Ikväll fick jag förmånen att delta i ABC:s skoldebatt tillsammans med kollegorna Lotta Edholm och Erik Slottner samt finansborgarrådet Sten Nordin. För vänstersidan handlade debatten om resurser och för Alliansen om vad vi vill uppnå ytterligare i resultat. I mitt inledningsanförande talade jag om en skola där eleverna får växa och bli bekräftade för entreprenörskap och initiativ.
I en tät, grön, växande region måste staden och regionen idag fatta framtidens beslut. Där ingår en stark kollektivtrafik och övrig infrastruktur som Förbifart Stockholm för morgondagens miljöbilar. Ett finansieringssätt är att på sikt höja trängselskatten för att förhindra ytterligare trafikkaos i innerstaden.
Stefan Fölster som är chefsekonom på Svenskt Näringsliv skriver ett intressant inlägg om att hans mormor Alva Myrdal hade gillat RUT för kvinnors ökade inträde på arbetsmarknaden och professionaliteten av städhantverket.
Engagemanget för RUT är stort. Och det går att utveckla. Centerpartiet vill ha ett 75 %-igt avdrag för personer över 75 år, vilket skulle ge en större frihet, trygghet och valfrihet för våra äldsta.
När vi lyckas förena företagande med välfärd gynnas samhället som bäst, menar jag.
I valstugan får vi prata med människor om framtiden. Många unga kommer med anledning av skolarbeten och frågar varför man ska rösta på Centerpartiet. De tar sig tid att lyssna på våra förklaringar av hur vi vill se Sverige och Stockholm:
Stockholmscentern vill se en växande stad där vi bygger på höjden och därför kan rädda parkerna. Det gröna är våra oaser och våra vardagsrum. Vi ser en stad där var och en är anställd för sin kompetens, inte pga mängden anställningsår eller facklig anslutning. Vi vill belöna den som gör goda val för vår miljö. Vi tror på människan som med sina pengar och sina val utgör marknaden. När många människor gör miljövänliga val kan vi se förändringar även i utbud och efterfrågan hos företag. I framtiden måste man skapa sig ett jobb. Därför ska vår skola innehålla ett lärande där du får växa. Där initiativ och kreativitet premieras och där vi anpassar utbildningen utifrån individen. Vi vill ha ett Stockholm utan hemlöshet. Företagsklimatet måste förbättras ytterligare, så att det blir lättare och mer lönsamt att driva företag. För de nya jobben - de finns i företagen. När fler jobbar får vi in mer skatt till vår framtida förnyade välfärd.
Opinionsundersökningarna pekar uppåt för Centerpartiet igen. Per Ankersjö som leder Stockholmscentern ger sin analys av varför det har vänt sedan i våras. Han pekar på mobilisering, att vi fattat obekväma beslut, utmanar i Alliansen, har en profilering, samt en tuff och tydlig partiledare.
Opinionsundersökningarna är just opinionsundersökningar och inget resultat är säkerställt förrän sista rösten är lagd. Men visst känns det härligt att ha vind i seglen. Från min horisont vill jag sammanfatta uppgången i följande punkter:
Jobbfokus. Väljarna är intresserade av det vi har att berätta, vilket jag märker i valstugan. Många, många undrar hur vi ska lösa jobbfrågan. Många - inte bara skolklasserna - undrar vad vi har för lösningar på ungdomsarbetslösheten. Centerpartiet är det parti som tydligast pekar ut de nya företagen som grogrund för fler jobb. Den rollen tog vi på oss i förvalskampanjen och fortsätter med - ända in i kaklet. Vi har en politik för fler jobb på två plan. Dels genom att förbättra företagsklimatet ytterligare. Med förtroende för företagare får vi fler jobb som kan ge en förnyad framtida välfärd. Dels genom att ta tag i arbetsrätten så att vår arbetsmarknad bygger på kompetens snarare än mängden anställningsår. Så att det blir lättare att anställa, med också att säga upp sig och våga växa.
Ledarskapet. Vid kriser krävs tydlighet och tuffa beslut. Maud Olofsson, Per Ankersjö och riksorganisationen står upp för detta. De får av medlemmarna stöd tillbaka när det gäller. För att mobilisera och få många att jobba krävs tydliga uppgifter, optimism, förtroende och uppföljning. Det är något riksorganisationen står för och vi i distrikten svarar upp mot det. Vår politik och vårt budskap genomsyras av en liten kittling gentemot valarbetarna: "Framtiden tillhör dem som vågar."
Alliansens gröna röst. Centerpartiet har både en tydlig ekonomisk politik och en miljöpolitik som går hand i hand med vår frihetliga ideologi. Människor blir glada av att höra att vi har positiva förväntningar på dem att källsortera och att de ska bli belönade för att köpa miljöbilar. Att det ska vara enkelt, lönsamt och roligt att vara miljövän. Men också att vi vill se en växande stad. Då behöver vi bygga på höjden för att skapa bostäder och kunna rädda våra parker, som ju är gröna lungor och oaser i såväl vardag som fritid. Vi har nått fram i vårt budskap kring "bygga-på-höjden"-frågan.
Det är viktigt att vi nu låter varje person hitta sin uppgift och ytterligare når ut till väljarna. Vid köksborden, i sociala medier, på gator och torg. För oss valarbetare har valrörelsen pågått i fyra år. Det är nu den börjar för gemene man.
74 % av stockholmarna vill ha Förbifart Stockholm. Idag presenteras en opinionsundersökning gjord av Synovate på uppdrag av DN. I en annan undersökning gjord av Demoskop på uppdrag av Miljöpartiet menar 51 % att en utbyggnad av kollektivtrafiken är viktigast, jämfört med 40 % som vill prioritera Förbifart Stockholm. Men varför välja?
Vi kan inte låta infrastrukturen stå på vänt, som sossarna gjorde innan Åsa Torstensson tog över rodret. Vi måste ha en infrastruktur för en växande stad. Vi måste ha en utbyggd kollektivtrafik på både vatten, i tunnelbanan och busstrafik, som Stockholmscentern står för. Att skapa förutsättningar för kollektivtrafik i nord-sydlig riktning är också av betydelse, vilket Förbifart Stockholm skulle göra.
En folkomröstning som de rödgröna föreslår blir mycket märklig enligt min åsikt. För min del handlar det om att säga ja till en växande, företagsam stad eller nej till en sådan.
För oss i Västerort är trafikinfarkten dagligen ett faktum. Att ha tung långtradartrafik körande på Drottningholmsvägen, över Tranebergsbron och på Essingeleden är bisarrt.
I söndagens Expressen skrev Anna Dahlberg om liberala väljares kval. Hon kritiserar Centerpartiet för att vara rotlöst och icke-ideologiskt. Annica Qarlsson och Karin Ånöstam ger idag på sina bloggar Anna svar på tal.
Qarlsson och Ånöstam menar att Centerpartiet har en tydlig ideologisk grund som redan för hundra år sedan bottnade i äganderätten och individens frihet. En linje som är tydlig med såväl Centerkvinnornas som Maud Olofssons kamp för att öka friheten för den enskilde. Där RUT-reformen och LOV, lagen om valfrihet gör att individen får mer makt över sin vardag och sitt eget liv. Både Annica och Karin kandiderar till riksdagen och vill med sitt engagemang i Centerkvinnorna öka friheten för kvinnor i alla åldrar. Där lösningarna ligger i de mjuka morötterna, inte de hårda handskarna. Oavsett om det gäller språktest eller bilförbud.
Valet 2010 är Frihetsvalet, menar Centerkvinnorna. Då måste vi som dessa två företrädare tala mer ideologi med väljarna. Något att ta med sig till valstugor och kaffebord runtom i landet. Och när ideologin framträder blir inte valet kvalfyllt, utan just frihetligt.
Annie Johansson skriver idag på Newsmill om att hon vill Luckra upp LAS så sjunker ungdomsarbetslösheten. Många som passerar vår valstuga ställer frågor om hur vi ska lösa jobbfrågan. I egenskap av centerpartist är jag stolt över att ha flera svar på frågan.
Genom att förbättra företagsklimatet och göra det enklare och mer lönsamt att driva företag så blir det också lättare för företagen att anställa. I företagen finns de nya jobben.
Om vi samtidigt tar i arbetsrättsfrågan och bygger en lagstiftning på kompetens, snarare än tjänstgöringsår, kan vi få en flexibel arbetsmarknad där det är lättare att våga anställa. Flera följdfrågor handlar då om hur man blir sparkad och vem som ska bli uppsagd. Men det stora problemet för unga och invandrare är inte att de blir av med sina jobb när de inte ens har kommit in på arbetsmarknaden. Hellre en fot inne än båda utanför.
Idag presenterade regeringen förslag om att införa en supermiljöbilspremie. Köpet av en miljöbil med låga utsläpp ska belönas med 40 000 kr från 2012. Även om en elbil kostar mycket är det ett sätt att ge en morot till den som väljer att köra klimatsmart, vilket är en viktig signal från statens sida.
Dagens DN rapporterar om mobbning. Det skär i hjärtat då jag tänker på alla de barn som med rädsla eller ångest promenerar till skolan, som är deras arbetsplats. Deras start på livet är inte värdig. Det är bra att man anmäler mobbning. Målet måste vara att ha en trygg arbetsplats där alla blir respekterade och känner någon form av gemenskap. Det krävs ledarskap.
Med ett starkare centerparti kan vi förverkliga Lex Sara, som betyder att lärare blir skyldiga att anmäla mobbning eller missförhållanden i undervisning eller socialtjänstsamarbete samma dag. Det är katastrof att skolor står utan likabehandlingsplaner, inte förebygger mobbning eller tar tag i sådana problem. För de barn som blir utsatta är konsekvenserna stora. De bär med sig minnen av utanförskap, svek och dålig självkänsla hela livet. Det blir som ett raster som livet tolkas utifrån.
Idag invigde vi i Stockholmscentern vår runda, gröna valstuga som står mittemot Kulturhuset. Per Ankersjö välkomnade oss. Vi vill ha fler gröna tak på husen i Stockholm. Det signalerar vår valstuga, vars tak man kan kliva upp på. Miljöminister Andreas Carlgren klippte band. Han menade att han ökat friheten för människor då han slopat bygglovet för bodar och stugor upp till 15 kvadratmeter.
Tack vare hårt arbete av Ingrid, Abir, Stina, Per och Fredrik var stugan iordningställd. Mattias och Agneta hade gjort inköp. Maria hade införskaffat en fin återvinningsstation. Evy, Ellinor och jag såg till att vi hade något att bjuda på med hjälp av Lena och Lukas. Love och Elias agerade (c)ivila butlers. Många var det som tog ett handtag: Oscar, Ville, Jonas, Andreas mfl. Och besökarna var glada!
Företagarna presenterar sin kandidatguide där mest företagarvänliga kandidaterna rangordnas. Listningen är gjord utifrån enkätsvar som har viktats mot tusen företagares enkätsvar om vad som är viktigaste åtgärderna.
Fem stjärnor som är full pott tilldelas hela sex kandidater på riksdagslistan för Centerpartiet i Stockholm: ETR, Oscar Fredriksson, Evy Kjellberg, Jonas Pettersson, Fredrik Jörgensen och jag. Totalt elva av centerpartisterna har svarat.
Moderaterna har sex kandidater som får fem stjärnor av nitton som svarat. Folkpartiet har tre av femton femstjärniga kandidater. Kristdemokraterna har tre av sjutton som givits full pott. Fyra socialdemokrater har besvarat enkäten varav ingen nått fem stjärnor. Vänsterpartiet har ingen femstjärnig kandidat, men en tvåstjärnig Ohly - av tretton svarande. Miljöpartiet - som här och där utnämner sig som ett företagarparti har arton svarande. Ingen av kandidaterna bedöms av företagarna själva vara mer företagarvänlig än att han fått tre stjärnor.
Centerpartiet är Alliansens gröna och företagsamma röst. Röstar man på Centerpartiet läggs rösten på kunskap och engagemang för miljön, men också för att det blir enklare, roligare och lönsammare att starta och driva företag. I företagen finns de nya jobben för en framtida välfärd.
Avci och Larsson (FP) skrev i förra veckan om språktest för att få svenskt medborgarskap. Ordföranden för liberala nätverket inom samma parti, Mikael Trolin, replikerar idag om att FP misstänkliggör invandrare.
Jag anser att det är ytlig integrationspolitik som ger fel fokus i debatten. Att språket skapar delaktighet är en god slutsats. Språkutveckling sker i situationer där det finns ett behov av kommunikation(vilket även vår skolminister insett och uttalat i debatten om lagstiftning mot burka och niqab): I mataffären, på banken, i skolan, i föreningslivet, på praktik- och arbetsplatser. Du utvecklas om du tar risker och vågar misslyckas.
Det främsta språkbehovet finns på arbetet. Det måste bli lättare för nyanlända att jobba. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Arbetsrätten ska reformeras och bygga på kompetens, snarare än turordning. Nyanlända kan få ett provisoriskt personnummer från första dagen. Företagsklimatet i förorterna måste förbättras.
Synen på att individen ska lära sig språket innan man börjar jobba är ålderdomlig. Inlärningstiden beror på ålder, modersmål, utbildningsbakgrund, talang, motivation mm. Språkutveckling är en process som pågår hela livet.
Däremot bör alla myndigheter ha i uppdrag att signalera en förväntan om att vuxna ska kunna vardagssvenska inom tre år. I situationer där föräldrar till elever inte kan språket bör de delta i sfi eller språkkurser arrangerade i anslutning till barnens skola, men givetvis få tolkning vid utvecklingssamtal. Sfi har många varianter här i Stockholm och är relativt individanpassat, tex yrkesinriktning, men bör innehålla entreprenörskap. I språksyfte har studieförbunden och föreningarna en viktig roll att fylla. Vi borde också fördubbla antalet sfi-timmar från 525 till 1000, så att vi kommer upp i de nivåer där Australien och Canada befinner sig. Forsknings-anslagen till att utbilda vuxna analfabeter måste öka.
Flerspråkighet är en konkurrenskraftig kompetens inom flera yrkesgrupper. När modersmål ses som en resurs bekräftas den dubbla identiteten. En trygghet förs över till barnen, som gärna läser modersmål i skolan och därmed lyckas bättre i skolan i ämnena och svenska språket, enligt forskning. I ett Sverige som ser människor som resurser och bekräftar dem för kompetenser kan både vuxna och barn nå skolframgång som gör att de vill delta i samhället och bli medborgare.
Igår presenterade Annie Johansson sjutton punkter för ungas företagande. Rapporten innehåller förslag om sänkt tjänstemoms som skulle gynna unga att få in en fot på arbetsmarknaden. Dessutom vill man ha mer entreprenörskap i skolan, ambassadörer för företag och satsningar på ungas innovationer. F-skattesedel från födseln innebär att den är vilande, antar jag, så barnen slipper administration. Centerpartiet har lösningar och idéer för hur vi ska kunna få fler företagare. Det är de nya företagen som skapar de nya jobben som behövs i framtiden. För en framtida välfärd.
Företagarna analyserar förslagen och menar att det finns många goda idéer, men att det gäller att Centerpartiet kan få gehör för dem i Alliansen.
Stockholmscentern har lanserat sin hemsida. Den är fin och det känns roligt att på allvar efter gårdagens valkickoff kliva in i valrörelsen. Vi har dessutom en fin valstuga som ska invigas imorgon. På eftermiddagen är det parkturné med anledning av förslaget om tillskott till stadens parker, som Per Ankersjö gjorde häromdagen.
Vi vill ge 100 miljoner för att förnya och utveckla stadens parker. Stadsträdgårdsmästaren borde ha ansvar för alla parker. Dessutom måste ordningen och tryggheten värnas i parkerna. Genom att bygga på höjden i en växande stad kan vi rädda parkerna.
På Utbildningsnämnden idag beviljades återuppbyggnad av Rinkebyakademien. Tyvärr står inte byggnaden klar tills eleverna börjar skolan, men SISAB visar att man kan projektera snabbt. Bra!
Andra ärenden var att besluta om läsårsdata. Där lade M, FP, KD och C ett förslag till beslut om att skolorna måste informera föräldrar och barn ordentligt om det glapp som blir mellan utskrivning från förskola till skolstart, samt att den inskolning som blir på fritidshemmet blir meningsfull och trygg. Detta föranleddes av att ETR uppmärksammat detta i en artikel på SvD.se och gör ju att stadsdelarna måste se till att informera förskolorna om övergången.
Vi skulle också se över stadens basnyckeltal. Jag förde in perspektivet om att det utöver skolans meritvärde behöver räknas ut ett meritvärde utan sent anlända elever. Dessa elever har givetvis sämre förutsättningar att hinna nå målen än de som har gått nio år i grundskolan och ska inte skuldbeläggas för att skolans meritvärde sjunker på grund av att där finns en mottagningsgrupp/förberedelseklass. Skolverket har inte något sådant nyckeltal, men om Stockholm går före kanske de också börjar.
Det är kul att vara med och påverka. Det är politik!
Regeringen föreslår att man i skolan från och med årskurs sju ska kunna införa spetsklasser inom teoretiska ämnen. Det är ett välkommet förslag. Vi måste ta tillvara den nyfikenhet och det engagemang som finns hos våra elever medan tid är.
En skola för växande innebär att du - oavsett om du är i behov av särskilt stöd eller har lätt för dig i många ämnen - ska stimuleras och utvecklas utifrån din nivå. Då måste det vara möjligt att få extramaterial när man är klar eller till och med kunna välja en klass där man särskilt jobbar med matematik, naturvetenskap eller språk. Det är möjligt i musik och idrott, men alldeles för jante-betonat att göra det i de teoretiska ämnena.
Oppositionen är emot förslaget, vilket visar på att man inte vill ta tillvara alla de inneboende krafter och möjligheter som finns hos nästa generation.
Juridikstuderande Antonia Krzymowska menar att det ska vara möjligt ännu tidigare att stimulera barn som har talang och intresse för matematik, naturvetenskap eller språk. Jag menar att vi inte ska vara rädd för att andra är duktiga och kompetenta inom olika områden. De kan ju stå som förebilder för oss andra. Om bara barn som halkar efter får den stöttning de behöver finns det inte något problem, mer än själva lösningen i klassrummet, dvs att hitta olika planeringar. Därför är det bra att man kan göra egna klasser med de som är extra intresserade av olika ämnen. Plötsligt ges några andra möjligheten att vara "bäst i klassen".
Varje persons ideella insats är viktig. Ungas engagemang är extra viktigt. För civilsamhället, framtiden och framför allt för individen själv. Att vara föreningsaktiv är erfarenhetsgivande för resten av livet. Du får med dig kunskaper, färdigheter och kontakter som är ovärderliga. Dessutom själva upplevelsen att få testa nya uppgifter. Själv var jag aktiv i Vi Unga
Jag blir riktigt ledsen när jag uppmärksammas om att Elias och Love är kritiserade för att de är
politiskt aktiva
unga
Det är en ynnest att få jobba med unga ungdomsförbundare som kan bidra med ett annat perspektiv på frågor. Dessutom komma med idéer som man själv aldrig kommit på. Just på grund av ålder och situation och den färska erfarenheten "ungdom".
Elias är min mentor när det gäller Twitter. Han hjälpte mig att skaffa ett twitter-konto och finns till hands när jag har frågor. Om han inte har tid säger han ifrån. Det ingår i spelet att vara aktiv. Elias är en duktig skribent som gärna diskuterar ideologiska förslag som ställs i motsats till kollektivism och centralism. Han har velat debattera med socialdemokraternas ledare, men inte blivit hörsammad såvitt jag vet.
Love är en positiv kraft som ställer bra frågor, tar initiativ och kommer med idéer. Vi behöver ha fler som Elias och Love. Det är därför Centerpartiet föreslår att skolan ska innehålla ett entreprenöriellt lärande. Där initiativ fångas upp, engagemang tas tillvara och kreativitet ses som en fördel. Där människor tänker själva och är handlingskraftiga. Så att vi kan skapa ett Sverige där alla får växa.
Ungsossarnas grova påhopp är också ett slag under bältet mot oss i partiet - att vi skulle utnyttja dessa personers engagemang i personliga syften.
Engagemang kan läggas på olika nivå utifrån vilken individ man är. Men det kanske inte socialdemokraterna känner igen - individualiseringen - då deras modell kanske är att man måste vara fackombudsman för att det ska vara möjligt att engagera sig. Magnus AnderssonFredrick Federley och Albin Ring Broman bloggar.
(S) i Stockholm föreslog igår att man ska bygga in kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler. Till dessa vardagstjänster skulle höra förskolor, springpojkar, tvätterier.
Jag ser ju inte att min son skulle gå i en tunnelbaneförskola med tanke på partiklar och buller. Nej, jag är lite mer för naturen och himlen. Hjälp i vardagspusslet är nödvändigt ibland, men att politiker ska tänka ut vilka tjänster som ska utföras blir lite märkligt. Istället för att jag med min plånbok får lägga mitt pussel skulle Carin Jämtin pussla utifrån sin horisont.
Det generella RUT-avdraget - som dessutom Centerpartiet föreslår ska vara högre för personer över 75 år - är utmärkt för att göra svarta jobb till vita och sätter fingret på de behov människor har för att få vardagen smidigare.
(S) visar återigen att de inte förstår företagandets villkor. Om jag kommer överens med företaget jag köper hushållsnära tjänst ifrån om att de ska handla mat och lämna den vid tunnelbanan kan jag väl göra det. Men varför inte lägga på en femtiolapp och få maten hemkörd till dörren?
Under Alliansens ledning har utrymmena i kollektivtrafiken fått fler hyresgäster i form av caféer, små butiker och skomakerier. Insatser som ger service och skapar trygghet.Det finns en strategi för detta inom landstinget. Där har Miljöpartiet och Vänsterpartiet konsekvent röstat emot förslagen.
Det är solklart att med ett vänsterstyre blir våra liv mer uppstyrda generellt. Medan Alliansens politik på alla nivåer ger individen mer frihet.
Vilken rolig dag det har varit. Lite jobb hemma, lite praktiskt jobb, en som ringer och är intresserad av mitt företag, lite skrivande, borgerlig förgrupp med alliansvännerna i Utbildningsnämnden och utbildning för femton NYA valarbetare. En person som har varit socialdemokrat, men i alla tester blivit centerpartist. Han ska vara med och affischera och dela ut flygblad. En kvinna som blev medlem igår kliver in i valrörelsen och ska stå i valstuga.
Wow vilket gäng! Och det finns plats för fler. Alla kämpar vi för de gröna och företagsamma frågorna. Och för individens frihet.
Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark-Nilsson och chefsekonomen i samma organisation skriver idag att ROT och RUT har givit 18 000 nya jobb. Framför allt har svarta jobb blivit vita när marknaden har öppnats och avdraget infördes tack vare Maud Olofssons reform.
I och med avdraget som är på 50 % av hushållsnära tjänster upp till 50 000 kr/år har företagen satt fingret på behov som finns i familjer. Tack vare marknadsföring och försäljning av tjänsterna har människor börjat köpa dem. Ryktet sprids. Min kollega kallar veckostädaren för "familjens konfliktlösare". Flera funderade för ett år sedan på att börja köpa tjänster. Vanliga lärare i barnfamiljer.
Den ökade friheent för familjer, men även för alla de som har gått från arbetslöshet till jobb, vill vänsterkartellen förinta. Låt de inte göra det! Skriv på RUT-upproret.
"Det Ohlys resonemang bygger på är idén att tar man ut vinst leder det till dålig kvalitet. Men det är precis tvärtom: God kvalitet gör att man kan leverera vinst." säger Claes Bromander från Växjö Fria Gymnasium.
Folkpartiet efterlyser ett ställningstagande hos övriga allianspartier i huruvida medborgarskapet ska kräva vuxna sökande att klara ett språktest. En moderat menar att gott företagsklimat ger invandrare jobb. På A svarar jag NEJ och på B svarar jag JA.
Vi kan inte se integrationspolitiken så ytligt som folkpartister i detta förslag gör. Självklart är språket en nyckel till integration och behovet av att kunna språket är motiverande för individen att utsätta sig för olika situationer där han/hon behöver använda det. Men de situationerna kan vi skapa på andra sätt genom praktik samtidigt som sfi, studiecirklar med barnpassning, höga förväntningar på försörjning mm. Risken med ett test är att man mäter fel saker. Dessutom säger vi att medborgarskapet inte är något för analfabeter och lågutbildade som har hinder för att lära sig språket.
Integration är inte heller bara en åtgärd dvs företagsklimatet. Jag menar att vi måste bygga politiken för alla stockholmare, såväl innerstadsbor som förortsbor, på tio principer. Jag hoppas få utveckla dem medialt vid tillfälle.
Vilka dagar det har varit sedan jag bloggade sist. Jag har ätit lunch med två personer, vilket givit mig stor input i två politiska frågor: Företagande och miljö. En av lunchgästerna har dessutom anmält sig till att bli certifierad valarbetare.
Jag har också haft två väninnor med familjer på besök. E-M och jag fann varandra i högstadiet och har sedan dess hållit ihop. M och jag gick i förskolan ihop och umgicks sedermera i Vi Unga och på gymnasiet. När man bor i olika delar av landet och har familj och jobb blir det sällan man ses, men är desto roligare. Särskilt när barnen ställer till med improviserad teaterföreställning.
I torsdags var det premiär för mig att inom ramen för mitt företag föreläsa. Jag kickade igång hundratalet lärare i en kommun. Det gick bra och kändes roligt. Men jag var utpumpad efter 5,5 timmars pratande. På onsdagskvällen kom jag till orten och mötte då platsens gladaste pensionär. Ett sådant där lyckosamt möte då jag fick reda på att han ideellt hjälpte nyanlända flyktingar att ta körkort och arbetade med integration i vardagen. På torsdagseftermiddagen mötte jag honom igen och kunde konstatera att jag kommer tillbaka i oktober.
Jag har också pratat med medlemmar som önskar oss lycka till i valarbetet eller har anmält sig till att jobba. Kommande vecka är en bra period att hoppa på tåget: Utbildning för certifierade valarbetare, valstugeutbildning, valkickoff och affischering. För Alliansens gröna röst som jobbar för företagande och individens frihet.
Magnus Andersson som är ordförande i CUF kampanjar för att riva hindren för unga att komma in på arbetsmarknaden. Hans koncept är otroligt genomtänkt då han är 004-agent i serieform, vilket anspelar på James Bond som ju är den goda som med list och humor lyckas sopa diverse onda skurkar från banan - och alltid vinner!
Magnus har gjort sin kampanj så känd redan, så att en frivillig person har bidragit med ett par skor som är signerade av Roger Moore till Magnus. (Dessa förevisas på bilden ovan.)
Alliansfritt Sverige som efter en snabb bedömning främst verkar skriva negativa inlägg som handlar om Alliansen är nu efter Andersson. Bra! När man är tydlig, hittar konfrontation i debatten och upprör motståndarlägret finns det någon form av brännkraft i frågan och ens person. Magnus har uppmärksammat att Mona Sahlin gör reklam för Fidel Catros närmaste man, nämligen Che Guevara, som var med i gerillan i Kuba. Han var VD för Kubas nationella bank. Han var industriminister. Han var enligt wikipedia "en nyckelperson i placeringen av sovjetiska kärnvapenmissiler på Kuba". Det är högst relevant att ställa sig frågan varför en statsministerkandidat, som söker folkets förtroende, har en knapp med denne revolutionär på kavajslaget. Och det säger mer om Alliansfritt än om Magnus att den förre drar hårda växlar på att den senare länkat till en sida som troligen drivs av någon som inte står upp för människors lika värde och rättigheter.
Däremot är det inte bra att smutskastning i valrörelsen förekommer. Fokus på innehållet i de politiska partiernas valplattformer önskas. Jag ska försöka, försöka, försöka dra mitt strå till stacken.
Lars Ohly skrev häromdagen om att han vill stoppa vinster för företag som bedriver välfärdsverksamhet. Artikeln gällde framför allt fristående skolor. Ohly vill på flera sätt hämma starten och driften av fristående skolor, vilket är att missgynna såväl välfärdsföretag som kvaliteten, effektiviteten och tillgängligheten för stockholmarna
Gustav Andersson och jag skriver idag en replik om att Ohly inte har förstått företagandets villkor. Vi står upp för välfärdsföretagen och valfriheten.
För oss är det självklart att välfärdsföretag får göra vinst. Det är ett sätt att hushålla med skattebetalarnas pengar. Kanske är det snarare så att de kommunala verksamheter som inte håller budget borde gå i konkurs.
Fokus på pengar är egentligen fel. Vi måste börja tala om innehållet. Om kvaliteten i verksamheten. Det finns så många pedagoger, sjuksköterskor, tandläkare, äldrevårdare som dagligen utför ett fantastiskt arbete inom både kommunal och privat verksamhet.
Låt oss tala om det goda ledarskapet! Låt oss tala om vilka mål/kvalitetskriterier som kommunen, landstinget och staten sätter upp! Låt oss tala om vilka färdigheter våra förskolebarn, vilka kunskaper våra elever och vilka friheter våra äldre ska få inom ramen för den gemensamma välfärden. Detta innehåll - dessa kvalitetskriterier - utvecklas tack vare valfriheten av anordnare då en sund konkurrens uppstår.
Valet 2010 är inte ett val som handlar om pengar och valfläsk. Det är ett val som handlar om innehållet i välfärden - och hur fläsket är tillrett och smakar.
I helgen var det valkonvent. Maud Olofsson talade inspirerande, tydligt och kunnigt. Valmanifestet presenterades. Ett av förslagen är att personer över 75 år ska få höjt RUT-avdrag dvs för hustjänster, nämligen från 50 till 75 %. Dessutom ska äldre få fritt matval och få en F-skattesedel för att kunna starta ett företag, från vilket de kan dela med sig av sina erfarenheter till yngre kollegor.
Sammanfattningsvis omfattar valmanifestet som går under namnet "Ge drömmen en chans":
Bättre företagsklimat - fler jobb i hela Sverige
Riv hindren - fler jobb till unga
Mera RUT - valfrihet i välfärden
Fler karriärvägar för kvinnor
Världsbäst på mat och grön energi
Inför supermiljöbilspremie
Man kan säga att valplattformen handlar om hur företag kan skapa nya jobb som kan ge framtida välfärd och att Centerpartiet även fortsatt vill vara den ledande kraften för att kämpa för klimatet, i Sverige och globalt. Det känns bra inför valrörelsen! Bloggat har bland andra: Per Ankersjö, ETR, Dayana Jadarian
Idag intervjuas Yvonne Ruwaida (MP) i SvD. Hon påstår sig vilja bygga i Stockholm. Men Per Ankersjö har studerat Miljöpartiets uttalande i Södermalmsnytt där byggpolitiken partier emellan jämförs. Han lägger märke till att Miljöpartiet vill förtäta Södermalm på ett fåtal ställen. I SvD-artikeln säger Ruwaida att hon vill bygga 1630 lägenheter på Södermalm, trots att hon inte vill ha höga hus. Hur går det ihop månntro? Dessutom säger tydligen Miljöpartiet ofta nej till byggprojekt i Stadsbyggnadsnämnden, där frågan slutligen avgörs, enligt en uträkning som moderaterna gjort.
I Bromma ska det byggas mest: 3300 bostäder. Men de som bor här ska inte få ta sig fram med kollektivtrafik på tvärsen, som skulle kunna gå på Förbifart Stockholm, som Ruwaida är emot. Jag skulle vilja se Ruwaidas detaljplan här i området. Rör inte Lillsjöområdet och naturreservaten!
Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly bekänner färg gentemot välfärdsföretagarna och skattebetalarnas valfrihet på DN debatt idag. Han vill förbjuda vinst och visar att han har förstått varken företagandets villkor eller valfrihetens principer.
Stockholmscentern står upp för välfärdsföretagande och vill påskynda processen att staden tar på sig en roll av att vara beställare, med god uppföljning istället för att vara utförare av verksamheter. Med dagens utvecklingstakt kommer staden att vara utförare av förskoleverksamhet till år 2090. Med tanke på att brukarna i enskilda förskolor är mer nöjda än brukarna av kommunala förskolor – om än marginellt – är det märkligt att Lars Ohly vill göra människor missnöjda. Fast det handlar ju om ideologi. Centerpartiet menar att konkurrens är bra för motivation, effektivitet och idérikedom. En sund konkurrens sporrar utförarna.
Vinster i välfärdsföretagande är viktigt, som drivkraft för välfärdsentreprenörer att ta risken att etablera sig, som möjlighet för att investera i utrustning, lokaler och material, men också att ha en buffert inför kommande lönehöjningar, ev rehabilitering av personal, oförutsedda hyreshöjningar, minskat elevantal eller att ett barn i behov av särskilt stöd dyker upp, som kanske har behov av en assistent, har en språkstörning eller en funktionsnedsättning. Med en vinst i bagaget är det lättare att vara flexibel. Dessutom är det viktigt att de entreprenörer som driver företagen tar ut ersättning för sitt jobb. Företagande är inte ideellt.
Varför talar inte Lars Ohly om ett nollsummespel för byggföretag som staten anlitar i upphandlingar av att bygga en ny väg, en ny skola eller ett äldreboende? Det är lätt för mig att tro att vänstern är hårdare mot kvinnors företagande än mot det traditionellt manliga, som också redan nu är etablerat. Detta skulle innebära att det finns en lägre toleranströskel för vinst i kvinnors företag, än i mäns. Det är oacceptabelt. En annan tolkning är att Ohly inte förstår företagandets villkor. Företagande är inte någon ideell verksamhet, utan något man vill leva på. I trygghet. Men det är klart - har man ett vallöfte som vänstern om att utöka offentlig sektor måste man ju hitta jobben någonstans.
Kravet på icke-vinstdrivande välfärdsföretagare är världsfrånvänt och hånfullt. Vad spelar det för roll om det är riskkapitalbolag från andra länder? Ägandet sprids. Det är nyttigt med möten i konferenser med skolledare från andra länder, där man får influenser och metoder. Varför skulle export av förskoleverksamhet vara fulare än export av gröna energilösningar?Att klaga på vinst i välfärdsföretag är att dubbelbestraffa dessa företagare, menar jag.
Det måste finnas en balans i hur vi uttrycker oss kring verksamma välfärdsföretagare. Det måste finnas en balans i hur vi ser på skattemedel. Enskilda förskolor och fristående skolor utför en beställning åt kommunen.När kvaliteten uppnås, vilket skattebetalarnas val är ett kvitto på, ska inte staten lägga sig i hur pengarna uppnås. Jag vill se nöjda gamlingar, friskare patienter, trygga och kunskapstörstande förskolebarn, grundskolebarn som i högre utsträckning når målen för att de är trygga, glada och känner sig sedda, samt gymnasieelever som är framtidens arbetskraft på en global marknad. I vilken form är em bakåtsträvande diskussion - nu handlar det om innehållet där jag vill se entreprenöriellt lärande, nytt betygssystem med tidigare betyg, de nya konkretare kursplanerna ska implementeras, Centerpartiet vill införa Lex Sarah för att lärare ska bli skyldiga att anmäla missförhållanden. Sätt trycket på skolledarna inifrån istället från uppifrån! Sätt trycket på välfärdsföretagens prestationer underifrån i valfrihetens principer istället för uppifrån!
Givetvis ska det vara en god tillsyn av välfärdsföretagares verksamhet. Tillsynen ska ske på lika villkor med den som utförs för den kommunala verksamheten. Ett välfärdsföretag måste gå med vinst för att nästa år kunna måla om skolan, investera i bergvärme eller en ny biffmaskin som möjliggör egentillverkning av ekologiska biffar, istället för servering av halvfabrikat, som kan höja kvaliteten på verksamheten för brukarna.
Istället för att förfasas över att välfärdsföretagare går med vinst borde vi föra en debatt kring hur vi kan förändra kommunens roll till att i större utsträckning bli beställare istället för utförare, menar jag och Stockholmscentern.
Folkets ledare och Arbetarbladet skriver om min debattartikel om att fackets makt måste minska. Man upprörs och kallar mig nyliberal. Försöker förminska mig till en nattfestande brud. Sådana uttalanden får stå för den som gör dem. Jag vet vad jag vill.
Jag vill ha en reformerad arbetsrätt där företagen har större möjlighet att avgöra vilken kompetens som ska behållas. Där individen är något att räkna med. Där varje arbetstagare blir sedd för sina kompetenser. Jag har inte svaren på hur det kommer gå till eller se ut. Men det är inte värdigt 2000-talets moderna arbetslagsstiftning att tala om stridsåtgärder. Jag ser en rättighet för individen att få en karriärsplan, individuella lönesamtal baserade på företagets mål och årlig kompetensutveckling. Jag tror på företagsamhet, individen och dialog - inte krig.
Samtidigt vill jag skicka en eloge till civilsamhället i Storuman som har gjort något storartat när man stöttat de kinesiskabärplockarna.
Idag är det valkonvent för drygt 500 centerpartister från hela Sverige. Maud Olofsson har precis hållit sitt inledningsanförande. Hon talade om valfrihet, företagsamhet och även det gröna Sverige. Per Ankersjö fick cred för att vi i Stockholm arbetar för en grön, tät stad. Den riktiga vilan finns i naturen och den behövs även i storstäder. Därför vill vi bygga på höjden för att spara parkerna.
Idag föreslår Maud ett mycket viktigt och empatiskt förslag om samhällslön för personer med stora funktionsnedsättningar. Det är bra, viktigt och relevant.
Debatten om min artikel på SvD.se fackets makt måste minskas har pågått under dagen. I kommentarsfältet har jag fått flera glada tillrop från företagare. Andra tycker att jag är okunnig eller talar för kapitalet. Juridikbloggen ger mig rätt i att sympatistrejk är en förlegad metod samt skriver "Jag själv anser att det är mer än lite upprörande att det är arbetsgivaren som riskerar sin ekonomiska framtid genom att riskera gå i personlig konkurs – åtminstone i småföretag som inte har råd att omvandla sig själva till aktiebolag – och att fackliga företrädare som knappast riskerar ens arbetslöshet skall få ha ett avgörande ord med i laget om hur denna risk skall hanteras." Däremot betraktar Juridikbloggen inte enmansföretag som jobb. Jag menar att det finns en otrolig potential i tjänstesektorn där varje individ som vill starta ett företag skapar ett nytt jobb. Därför måste vi införa entreprenöriellt lärande i skolan och göra det enklare, lönsammare och roligare att starta och driva företag.
Badlands Hyena gör en resumé av debatten om fackets roll och metoder. Esbjörn Jonsson har läst mitt inlägg men citerar metallbloggaren Camilla Wedin som menar att jag inte tänker på dem som inte har jobb. Men det är ju facket känt för att inte göra. Jag vill ju ha en mer flexibel arbetsmarknad just för att ungdomar och nyanlända ska få ett steg in på arbetsmarknaden. Och jag menar att de arbetare, som Camilla talar sig varm för, som jobbar bra bör bli belönade utifrån sina individuella prestationer.
Tankar från roten, Fredrik Jansson, citerar Barack Obama som menar att fackföreningar behövs.
Tomas Gustafson, Iakttagaren, tycker att jag vill vrida klockan tillbaka.
Per Westberg är en av alla de som tror att jag är medlem i Stureplanscentern, vilket är felaktigt. Han menar att vårens avtalsrörelse var lugn. Men jag minns att pappersindustrin stod stilla i strejk på sina håll.
Nisses skrivarverkstad undrar vad Centerpartiet vill. Vi vill ge mer makt åt individen än åt kollektivet, samt att underlätta för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden istället för att facket ska skydda dem som redan har jobb.
Det verkar i alla fall som om många har en åsikt i frågan. Samtidigt rapporterade DN om att bärplockare flyr från sitt läger. Och att thailändska bärplockare luras att avtala bort sin garantilön. Det är här som individens rättigheter gentemot arbetsgivaren måste säkras.
Det är inte säkert att man vill vara med i facket, som kanske inte ens har en representant i närheten. Därför måste arbetsgivaren informera om de rättigheter som finns. Arbetsdomstolen finns till av anledningar som tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Jag vill ha en reformerad arbetsrätt där man tar hänsyn till individens kompetens hellre än turordning. Och där terminologin inte är krigsassociativ. Och där företagarna, som ju är människor av kött och blod, har mer att säga till om då det är de som tagit risker i form av kapital, tid, engagemang och rykte.
Jag hyser fortfarande respekt för alla de som väljer att engagera sig i ett fackförbund. Det är syftet med arbetsrätten, metoderna och det oproportionella i dem som jag vill förändra.
Artikeln beskriver kärnan i Centerpartiets politik, nämligen tron på individen. Individen har en att ta ansvar för sig själv och andra, samt att fatta beslut som är goda för miljön. Tilltron till individen kan ge den frihet. Inte på bekostnad av andras friheter. Tänk - vi kan ju bli hur starka som helst, egentligen.
Annie skriver: "Det är ideologin som vägleder oss i hur vi vill forma samhället och varför vi brinner för valfrihet, företagande, mångfald, lika villkor och en god miljö"
Jag har tidigare skrivit om facket här på bloggen. Om hur fånig tuppfäktningen under våren har varit. Om hur oproportionerlig fackets makt gentemot företagare är. Fackets makt måste minska skriver jag idag på SvD.se.
Jag respekterar varje individ som väljer att engagera sig i en förening för sin sak, men facket som kollektiv har för mycket makt som bygger på en ålderdomlig syn på arbetsmarknaden.
Jag ser framemot en reformerad arbetsrätt som bygger på individens rättigheter snarare än fackets och arbetarrörelsens syn på människor som kollektiv. En individuell löneförhandling vore en sådan rättighet. Att bli betraktad utifrån kompetens, istället för turordning är en annan. Att se över hela terminologin med "stridsåtgärder" är ett måste för att bli tagen på allvar i ett modernt arbetsliv. Ju fler företagare som vågar anställa desto fler jobb får vi. Som kan bidra till samhällets gemensamma välfärd, där företagen snarare än facket är vår viktigaste byggsten.
Igår mötte jag Marie Burman som är vice VD för Futuraskolan, som är en av alla de fristående skolor som har ansökt om att få starta nya verksamheter i Stockholms stad.
Marie berättar om det arbete som hon och hennes specialrekryterade pedagoger gör för 2200 elever i koncernen. Man har förskolor och skolor i Stockholms stad, i Sollentuna, på Lidingö och i Fisksätra. I Futuraskolan har man skilt på ekonomiskt/administrativt och pedagogiskt ledarskap med skilda roller. Rätt person på rätt plats!
Marie berättar om villkoren för att starta upp en ny enhet. Jag får många tankar om hur det måste bli enklare att starta en fristående skola. Om hur väsentligt det är med en tydlig politisk styrning där tjänstemännen involveras direkt. Jag inser också hur viktig många välfärdsföretagare anser att en alliansseger är.
"Den styrande regeringen har fört kvaliteten i skolan framåt och jag ser framemot en utveckling av deras intentioner inom skola", säger Marie.
Idag har det varit packning, shoppa nya barnkläder inför förskole-återstarten och fika med en välfärdsföretagare på agendan.
Det är alltid lika kul och givande att träffa välfärdsföretagare - i detta fall en vice vd för en fristående skola. Jag får alltid några nya insikter och idéer att ta med vidare i arbetet. Och det som slår mig är att välfärdsföretagare generellt gärna pratar mycket om pedagogiken och inte så mycket organisation. Jag ska blogga om samtalet senare, men brukar alltid skriva ett förslag som godkänns av den jag mött, så att det inte blir några missförstånd.
För övrigt ser jag att Carin Jämtin utmanar Per Ankersjö och Stockholmscentern i dagens artikel i SvD med tanke på att hon inte vill ha en tät stad och ha ett fågelperspektiv, vilket vore utmärkt från en skyskrapa. Men Lotta Edholm får sig också en puck då Jämtin plötsligt vill ägna sig åt skolpolitik. Några direkta svar på vad hon vill göra mer än fördela resurser har inte Jämtin.
Hör av dig till mig om du som är välfärdsföretagare i förskola eller skola vill träffa mig för att diskutera lika villkor eller välfärdsföretagande: helen.tornqvist@centerpartiet.se
Elisabeth Thand-Ringqvist skriver på SvD Brännpunkt idag att sexåringar inte ska slängas ut från förskolan innan skolstart. Tryggheten vid skolstart är givetvis viktig för både föräldrar och barn, men även för pedagogerna som ska möta en ny barngrupp som ska få en bra start med att lära sig läsa, skriva, räkna som är grunden för alla vidare kompetenser.
Hade vi haft en centerpartist i Bromma stadsdelsnämnd hade problemet förhoppningsvis inte uppstått. Det är stadsdelsnämnden som planerar övergången mellan förskola och skola. Samordning kan ske mellan såväl enskilda som kommunala förskolor och kommunala och fristående skolor. Övergången måste givetvis ses över så att vardagspusslet fungerar för föräldrar och barn.
Jag önskar en högre andel enskilda förskolor då jag anser att kommunen generellt inte alltid är den bästa utföraren, utan snarare ska vara en skicklig beställare som sköter tillsyn mm. Men stadsdelsnämndens roll att se till att övergången fungerar fint blir då ännu viktigare.
Idag hade min gudmor Marie Jansson fyllt 67 år, om jag minns hennes födelseår rätt. Hon blev bara något och 40 då hon dog pga av sin diabetes. Men Marie har ändå kommit att prägla mitt liv trots att hon dog då jag var i tioårsåldern. Med sina värderingar och sin livsstil påverkade hon mig redan som barn.
Marie och mamma hade mötts i CUF, då mamma var ombudsman för CUF i Stockholms län. De fortsatte umgås även då mina föräldrar flyttade till Vingåker. Marie bodde som singel på Rörstrandsgatan i Stockholm. Det sägs att hon jobbade som någon form av administratör eller receptionist på Centerpartiet på Bergsgatan. Jag vet inte så noga. Det jag minns är de veckolånga besök hon gjorde hos oss en gång om året. Med presenter som ofta var böcker: Nalle Lufs, Nalle Phu och ABC-böcker. På min sexårsdag fick jag en svart-vit randig bikini och ett smyckeskrin. Marie bar med sig pusselbitar från ett liv som fanns utanför Vingåker. Hon skickade också kort från sina utlandssemestrar i Europa: Skottland, Grekland eller andra medelhavsländer. Marie andades frihet. Hon var en stark, självständig kvinna.
Att hälsa på Marie i Stockholm var ju spännande förstås. Hon bodde enligt mitt perspektiv högt upp, trångt och ensamt, men gav mig förståelse för att människors livsval är olika.
När Marie hade gått bort var det givetvis en stor förlust för familjen och självklart mest för min mor. Vi ärvde Maries skivspelare och hela hennes skivsamling. Annifrid Lyngstads "Ensam" blev favoriten för min del. Camilla och jag mimade oss igenom skivan många gånger. Lill Lindfors alla LP-skivor, en Elvis-samling och en Taube-samling kom att tillhöra skatterna. Men jag lyssnade också igenom hennes skivor med klassisk musik, en West Side Story-skiva och arabisk musik med mini-lektion i arabiska. Jag insåg att Marie levt i en värld av mångfald med förståelse för olika kulturer och livsstilar. Något som jag försöker bära med mig i mitt liv.
Kenneth Johansson, centerpartistisk ordförande i riksdagens socialutskott, debatterade imorse i radio avregleringen av apoteksmonopolen med Ylva Johansson, vice ordförande i samma utskott för Socialdemokraterna.
Avregleringen av apoteksmonopolet har blivit en succé. 80 nya apotek har öppnat sedan reformen trädde i kraft för drygt ett år sedan. 80 nya välfärdsföretag med nya jobb har tillkommit. 600 har bytt ägare, enligt Sveriges Radio. Vd för Sveriges Apotekarförening menar att det har varit en brist på apotek tidigare. Så blir det när staten ska reglera hur många apotek som ska finnas och var de ska ligga. Det passar inte alltid människor.
Marknaden - människor med sina pengar och värderingar - ska få bestämma helt själv om det behövs apotek på ett visst ställe. Entreprenörerna har etableringsfrihet. Bra! Det är kunderna med sina värderingar och pengar som bestämmer vilka apotek som ska gå bra. Och självklart väljer man det apotek som ligger nära, är öppet, har ett bra sortiment och trevligt bemötande.
Ylva Johansson förfasas över att ett vinstintresse ska driva försäljning av läkemedel. Hon förfasas av att apotek ska styras av marknadskrafter. Kenneth Johansson beskriver å sin sida hur tillgängligheten och servicen ökat. Han berättar om sin tro på medborgarna som nu får göra sina val och bestämma var man vill hämta ut sitt läkemedel, istället för att det ska vara statlig toppstyrning, som Ylva företräder, då hon vill återreglera apoteken så att vi återigen får samma status som Nordkorea och Kuba. (S) vill minska människors och företagares frihet.
Ylva var biträdande socialminister under förra s-regeringen och försvarade bland annat då den stopplag som Göran Persson införde, vilken reglerade försäljning av sjukhus till välfärdsföretagare. Den motverkade alltså etableringsfriheten. Den tillgänglighet hon idag önskar hade hon möjlighet att genomföra för fyra år sedan. Johansson bor på Kungsholmen och står på plats nummer 5 på socialdemokraternas riksdagslista här i Stockholm. Alltså samma boendeort och placering som Elisabeth Thand-Ringqvist har för Stockholmscentern.
Till och med på Kuba, där 95 % av ekonomin kontrolleras av staten, inser man att företagande är bra, rapporterar GP och DN. Man inser att den stora offentliga sektorn är ineffektiv. Reformen sjösätts för att skapa nya jobb då man har en kris. Tror man att det är ett steg mot marknadsekonomi, som skulle vara välgörande för människors frihet?
Centerpartiet jobbar för att det ska bli enklare, roligare och lönsammare att driva och starta företag. Fler företag föder nya jobb som i sin tur kan kamma in mer medel för en förnyad och förbättrad välfärd. Men då måste vi bejaka vinster i såväl industrier som välfärdsföretag.
Kanske Lars Ohly snart har lite att lära av Kuba. Lars Ohlys tal i Almedalen: "Välkomna till Vänsterpartiet och valrörelsen 2010. Och välkommen till Välfärdspartiets dag i Almedalen. För idag har vi döpt om Vänsterpartiet till Välfärdspartiet. Vi har gjort det därför att vi har föresatt oss att vara med och skapa världens bästa välfärd utan privata vinster. Vinstintresset leder fel i sjukvården, i skolan, i äldreomsorgen. När vinstintresset får styra börjar de irrelevanta frågorna ställas. Det är då det ifrågasätts om det är lönsamt att utbilda alla elever och om det är lönsamt att vårda alla sjuka. Det är då det blir möjligt för den som har råd att köpa sig bättre vård och utbildning, bättre välfärd än den som inte har råd. Det är då vård inte längre ges efter behov utan efter plånbokens tjocklek.
Vi i Välfärdspartiet vet att det finns saker som det är bättre att vi driver gemensamt och fördelar efter behov. Vi kommer att göra allt för att stoppa utförsäljningen av det som vi äger tillsammans och vi kommer att göra allt för att stoppa privatiseringarna av välfärden."
Vi kan inte bygga politik på avundsjuka, menar jag. En framtidspolitik måste baseras på tron till individens förmåga och drivkraft.
Privata vårdföretag har medvind enligt en artikel i SvD. Flera av vårdföretagen höjde vinsterna 2009. Hans Dahlgren som är näringspolitisk chef för Vårdföretagarna säger att det går allra bäst för de små företagen.
Och självklart är det bra med vinst. Nu kan företagarna investera i material, ombyggnation eller tillbyggnad, bonus för personal eller kompetensutveckling. Kanske annonsering för att utöka verksamheten i ett område där många flyttar in?
Det skulle vara intressant att se liknande nyheter från SEFIF som omfamnar enskilda förskolor eller Friskolornas Riksförbund. Jag och Gustav Andersson vill se fler välfärdsföretagare i Stockholm. Och de får gärna göra vinst.
I våras var det rekordmånga välfärdsföretagare som till Utbildningsförvaltningen önskade stöd om att få starta en verksamhet i Stockholms stad. Man vill väl gardera sig inför en ev vänstervalvinst som skulle innebära en strypning av nyetableringar. Men det skulle väl vara för sorgligt om Sverige och Stockholm skulle gå bakåt i utveckling? Nu när det är fart igen. Nu när människor andas frihet och företag har möjlighet att växa.
Årets Pride-festival är till ända. För tredje året i rad fick jag förmånen att vara aktiv i tältet. För femte året var jag välkommen i pridetåget. För människors lika värde och rättigheter. För kärlek för alla. För individens frihet. Och med HBT-personers villkor i fokus.
Inne på området var det kul att kunna rekrytera två nya valarbetare, varav en ny medlem. Jag mötte också en fd elev, som visar sig vara aktiv i Vi Unga. Det är ju lärarens största förmån: Att få se fd elever stå på egna ben. Det är ledarens största förmån: Att se nya förmågor växa fram. Jag mötte en fd parallellklasskompis som jag kunde prata förskolefrågor med. En ögonblicksbild är då Ali och Rani berättade om sina liv. En annan då jag förkovrade mig i fackliga frågor med en LO-ordförande tillika aktiv S-företrädare, vilket jag kommer ha nytta av senare. Värt att nämna är också att jag kunde följa upp ett samtal med en person från förra året då vi diskuterade en kyrkofråga.
I tåget var det kul att sjunga, klappa, vissla och träffa folk efter sommaruppehållet. Abir tog tre steg när vi andra tog ett. Lisa, Ingrid, Amanda och Johanna gjorde mycket för stämningen. Och ögonblicket jag bär med mig in i valrörelsen: Vi var trötta, svettiga, halvhesa och torra i munnen. Vi hade just passerat Djurgårdsbron. Då säger jag till en ivrig CUF:are: "Nu är det bara upploppet kvar. Det är som valrörelsen. Det här är valspurten. Det är nu vi lägger in en högre växel." Han, som nog hette Max, tände direkt och skrek till CUF-delen: "Nu är det inte långt kvar till mål. Nu lägger vi in en högre växel. Växel R. Racerfart!" Så måste vi tänka i valrörelsen. Tack Max.
Men - Pride är inte bara fest och fart. Pride är nödvändigt så länge HBT-personer känner sig utanför eller inte har lika villkor. Den djupare behållningen från dagarna är att jag fått reda på funderingar från homosexuella. Att man måste ha en partner för att få inseminera. Att ohälsofaktorn bland äldre homosexuella kvinnor är stor. Att många inte vågar vara sig själva på jobbet. Att det ju är helt fruktansvärt att man måste bli tvångssteriliserad för ett könsbyte. Störst av allt var att Hägglund gav en öppning för att man inte ska bli steriliserad för könsbyte. Med respekt för Kristdemokraternas egen process kan en påverkan ske. Så fungerar Alliansen.
Och ju fler homosexuella jag möter desto mindre intresserad blir jag av att veta om de är hetero- eller homosexuella. Den sexuella läggningen spelar ingen roll för min vänskap med människor. Däremot blir läggningen viktig i unga människors sökande av kärleken. Tre år efter att jag gjorde slut med R berättade han att han var homosexuell. Eller att M var kär i P. Men kärleken var inte besvarad. Han var homosexuell. Olycklig kärlek för M i två år. Att J kände sig som en främmande fågel på alla discon som var helt anpassade för heterosexuella. Att det tog tio år för J att hemma i vårt kök berätta om sin homosexualitet - rädd för att inte veta hur kompisarna på den lilla orten skulle reagera. Att Ö:s föräldrar nästan sa upp bekantskapen med Ö då de fick reda på att han var homosexuell. Processen för föräldrarna blev lång och ytterligare en pålaga för Ö, efter att han haft sin besvärliga tid med att hitta sin identitet. Därför är frågan om HBT-personers frihet viktig även för heterosexuella i vardagen och i samhället. Utöver att det är en ren människorättsfråga.
"Sverige har förutsättningar att bli ett eldorado för gröna företag och nya gröna jobb."
Näringsminister Maud Olofsson skriver idag på DN debatt om att vi vill sälja delar av statens ägande i Vattenfall. I och med en försäljning skulle staten ändå behålla kontrollen över den svenska vattenkraften, samt investera en del av de historiska vattenkraftsinsatserna i Norrlands inland.
När man har sålt en del kan man använda tio miljarder till att starta ett spjutspetsbolag som skulle kunna heta Framtidsenergi AB. Dess uppgift skulle vara att tillsammans med entreprenörer investera i framtidens energilösningar. Detta skulle vara ett sätt att få fram riskkapital till de lösningar som kanske finns hos företagare runtom i Sverige. Märk väl att anslag till energiforskning är tre gånger större än 2005. Och att alliansregeringen har världens mest ambitiösa energi- och klimatpolitik. Olofsson och Centerpartiet söker ytterligare lösningar.
Detta är ett förslag som är bra för såväl land som stad. Det är viktigt för oss i huvudstaden att Norrland fungerar, är livskraftigt och stolt. Vi behöver hitta framtidens energilösningar för Sverige. Vi vill behålla gröna entreprenörer i Sverige.
Motståndarna beskyller oss för att vara nyliberala och värsta privatiseringsivrarna. De får väl sätta vilka etiketter de vill på oss, men poängen är att hitta lösningar på hur vi stimulerar energientreprenörer, fler gröna jobb och ökar förnyelsebar energi ytterligare. Centerpartiet är Alliansens gröna röst. Gå med i Maud Olofssons Facebook-grupp här.
