet berättar om matrådet, där hon, rektor, skolsköterskan, en elevrepresentant/klass, hem- och konsumentkunskapsläraren och ibland föräldrar ingår. Ofta önskas pannkaka, tacos och hamburgare. Matrådet har hittat en lösning för att få bort kladdet på borden, nämligen att ha hushållspapper på varje matbord.

Maud Olofsson och Centerpartiet förbättrar villkoren för företag

Centerpartiet och Maud Olofsson förbättrar villkoren för företagare på löpande band. Igår beslutade regeringen att man slopar revisionsplikten för småföretag. Detta har Centerpartiet drivit sedan 2005. Det här är regelförenkling. Det är en vinst för företagen. Självklart kan man gå längre, som DN:s ledare och Svenskt Näringsliv föreslår, men det är en god start som omfattar 250 000 företag. Företagarnas vd ger Olofsson cred.

Den viktigaste signalen är det förtroende man visar samtliga företagare, menar jag. Att en företagare inte automatiskt är en skattefifflare, utan att vi utgår från att folk vill göra rätt och göra rätt för sig. Jag har skrivit det tidigare på Newsmill och här på bloggen. Vi hade frågan med i det program som Stockholmscentern antog igår på stämman.

Maud Olofsson presenterar idag också den efterlängtade trygghetsreformen för företagare. Igår och idag har Olofsson levererat villkor som gör att Sverige går närmare en fri företagsamhet, ett samhälle där vi bygger på en underifrånkraft, nämligen människors initiativ, drivkrafter och ansvarstagande i form av entreprenörskap. För att få fler jobb behövs fler företag. Centerpartiet vill ha ett Sverige där vi får växa.

Dayana Jadarian, Rolf Erikson och Centerpartiet i Varberg bloggar också.

Med marknadens kraft kan människan förbättra miljön

Per Ankersjö och Gustav Andersson skriver i dag på Politikerbloggen att de har köpt varsin utsläppsrätt. De utmanar sina kollegor i landsting och stadshus att köpa utsläppsrättigheter.

Stockholmscenterns företrädare gör detta med anledning av Earth Hour, som äger rum på lördag, då miljörörelsen uppmanar alla att släcka ned datorer, lampor och belysning under en timma. Ankersjö och Andersson gör ett utmärkt symbolstatement för att visa på att marknaden, dvs du och jag och våra pengar i plånböckerna, kan påverka miljön med våra vardagliga handlingar. Men poängen är då att jag också reflekterar över min elförbrukning, i såväl förtroendeuppdrag som på jobb och hemma under årets resten 364 dagar. Annars blir det enbart ett meningslös jippo. Earth Hour är ett sätt att göra människor miljömedvetna. På 1990-talet gick vi studiecirkel i "Handla miljövänligt" och Agenda 21. Tjugo år senare manifesteras miljöengagemang fortfarande genom att handla ekologiskt, köpa grön el och utsläppsrätter samt att energieffektivisera i hemmet, på jobbet och i företag. Det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att vara miljövän menar Centerpartiet.

Kulturen släcker ned på sina håll. PJ Anders Linder tycker det är bra att Solna inte deltar i Earth Hour. Lars Berge menar att vi är någon form av dubbelmoralister när vi släcker ned för att sedan återgå till det normala.

Företagande viktigt för Stockholmscentern

Så har vi antagit program för företagande här på Stockholmscenterns arbetsstämma. Kul! Största debatten hittills har handlat om sfi och dess innehåll. Spännande.

Besök i skolrestaurang för test av skolmat

Jag har gjort några skolbesök för att testa skolmat, besöka skolrestauranger och samtala med de som dagligen lagar mat till våra barn, nämligen mattanterna. Jag var på populära skolan Nya Elementar i Åkeshov. Sodexo driver kök med tillagning. Korv stroganoff med ris och salladsbuffé smakade riktigt gott. Miljön var trevlig och man kunde skryta med en utomhusservering. Monica och hennes gäng arbetar enligt tallriksmodellen som visas upp vid entrén. Man har också åskådliggjort källsorteringen med fina inplastade skyltar. Matresterna hämtas av SISAB för att forslas till Stockholm Vatten för att omvandlas till bioenergi som kan användas till tankning av bland annat SL-bussar. Maten var god och miljön var mysig. Personalen var trevlig och man hade gott samarbete med skolans personal.

Annie Johansson talesperson för Centerpartiet

Annie Johansson är utsedd till nationell talesperson för Centerpartiet. Grattis till Centerpartiet och Annie! De frågor Annie driver är framför allt att skrota LAS och att stävja ungdomsarbetslöshet. Hon driver frihetsfrågor på ett klart och tydligt sätt. Ett mycket bra grepp av partiledningen, som inser att Johansson blir lyssnad på av en lite annan målgrupp än övriga. Och att med förtroende växer människor. Att med en bredd kan man också bli spetsigare i sitt ledarskap. Med Johanssons nya status uppvärderas också frihetsfrågorna, vilket många i Centerpartiet välkomnar, tror jag. Dagens Industri och DN rapporterar. Bloggar gör också Edvin Alam, Lotta Nilsson

Fri etableringsrätt inom vården

I dagens DN har Gustav Andersson mfl ett inlägg där de efterlyser en partiöverskridande överenskommelse kring vårdval Stockholm, som ju har blivit en succé.

Av betydelse är den fria etableringsrätten, trycker Andersson på. När en vårdentreprenör kommer på en ännu bättre idé, specialitet, placering, bemötandekompetens eller tillgänglighetsmetod ska den ha möjlighet att etablera sig och konkurrera på lika villkor. Marknadsekonomi ska helt enkelt råda, även för vårdkonsumenter. Inga märkliga stopplagar som säger att det nu får räcka och att de bästa redan finns.

Med den fria etableringsrätten uppstår den positiva konkurrensen som är till fördel för vårdkunden. Och välfärdsföretagen ska ju ses som vilka företag som helst. Med vinsträtt, etableringsrätt osv.

Ankersjö bloggar också.

Frågor kring företagens framtid

På Veckans Affärers hemsida fann jag en artikel om en vd som önskar att förlägga sitt företag som tillverkar miljösmarta batterier till Sverige. Företaget producerar bilbatterier som kan driva en elbil i flera mil. Självklart hoppas vi alla att företaget förläggs till Sverige. För företag ger jobb och skatteintäkter. Men nog måste det kännas svårt att veta för företagaren, med tanke på valet i höst. Ska arbetsgivaravgifterna öka med vänstern vid rodret? Kommer företagande att fortsätta förenklas i Olofssons anda eller vill man krångla till det ytterligare under Ohlys flagg?

Varken svensk arbetsrätt eller svensk fackföreningsrörelse kan väl i alla fall vara goda argument för att förlägga ett företag till detta avlånga land. Annie skriver bra på Politikerbloggen om att LO borde kämpa för att få till fler jobb, istället för att motarbeta sina fackligt anslutna som arbetar inom branschen hushållsnära tjänster. Ett besked har alltså företagen fått från de rödgröna. Att de hushållsnära tjänsterna inte ska vara avdragsgilla. Jag längtar efter fler besked så vi vet vad vi har att förhålla oss till. Det gör nog företagarna också. Jag vet vad jag vill.

Framtiden finns i tjänstesektorn

Stockholmscenterns distriktsstyrelse antog i veckan ett förslag till kommunalt handlingsprogram som läggs som huvudförslag på distriktets arbetsstämma på torsdag. Jag har haft förmånen att leda företagargruppen. En av våra utgångspunkter är att det finns en stor potential i företagandet, främst inom tjänstesektorn. En massa tjänster är ännu inte uppfunna. Tjänster som springer ur företags och konsumenters behov. Det borde finnas ett underlag för tex skoputsning. Tänk den företagare som ställer upp en skoputsarmaskin vid Brommaplans tunnelbanestation. Lämna in skor på morgonen och hämta dem nyputsade och blanka på eftermiddagen. Ett proffs fixar saken mot en peng.

Jag minns själv hur en av mammas och pappas kunder, Bertil i Östansjö, och jag uppfann en tjänst en aprilkväll för tjugofem år sedan. Mina föräldrar sålde perenna växter som han hämtade. Dåförtiden skickades en bunt med etiketter med lådan till varje art. Bertil fick alltså själv etikettera plantorna. En kväll när han skrivit under sin check och tog en kopp kaffe med mina föräldrar hemma vid köksbordet fick han något klurigt i blicken. För hans del ville han hem och ställa upp växterna på försäljningsborden så att kunderna nästa morgon kunde handla direkt. Han tog en pennstump och en pappersbit och räknade ut vad han tyckte det var värt att betala för att jag etiketterade växterna åt honom till nästa gång. Jag vill minnas att vi gjorde ett avtal om att jag skulle få ett per öre per planta. Några veckor senare låg jag böjd över växterna en vardagskväll innan middagen. 65 kr i reda pengar satt fint. Tjänat sina egna pengar som ung tonåring kändes tjusigt. Visst fick jag ligga på knä och kröka rygg, men jag tog inte skada, utan kände mig stolt över att ha uträttat något.

Olofsson har störst internt stöd

Maud Olofsson får i en opinionsundersökning av Synnovate redovisad i DN 86 % stöd i de egna leden. Efter nio år som partiledare har hon klarat medgång och motgång. Hon håller ihop partiet inåt och utåt. Hon har en klar ideologisk kompass. Det irriterar förmodligen de rödgröna väljare som hade stort förtroende för henne i förra mätningen, vilket gör att hon halkar ned till 27 % förtroende bland samtliga väljare. Maud Olofsson är större än partiet, som i senaste mätningen av Novus Opinion fick 5,4 %. Olofsson står på Stockholmscenterns riksdagslista.

Mona Sahlin har 11 % förtroende i de egna leden. Det finns alltså gott om informella ledare i arbetarrörelsen. Wetterstrand säger i en artikel i tidningen Fokus, vilket Expressen rapporterar om, att socialdemokraterna går fackets ärenden. Det var ju ingen nyhet.

Per Ankersjö bloggar.

Valvaka om sex månader

Om exakt sex månader hoppar jag på tunnelbanan efter att ha stått utanför vallokalen i Alvik ända in i kaklet. På väg in mot stan för att tillsammans med centervänner fira en valseger för Alliansen och ett starkt Centerpartiet. Väljarna har då insett att Centerpartiet är Alliansens gröna röst och att företagande är en förutsättning för att bygga välfärden. Att Centerpartiet tar ungdomar på allvar. Att Centerpartiet är partiet för jämställdhet. Att Centerpartiet är det parti i regering och stadshus som på allvar vill se förbättrade villkor för företagarna. Att Stockholmscentern är den starkaste kraften i landet för entreprenörskapet, att skrota LAS och att sänka skatterna. Ett frihetens parti.

Känslan av trötthet i huvud och ben infinner sig då jag sjunker ned i tunnelbanesätet, lutar huvudet mot fönstret och tänker på vilka reformer landstinget har genomfört: Vårdval Stockholm som ökat tillgänglighet och öppettider, antalet biogasbussar och förbättring av tunnelbanan. Människor runtomkring bryr sig inte så mycket om mig, utan småpratar mer om fotboll eller något TV-program. Jag tänker på allt jag vill genomföra som förtroendevald och hoppas, hoppas att ha fått förtroendet av stockholmarna att vara en av de 101 i stadshusfullmäktige.

Rullar över Tranebergsbron och betraktar Stockholm i skymning. Ett vackert Stockholm, som jag vill se växa. Ett Stockholm som ska vara öppet och välkommet för nya stockholmare. Ser på näthinnan i silhuetten en skyskrapa som möjliggör bostäder för tusentals människor och gör att parker och grönområden kan utvecklas, grönska och blomstra.

Sprutbyte en hjälpande hand

Snart är det dags att gå till omröstning kring sprutbyte i Stockholms läns landsting för Gustav Andersson mfl. Ett projekt i Malmö har slagit väl ut. Denna fråga har Stockholmscentern drivit sedan hösten 2007 då vi på vår höststämma definitivt sa ja till sprutbyte. Den lilla hand samhället kan sträcka ut till den svage för att få inom honom/henne i värmen är värdefull. Genom att locka till sig narkomaner för ett sprutbyte kan en kontakt knytas, ett förtroende på sikt byggas och i de fall som detta leder till rehabilitering är det otroligt betydelsefullt för människovärdet. Argument emot är väl att det känns otryggt för de boende som får en klinik inpå husknuten. Not-in-my-backyard- NIMBY-syndromet slår till igen.

Moderaterna driver för närvarande en kampanj om trygghet i staden, men tänker i landstingsfullmäktige rösta nej till trygghet och förbättrad hälsa för stadens mest utsatta grupp.
Bloggar gör också: Per Ankersjö, Mark Klamberg

De nya jobben finns i företagen

I DN Ekonomi går att läsa om antalet arbetslösa som tyvärr har ökat. För få unga startar företag, trots att de drömmer om det. Entreprenörskap på schemat kan ge en tilltro till och kunskap om företagandet. Tänk alla vardagsinnovatörer som kunde ta patent på vardagsuppfinningar. Tänk alla tjänster som folk saknar som skulle kunna erbjudas. Tack vare Alliansens trygghetsreform för företagare kan det bli möjligt. Men med en bättre rustning från skolan kan det bli mer naturligt att starta företag. Vi kan skapa ett mer företagsamt samhälle. Där den idérike kan sälja idéer. Där vardagsinnovatören värdesätts.

Skolket är resursslöseri

Det är ett resursslöseri för såväl samhället som skolorna, men framför allt för eleverna själva att skolket finns. Måluppfyllelsen minskar på skolan. Man hamnar efter i statistiken. Samhället förlorar dels en ung kraft, dels kompetens generellt. För eleven själv kan det bero på trötthet, avsaknad av motivation, missbruk, dåligt stöd hemifrån eller grupptryck. Men ju längre tid som eleven har exkluderat sig från undervisningen, desto svårare är det att komma in. Svårt att bryta mönster, svårt att komma ikapp, svårt att tro på sig själv, svårt att få en annan roll på skolan.

Skolk börjar med sena ankomster. Sedan någon ogiltig timma här och där. Skolan måste vara skyldig att anmäla frånvaro till hemmet samma dag den sker, menar jag. Det går att vända trenden. Men det krävs mycket jobb av rektor och lärare. I Utbildningsnämnden tar Alliansen upp frågan vid varje verksamhetsplan om att den ogiltiga frånvaron måste minska. Jag tycker att skolorna ska redovisa denna i procent till nämnden för att få göra åtgärdsplaner vid behov.

Dogge ger empowerment

Vilket underbart reportage om Dogge Doggelito i gårdagens DN. Han tänder ungdomarnas drömmar som stjärnor i deras ögon och han uppmuntrar dem att tro på drömmarna. Han ger dem empowerment!

När jag jobbade på Kärsbyskolan gav jag mig på att hålla i Elevens val om Norsborg och fick fem unga herrar som anslöt. Jag ordnade ett besök med Latin Kings, som då hade sin rep-lokal i skolans källare. Cheppe och Salla dök upp. En av killarna smög fram ett litet block som de gemensamt hade förberett frågor i. Artisterna svarade ganska sakligt på frågorna om musiken och framgångarna, plattorna och turnéer. En halvtimma sen kom Dogge himself. Han ville hellre snacka om skolan. Och som han gjorde det! Ett brandtal som hette duga vill jag lova. Jag citerar honom helst live och därför kommer inte hans engagemang till sin rätta, men grabbarnas ögon spärrades upp då de såg Dogges äkta engagemang för att de skulle studera och lyssna på lärarna. Jag var också stärkt efter besöket.

Minnet av besöket i studion är något som jag brukar dela med en av de fd eleverna när jag möter honom ibland. Han ville bli polis och jag försökte peppa honom, skrev intyg mm, men drömmen tycks ha släckts. Fast han är familjeföretagare. En riktig serviceman, som hans far och mor ska vara stolta över. Vi behöver empowerment livet ut. Människor att spegla våra drömmar i/hos.

Eller som en annan elev sa ganska nyligen: Om man blir sedd som ett offer, om människor tycker synd om en, då tror man själv att man inte kan. Man måste ha människor som tror på en.

Och så är det. Det är den största jämställdhetsfrågan just nu. Att lärare och föräldrar tror på pojkarna och har höga förväntningar på dem i hem och skola. Så att de blir goda makar som delar på jobbet i hemmet och når målen och lyckas i sina studier.

Alliansen för frihet

Idag lanserades Alliansens nya hemsida, läser jag på Per Ankersjös blogg. Snygg!
Man går till val på reformer för frihet. Och visst är det så att livet känns lite lättare att leva med mer pengar i plånboken, större självbestämmande och mer egenmakt. Vad är alternativet? Det vet vi inte än. Därför säger sig Alliansen även stå för stabilitet. Och engagemang! Den som vill engagera sig för Centerpartiet i Stockholms stad mejlar sthlm@centerpartiet.se för att bli omfamnad i vår värme och viljeinriktning.

Zabaleen - skickliga med sopor

Jag deltog idag i en debatt om sopor, återvinning och hållbar utveckling i ett globalt perspektiv. Den arrangerades av dokumentärfilmfestivalen Tempo vid bio Rio på Hornstulls strand. Först såg vi filmen "Sopfolket i Kairo". Därefter följde ett samtal mellan Per Bolund (MP), mig och en entreprenör som bedriver boendeprojekt vid Hornstull.

Det som fascinerade med filmen var att det finns en folkgrupp, zabaleen, i Kairo som helt livnär sig på att samla in avfall, sortera det och återvinna det. Med olika verktyg separerade de olika delar från varandra, skar ned, malde och sålde. De exporterar avfall. Barnen går i en återvinningsskola där de får lära sig datorer, läsa och att tyda kartor. En socialarbetare gick runt och gav sprutor mot stelkramp, samt stod för viss samhällsinformation. Laila, som hon hette, var ett lysande exempel på en person med mer kunskap som ger "empowerment", dvs självtillit - känsla av egenmakt som kan leda till just egenmakt. Laila informerade om att den egyptiska regeringen, som tycktes helt ovetande om zabaleen, anlitat utländska avfallsföretag för att ta över arbetet. Konkurrensen om soporna blev hård. Zabaleen började kompetensutveckla sig. Det kom fram att regeringen tyckte att zabaleen var omoderna. Men zabaleen-pojkarna, som fick åka till Wales på studiebesök, upptäckte att i utlandet återvann man inte lika stor andel som i Kairo. De började gå runt och be folk att sortera soporna i hushållen så att kompost hamnade för sig och övrigt i en annan påse. 9 av 10 var positiva. Filmen är sevärd! Vilket hantverk, vilken kompetens, vilken yrkesstolthet!

Baksidan är ju givetvis att de bodde kallt, trångt, otryggt, arbetet var tungt osv. (Jag vet från mitt besök i Kairo att en annan folkgrupp bor på en kyrkogård, så det finns nog mycket att göra för människors levnadsstandard där.) Men zabaleen kände egenmakt, försökte förverkliga drömmar. De hade själva startat skolan mm.
Mina förslag till zabaleen är:

• Organisera er verksamhet i företagsform eller kooperativ (utifrån egyptiska termer). Om man bedriver svarthandel finns man inte på riktigt.
  
• Sälj er kompetens inom återvinning till Europa och Sverige där en stor andel förbränns.
• Sälj er kompetens till andra länder i Mellanöstern och Afrika som bygger upp källsortering. Abir berättade för mig häromdagen att Irak behöver hjälp.
• Synliggör er själva som grupp och som yrke. Sätt ord på er kompetens. Lobba gentemot regeringen och sociala organisationer, som vill se en social utveckling.
  
• Påverka politiker att ändra upphandlingsregler så att mindre företag kan vinna upphandlingar.

Jag kan ju inte säga vad den egyptiska regeringen ska göra, men i Sverige bör företag verka enligt lika villkor. Jag tror på marknaden som utgörs av människor och våra egna pengar. Zabaleen måste hänga med i utvecklingen, visa sig och sälja, sälja, sälja. Visa att de är bäst!

I samtalet framkom många idéer kring hur återvinningen och avfallshanteringen här i Stockholm kan förbättras. Mycket har hänt sedan jag gick en studiecirkel i "Handla miljövänligt!" i början av 1990-talet, men mycket återstår för Centerpartiet att göra som Alliansens gröna röst. Vi vill se en avfallsstrategi, såväl lokalt som nationellt. Vi måste börja se sopor och avfall som resurser. Det kan vi föräldrar lära våra barn, men ämnet hem- och konsumentkunskap är viktigt och bör få högre status och mer tid i skolan. Se protokoll §11 från förra Utbildningsnämnden.

Absolut blir det ett besök på Medelhavsmuséet inom kort, där en utställning i ämnet väntar.

Hushållstjänster kompletterar civilsamhället

Idag är det tjugofem år sedan min farfar fick en hjärnblödning, hittades i källaren, fick åka ambulans till Vasasjukhuset i Göteborg och tas om hand. Han blev aldrig sig själv. Förlamad i vänster sida. Med träning kunde han komma hem och sitta i sin rullstol och ibland gå med rullator. Han fick hjälpmedel som en hissbar säng, träningscykel, rullator, elrullstol, ramp, högre toalett och handtag till badkaret. Talet försvann men kom tillbaka. Hans största redskap blev min farmor. Hans liv förändrades, men framförallt min farmors liv blev helt annorlunda. Handelsträdgården och huset såldes till förmån för ett enplansradhus med tomt. Farfar kunde bo hemma flera år tack vare farmor. Med sjukdomen försvann farfars inre motor. Istället kom oron och osjälvständigheten. Farmor fick utöver allt praktiskt också stå för initiativet och motivationen.

Farmor fick avlastning och uppmuntran från hemtjänstpersonal som kom några timmar i veckan. Hon kunde inte välja utförare, men var tacksam för all hjälp och den sociala input hon fick av att hemtjänsten kom hem och pushade farfar till träning. De åkte riksfärdtjänst till mina föräldrar några gånger. Farfar följde med på någon resa. Men i princip var farmor heltidsansvarig i 6-7 år. Som att få en bebis igen, faktiskt, som inte klarar någonting själv, men ändå kräver mycket. De sista åren, efter ännu en propp, fick farfar läggas in på långvården. Han deltog i terapi, sjukgymnastik och sjukhuskyrka. Farmor försökte hälsa på två gånger i veckan, men även hon blev äldre. Räddes halka och riktigt varma sommardagar då backen upp till farfar var brant.

Farmor är en av alla de anhöriga värda att beundra. Som kämpar, kan själv, vill klara sig själv så länge som möjligt. För integriteten och egenmakten. Denna fantastiska trebarnsmor, änka och trädgårdsmästare, har hållit humöret uppe tack vare sin humor och sin positiva syn på livet.

En dag kommer även farmor behöva ha hjälp. Hon säger själv att hon på senaste åren vågar be om hjälp. Det är ett stort steg. Min kusin handlar åt henne varje vecka. En annan kusin har under föräldraledigheten tagit tid till att skjutsa och pröva ut en hörapparat. Min faster dubbelkollar räkningar. Min farbror handlar på systemet, för vin är ju inget man hittar på närköp i Sverige ännu. En tredje kusin reparerar tvättmaskinen eller målar om. Grannarna tar med sig miljöavfall till återvinningen och byter glödlampor. Jag skrubbar trallen, ruskar mattor eller byter gardiner en gång om året. Mina föräldrar röjer skräp och kör till tippen någon gång varje år. Min farmor om någon skulle vara värd en check med hustjänster. Hon skulle inte ha råd med det själv, då hon lever på den lägsta pensionen, men om någon gav den till henne, tex mina föräldrar som ju pga avståndet inte kan hjälpa till regelbundet. Men enligt den rödgröna flanken är det fel att jobba hemma hos andra rent ideologiskt. För mig och mina föräldrars del - men framför allt för farmor - skulle det innebära ett välfärdstillägg. För någon person och någon företagare skulle det innebära klirr i kassan dvs en inkomst. Vad är problemet med det?

Ponera att jag köper hustjänster en gång varannan vecka (se, dessa tjänster är flexibla och anpassar sig efter marknaden och efterfrågan, men jag har hört att de helst vill att man inte är hemma, utan utför sitt yrke i enskildhet) och istället drajvar till mormor varannan vecka för att dra dammsugaren och skvallra lite över en sockerkaksbit. Men det är inget de rödgröna förespråkar. Och för mig är det obegripligt.

Avslutningsvis en dikt av Helen Törnqvist, 12, som publicerades i Sörmlandsbygden 1985:
Lev!!!
Livet är så kort.
Livet ger så mycket.
Lev, när du lever.
Var, när du är.
Säg, när du kan säga.
En dag är dagen inne.
Döden väntar då.
Då blir du blott ett minne,
som vi går och tänker på.

RUT-avdraget ger integration

RUT-avdraget ökar integrationen, kan man dra som slutsats om man läser en artikel hos Svenskt Näringsliv om hushållsnära tjänster. I företaget Hjälp Hemma har 100 % av de anställda invandrarbakgrund. Almega skriver om dessa. Nästan alla gick från arbetslöshet och bidragsberoende till egenmakt och trygghet. Många hade jobbat svart, men fick en anställning då RUT-reformen infördes.

Mona Sahlin fick en hushållsnära tjänst i födelsedagspresent av CUF häromdagen. Så hon får ju nu möjlighet att tillämpa lite praktisk integration, som hon sagt sig brinna för.

Debatten om knarklegalisering är en liberal tankeloop

Gröna näringar ligger mig varmt om hjärtat. Men att se cannabis-odlingar som legala gröna näringar och att ändra lagstiftningen så att marijuana skulle kunna svara för behandling mot åkommor som Johan Hedin skriver på Politikerbloggen kan jag inte gå med på.

Som Hedin skriver bygger mina faktakunskaper på droginformatörskursen jag gick 1986. Det var fakta från den tiden, men också skrämselpropaganda. Jag minns hur jag och mina vänner som också var droginformatörer hade fått lektioner tilldelade i skolans klasser och visade avtändningsavsnittet i "Barnen från Bahnhof Zoo" som avskräckande exempel. Lite långt från vingåkersidyllen kanske... Men vi bar med oss minnet av vad ex-knarkaren Rickard hade sagt till oss om att det faktiskt börjar med marijuana och sedan troligen går över till amfetamin och slutligen heroin.

Vi bar med oss minnet av vad som kan hända om man sniffar i ett garage med en plastpåse över huvudet. Sniffning kanske man också mår bra av för stunden - vad vet jag - men i längden förstörs hjärnceller och går det snett somnar du in, som Magnus gjorde för tjugofem år sedan i ett garage i Vingåker. Nästan alla som känner någon som har dött pga droger eller dess konsekvenser vill väl stoppa dem.

Om samhället skulle sända ut en signal om att narkotika ska legaliseras - och särskilt i medicinskt syfte!!! - skulle det vara som att säga att det är valfritt att hoppa från ett tak med en hoppramp. "Varsågod - tio procent överlever."

Jag vet - tio procent är taget ur luften. Jag behöver ta del av aktuell forskning.

Självklart har varje individ rätten att ta ställning sina egna val och är klok nog att fatta de beslut som ligger till grund för livsstil osv. Men för mig som arbetar med tonåringar varje dag kan jag se nackdelen av drogbruk. Där ungdomars personlighet förändras, där aggressivitet och otillgänglighet eller uppgivenhet och låghet snarare blir vanligare förekommande än nyfikenhet och lust att lära. Där föräldrar är förtvivlade. Och den tionde gången när marijuana missbrukas slår det slint i huvudet och man blir paranoid. Ruset går inte ur kroppen, utan THC, tetrahydrocannabiol, lagras i kroppen, vilket innebär att du kan få en snedtändning när du är ute och kör bil några veckor efter pårökningen. Sa man till mig för tjugofem år sedan. Upplys mig gärna om motsatsen.

Det finns också barn som bor i familjer med missbruk. Dessa barn lever i en otrygg, utsatt tillvaro nära kriminalitet och kokain. Det är just där det blir en liberal tankeloop. Varje person ska få fatta beslut som avgör sitt liv och sin framtid. Men så länge du inkräktar på någon annans frihet ska gränsen dras för dig. Och i min tankevärld och utifrån mina erfarenheter går gränsen vid narkotika. Det är ett ögonblicksverk att du inte bara spolierar din egen framtid, även förstör dina barns framtid. Federley, Lundqvist, Broman, Pettersson bloggar också.

Välfärdsföretag på export

Svenska skolföretag går på export. Fantastiskt att den svenska modellen med en skolpeng som möjliggör en existens av fristående skolor och deras tillgänglighet för alla brukare anammas av andra länder, men också kan gynna svenska företag. Kan man prata om en välfärdsindustrin och se att vänsterpartierna blir positiva till vinst i välfärdsföretag? Artiklen bevisar också att man mycket väl kan prata om kvalitet och vinst samtidigt.

Företagande är frigörande

DN har en frigörande ledarspalt i dagens tidning. Tack för den! De menar att företagarfrågan borde bli valfråga. Att kvinnors frigörelse från offentliga sektorn skulle leda till jämställdhet.

Det handlar också om politikens kramande av offentliga sektorn, enligt min mening. Genom att ge välfärdsföretagande lika villkor och i högre grad gå från att vara en utförarorganisation mot att bli en beställarorganisation som upprätthåller kvalitet genom styrning och inspektion kan entreprenörskapet gynnas och underifrånperspektiven få råda i form av människors valfrihet.

Fördelen med att vara företagare är att besluten fattas av dig själv. Du kan utföra arbetet som du vill och hur du vill. Och när du vill. Med vilka du vill.

Maud Olofsson är veckans vinnare

Denna vecka har jag under tre dagar stått vid Hötorget och delat ut hundra flygblad åt gången. Jag älskar att dela ut flygblad. Det är en rolig valsyssla som är i klass med att bli publicerad, för min del. Ämnet var hustjänster. Jag stod i nästan samma väder i fallande skala vid nästan samma tidpunkt.

Det är så himla häftigt att se utvecklingen hos väljarna under dessa dagar då RUT-debatten gått hög. De rödgröna kom med besked om att man vill slopa avdraget. Det blev en markant skiljelinje mellan höger och vänster. Topparna har debatterat. Media har rapporterat ur olika vinklar. Bloggare har hållit frågan uppe på Knuff så gott som hela tiden. Att följa väljarnas reaktioner under tre eftermiddgshalvtimmar har varit intressant. Jag mötte en falköpingsbo (som jag försökt ladda ned foto på) som undrade vad han skulle rösta på. Vi resonerade kring förnyelsebar energi och det visade sig att han själv var delägare i några snurror. Kommunen är tydligen bra på vindkraft och han nämnde Centerpartiet lokalt. Jag blev glad av vårt samtal. De frågor jag fick handlade om vad hustjänster är. Många ville ha flygblad.

I tisdags ville lika många ha flygblad, men svaret blev "jaha" när jag sa att bladet handlar om hustjänster. Begreppet hade kommit in i folks medvetande.

Igår var det snöigare och blåsigare så folk gick lite snabbare och var mer inåtvända, så färre ville ha flygblad, men när jag sa "Om hustjänsterna" kommenterade flera: "Det är bra", "Det har jag redan" eller "Jaa, men jag förstår inte varför sossarna är emot det. De kommer ju bara förlora på det i storstan"

Reformen är känd. Folk vet vad RUT-avdrag och hushållsnära tjänster är. Folk gillar den. Folk gillar även RIT-avdraget. Maud Olofsson står som vinnare på den politiska scenen.

Stockholmscentern har under veckan fått ut 5000 flygblad och 1400 till finns att fördela under kommande vecka. CUF har utmanat SSU kring RIT-avdraget. Valrörelsen är igång.

Valfrihet ger värdig välfärd

Maud Olofsson skriver på SvD Brännpunkt idag tillsammans med Kenneth Johansson om att LOV, Lagen om valfrihet, borde gälla i alla kommuner. Det är ett riktigt bra inlägg. Varför ska inte valfrihet gälla alla äldre? Den som enligt en biståndshandläggare får rättighet till någon form av hemtjänst måste få möjlighet att välja utförare, precis som när friskolereformen kom under 1990-talet, vilket vi alla ser som en självklarhet.

Med konkurrensen kommer specialiseringen, bemötandet, avknoppning dvs möjlighet att låta anställda starta eget inom branschen. Ett sätt att gynna kvinnors företagande landet över.

Självklart ska pengen vara kommunal, men det måste vara upp till dig att avgöra utförare. Den gamla kvinnan kanske inte kan lämna lägenheten så länge det är halt och snöigt. Hon har varken barn eller barnbarn i närheten och därför får hon hjälp med handling två gånger i veckan. Hon vill ha någon som är duktig på ekologisk mat. Låt henne avgöra vem som ska handla åt henne. En kroknande kvinna måste hjälpa sin partner att duscha två gånger i veckan. Hon klarar resten av hushållet, men inte den tunga förflyttningen från rullstol till dusch. Låt henne och hennes partner välja vem som ska in i deras badrum. En man som klarar sitt hushåll alldeles själv, men är deprimerad och håller på att dö av undernäring måste få möjlighet att kunna få matlagning två gånger i veckan, vilket sonen som bor i en annan landsända har ordnat. Vissa saker kan ordnas på ideell basis och av civilsamhället. Vissa tjänster kan vara hushållsnära. Men i alla fall ska det finnas en hemtjänst inom äldrevården och hemtjänsten. En värdig välfärd är våra äldre värda. Med Olofssons och Johanssons förslag kan vi få det.
Bloggar gör: Arthursson, Zander, Jonsson

Fick Ohly veto för husfridens skull?

Hustjänster, RUT-avdrag, skattereduktion för hushållsnära tjänster. Kärt barn har många namn och debatten går hög. De rödgröna har tydligen bestämt sig idag för att gå till val på att slopa avdraget. Tack för det beskedet. En skiljelinje mellan det blågröna laget och de rödgröna har dragits. Imorgon bitti kl 07.15 diskuterar Olofsson frågan mot Ohly i TV4. Det verkar som om Ohly fick veto i frågan för husfridens skull hos de rödgröna. Go Maud!

Jag hör redan Ohlys argument emot hustjänster: Hotet om att hemtjänst och äldreomsorg då privatiseras. Hotet om att min farmor och mormor skulle få en äldrecheck att använda till valfri - dvs inte kommunal - typ av hemtjänst. Hotet om att åldringen själv skulle kunna använda checken till högläsning, promenad, handling, städning eller att sätta upp en väv. Hotet om egenmakt - även hos äldre och sjuka. Och det är klart. Ohlys och Vänsterpartiets största trumfkort om hur man ska fixa arbetslösheten genom att anställa rubbet inom offentlig sektor faller ju platt om sektorn privatiseras.

Maud Olofsson införde skatteavdraget på hustjänster då hon tillträdde som näringsminister. I veckan fick hon kvittot på sin lyckade reform. Almega som är en arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag kom i veckan med en rapport om hustjänsterna. Näringslivspolitiske chefen Ulf Lindberg bekräftar idag på Almegas hemsida och på Newsmill antagandet om att 11 000 nya, vita jobb har skapats. Fler lär det bli, för ju bredare debatten blir, desto mer känd blir reformen. Ensamstående kvinnor över 65 år använde framför allt hustjänster enligt SCB i Välfärd nr 2.

Bloggar gör: Magnus Andersson, Stina Bengtsson, Per Ankersjö, Gunilla Hjelm, Baccus, Federley, Sven-Olov Edvinsson, Inger Fredriksson, Lisbet Lennartsson, Helene Odenljung, Annie Johansson

Olofsson levererar förnybar energi

Maud Olofsson skriver idag på DN debatt om att det ska byggas 2000 vindkraftverk på tio år. Det här har Centerpartiet kämpat för i decennier. Tack vare energiuppgörelsen i Alliansen 2009 har Maud Olofsson fått gehör i regeringen för att bygga ut förnyelsebara energikällor - och det med råge. Sverige har idag EU:s högsta andel förnyelsebar energi. 2020 ska hälften av energin vara förnyelsebar.

Genom att förse Sverige med inhemsk energi slipper vi vara beroende av kol och olja från andra länder, vilket ju smutsar ned vår miljö. Genom en stabil elförsörjning hålls priserna nere. I samtal med Norge ska hon lösa överföringskapaciteten mellan de nordiska länderna.

Olofsson förklarar också samspelet mellan människa-marknad och miljö i följande förklaring av elcertifikatsystemet:

Medlet för att nå målet är elcertifikatsystemet som är ett marknadsbaserat teknikneutralt system. Drivkraften är att den billigaste produktionen byggs först vilket håller nere kostnaden för företag och elkonsumenter. Systemet är ett mycket effektivt styrmedel för att driva fram investeringar i ny miljövänlig elproduktion.

Det är inte tu tal om att Maud Olofsson levererar. Och det i miljöns och företagandets tecken.
Bloggar gör Ankersjö, Naturskyddsföreningen, Svensson, Assarsson