Stoppa Sarkozy - sänd en kram

Jag blir riktigt oroad över situationen i Frankrike. Sarkozy vill ha burkaförbud och river romers läger. 300 läger runtom i landet ska rivas. Romer som har orsakat ordningsproblem och våldsbråk ska utvisas. Vart? Romerna är ett kringresande folk och har inget eget hemland. Igår sa han att han vill beröva utlandsfödda brottslingar deras medborgarskap.

Hårda tag föder våld och upplopp. Vi kan inte hacka på dem som står allra lägst i hela samhället; lägst status med högst arbetslöshet, lägst literacitet och störst utanförskap med tanke på bostäder osv. Hårda nypor föder stingslighet, avoghet och aggressivitet. Oavsett om en scen utspelar sig i klassrummet, på torget eller i samhället. Sarkozy stigmatiserar minoritetsgrupper. Självklart ska man vara bestämd kring vår lagstiftning. Men var är dialogen? Var finns människokärleken? Humaniteten? "Stoppa Sarkozy - sänd en kram" tänker jag. Gå med i Facebook-gruppen här.

Samtidigt överlämnades igår en sanningskommission i form av en utredning med många förslag av Maria Leissner till integrationsminister Nyamko Sabuni. Det krävs ett synliggörande av studerande förebilder, att bekräfta den romska kulturen och givetvis en dialog med ledarna.

Det finns ett strukturellt utanförskap av romer i dagens Sverige. Det är säkerligen från två håll. Att det är svårt att bryta ett mönster. Att föräldrar som är analfabeter inte själva vill eller kan hjälpa sina barn. Att barnen inte blir bekräftade i sin dubbla kulturidentitet. Att grova fördomar om stora kjolar och slipover ligger kvar i såväl det medvetna som det undermedvetna.

Jag undervisade själv i finsk klass för åtta år sedan. En pojke i årskurs fem kunde knappt skriva. Under det år jag hade förmånen att undervisa eleverna flyttade samme pojke ut och in i klassen tre gånger. Jag förstår att mycket elevvårdsarbete förekom, som inte jag såg. Pojken har samma rättighet som alla andra att lära sig läsa och skriva. Inte förrän jag tog in en bok med zigenska sagor fick jag ögonkontakt med en flicka. Åh, som vi läste.

Debatten är igång. Nu gäller det att några romska företrädare tar del av den. Träder fram. Eller blir intervjuade. För så länge vi pratar om en grupp är det i alla fall eliten som försöker hitta på idéer för en exkluderad grupp. Inkludering kan bara ske i dialog och samförstånd från båda hållen. Men givetvis krävs det en öppenhet från majoritetssamhället. Den finns idag.

Djurgården vill ha miljöarena på ÖIP

Idag skriver Per Ankersjö på DN debatt om att Djurgården kan få sin egen hemmaarena på Östermalms IP, enligt ett önskemål från klubben. Fotbollsklubben skulle själv stå för finansieringen och vill se en miljövänlig arena. Fantastiskt!

Vi har tidigare jobbat för att Stadion skulle byggas om så att Djurgården får sin hemmaarena, men inte nått ända fram. Djurgården ger sig inte och har jobbat fram ett nytt förslag. Låt nu laget få besked om arenan lite snabbt, innan glöden falnar.

Centerpartiet äger företagarfrågan

Svenskt Näringsliv presenterade nyligen en rapport om Företagande i den politiska debatten i medierna. Centerpartiet är det mest aktiva partiet på såväl riksplan som på lokal nivå i media kring företagarfrågor.

Att vi lokalt möter upp det som sköts bra från centralt håll är av stor vikt.

Att införandena främst handlade om företagsklimat på landsbygden beror på att landsbygdsriksdagen genomfördes i början av maj, men även på att vi citycenterpartister måste agera hårdare i frågan. Roligt - men inte oväntat - är att Alliansen, enligt Svenskt Näringslivs undersökning, är bättre på att göra gemensamma utspel än vad de rödgröna är.

Nu gäller det att fortsätta driva tesen gentemot väljarna om att fler företag ger nya jobb och att lösningarna för miljön finns i företagen. Så når vi våra tio procent. För miljön, företagandet och individens frihet.

Bloggar gör: Johan Hedin, Johan Pettersson, Magnus Andersson.

Per Ankersjö är modig

Det är en mycket fin artikel om vår distriktsordförande tillika gruppledare i Stockholms stadshus Per Ankersjö i SvD idag. Den skildrar Stockholmcenterns politik mycket bra.

Vi vill se staden växa. Men miljonstaden måste bli miljöstaden. Vi vill att Stockholm är öppet gentemot de som söker sig hit. Vi vill se en grön tät stad där man vågar bygga på höjden. Ankersjö har vågat utmana kultureliten och traditionsbevararna. För att vi vill spara och utveckla parkerna. Människor väljer att bo trängre och då behövs de gröna ytorna för andhämtning och fritid.

Vi visar tilltro till individen och hans/hennes miljövänliga val på marknaden. Vi strävar efter individens frihet och att tillvarata individers drivkrafter i form av företagande.

Den som vill sprida budskapet för Alliansens Gröna Röst i Stockholm kan höra av sig till mig. Full fart framåt!

Riksby vårdcentral HBT-föregångare

Pride pågår till många HBT-personers stora glädje. Festivalen är en manifestation för individens frihet och viktig för hela samhället.

Igår delade Gustav Andersson, Anna C Nilsson och Tobias Gillberg ut Centerpartiets guldklöver till Riksby vårdcentral här i Bromma, som är Stockholms läns enda HBT-certifierade vårdcentral.

Det är inget jag har märkt av, som är skriven där, mer än att man lägger märke till diplomet som hänger i väntrummet. Men det känns tryggt. Jag kan tänka att det som är bra för HBT-personer är bra för hetero-personer.

Så minns jag Hans

Idag begravdes Hans Linton, min företrädare i Centerpartiet i Västerort. Det var en vacker och stämningsfull begravningsakt. Det jag bär med mig när jag sa farväl och för evigt är det telefonsamtal jag fick från Hans Linton, ordförande i Centerpartiet, i januari 2004. Som nybliven medlem blev jag hälsad varmt välkommen till partiet och till nästa möte som skulle hållas i det lintonska hemmet. Hans frågade mig varför jag hade gått med i Centerpartiet och vad jag ville ägna mig åt inom partiet. Med det varma välkomnandet fick jag en fin start.

Som ordförande var Hans just välkomnande, diplomatisk och lojal. Han var lojal med Thorbjörn Fälldin som också idag hälsade till familjen via sin statsrådssekreterare. Hans var också lojal med aktuell politik på riksplan. Diplomatisk var han då han i styrelsen parerade alla möjliga verksamhetsförslag så att alla fick med något litet av de aktiviteter som önskades genomföras.

Samarbete - inte klimatnationalism

Vår miljöminister Andreas Carlgren skriver idag på DN debatt om hur Sverige ska driva det internationella klimatarbetet framåt ytterligare. Lyckat klimatarbete stavas samarbete. Med såväl andra föregångare som utvecklingsländer. Innevarande mandatperiod med borgerligt miljöstyre har betytt mycket för klimatet. Havsmiljön har fått sina första dedikerade resurser och Östersjön har räddats. Vi har fått mer förnyelsebar energi och antalet miljöbilar som rullar på vägarna ökar kraftigt. Carlgren har drivit på rejält i samverkan med Lena Ek i EU-sammanhang.

Carlgren ska initiera en internationell global klimatallians och starta en dialog inför nästa världsklimatmöte redan i höst. En koalition för klimatföregångarna ska bildas. Detta sätter tryck på USA och Kina. Vilken stormakt vill inte vara en förebild?

"Det krävs både ambitiösa utsläppsminskningar i nord och kraftfulla klimatinsatser i syd för att minska den globala klimatpåverkan. " Carlgren skriver också: "Vi ska visa hur ett industrialiserat och högteknologiskt land utvecklas till en grön ekonomi med lägst klimatpåverkan per person av alla industriländer."

Centerpartiet är Alliansens gröna röst och vet hur vi kan bygga Sverige till en grön ekonomi.
Per Ankersjö bloggar också.

Integration sker i föreningslivet

Spännande att skumma igenom reportaget om fotbollslaget Dalkurd i Borlänge. Vilket fantastiskt jobb! Föreningslivet är viktigt för integration och mångfald. På läger, i sporten och på fritidsgårdar. När ledarna är eldsjälar som brinner för sina ungdomar ger dem föreningstekniska redskap för livet och lär dem vilka gränser som gäller.

Centerpartiet har receptet för integration

Nyamko Sabuni skriver idag på Brännpunkt om integrationen och tar kål på identitetspolitiken.

Jag håller med henne i allt hon skriver. Och jag är glad över att Folkpartiet har dämpat sig i sin kravbetonade integrationspolitik. Med långsiktigt, förtroendefullt arbete och en stark tro på individen kan vi på sikt komma åt hedersförtryck och extremism av alla sorter. Det viktiga är hur vi kan bygga ett samhälle som ser varje individ som en resurs eller en blivande nobelpristagare. Centerpartiet har den bästa politiken för ett sådant samhälle. Det första vi måste göra är att bygga en skola för växande där empowerment och entreprenöriellt lärande är viktiga stommar. Rätten till kunskap för alla elever oavsett föräldrars bakgrund är också en del. Därefter måste vi reformera arbetsrätten. Ett centerförslag är också att varje individ har rättighet att få modersmålsundervisning. En individ ska inte förvägras rättigheten till sitt modersmål, som är en stor tillgång, på bekostnad av en lag som säger att fem individer i kommunen måste vilja undervisas i språket för att kommunen ska bli skyldig att arrangera undervisningen.

Mer idéer finns, men det får jag utveckla någon annan gång. Mat- och sovklockan ringer....

Adam Cwejman, Åsa Carlsson bloggar också.

Närmare allianssamarbete 2014

Det är roligt att läsa att det är fortsatt högt förtroende för Alliansen. Det ger råg i ryggen inför den intensiva valrörelsen. Men som Maud Olofsson säger: Vi vinner inte valet på vad vi gjort, utan på vår dröm för Sverige och på vårt engagemang.

Per Schlingmann öppnar i en intervju i SvD för ett fördjupat samarbete mellan allianspartierna inför valet 2014. Självklart. Jag tror att partierna har mycket att lära av varandra. Det märktes till exempel på träffen med Alliansbloggar i våras. Jag har tidigare här på bloggen föreslagit att Alliansen behöver någon form av gemensam ideologisk plattform att stå på. Den skulle kunna ligga till grund för de program och politiska lösningar man behöver göra upp om. Men framför allt behövs det en gemensam dröm för Sverige. Där vi målar upp människor som resurser och givetvis ser att varje individ kan bidra genom att få lika förutsättningar och möjligheter att leva sin dröm i Sverige.

Nu är det valet 2010 som gäller. Vi behöver ett starkt centerparti i riksdag, landsting och kommuner för miljöns skull och för att det ska bli enklare, roligare och mer lönsamt att driva och starta företag. Så vi kan få in mer resurser till en förnyad och förbättrad välfärd.

Tokmoderaten bloggar också.

Maud visar vägen i Expressen

Expressen har åstadkommit en mycket fin och omfattande intervju med fylliga svar från Maud Olofsson. Det finns många bra citat att låna till möten med väljare. Det finns många bra förklaringar till vad vi levererat i regeringen och även en del om vad vi vill göra kommande mandatperiod. Läsvärt!

Burkaförbuden är nutidens häxjakt

Det går någon form av anti-burka-våg över Europa. Där kvinnors klädsel har blivit föremål för beslut om förbud av att skyla sitt ansikte och sin kropp. Vad är man rädd för? Varför hackar man på kvinnor och kvinnors klädsel? Varför ett förbud mot något som bara förändras på ytan?
Att man inte ska bära burka eller nikab i en roll som kräver att kunder eller elever ser ansiktet är rimligt.

Den franska nationalförsamlingen har röstat för burka- och nikabförbud och senaten väntas rösta på samma sätt. Belgien och Holland tycks förbereda burkaförbud.

I Spanien röstade man emot burkaförbud i förrgår. Migrationsministern i Storbritannien menar att det inte är aktuellt med något burkaförbud i hans land. Liksom Reinfeldt sagt om Sverige.

Ledarskribenterna på både DN och SvD tycker att det är oliberalt med klädförbud. Liberalt eller oliberalt - det är fånigt med förbud om hur människor ska klä sig eller inte på sin fritid. Så länge inte min frihet inkräktar på någon annans frihet har jag rättigheten att ha på mig vad jag vill. Jag har möjligheten att vara öppen och hälsa och skoja eller att sluta mig, titta bort eller ner. Men jag kan aldrig kräva av någon annan att han/hon ska hälsa tillbaka eller svara eller besvara mitt leende.

En risk med ett förbud mot burka är att majoritetssamhället stigmatiserar en grupp, som på andra sätt tar till sin religion för att ställa sig utanför samhället och svetsa sig samman som en grupp, istället för att ta del av samhället och känna sig inkluderade. Så var det med mina elever den dag vi skulle diskutera yttrandefrihet i form av att få rita en karikatyr av Mohammed. De som i vanliga fall var osams med varandra svetsades ihop till en mobb mot mig som ställde frågan. En flicka hade tagit på sig sjal bara för den dagen då vi skulle diskutera hennes religion.

En annan risk med ett förbud är att man går på symptomen av något som är sjukare i samhället. Som utbredd rasism eller diskriminering, som är svårare att komma åt än att bara stifta en lag.

Man förstorar också frågan och hetsar mot en viss grupp. Det känns lite som häxjakten på Medeltiden, då man var rädd för självständiga kvinnor med kunskap om läkekonst. Man skulle bevisa att häxan var oskyldig genom att se om hon flöt. Om hon inte flöt var hon inte häxa och då drunknade hon. Om hon flöt var hon häxa och då skulle hon brännas på bål. Så vad är vi rädda för med dessa burkabärande kvinnor? Att de är för självständiga eller att vi inte vet vilken hårfärg de har? Att majoritetssamhället saknar kontroll över en liten klick som sticker ut.

Salka Hallström Bornold skrev i Expressen häromdagen om att slöjförbud avslöjar Europas godhet. Mårten Schultz som är docent i civilrätt skrev idag på Brännpunkt om burka och relationsvåld där han menar att förtryck och nedbrytningar inom relationer är svåra att komma åt, med eller utan burka.

Jag menar att det är ett större problem att folk inte tar av sig solglasögonen när man pratar med dem. Det känns dock ej som föremål för förbud, utan tillhör vanligt hyfs.

Två besvikelser på en månad sporrar

I valet 2006 kryssade jag enligt följande:
Riksdag Solveig Ternström, plats 1
Landsting Regiana Hortin, plats 2
Kommun Helen Törnqvist, plats 7

Av tre kryss har två inom loppet av en månad svikit Centerpartiet starkt. Det är i slutspurten av mandatperioden och nästan i brinnande valrörelse. Det är klart att jag är besviken. Solveig Ternström gick emot sitt eget distrikt i energiöverenskommelsen och dansade därefter en dag med Mona Sahlin. För Ternström jobbade vi i Centerpartiet i Västerort hårt under 2006. Vi gav henne ett guldkort in i riksdagen. Det var inte för Sahlins kollektivism vi jobbade.

Regiana Hortin och jag kom med i Stockholmscentern samtidigt, 2004. Hon har suttit i distriktsstyrelsen och i landstingsfullmäktige för Stockholmscentern under mandatperioden. Hon har haft sin chans. Idag diskuterar hon vår valplan med Sveriges Radio P1. Det var ju synd att hon inte deltog i det distriktsstyrelsemöte där vi fattade beslut om planen. Eller att hon inte tog sig an uppgiften hon hade 2007-08 i att arbeta aktivt på Järvafältet för att få med fler medlemmar med annan etnisk bakgrund. Jag är den förste att beklaga att vi har få personer av annan etnisk bakgrund på våra listor, men vi måste välja de som jobbar bäst för Centerpartiet, inte kvotera in folk på grund av ursprung. Med vår politik för förorten kan vi på sikt nå personer i förorterna. Jag tror på Diliar, Hidayet och Nizar. Men det tar tid att förstå politikens former! Den tiden måste man ge sig själv.

Jag ångrar inte mina kryss, för de folkvalda har varit bra i flera sammanhang. Men slutsatserna av mina felkryss är många:

• Det är inte säkert att du är mest kompetent eller ideologiskt övertygad för att du är kvinna.
  
• Att ha liten föreningsvana är en brist i politiska sammanhang. Man kan kompensera det genom att skaffa sig en mentor, genom att vara säker på vad som förväntas och genom att jobba hårt. Du behöver dock stöd runt omkring dig i form av personer som du kan samarbeta med. Du måste vårda dina samarbeten.
  
• Det är lätt att skapa sitt eget utanförskap. Genom att ställa sig utanför. Genom att se sig själv som annorlunda. Genom att inte ta in information. Genom att utebli från möten och riksdagsgrupper.
• Att du tycker om en person som människa behöver inte betyda att han/hon kommer göra ett bra jobb som folkvald. Jag tycker verkligen om både Solveig och Regiana. Fortfarande. Jag önskar dem lycka till i det privata.
  

I kommande val har jag förmånen att själv stå på plats 10 på riksdagslistan och som nummer 2 på kommunlistan. Till riksdags- och kommunvalen kryssar jag mig själv. Till landstinget ska jag kryssa en man; Gustav Andersson. Nu är det full fart framåt med fokus på valvinst för de värderingar Centerpartiet står för.

Ankersjö synliggör mp-socialismen

Idag skriver Per Ankersjö i Aftonbladet att Miljöpartiet är inget mittenparti längre. De har ingått ett samarbete med socialister och vänsterpartister. De förbudsivrar och moraliserar över ditt bilåkande istället för att hitta incitament för att främja minskade utsläpp. I Stockholm tycker de att godstrafik kan köras med tunnelbanan om natten istället för att bygga en infrastruktur för framtiden. I Utbildningsnämnden skriver miljöpartiet nästan alltid uttalanden och förslag till beslut tillsammans med S och V. Där man främst kräver mer resurser, istället för att se till resultaten.

I almedalsseminariet om miljonprogrammen talade Peter Eriksson om statligt stöd, krav och uppifrån-program för energieffektivisering. Jag kokade av ilska. Men Ulla Hamilton som också var med i panelen berättade om den dialog, det samtal man fört med de boende, dvs människorna. För att tillsammans hitta miljövänliga lösningar. Jag kunde andas ut.

Maria Wetterstrand är inte någon svensk Obama. Obama uttrycker en tro på människan, det gör inte Maria och hennes MP.

Magnus Andersson, Jonas Pettersson och Albin Ring Broman bloggar också.

Maud Olofsson mest effektiv

Maud Olofsson är den mest aktiva ministern i regeringen, enligt en mätning av Aftonbladet. Hon är riktigt effektiv, vår partiledare och Sveriges vice statsminister. Det handlar om ett brinnande engagemang, men inte minst en tydlig agenda och en god organisation runtomkring på såväl riksdag, departement som på riksorganisationen. Grattis Maud!

Albin Ring Broman bloggar också.

Jag lurar LAS istället för att klamra mig fast

Idag skriver jag på Newsmill om att jag lurar LAS och turordningslistan genom att vara tjänstledig för att starta ett företag. Hur många mer än jag klamrar sig fast vid turordningen? heter den.

Med ett starkt Centerpartiet i vår kommande riksdag ökar förutsättningarna att få en reformerad arbetsrätt och en mer flexibel arbetsmarknad. Där tryggheten snarare ligger i chansen att få ett nytt jobb istället för att vara trygg med sin plats i turordningen. Med en reformerad arbetsrätt kan vi öka möjligheterna för unga och personer utan arbetslivserfarenhet att komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt som vi fokuserar kompetens på arbetsplatserna och höjer nivåerna, såväl trivsel- som resultatmässigt, hävdar jag. Och det blir lättare för arbetsgivarna att jobba med mångfald och jämställdhet där så behövs. Dessutom blir arbetsrätten utformad utifrån företagarnas behov i större utsträckning, vilket skulle vara mer rättvist, än dagens arbetsrätt som är formulerad utifrån arbetarrörelsens synsätt.

Att jag har startat ett företag är något jag är stolt över och ska försörja mig på, men känslan av att klamra sig fast, inte våga släppa taget, att vara inbäddad i en falsk trygghet är obekväm. Och som sagt - hur många mer än jag går runt med den känslan på förskolor, sjukhus, skolor, renhållningsföretag, industrier, revisionsbyråer osv? Samtidigt som andra människors högsta önskan är att hitta ett jobb - vilket som helst - för att hitta en samhörighet och en uppgift.

Genuskontraktet påminner om klasskampskonflikten

"Så blev institutioner och fakulteter vänsterbastioner" skriver idag Svante Nycander på DN debatt och förklarar hur hylla efter hylla på universitetsbiblioteken berör socialism, men knappt liberalism eller konservatism. Nycander menar att sedan 1970-talet har lärdomshistorikern Sven-Eric Liedman dominerat litteraturlistorna.

Som med all kanon sker urvalet av någon. I detta fall någon som anser det vara okej att enbart nämna John Stuart Mill och socialdarwinisten Herbert Spencer som de enda av 1800-talets liberaler. Inget ont om bokförfattaren, utan det är ett samspel mellan förlag, fakulteter, författare, men även ideologer och partier som inte fokuserat tillsammans på att få ned fakta.

Jag tänker på vad det betyder att verkligen ha driftiga skribenter i sin krets, som formulerar teorier, skriver böcker och sammanställer rapporter. För att synliggöra de frågor som är aktuella ur ens perspektiv. En sådan tankesmedja är tex Fores. Viktiga verk om värderingar är "Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse" och "Med frihet följer ära".

Nycander nämner att även genusvetenskapen är en fakultet som totalt dominerats av marxistiska tolkningar och grundsyn. Det slog mig så sent som för en vecka sedan då jag lyssnade till en forskare som Sveriges Kvinnolobby och erkända Gertrud Åström anlitat för ett föredrag om en analys av statsbudgeten under Almedalsveckan. Jag hade nog inte reagerat om inte jag så tydligt märkt att värderingar i form av värdeord som "faktiskt" och minspel förekom under en redovisning av regeringens resultat. Jag var tvungen att säga att jag hade svårt att lyssna då man i redovisningen starkt nedvärderade regeringens politik. Därav ett efterföljande samtal som gav mig följande insikt:

Genusforskning vilar på Yvonne Hirdmanns forskning om genuskontraktet. Den bygger på principen om isärhållandets princip och den manliga normens primat. Isärhållandets princip betyder att män och kvinnor befinner sig i över- och underordning till varandra. Mellan könen förekommer en historisk konflikt, som är svår att lösa. Den manliga normens primat innebär att mannen i många olika sammanhang är normen tex i arbetslivet, i politiken osv. Vi pratar tex om kvinnliga företagare eller kvinnliga politiker då vi ser mannen som norm i olika sfärer.

Slutsatsen av själva teorin blir alltså att vi måste lagstifta och kvotera för att individerna inte själva kan komma överens eller fatta beslut om hur tex barn ska tas hand om, medan jag ser att varje individ har ett ansvar för sin egen situation att med kunskap om jämställdhet och könsstatistik göra sin del av jordelivet lite mer jämställd. Jag tror nämligen på människans kraft. Men genuskontraktet menar att man skuldbelägger kvinnan som inte har någon egen styrka att ta sig fri från historiens bojor.

Målet är givetvis att män och kvinnor ska ha lika mycket makt, pengar, ansvar osv. Men ändå dubbelbestraffas de som gör val som bidrar till jämställdhet. Ty då anpassar sig kvinnorna till en manlig norm. Dessutom finns inte makten att bestämma över sitt eget liv med på mätskalan, utan de kvinnor och män som har valt vårdnadsbidrag ses som offer av vänsterfalangen.

Könsstatistik är grunden för jämställdhetsarbete. Våra traditioner och vår historia kan vi inte påverka, men däremot nuet i vår relation, vårt politiska arbete, i klassrummet och på arbetsplatsen. Genom att läraren låter den tjej som sällan begär ordet tala till punkt och nickar stödjande. Genom att inte lägga till epitet som "kvinnlig". Genom att begära ordet och stå på oss. Genom att visa på föräldralediga pappor och chefer som förebilder och vice versa kvinnor i mansdominerade områden. Men Yvonne Hirdmans genuskontrakt måste kompletteras med något mindre konfliktbaserat som inte påminner om klasskampsperspektivet. Kanske en teori där individens vilja eller makt över sitt eget liv står i relation till sin uppfostran/könssocialisation och de olika sfärerna (hemmet, arbetslivet och samhället)? Men se, det är inte politikens roll att påverka forskningen. Den måste vara fri.

Oavsett styre vill vi ha ett jämställt land. Även om de båda sidorna har vitt skilda metoder för att nå dit.

Familjepolitik för tryggare barn

Alliansens arbetsgrupper levererar. Nu senast presenterades familjepolitiken. Läs rapporten här. En rad justeringar föreslås för att det ska bli tryggare barn tex genom att underlätta för ensamstående, vid separationer, för föräldrar till allvarligt sjuka barn samt vid vård av sjukt barn ska anmälningsplikten försvinna. Dessutom automatiseras jämställdhetsbonusen, så att administrationen minskar. Bra!

Förslaget att föräldrar ska kunna ta ut 30 dagar samtidigt under barnets första levnadsår är ju utmärkt. Modern är ju oftast hemma den närmaste tiden efter förlossningen. Till en början har fadern sina pappadagar, men när det är dags för BVC-besök eller amningen krånglar efter ett tag med mjölkstockningar mm kan mamman vara ganska ensam. Dessutom behöver inte ett gemensamt uttag bara ske vid problem, utan även för att kunna vara tillsammans som föräldrapar med barnet. Just för att ge tryggare barn.

Ett viktigt förslag jag också vill lyfta är att det inte alltid är små barn som behöver sina föräldrar vid sin sida. Det ska vara möjligt att ta ut föräldradagar även för äldre barn. Så att man inte riskerar att förlora jobbet då ens tonåring är på hal is eller nyligen fått en diagnos och behöver hjälp med att ta medicin eller kanske har behov av föräldranärvaro i skolan.

Försäkringskassan ska också få i uppdrag att informera om rättigheten att överlåta tillfällig föräldrapenning till någon annan, som finns redan idag. Dessutom ska även studerande kunna låta person avstå arbete för vård av barn.

Analysen i rapportens inledning om barnfattigdom och utsatta barn är viktig och värd att läsa om. Det jag dock undrar över är de fall där föräldrarna inte räcker till eller inte klarar av sin roll. När samhället måste ingripa. Värnar vi barnens bästa tillräckligt bra? Men den frågan är säkert föremål för en egen rapport, som handlar mer om socialtjänsten, även om det börjar i föräldraskapet. En nationell föräldrastödstelefon kan vara en god hjälp, men i de fall föräldrar inte förstår att de inte klarar av sin roll - eller i ännu värre fall där de har bett om hjälp till sociala myndigheter, men det inte händer något - måste samhället vara starkt och stödjande. Genom att ta signaler på allvar och ingripa. För tryggare barn.

Inriktningen i familjepolitiken är att samhället ska stötta och hjälpa, inte styra och hindra. Att föräldrarna i familjerna är kloka och inte behöver pekpinnar, men tydlig information och morötter till jämställdhet. Vänstern vill ju hellre sätta sig över människorna genom lagstiftning. Men den verkliga jämställdheten skapas vid köksbordet och förs över till våra barn i form av värderingar.
SvD:s ledarsida tycker det är självklarheter att föräldrapengen blir mer flexibel.
DN:s ledare menar att förslaget innehåller högt och lågt och få nyheter.

Ruwaida ute och cyklar

Igår debatterades miljön och trafiken på Stockholm Green. Miljöpartiets Yvonne Ruwaida deltog mot Lars Dahlberg (S). På en fråga om hur gods ska kunna transporteras menar Ruwaida att tunnelbanan kan ta den nattetid, enligt Johan Folin på SvD.

Förbifart Stockholm behövs. För kollektivtrafik på tvärsen. För infrastruktur för en växande stad. Men miljonstaden kan bli miljöstaden. Med Centerpartiets miljöpolitik där vi använder ekonomiska styrmedel som incitament. Där antalet miljöbilar som rullar på vägarna har tolvdubblats. Där vi tack vare en centerpartistisk miljöminister kommer få en miljövänlig förbifart vid alliansseger. Där 17 av 21 kilometer av leden dras under jord. Där det populära Kanaanbadet och Grimsta naturreservat skyddas från sår och buller. Där vi säger ja till tillväxt och bilar, men nej till utsläppen och tokerier om bilfascism.

Lars Björndahl bloggar också.

Pride förändrar värderingar på sikt

Om två veckor börjar Pride-festivalen, som ju är en höjdpunkt för många hbt-personer i Sverige. Jag har förstått att den uppfattas som en viktig, trygg fristad, där inte heteronormen råder. Där snarare kärleken och individens frihet står i centrum, än normen. Centerpartiet har givetvis ett tält och en egen sektion i tåget, som går av stapeln på lördagen den 31 juli kl 13.00, från Tantolunden. Jag hoppas att centersektionen blir stor och blandad.

Göran Hägglund har tackat nej till att delta i den partiledardebatt som äger rum. Anledningen är att han håller sommartal dagen därefter. Låt oss respektera det. Han representerar ett parti som är kluvet till frågan och har blivit utbuad i en tidigare debatt på samma ställe. Kristdemokraterna i Stockholms län håller i ett seminarium i pridehuset. Kd är välkomna till Centerpartiets sektion i tåget. Kanske de har en egen sektion nästa år?

Kanske är det viktigt att många i min farmors generation har ett parti som kan förstå den kluvenhet som finns inom dem till frågan. 1944, året innan min far föddes, avkriminaliserades ömsesidiga homosexuella relationer mellan vuxna. Samma år som jag började skolan, 1979, avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. Alldeles nyligen instiftades könsneutrala äktenskap. (Dock ska präster kunna avstå från att viga enkönade, vilket jag ogillar. Jag menar att de då bör avstå från vigselrätten.)

Jag kan förstå min farmors generation som växte upp med hedersliknande värderingar om vad som var skambelagt. Jag kan förstå min pappas generation som vuxit upp med bög- och fjollskämt som normgivande. Inpräntade värderingar är inte bara att radera, när samhället utvecklas åt ett annat håll. När man inte känner någon hbt-person. Därmed inte sagt att det är okej att skämta nedsättande om homosexuella. Och hatbrott är allvarliga brott. I vårt gemensamma rum är värderingen om alla människors lika värde och rättigheter den starkaste. I det privata får den avvikande uppfattningen råda.

Idag är normen i samhället, på arbetsplatser och i skolan, att man accepterar att människor har olika sexuell läggning och respekteras för det. Att vi hela tiden måste försvara alla människors lika värde och rättigheter. Att vi inte accepterar att var femte hbt-ungdom blivit slagen hemma. Att vi vet att det finns homo- och bisexuella, men att vi ändå blir chockade när någon träder fram, då normen i våra medvetanden ändå är heterosexualitet.

För alla de hbt-personer som bor på landsbygden och känner sig uttittade och avvikande är pridetåget av betydelse. För alla oss som jobbar med barn och ungdomar är pridetåget viktigt. För alla de som är anhöriga till en hbt-person och vill känna stöd är pridetåget symboliskt stärkande. För alla de som vill vara säkra på att en olycklig kärlek inte beror på att förälskelsen inte vågar outa sin läggning för rädsla av utfrysning eller mobbning kan pridetåget leda till öppenhet och förståelse. Men det leder ingen vart att tvinga varken farmor eller pappa att delta. Det tar tid att förändra värderingar och man blir som man umgås. Så droppen urholkar stenen. Med tydlighet, tålamod och en god balans.

Roligt är att Argentina har sagt ja till könsneutrala äktenskap. En tankeställare för många.

De täta gröna storstäderna - i vår vision

Att vi i Stockholmscentern vill bygga på höjden och gillar skyskrapor är inte någon hemlighet. Det gäller även för våra vänner i Centerpartiet i Göteborg. Anders Flanking och Rikard Nordin skrev i GP häromdagen att man vill göra Frihamnen till Nordens Manhattan. De har ett högt byggande som åtgärd mot bostadsbrist, för att åstadkomma liv och rörelse samt att skapa underlag för mer kollektivtrafik. Men för det krävs mod och ett annat styre, skriver de. Bra!

En blandstad där både högt och lågt byggs, med varierad arkitektur är eftersträvansvärt. När målet är den täta, gröna metropolen som växer måste sinnena öppnas för annorlunda byggen.

Almedalen bra för allianssamarbete

Jag är fortfarande laddad efter almedalsdagarna. Inte så att jag inte kan koppla av under min kusins besök, men såpass att jag fortfarande blir glad av tanken på den kunskap och de människor jag mötte. Att jag känner stor tillförsikt då jag tänker på hur gott våra ungdomsförbund samverkade. Hur ofta jag mötte unga från LUF, CUF, MUF och KDU. Vi i partierna har onekligen mycket att lära av ungdomsförbunden angående partisamverkan.

För min del var det första gången efter valet jag såg de fyra allianspartiledarna på en scen ihop. De trivs ihop. De har ett gemensamt mål. Nu gäller det att vi lokalt överallt tajtar ihop samverkan och jobbar för alliansvinst. För egen del var det Björklunds "puck" om att varje flygbladsutdelning kan vara avgörande för valseger. Säger han det, som också bor i Bromma så...

Alliansens vänner är också ett bra sätt att sprida positiva vibbar om Alliansen.

Asylsökande ska ses som blivande skattebetalare

I Almedalen arrangerade Södertälje kommun ett seminarium om Globalisering på tillväxt, som till stor del handlade om att Södertälje är en stad med stor mångfald. Deltagarna ombads att bidra med för- och nackdelar kring att ha många personer av annan etnisk bakgrund. Och nog listades många fördelar:

• Flerspråkighetskompetenser
• Blivande skattebetalare
  
• Kontaktytor med hemlandet - fördel vid export
• Affärsimmigranter med idéer
  
• Arbetsvilliga, ofta öppna för alla typer av arbetsuppgifter
  
• Andra referensramar
• Har stark drivkraft och drömmar om en bättre framtid
  
• Vuxna behöver inte gå i förskola eller skola, utan kan snabbt bli arbetskraft

Självklart ska vi ha ett värdigt, vänligt och rättssäkert välkomnande av den som söker asyl. Den asylsökande ska ses som en fullvärdig person, som kan tänkas bli skattebetalare endera dagen. Inte vet vi om det är en ny nobelpristagare, en ny Ingvar Kamprad eller en opublicerad författare som kommer för att söka asyl. Tills dess att asylansökan har handlagts rättssäkert ska den asylsökande behandlas som en person som kan växa.

De som får avslag måste också lämna landet tills dess att vi kan ha helt öppna gränser. Det är väl en självklarhet och inte mycket att orda om, tycker jag. Det är väl bättre att satsa på att asylhandläggningen blir rättssäker istället för hafsig, fundera ut hur vi kan öka behörigheten hos sfi-lärarna (som regeringen vill enligt torsdagens utspel), samt satsa forskningsmedel på hur analfabeter effektivt kan lära sig sitt nya andraspråk, fokusera på att nyanlända ska få kombinera sfi med jobb (krävs provisoriskt personnummer) mm. Parallellt med att en asylsökande kommer till landet bör ett samtal med en jobbcoach ske. Dessutom vill Stockholmscentern att man i kombination arrangerar en kurs i hur man når framgång i Sverige.

Merit Wager bloggar.

Idag skriver integrationsministern på DN debatt om att uppoffringar måste ske från alla håll för att inkludera de unga som är i utanförskap i förorterna.

Idag tog jag bilen till köpcentrat

Idag har jag storhandlat på Coop Forum i Bromma. Det var 5 km tur och retur med bilen. Värmen var tropisk och då jag hörde ett flygplan starta kändes det lite som om jag var i på semester i ett sydeuropeiskt land, men jag kunde inte stå där och drömma då kylvarorna var tvungna att snabbt fraktas hem. Det blir en del som ska handlas om man är en familj.

Jag är glad att jag har bil nu för tiden. Minns när jag och dåvarande sambon bodde i Norsborg och skulle storhandla i Fittja. Vi köpte för mycket och fick riktigt långa armar då vi skulle bära maten från bussen och hem till Höders väg. Sista resan från den lägenheten gick med tunnelbanan med en köksstol och en dammsugare efter sista flyttstädningen.

Några år senare kom min kusin på besök till mig i Bromma en gång. Jag promenerade upp till flygplatsen och bad henne följa med och köpa en cd-spelare på B&W i Bromma. Den tog jag på ryggen med stöd av henne. Självklart tyckte de andra bussresenärerna att jag störde lite grand med mitt kolli.

Att det inte skedde en trafikolycka då jag cyklade med mina nyköpta lister från Ekesiöö och hem var nog bara tur. Jag fick cykla tre gånger fram och tillbaka för att få hem mina målarfärgsburkar. Det ingick liksom i renoveringsprojektet.

Miljöpartiets förslag till beslut om att förbjuda uppbyggnad av nya köpcentra känns riktigt cyniskt. Bara för att man är bilägare är man inte bilmissbrukare. Bilen ger frihet.

Jag tror till skillnad mot Wetterstrand på marknaden, dvs människors egna beslut och värderingar om var man vill lägga pengarna. Om jag vill småhandla på Konsum på Brommaplan eller storhandla på Coop Forum ska inte politiker lägga sig i. Om jag vill handla mina blommor på torget, i blomsterhandeln på Brommaplan eller cykla till Plantagen ska väl inte riksdagen bestämma. Och ännu värre: Om det skulle finnas marknad för ett nytt köpcentrum som i sig ger service i ett nybyggt område ska väl inte Miljöpartiet stoppa de företagare som vill växa och skapa konkurrens för kunderna. Jag tycker att det luktar planekonomi.

Bloggar gör: Magnus Persson, Rickard Nordin, Johan Hedin, Frank Thoren Hall

Stormarknadsförbud eller miljöbilar - ditt val

Idag när jag körde hem till mina föräldrar höll jag på att sätta tuggummit i halsen. Nyheterna rapporterar att Miljöpartiet ska förbjuda köpcentrum under fem års tid för att de gör människor bilberoende och utarmar stadskärnorna. Vilka växande städer sätter Mp käppar i hjulet för? Vilka företag som hittat nya marknader förbjuds att växa?

Utspelet är ett sätt att visa på att staten vet bättre än individen, staten ska ställa krav på kommunerna, regeringen ska bestämma vilka företag som ska ha rätt att etablera sig eller ej på vilken plats. Det är en uppifrån-politik som jag starkt ogillar. Jag tror på människor att de är kloka nog att använda sina pengar utifrån sina val på marknaden. Jag tror att människan är klok nog att använda sin bil sunt, istället för att staten ska bestämma var du ska kunna handla eller inte. Men statens roll måste vara att gynna en miljövänlig teknikutveckling så att det premieras att använda biogasbilar, etanolfordon och elbilar. Som ju alliansregeringen har gjort.

Men utspelet är också ett klart bevis på att partiet vill förbjuda bilar istället för att gynna en teknik som främjar en utveckling av fossilfritt bränsle. Samtidigt har Andreas Carlgren idag en ypperlig redogörelse för vad Alliansen har åstadkommit under de fyra åren: 13 rätt för miljön.
Det vi vill åstadkomma i framtiden är: "Centerpartiets arbete bygger på övertygelsen att god miljö och ekonomisk utveckling går hand i hand. Vi underlättar för de företag och människor som satsar på miljöarbete, ny teknik och miljövänligare leverne genom information, lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Att kunna spara eller tjäna pengar på miljövänligt beteende och agerande är den starkaste drivkraften för en omställning till ett hållbart samhälle." Vi vill helt enkelt "se en miljöpolitik med långsiktiga spelregler och teknikneutrala styrmedel som med stor tilltro till marknadens krafter genererar kostnadseffektiva åtgärder."

Bloggar gör Per Ankersjö, Gustav Andersson, Isak Engqvist, Christian Ottosson, Christer Jonsson.

Alliansen satsar på lärarna

Under tiden Mona Sahlin pratar klyftor utan forskningsstöd och flera jobb utan att komma till metoderna samt utlovar att ingen ska behöva betala mer än 80 kr i A-kassa i bidrags-Sverige ägnar jag tiden åt något meningsfullt, nämligen bloggning.

Alliansens partiledare meddelade idag att man satsar på kommunerna och skolan med ytterligare 9,2 miljarder. Man lägger pengarna på framtiden, nämligen det unga Sverige. Den välfärd som pengarna ska användas till i kommunerna är bla:

• Ytterligare kompetensutveckling av lärare samt rektorslyftet
  
• Betyg från år 6
• Fortsatt läsa-skriva-räkna-garanti
  
• Utökad undervisningstid i matematik
• Satsning på naturvetenskapliga ämnen
• Entreprenörskap i alla skolår
• Bonus till skolor i förorter som lyckas öka måluppfyllelsen
• Modell för individuell lönesättning av lärare
• Utvärdera de politiska satsningar som gjorts i skolan
  

Satsningen är en viktig signal om att skolan är en språngbräda till framtiden. Satsningen ger bekräftelse åt alla de lärare som varje dag får elevernas ögon att tindra. Satsningen är viktig. Det känns riktigt bra med en skola där fler barn får växa. Tack!

Välfärdsföretag på export

Idag har jag deltagit i ett intressant seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv. Det handlade om export av tjänster och kunskap, som svenska företag besitter. Köpare är Tyskland, England, men intressenter är också afrikanska länder som Kenya och Uganda. Jag blir glad. Jag blir stolt. Föremål för exporten är den svenska pedagogiken och den svenska förskolan som kan göras till en affärsidé av företagare som är beredda att gå in med tid, kraft, kompetens, vilja och engagemang i en försäljning utomlands. Statusen höjs på kvinnors kompetens. Exportrådet hjälper till. SIDA kan bidra.

För att nå framgång i exporten krävs det att vi har stark, lönsam och kvalitativt god verksamhet, där man inte räknar barnhuvuden, utan vad som stimulerar dem, vad som får barnen att växa. Stockholmscentern ser ett egenvärde i att det finns fler enskilda förskolor än det gör nu. Stockholmscentern ser en poäng i det egna ägandet, som ju all typ av företagande är. Stockholmscentern vill därför se en långsiktig plan för de privata verksamheternas växande. Där tex kommunen samverkar med mödravårdscentralerna för att snabbt kunna visa enskilda aktörer en marknad för att starta förskoleverksamheter.

Olofssons tal ger råg i ryggen

Idag var det Centerpartiets dag i Almedalen. Kvällen inleddes med gotländsk mat i en sk gårdsförsäljning, dvs en inhägnad där god mat och dryck kunde inhandlas. Eskil Erlandsson pratade. Därefter delade Andreas Carlgren ut Centerpartiets miljöpris till Taxi Stockholm och Taxi 020. Sedan var det dags för Centerpartiets distriktsordförande på Gotland att introducera kommunstyrelsens ordförande och riksdagskandidat Eva Nypelius som promotade Gotland och Centerpartiets företagsvänliga politik som bla gör att arbetslösheten bland unga är låg.

Maud Olofssons tal, sist men inte minst, handlade om företagande, förhållningssätt i skolan, valfrihet, jämställdhet och miljö. Hon synliggjorde väldigt bra de två alternativen och fick många skratt och applåder på det tydliga talet. Olofsson uppehöll sig mycket vid att reformera arbetsrätten, behålla RUT, företagande, men också vid valfrihet inom välfärden. Hela tiden återkom hon till att vi vill att även unga och invandrare ska komma in på arbetsmarknaden. Hela tiden återkom hon till att vi måste gynna en utveckling att få fler jobb genom att underlätta för företagare, tex genom sänkt moms på tjänster. Först inom restaurang och frisersalonger. Det var ett riktigt bra tal av en populär partiledare. CUF gjorde mycket för stämningen, såklart, men nog gav Olofssons tal råg i ryggen inför valrörelsen. Nu ska vi vinna valet - för Sverige och dess utveckling.

Förslag för fler jobb (C)

Centerpartiets Maud Olofsson och Annie Johansson skriver idag på DN debatt om våra recept för att ungdomar ska få fler jobb. Det handlar om att modernisera arbetsmarknaden genom att skapa en samarbetsdialog med de aktörer som kan påverka villkoren. Skribenterna vill ha en mer flexibel arbetsrätt, möjlighet till lägre ingångslöner, öppna för valfrihet i Arbetsförmedlingen och införa skattegynnat sparande i kompetensutveckling.

"Kärnan i en ny arbetsmarknadsmodell för Sverige är jobbtrygghet. Tryggheten ska i första hand ligga i den enskildas kompetens och möjlighet till omställning. För att åstadkomma detta vill vi få till stånd ett handslag mellan anställda, arbetsgivare, fack och politiker."

Att reformera arbetsrätten är viktigt, så den anpassar sig mer utifrån företagarnas behov att ha möjlighet att anställa nya personer, så att fler jobb skapas. Jobbet är ingången till en inkludering i samhället. Jobbet är i många fall tryggheten - inte bara till en inkomst - i livet. Fasta tider, en identitet, ett sammanhang, en uppgift. Var och en av oss vill känna sig behövd och sedd. Det blir vi på jobbet. Var och en vill ha en stolthet gentemot sina barn. Det får vi genom att vara bra föräldrar och en självkänsla som jobbet ger.

Den mest växande branschen är nu tjänstesektorn. Hur kan vi få fler att våga ta steget att säga upp sig för att skapa sitt eget jobb genom att sälja kunskaper inom sitt fackområde? Istället för att klamra sig fast vid turordningen. Jo, det måste till en mer flexibel arbetsmarknad, då det blir lättare att säga upp sig, då det finns nya jobb och lösningar att hitta på arbetsmarknaden, än att gå på KomVux eller få en praktikplats som arbetsmarknadsåtgärd.

Bloggar gör även Magnus Andersson.

Förebilder inom företagande behövs

Igår var jag tillsammans med ett femtiotal personer åhörare till ett seminarium som Almi och Tillväxtverket arrangerade. Två av de 200 kvinnliga ambassadörer som blivit utvalda utifrån sina ansökningar, har utbildats och fått stipendium deltog i panelen tillsammans med en genusforskare, Melinda Wrede - banbrytare inom hipphoppen - och Riksidrottsförbundets generalsekreterare Erik Strand.

Ja, ni minns projektet som kritiserades i januari från liberalt håll. Inte alla uppskattade att myndigheten bett Maud Olofsson att låna ut sin röst till den radioreklam som sökte kvinnorna, tillika företagarna. Inte alla gillade att ett projekt speciellt för kvinnliga företagare initierats. 1400 sökte om att få bli ambassadörer. Vilken kraft!

Jag försvarade projektet och tror fortfarande starkt på dess innehåll. Man kan tackla frågan på tre sätt. Antingen säger man att det inte spelar någon roll att en fjärdedel av företagarna är kvinnor, att bara var tredje företag som startas (Tillväxtverket) drivs av en kvinna och att kvinnors vilja att starta ett företag minskar med åldern, medan männens situation är den motsatta (Entreprenörskapsbarometern). Man kanske tycker att det inte spelar någon roll att en av tio nämner i första hand nämner en kvinnlig entreprenör, fyra av tio inte kan nämna en kvinna som är företagare överhuvudtaget, medan fem av tio nämner en manlig entreprenör. (Synovate) Det andra sättet att relatera till den bristande jämställdheten är att tycka att det är riktigt orättvist och därför vill tvinga fram jämställdheten med hjälp av lagstiftning och kvotering. Dvs styra jämställdheten uppifrån. Den tredje jämställdhetsvägen - den jag företräder - är att anse att det är viktigt med ett jämställt ägande och ett jämställt Sverige då kvinnor besitter så många resurser och idéer och kompetenser som inte kommer till sin rätt. Där jag menar att vi vill ha ett Sverige där alla får växa. Där varje individs fulla förmåga behöver komma fram för att vi ska få ett samhälle där var och en utvecklas.

Såväl panelen som publiken konstaterade att förebilder behövs - både i vardag och vision - och framför allt gör det enklare att våga säga ja. "Kan hon så kan jag".

Jag menar att det finns en större kraft i att söka sig till något än att bli tillfrågad/inkvoterad. I det egna valet ligger naturen av att vara trygg och självständig, att tro på sig själv och känna stöd. Nu gäller det att valberedningarna i börsnoterade bolag besitter den vilja och kompetens som bla panelens Erik Strand visade prov på igår, genom att tillfråga kvinnorna till uppdrag. Kunskaper som...Att världen inte är jämställd, att vi tack vare samhällets bemötande och förväntningar blir antingen upplyfta eller nedtryckta. Att vi blir påklistrade olika roller och identiteter utifrån vilket kön vi har. (Bra jobb Helene och Katrin med era jämställdhetsutbildningar i tjejprojektet 1993-94 som banat väg för er ordförande och alla de tjejer som inom idrottsrörelsen tror mer på sig själva och sitt ledarskap.)

De komponenter som måste finnas i ett könsstärkande projekt är enligt min slutsats från seminariet:

• Utbildning (forskningsbaserad om statistik, könssocialisation, jämställdhet)
• Nätverk (frizon)
• Förebilder, ledarskap
  
• Morötter, exklusivitet (stipendier el extra kurs)
  

På samma sätt skulle man kunna jobba med att rekrytera manliga förskollärare eller språklärare av manligt kön. Om man nu tycker att det är ett problem att våra barn i sin vardag bara har kvinnor som förebilder och ledare.

Teckenspråk som modersmål

Lite vilse i Visby passar jag på att blogga. Igår anlände jag "vuxenlägret" här i Almedalen. Jag är här helt på ideell basis, som så många andra som representerar föreningar och partier från hela Sverige. När jag i skuggan av en björk igår försökte överblicka programmet möttes jag av den förste opinionsbildaren som översträckte en folder och började samspråka. Det var Kave Noori från Unga Hörselskadade som berättade om sina frågor. Att unga som är hörselskadade har rättighet till undervisning i teckenspråk. Att deras föräldrar måste få delta i TUFF, teckenspråksutbildning för föräldrar. De vill ha samma mängd lektionstimmar som sfi, nämligen 525 istället för 240.

Jag berättade att Centerpartiet vill utöka rättigheten för modersmålsundervisning så att lagen omfattar varje individ och det inte beror på om det finns fyra till i kommunen. Sedan måste det vara upp till varje kommun att organisera undervisningen, dvs om man köper ett läger från en ideell organisation eller har undervisningen på dagtid eller kvällstid. Att lagstifta sönder kommunernas rättighet att hitta smarta lösningar utifrån de individer och lokala förutsättningar som finns skulle inte vara bra.

Jag tänker också på Anders, som är aktiv i Stockholmscentern och har lärt mig en del om hur snårigt det kan vara att ta tillvara sina rättigheter, att tillgängligheten inte är så stor som man tror när det väl kommer till kritan.

Det var i alla fall ett trevligt första möte med Kave här i Almedalen.

Skattesänkningar måste vara kvar på agendan

Fredrik Reinfeldt lovade igår att moderaterna inte ska sänka skatten om Alliansen vinner valet. Ett sådant löfte är någon form av svar på den röda trions valfläsk om att övertrumfa den blåa kvartettens välfärdsinvesteringar.

Jag skulle hellre vilja ha en diskussion om vilket innehåll skattebetalarnas investeringar i det gemensamma ska bestå av. Vilka mål ska vi ha för vård, skola och omsorg, infrastruktur och grönområden, dvs det vi gör med gemensamma krafter i Sverige?

Man hamnar liksom på punkten att antalet jobb hela tiden är lika många, istället för att försöka se till hur jobben ska bli fler. Men Centerpartiet har den matematiska formeln. Genom att göra det lönsammare, roligare och enklare att driva företag vill fler starta och driva företag. När fler driver företag blir det fler sysselsättningstillfällen. När individer med deras krafter släpps fria blir också tanken med alla dess associationer fri och innovativ. Och då - när fler individer kommer till sin rätt - kan vi förutom att vinna lycka (som jag definierar som tid att umgås med familj, släkt och vänner, självbestämmande, ekonomisk frihet och att få bidra i samhällets alla plan med min fulla förmåga).

Fler jobb går att få med fler företag. Med fler jobb får vi mer klirr i den gemensamma skattekistan. Tillsammans kan vi sätta upp mål för vad vi ska använda skattepengarna till. Självklart ska pengar gå till en förnyad välfärd i form av bättre utbildning och snabbare, säkrare vård, men visst ska också pengar tillbaka till de som vågar anställa, de som sliter hårt och drömmer om att investera sina hårt förvärvade slantar i innovationer och nya företag. Därför måste skattesänkningar stå kvar på agendan. Ännu viktigare är att rita om hela skattekartan där kompassen måste vara en mer rättvis och enklare skatteterräng, som är snårig nu. Och precis när du bestigit karriärbergets topp ska du bestraffas med järninlägg i skorna i form av statliga inkomstskatter. Precis när du är såpass trygg i ditt förvärv att du funderar på att knoppa av, starta eget, om du bara hade lite startkapital ihopsparat. Och precis när företagaren känner att nu bär det - nu har jag riktigt mycket att göra så jag ksulle kunna köpa mig lite fri tid genom att avlöna någon så ska arbetsgivaravgifterna frysas. Nej, nu måste vi ge företagarna hopp. Och de lärare, barnmorskor, förskolechefer och tandsköterskor som funderar på att börja spara mer i månaden - för att lägga undan till att starta en egen verksamhet. Eller vill gå ned i arbetstid för att kunna starta upp sitt välfärdsföretag. Jobblinjen är att få fler företag. Då måste det bli mer lönsamt, roligt och enkelt att vara företagare.
SvD, SvD analys, DN, DN analys

Göran Greider ger gnista

Varför ska någonting svårt vara lätt? Min skatte- och avgiftsanmälan hade inte registrerats hos Skatteverket av någon anledning. Därför fick jag möjligheten att göra den i det nya samlingsverktyget www.verksamt.se

Och det var ju bra, för då fick jag se hur mycket mer överskådlig och användarvänlig än www.foretagsregistrering.se den nya sidan var. Företagarvänlig! 20 minuter tog det. Att företaget startas 2 juli är egentligen bättre än 1 juli, som en födelsedagspresent till min mor.

------------
Idag har jag talat med Göran Greider, ledarskribent på Dala-Demokraten. Jag är fortfarande irriterad över hans Newsmill-artikel som knäpper alla småföretagare på näsan genom att säga att han vill ha färre och bättre företagare i Sverige. Ju mer jag tänker på hans attityd, desto mer förbannad blir jag.

Jag vill utmana Greider i ett poetiskt och ideologiskt samtal om företagande, skola och frihet. Inramningen är att vi läser dikter om ämnena och sedan samtalar. Det vi har gemensamt är ju att vi härstammar från Vingåker samt gillar att skriva. Under samtalet fick jag även reda på att han driver ett företag. Tre gemensamma nämnare kan väl ge ett fint samtal, men uppenbarligen inte före valet då han har semester till i slutet av augusti och sedan en proppfull almanacka.

Jag får väl återkomma då - när vi har vunnit. Det gäller att ordna en riktigt bra moderator till ett sådant samtal. Annars får jag inte många ord med laget, inser jag efter det här samtalet.

Skatte- och avgiftsanmälan = företagsstart

Denna vecka investerar jag min inarbetade tid i att lära mig mer om hur man startar ett företag. Detta gör jag genom att starta ett företag. Idag har jag fyllt i skatte- och avgiftsanmälan på sajten företagsregistrering. Detta innebär alltså att jag ansöker om en sk FA-skattesedel, som gör att jag både kan jobba och driva ett företag.

Det var otroligt smidigt och pedagogiskt förklarat och skrevs under med e-legitimation. 70 minuter tog det att göra denna anmälan, vilket innebär att jag har startat företaget. Ändå känns det läskigt. Tänk om jag har fyllt i något fel. Jag vill ju bara kunna klara mig själv och tjäna mitt uppehälle. Jag har ingen aning om hur mycket moms jag kommer dra in till staten. Självklart har jag ett mål. Men då säger Skatteverkets rådgivare att jag ändrar i efterhand.

Men tre saker bedömer jag skulle kunna bli bättre:
Information om att man måste bekräfta ifylld info för att den ska bli sparad och att Skatteverkets telefonsupport har varit inne på sajten när de nu ska guida. Att få ett svar om att "Ja, jag har ju inte varit inne på sajten" känns som goddag yxskaft. Framförallt undrar jag varför jag måste ange inkomster av tjänst som jag har haft under året när allt ändå finns i rullarna. Dessutom har jag ingen aning om hur mycket jag kommer att jobba som anställd framöver. Detta gör också att jag som vill göra rätt för mig känner mig osäker. Jag förstår att det handlar om att beräkna skatten. Och jag tar skatteverksrådgivaren på orden: Det bästa är att gå in och ändra om uppgifterna förändras. Happ, nu är det bara att börja sälja då.

Gör gröna Årsta holmar tillgängliga

Illustration: Joakim Sturesson
Stockholmscentern och Per Ankersjö vill göra Årsta holmar tillgängliga för stockholmarna. Som det ser ut idag är öarna oanvända och rufsiga. Genom att bygga en gång- och cykelbro till holmarna skulle de bli tillgängliga. Genom att anlägga en city-beach med krog och nattklubb kan det fina läget nyttjas på bästa sätt. Idén skrivs det om i dagens DN i papperstidningen.