En budget med frihetsaura

Allians för Stockholms förslag till budget har titeln "Ett Stockholm där alla kan växa". Det finns många välskrivna avsnitt i texterna. Jag skulle vilja citera det fjärde stycket i inledningen:

"Stockholmarna ska ha frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar om ett bra liv. Det personliga ansvaret kan aldrig ersättas av politiska beslut. Därför ska politiken riva hinder och skapa förutsättningar istället för att bestämma hur vi ska leva våra liv."

Det är musik i mina öron och jag ser fram emot budgetdebatten 24-25 november. Därefter är det dags att blicka framåt mot nya frihetsreformer och -initiativ. Självklart är det viktigt att fler jobb skapas av företag så att ännu fler stockholmare bidrar till den ekonomiska tillväxten. När fler bidrar till skattekistan blir innehållet större och vi får möjlighet att sänka skatten. Med ett lägre skattetryck ökar egenmakten, initiativförmågan och därmed individens frihet.

Sten Nordin skriver veckodagbok om budgeten.

Mer frihet vid anhörigvård

I olika skeden av livet använder man sig av olika funktioner i samhället. När jag möts av en ny situation brukar jag ta in hur den fungerar. Nu för tiden funderar jag ofta på hur den skulle förbättras till förmån för människors ökade frihet och egenmakt. Det är liksom enklare att vara kritisk i början innan man har vant sig vid systemet.

Just nu befinner jag mig vid en tidpunkt då min familj och väninnors familjer anhörigvårdar en del. Själv befinner jag mig i periferin, men jag hör att kvinnor tar ledigt från jobbet för att följa med mamman till sjukhus. Söner städar mammors hem efter jobbet vardag efter vardag. En man kör in sin kvinnliga släkting till någon form av vård och skulle egentligen vilja stanna kvar för att hon ska känna trygghet och ta till sig information och vård. Barnbarn skyndar från jobbet för att titta till den anhöriga så att inte spisen står på och att den äldre generationen har ätit.

Jag hör att det offentliga ställer upp och gör sitt yttersta. Ofta ställs rätt diagnos snabbt, remisser skickas och hemtjänst bemöter på ett trevligt och integritetsrespekterande sätt. De anhöriga finner det naturligt att finnas där, men skulle vilja göra mer. Dåligt samvete gnager.

Alliansregeringen har förbättrat situationen för anhörigvårdare med sin lagskärpning. Men det måste kunna gå att genomföra ytterligare underlättanden för tryggheten, integriteten och kontinuiteten. Jag tänker på en reform i likhet med vård av barn, som skulle kunna gå under namnet vård av förälder. Det handlar inte framför allt om ersättningen, utan om den tid som skapas för de anhöriga och den trygghet som skapas för både den anhöriga och den sjuke. Att kunna reda ut saker på dagtid, utan att smita från jobbet. Att kunna vara fysiskt närvarande hos den sjuke istället för att vara mentalt frånvarande på jobbet. Att få vara med när hemtjänsten introducerar rutiner och att få känna till rollfördelningen kunde stävja oro och osäkerhet.

Kanske är det så att reformen inte ens behöver vara ersättningsförknippad, utan mer handlar om att man som arbetstagare känner att man kan be sin arbetsgivare om ledighet i samband med föräldrars sjukdom, utan att få dåligt samvete eller känna att man sviker eller smiter från jobbet. Självklart uppstår "åh nej, inte nu"-känslan som den gör i alla oplanerade lägen. Men att veta att det finns ett antal dagar med ersättning eller ett antal dagar att kunna ta ledigt pga vård av anhörig, utan att inkräkta på semestern, skulle nog ge många människor ökad vardagsfrihet. Självklart måste frågan utredas och ses ur både ett ekonomiskt och ett helhetsperspektiv, men även ur jämställdhetssynvinkel.

När jag googlar på detta ser jag att m-kvinnorna föreslog en liknande reform 2008.

Paneldebatt hos CUF

I afton arrangerade Stockholms CUF en paneldebatt med Abir Al-Sahlani, Annie Johansson, Gustav Andersson och mig som deltagare. Anton Lundberg och Linnea Cedergren höll ihop aftonen på ett bra sätt.

CUF betydde otroligt mycket för Stockholmscentern under valrörelsen och kommer att göra det framöver i det politiska arbetet genom att komma med idéer, förslag och verklighetsbeskrivningar.

Ämnen som berördes var arbetsmarknad, integration, miljö, företagande, skola för min del, samt profilområden framöver.

Liberalismens rötter och framtida växtkraft

Ikväll förkovrade sig ett drygt tjugotal medlemmar i liberalismens rötter och dess framtida växtkraft. I samverkan med SV, Studieförbundet Vuxenskolan hade Stockholmscentern bjudit in till en diskussionskväll under ledning av Martin Ådahl, som är VD för tankesmedjan Fores.

Ådahl presenterade liberalismens principer och ett antal gestalter som varit dess företrädare. Medlemmarna fick identifiera politiska beslut och reformer som har inneburit mer makt åt människor. Därefter punktades det ned och diskuterades det ett antal reformer som visar ytterligare tilltro till individen och som kan ge stockholmarna mer makt över sin vardag.

Ådahl formulerade ett viktigt faktum, nämligen att en politikers partiprinciper med dess grundidéer är viktigare än en etikett på en själv.

Det häftiga är att det ofta inte är politiker som kommer på nya reformer, utan att det handlar om initiativ som tas av enskilda. Dessa kan dock fortsatt stimuleras genom att utforma pengsystem osv. Det handlar om att se initiativ och låta ett starkt underifrånperspektiv råda.

Ett Stockholm där alla får växa

Idag presenterades budgeten av de fyra borgerliga gruppledarna: Ett Stockholm där alla får växa

Med glädje kan Stockholmscentern konstatera att miljön tar större plats än tidigare, då Per Ankersjö och Lukas Forslund har lyckats bra i förhandlingarna så att vi inte bara får en plattform i och med Pers borgarrådspost med tillhörande rotel och förvaltning samt det nya stadsmiljörådet, utan även pengar till klimatarbete, cykling och miljöbilsprojekt. Per bloggar om detta.

Viktigt är också att Stockholm äntligen öppnar upp sina S- och N-program för elever från andra kommuner genom att gå med i hela KSL-avtalet mellan stockholmskommunerna. Detta innebär att valfriheten även ökar för stockholmseleverna då det blir ansökan på lika villkor till övriga stockholmskommuners program. Lotta bloggar om detta.

Skattesatsen föreslås vara oförändrad. Trots detta gör man satsningar och det handlar främst om hur man jobbar/styr staden. Den nya arbetsmarknadsnämnden ska ta ett helhetsgrepp över sfi, KomVux, Jobbtorgen, samt uppföljningsansvaret för unga som inte studerar. Syftet med nämnden är att fler ska jobba och bli självförsörjande, då arbetet är viktigt för självkänslan, plånboken och rutinerna.

Att intensifiera arbetet för att ge hemlösa bostad samt agera mot hemlöshet bland unga är viktigt för Stockholms upprätthållande av människovärdet.

Vi har varit med och påverkat budgeten. Nu ska vi ta ansvar för att försvara och förklara den och genomföra insatserna till verklighet. Samtidigt gäller det att ständigt ha ett politiskt öra som är lyhört gentemot nya grepp och förbättringar.

Ankersjö är alliansens gröna röst

Anna Gustafsson skriver en fin artikel om Per Ankersjö i dagens SvD: Årstaskogen ska skyddas

Stadsmiljöborgarrådet intervjuas på plats i Årstaskogen, som kan komma att skyddas från exploatering. Centerpartiet i Stockholm gick till val på stadsmiljöfrågorna där parker och grönområden ska räddas till förmån för husbygge på höjden i en växande stad. I linje med vad våra medlemmar vill framför Ankersjö att hans roll blir att satsa på biogas och insamling av matavfall. Ankersjö förklarar också vad stadsmiljörådet, som ska ligga direkt under kommunstyrelsen, kommer att göra, nämligen arbeta med cykling, trafik och partikelfrågor. Imorgon presenteras budgeten. Det finns inget tvivel om saken. Stockholmscentern är Alliansens gröna röst.

Förnyelse lönar sig i Huddinge

Stort grattis till Huddinge och Christian Ottosson som har lyckats ta Centerpartiet in i Huddinge kommunfullmäktige igen och även in i alliansstyre där Christian blir kommunalråd med ansvar för brottsförebyggande frågor, integration och funktionsnedsättningar. Åh, vad roligt att förnyelse lönar sig. Christian är en strategisk, metodisk och pragmatisk person som jag lärt känna i egenskap av chefsombudsman för C i Stockholms län. Han kan alltså både organisation och politik.
Magnus Andersson bloggar också.

International carbon market conference

Tankesmedjan Fores arrangerade idag en internationell konferens om utsläppsmarknader. Jag deltog som en katt bland hermelinerna bland akademiker, näringsliv, departementsfolk och någon NGO. Dagen inleddes med en chat om klimatskepcis som enligt en deltagare bevisligen och till min stora häpnad existerar. Dagen blev en fortbildningsdag i dels engelska, dels just "carbon markets".

Pappers- och järn-stål-industrierna är de sektorer som har de största utsläppen. En forskare menade att man borde göra en särskild utsläppsmarknad för varje sektor. En intressant rapport i ämnet släpps om några veckor.

Föreläsarna menade att man måste fatta beslut uppifrån och ned tex från FN samtidigt som varje land sätter upp höga mål för sina utsläpp.

Sverige har minskat sina utsläpp med elva procent jämfört med 1990. Carlgrens uttalande från häromdagen om att EU måste alliera sig med utvecklingsländerna för att pressa på USA och Kina är intressant. På konferensen talades det också om CDM, vilket är betydelsefullt för att få till en utveckling i u-länderna. Intressant vore om man kunde koppla det till bistånd och utbildning/tekniköverföring i dessa länder.

Hur som helst ser jag dagen som ett sätt att påminna mig själv om miljöarbetet i kommunen där mål, måluppfyllelse och incitament är viktiga redskap för det lokala klimatarbetet. Man jobbar ständigt med en vertikal och en horisontell axel. I den vertikala finns beslutsnivåerna där målen måste korrelera gentemot varandra. I den horisontella finns tävlingen om vilken nämnd, kommun eller vilket landsting som är bäst dvs förebild och draghjälp för övriga.

Avslutningsvis diskuterade jag med den pensionerade ekonomiprofessorn Mäler kring hans syn på att miljöskatter ibland är verkningsfullt i kombination med marknadslösningar. Visst kan jag ta till mig forskning om att en skatt skulle vara effektiv, men nog känns det bättre - och mer renlärigt ideologiskt - att göra det enklare, roligare och lönsammare för människor och företag att vara miljövänner.

Miljövänligare Solna med Magnus

Magnus Andersson gjorde en kanonvalrörelse, som bidrog till att Centerpartiet ökade, fick drygt 1400 röster, 3,3 % och därmed två mandat i kommunfullmäktige i Stockholms grannkommun Solna.

Allians för Solna är bildad där Magnus, som också blev personvald, nu är kommunalråd. Han ska satsa på att Solna inte bara ska vara den företagsvänligaste kommunen, utan också den miljövänligaste i Sverige. Grattis till Magnus och Anna Nilsson, som också är ledamot för Centerpartiet i Solna fullmäktige. Vi i Stockholm ser framemot storstadssamarbete :)

Kommunfullmäktige-premiär

Idag var det debut i kommunfullmäktige för mig och Jonas Naddebo. Många som jag har mött under mandatperioden i debatter, på gator och torg mötte jag nu i rådssalen i Stadshuset. Margareta Björk (M) från Södermalm valdes till kommunfullmäktiges ordförande. Per Ankersjö valdes formellt till stadsmiljöborgarråd. Jag valdes till ersättare i kommunstyrelsen.

Det känns stort, spännande och ska bli otroligt lärorikt. Jag vet inte exakt vad som väntar, mer än att det i slutet av november blir riktigt roliga budgetdebattdagar.

Lärarlegitimation kan höja lärarstatus

Regeringen har idag lagt fram ett förslag om att införa lärarlegitimation. Förslaget har varit ute på remiss i kommunerna. Lärarlegitimation är ett led i att höja statusen för läraryrket. Något som Centerpartiet drivit länge.

Systemet föreslås införas 2012 och innebär att rektorerna måste anstränga sig att hitta behöriga lärare. Legitimationen ska utfärdas efter genomgången utbildning och ett introduktionsår, samt ska givetvis kunna dras in.

Tack vare att Alliansen har blivit omvald kan dessa förslag bli verklighet. Något som gör vardagen bättre för lärare och elever i skolorna. Behörigheten hos lärare är av betydelse. Kanske inte alltid i relationsskapandet med elever, men absolut vid betygsättning, vid samtal kring och utvärdering av kunskaper, lärprocesser och vid bedömning. Björklund menar dock att arbetsrätten går före behörigheten, vilket jag ställer mig ytterst frågande till. Kompetens är kompetens och måste värdesättas före antalet anställningsår. Allt annat blir hyckleri i ett arbetsrättsligt krameri.

Helene Odenljung, Jenny Löwerot och C i Dalarna bloggar också.

Intressanta handlingar

Idag har jag bla läst handlingar till veckans möte med Utbildningsnämnden. Intressant läsning är den årliga elevhälsorapporten som blandar enkätresultat med citat från aktuell forskning, men också skolinspektörernas rapporter, som ger en bild av styrkor och utvecklingsområden i verksamheterna. Imorgon ska jag i vanlig ordning diskutera innehållet med mina borgerliga kollegor.

Känsligt att bedöma lärare

Idag bjöd min rektor in mig till lönesamtal. Det han och jag sa till varandra är en sak mellan honom och mig, arbetsgivaren och arbetstagaren. Men det är intressant att det är så känsligt med bedömning av lärare. Från båda sidor. När han kom till att läsa upp sin bedömning av min arbetsinsats kände jag att att både han och jag blev generade och liksom skruvade på oss.

Som lärare bedömer man dagligen elevers produkter och insatser utifrån i förhand uppsatta mål. Många elever vill höra bedömningar oftare och vill veta vad de ska göra för att utvecklas mer. Andra blir lika generade som jag. Kanske handlar det om att man som lärare så ofta gör bedömningar som man själv tycker att det är lite svårt att bli just bedömd eller utvärderad.

Centerpartiet och jag vill se att elever får vara med och utvärdera sina lärares arbetsinsatser i högre utsträckning. Det är viktigt att rektorer vågar vara raka och tydliga med sin personal och samtala kring förbättringsområden och insatser. För det första måste rektorerna vara ute i verksamheten. För det andra krävs tydliga, utvärderingsbara mål. För det tredje krävs att man pratar kring resultat och måluppfyllelse i form av faktiska tal, men också i jämförelse med vilka förutsättningar som finns bland de elever som läraren undervisar.

Jag anser att det är viktigt med tydliga mål för arbetet, kopplade till en löneutveckling. Dessa mål ska sättas av arbetsgivaren och utvärderas tillsammans årligen av arbetstagaren och arbetsgivaren.

Intro i Stadshuset

Ikväll var det en inledande introduktion inför förtroendeuppdraget i kommunfullmäktige i Stockholm. Jonas, Stina och jag deltog ihop med ett antal övriga alliansare. Det var kul att återse valrörelsekompisar, både från Brommaplan och Sergels torg, men även en av debatterna jag deltog i. På måndag är det dags för vårt första kommunfullmäktigesammanträde. Då ska vi göra Per Ankersjö sällskap!

De uppdrag Centerpartiet har fått i förhandlingarna ska nu en nomineringskommitté se över och föreslå namn till inför en distriktsstämma den 11 november. Stämmans beslut är en rekommendation till kommunfullmäktigegruppen.

Ankersjö stadsmiljöborgarråd

Det är med stor glädje som jag i skrift konstaterar att vår distriktsordförande Per Ankersjö blir stadsmiljöborgarråd i Stockholms stad. Det är första gången på 34 år som en centerpartist bär titeln borgarråd. Uppdraget har följt med den ökning i förtroende Stockholmscentern fick i valet, nämligen från ett till tre mandat, men också några veckors förhandlingar de borgerliga emellan.

Det är miljöfrågorna som ligger oss varmast om hjärtat, ty vi är Alliansens gröna röst. Vi gick till val på att rädda, förnya och utveckla våra parker. Väljarna har nu fått ett första kvitto på detta.

Per får gratulationer vänsterifrån. Hedin har bloggat.

Finanspolitisk debut för Annie Johansson

Med bravur gjorde Annie Johansson idag debut som Centerpartiets finanspolitiska talesperson.

Tre prioriteringar ska prägla Centerpartiets ekonomiska politik under kommande mandatperiod:

1. En liberal och jämställd ekonomisk politik med lägre skatter för ökad frihet. Fler kvinnliga företagare och arbetsgivare i välfärden och fler valmöjligheter för människor.

2. En öppen och modern arbetsmarknad där alla som vill och kan jobba ska ha möjlighet att göra det. Sänk trösklarna för att ge unga och invandrare en starkare ställning och riv hindren för fler jobb.

3. Grön företagsamhet där vi förenar hållbarhet och konkurrenskraft, för omställning av transportsektorn, framväxten av de gröna näringarna och exportmöjligheter för miljöteknik.

I budgetdebatten bemötte Annie replikerna på ett enastående sätt. Grattis till Annie och till oss i Centerpartiet!

Johan Hedin bloggar också.

Ny läroplan välkomnas

Lpo-94 är snart historia blott. Lgr11 tar över grundskolan om ett år. En fördel är att läroplan och kursplaner hamnar i samma dokument. Med tydligare kunskapskrav blir det en mer likvärdig utbildning över landet. Dessutom blir det lättare för föräldrar och elever att förstå vad man ska kunna, samt varför med ett välskrivet syfte.

Skolverket har gjort ett gediget förankringsarbete på kort tid och vad jag har förstått även med knappa resurser. Rektorer ska nu motivera landets alla lärare att arbeta för den nya läroplanen inklusive kursplaner. Det krävs tid att läsa, diskutera, revidera tankesätt, matriser och material. Dessutom ska mallar för skriftliga omdömen i olika databaser omarbetas.

Den nya läroplanen är uppbyggd på följande tydliga sätt:
Övergripande mål (fd Lpo-94 med någon revidering) och därefter kursplaner i ämnena med varsitt syfte, centralt innehåll och kunskapskrav för åren 3, 6 och 9.

För att arbetet ska bli enklare för lärarna och mer begripligt för föräldrar och barn förläggs nationella prov till dessa år. Bra!

Tyvärr finns ett faktafel i den power point som utbildningsministern använde vid sin pressträff. Bilderna anger att ämnet svenska i årskurs 9 idag har ca 40 mål, men att man med den nya läroplanen får 20 kunskapskrav. Med 40 mål menas säkerligen att man tänker att alla skolor har haft i uppdrag att bryta ned de sex G-mål som finns i sina lokala arbetsplaner. Det korrekta ska vara att ämnet svenska idag har sex G-mål, men att de är väldigt vida och tolkningsbara, vilket gör att den ena klassen är experter på att skriva debattartiklar, men knappt känner till turordning i ett vanligt samtal och den andra klassen inte vet vad ett argument är, men är väl förtrogna med klassiska författare och kan föra samtal på hög nivå kring deras betydelse för vårt sätt att leva och tänka. De nya kunskapskraven anger exakt vad eleverna ska kunna på väldigt detaljerad nivå - på gott och ont.

Jag kan konstatera att den senaste dagens debatt om religionsämnet har handlat om två meningar i syftet: "Undervisningen ska även ge kunskap om och förståelse för hur kristna traditioner har påverkat det svenska samhället och dess värderingar." och "Genom undervisningen i ämnet religionskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att analysera kristendomen, andra religioner och livsåskådningar samt olika tolkningar och bruk inom dessa" Dessa tycker jag är självklara och viktiga.

Men vad ska eleverna ägna sig åt i årskurs 1-3? Vilka är kunskapskraven dvs de kunskaper som det kommer förhöras/arbetas kring i religion?
"Några högtider, symboler och berättelser inom kristendom, islam och judendom. Några berättelser ur Bibeln och deras innebörd samt några av de vanligaste psalmerna." Tillbaka till kristendomskunskapen alltså där fröken läser ur Barnens bibel och eleverna ritar. Kunskapskravet kan tolkas som utantillinlärning av psalmer, vilket är meningslöst.

och senare i år 4-6:
"Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.
Hur spår av fornskandinavisk religion kan iakttas i dagens samhälle." Det här kommer upplevas som väldigt främmande av många elever om man ska börja fira advent i kyrkan. Som tur är anges spelrum med "till exempel", men här finns ett utrymme för den kyrkliga läraren. Annars är det inte konstigt att man undervisar kring kyrkoåret och visar på dess betydelse.

och avslutningsvis i år 7-9 lite religionshistoria:
"Kristendomen i Sverige. Från enhetskyrka till religiös mångfald och sekularisering."
Detta har funnits med tidigare också, möjligen i historieundervisningen.

Jag gillar kursplanen i svenska som andraspråk som verkligen får lärarna att använda hela sin kompetens. Detta kunskapskrav gillar jag särskilt: "Etiska och moraliska aspekter på språkbruk, yttrandefrihet och integritet i olika medier och sammanhang."

Dessutom har det tidigare varit MVG-nivå att vara källkritisk, men det är nu ett kunskapskrav för år 9, vilket är nödvändigt i dagens samhälle. Med tanke på att antalet kunskapskrav har ökat och är mer detaljerade kommer utmaningen för lärarna 2011 att bli att planera undervisningen funktionellt och meningsfullt samtidigt som man undervisar mot de detaljerade kunskapskraven. Däri ligger friheten och spänningen i läraryrket; att hitta motivationen hos eleverna att nå kunskapskraven i ett meningsfullt sammanhang.

DN:s ledare. SvD:s ledare.

LAS är ett dagligt problem

På Svenskt Näringslivs sida läser jag om ännu ett fall där LAS, lagen om anställningsskydd, hindrat företagare från att behålla nyckelpersoner för företaget. Anställningsår går före kompetens och engagemang, vilket är olyckligt för verksamheter. Det tar alltför lång tid att kompetensutveckla en person som hoppat över fortbildningar de senaste åren då han/hon känt sig trygg med sin plats i turordningslistan, medan arbetsgivaren måste säga upp en annan person som tex kommit in senare med färsk kompetens. Kostsamt blir det också.

Med nöje läser jag stockholmsföretagens prioriteringslista till politikerna.

Skoldebatt hos SECO - elevkårerna

Igår kväll anordnade Sveriges Elevråds Centralorganisation - SECO - en skolpolitisk debatt som jag fick förmånen att delta i. Övriga deltagare var Roger Haddad, (Fp), Emma Henriksson, (Kd), Fredrik Schulte (M), samt Mats Pertoft (Mp), Anna Ljungdell (S) och Rossana Dinamarca (V).
SECO:s ordförande Samir El-Sabini fick med rätta alltid sista ordet.

Utfrågningen utgick från SECO:s egna rapporter som togs fram till Almedalen i somras och i fjol. Debatten handlade främst om lärarna, betyg och rättigheten att överklaga betyg, pedagogiken i klassrummen samt gruppstorlek. Moderatorn lät oss panelister göra långa inlägg och i gengäld fick inte alla delta i varje fråga.

Tack och lov sa Henriksson ifrån om att pedagogiken (grupparbete - individuellt arbete - genomgång) inte ska styras av politiken. Vänsterlaget lät som om de gärna skulle sätta upp kvoter för hur mycket som skulle få jobbas på egen hand contra katederundervisning. Återigen en misch-masch av central styrning av den lokala angelägenheten. På samma sätt som de vill bestämma hur många pedagoger som ska finnas på skolorna.

Frågan om hur lärarnas status ska höjas besvarades inte helt. Där har Alliansen infört och kommer att införa en rad åtgärder som höjer lärarnas status: Lärarlegitimation, Lärarlyftet, en ny lärarutbildning som fokuserar kunskap. Där vill vi i Centerpartiet att en individuell lönesättning ska råda. Gärna efter påverkan av elevutvärderingar, vilket skulle stärka elevinflytandet.

När det gäller gruppstorlek är elevernas uppfattning att klasserna ska minska i storlek. Jag respekterar dem för deras åsikt och jag tror det är ett uttryck för att de vill bli sedda och bli lyssnade på i större utsträckning. Men en generell lösning finns inte. Jag nämnde mitt studiebesök på Örestads gymnasium där man ibland har undervisning i föreläsningssalar, ibland i seminariestorlek och ibland i mindre grupper, beroende av vad man ägnar sig åt. Flera elever antydde under frågestunden att det är viktigare att diskutera vad lärarna gör och hur istället för att bestämma ett antal lärare per hundra elever.

Eleverna vill ha möjlighet att överklaga betyg. Centerpartiet tycks vara ensamt om detta i Alliansen. Den frågan bör drivas vidare. Att tänka att lärares status undergrävs om man ger elever rättigheten att överklaga betyg är felaktigt, menar jag. Snarare höjs statusen då myndighetsutövandet likställs med övriga sådana.

Betyg ska inte vara någon överraskning, utan grundas på terminens arbete för att nå målen. I början av ett arbetsområde presenteras vad eleverna ska kunna och hur man når målen. Efter arbetsområdet utvärderas varje elevs måluppfyllelse. En riktigt bra lärare visar vad eleven ska göra för att nå de högre målen - och hur. Gärna med exempel. Att elever skulle kunna överklaga betyg skulle innebära lite mer administration för lärarna i form av dokumentation, matriser och anteckningar från lektionerna, men också nyttig sambedömning där lärare bjuds in till varandras klassrum och läser varandras elevalster eller provsvar. Lärarna skulle skärpa sig ytterligare i att formulera vad eleverna ska kunna och eleverna skulle få större möjlighet att förstå det.

Hela debatten avslutades mycket märkligt till både min fördel och min nackdel då en person ur publiken menade att den enda som inte kommit med något positivt under hela debatten var jag, varför jag fick möjlighet att framföra Centerpartiets engagemang för entreprenörskap i skolan, Lex Sarah och att genomföra Rektorslyftet som bland annat innebär att alla rektorer får mer juridisk kunskap.

Valresultatet visar väljarnas vurmande för kvalitet

Med glädje läser jag PJ Anders Linders krönika om välfärdsföretag. Inspirationen har han hittat i Dagens Samhälle. De vd:ar, rektorer och välfärdsföretagare jag mött brinner verkligen för att hitta kvalitet.

Valresultatet är ett kvitto från väljarna att vi ska fokusera kvalitet och inte kvantitet och att innehållet i den undervisning eleverna får är viktigare än den ev vinst som friskolor tar ut. Detta måste vara den stora utmaningen i kommande mandatperiod. Att hitta de förskolor, skolor och vårdföretag som är framgångsrika och närmare undersöka de faktorer som gör att de lyckas. Att sedan exemplen sprids. Och inte nödvändigtvis ska detta ske inom kommunal verksamhet, utan gärna av företagare och konsulter. Självklart ledda av ett fristående organ med övergripande perspektiv.

Följande citat ur Linders text talar för sig självt:

"När 15000 företagsledningar funderar på hur man kan utbilda och vårda på ett smartare sätt kläcks det fler nya tankar än när 20 landstings- och 290 kommunbyråkratier ska slå sina kloka huvuden ihop."

Beror SD:s framgång på avundsjuka?

Fores migrationssamordnare Hojem pålyser idag på Brännpunkt i SvD att migrationsinfo.se är en sajt för fakta och kunskap om invandring och migration. Detta med anledning av Sandelins tidigare artikel. Hojem efterlyser också diskussionen kring lösningar för hur vi kan få ett samhälle med hållbar mångfald.

Sandelin menar att yttrandefriheten begränsas hela tiden i vårt samhälle. Han radar upp ett antal exempel på hur människor tystar ned och censurerar sig själva. Det är sorgligt att inte dessa människor kan stå för sina synpunkter. Kanske har de då inte argument för sina tyckanden eller sina åsikter. Man måste väl vara beredd på mothugg.

Det är givetvis viktigt att ev problem tas på allvar, belyses och löses i dess rätta instans. Utgångspunkten bör väl vara att lösningarna hittas i ett positivt klimat av de som är ansvariga. Där menar Centerpartiet att mångfalden är en tillgång och att det måste få vara möjligt att söka asyl. Anhöriginvandring är viktigt då människan känner sig trygg med sin familj. Vi kan inte se Sverige som en isolerad ö. När konflikter härjar i andra länder kan inte Sverige stå stilla och tyst med stängda murar. Vi vill kunna ta emot asylsökande. Vi vill att ensamkommande flyktingbarn får en fristad. Givetvis ska varje fall prövas rättssäkert och utifrån lagen. Alliansen har öppnat upp för mer arbetskraftsinvandring. Jag hoppas att man kommer jobba mer med att underlätta för affärsimmigranter.

Sverigedemokraterna är inne i riksdagen. Jag tror inte att deras framgång handlar om att vi tystat ned SD. Snarare är det så att Mona Sahlin har påmint oss om deras existens i vart och ett av hennes tal, vilket gjorde att hon skapade sig två tydliga motståndare: Alliansen och SD. Alltså flydde säkerligen en del sossar till SD.

En anledning till att SD kom in - enligt min högst personliga uppfattning - är den avundsjuka som hyses av gemene man i Sverige. Den har präglat oss på landsbygden, i storstäderna och på bruksorter under socialdemokraternas tid då man ställt grupper emot varandra i form av de som har och inte har. De som äger och inte äger. Där man velat jämna ut förhållandena till förbannelse. I avundsjukans natur ligger att man vill att alla ska ha det lika. I avundsjukans natur ligger att hitta en syndabock. Någon som har fått det bättre än jag. I avundsjukans natur ligger att man gärna glömmer bort det arbete som lagts ned och den kamp mot egna förutsättningar som den som lyckas har bedrivit. Avundsjukans symptom är missnöje.

Motsatsen till avundsjuka är medglädje. Motsatsen till att alla ska ha det lika är att låta människor växa. Motsatsen till att ingen ska lyckas är att var och en kan bli sin egen lyckas smed. Oavsett födelseort eller bakgrund. Oavsett start i livet.

Entreprenörskapsstrategin implementeras

Entreprenörskapsstrategin som riksdagen antog 2009 håller på att implementeras i den svenska skolan. Kurser i entreprenöriellt lärande har startat. Entreprenörskapsdagar genomförs i november och en kartläggning är gjord av Skolverket.

Beslutet om en entreprenörskapsstrategi är viktigt för framtiden. Att implementeringen kommit igång och att politiker i hemmakommunerna följer upp arbetet är av betydelse.

I framtiden måste man snarare skapa sig ett jobb än att kunna få ett. För att fler arbetstillfällen ska komma till måste fler starta och driva företag. Att entreprenörskap då bejakas i grundskolan och löper som en röd tråd i gymnasieskolan är viktigt.

Regeringen utsedd - nu kör vi!

Äntligen har statsministern läst upp sin regeringsförklaring och ministrarna har tillkännagivits.

Reinfeldt talade sig varm för tron på varje unik människa, som vill bidra och känna sig behövd, samt att vars och ens människovärde är lika stort. Han talade länge om skolan och lärarnas betydelse. Som kvitto till de väljare som övergett socialdemokraterna till förmån för moderaterna nämnde han rättvisa ett antal gånger, men även solidaritet.

Det var klokt av Reinfeldt att utöka regeringen så att inte de mindre partierna vingklipptes. Det är en stor poäng att lägga in integrationsministeriet i arbetsmarknadsdepartementet. Jag har drivit det tidigare, men då talade jag nog om Näringsdepartementet. Dessutom kommer Nyamko Sabuni med sin mångfaldskompetens att kunna bidra i Utbildningsdepartementet i egenskap av jämställdhetsminister.

Med Ulf Kristersson som socialförsäkringsminister får den frågan en nystart. Om man dessutom ser över vissa detaljer i socialförsäkringarna som Solveig Zander föreslår kan de förbättras.

Maud Olofsson leder givetvis Näringsdepartementet vidare. Eskil Erlandsson får ett utvidgat uppdrag på det nya Landsbygdsdepartementet. Därmed punkteras sossarnas eviga tjat om att vi inte gör något för landsbygden. Smart grepp. Däremot kräver det återigen att vi i Stockholmscentern driver frågor som påminner väljare och partiet självt om att Centerpartiets politik är bra för både stad och land. Där önskar jag att vi slipper börja om.

Andreas Carlgren fick förnyat förtroende på Miljödepartementet, vilket givetvis känns bra för oss på hemmaplan. Att arbeta med miljö är ett långsiktigt arbete och till stor del handlar det om relationer med andra länder. Dessa goda relationer kan Carlgren nu fortsätta odla för att höja målen för klimatarbetet. Dessutom blir det en del incitament för goda miljöval. Givetvis är det också härligt att Abir Al-Sahlani därmed är riksdagsledamot och Elisabeth Thand-Ringqvist förste ersättare.

De som känner Anna-Karin Hatt Alterå är glada över att se henne i ministerskaran. Jag har ingen åsikt om henne. Själv kan jag tycka att det är tråkigt att Åsa Torstensson - som gjort ett riktigt bra jobb att stå emot alla centerpartister som talar sig varma för just deras vägs utbyggnad - inte är kvar i regeringen. Är det någon som ska ha ett pris för enormt arbete är det Torstensson som fick sanera efter sossarnas infrastruktur-luftbubbla, samt hur hon arbetat hårt med att sätta igång vägarbeten. Men hårt arbete måste också kunna kommuniceras.

Äntligen börjar det bedrivas politik. Det parlamentariska läget är som det är. Det handlar nu om att blicka framåt, bedriva politik, tala med medborgare och media om det som uträttas, samt att blicka framåt och sätta nya mål, hitta nya lösningar på nya behov och problem som uppstår på vägen.

För att få ett Sverige där alla får växa och där en orubbad tro på individens förmåga råder krävs ett piggt och starkt centerparti. Vi gräsrötter i Stockholm är laddade, så nu förväntar vi oss det bästa av vår regering och riksdag, som vi kan stötta upp underifrån. I väntan på förhandlingar i kommun och landsting behövs det en laddad, regeringssugen skara som vill börja förbättra Sverige. Nu kör vi!

Johan Hedin, Stefan Bergström och Johan Pettersson bloggar.

Företagar-företrädares förväntningar på regeringsförklaringen

Nyföretagandet ökar i Sverige. Jämfört med september för ett år sedan har uppstartarna ökat med tio procent. 6297 aktiebolag, enskilda firmor, handelsbolag eller kommanditbolag startade runtom i landet i förra månaden.

Bara i Stockholms stad, där företagstätheten per tusen invånare är 14,8 och därmed högst i Sverige, startade under första halvåret 2010 drygt 6100 företag, enligt Nyföretagarcentrum.

Varje företag som startar drar i genomsnitt in 80 000 kr i kommunala skatteintäkter, rapporterar Svenskt Näringsliv. Därutöver kommer moms och andra skatter som går till staten.

Nu höjer näringslivets företrädare förväntningarna på regeringen. Mer måste hända! För att fler ska jobba måste det till fler jobb. De nya arbetstillfällena finns i företagen som startas av människor som tar risker, lägger ned tid, kapital och engagemang på att driva och fullfölja en idé. Nu måste det bli lättare att växa genom att anställa.

I naturen tankar jag energi

I skogen och naturen finner jag kraft och tankar energi. Bioenergi helt enkelt :) Idag blev det en promenad runt Judarnsjön som är ett av två naturreservat här i Bromma.

Skogen hade höstens ljud att bjuda på: Ett rassligt asplövsprassel, dovt björklövssus, vissnad vass som visslade i vattenbrynet, någon fågel som kvittrade då och då och ljudet av ett torrt löv som dimper i backen. Ett avlägset susande från biltrafiken på Drottningholmsvägen låg i bakgrunden.

Och dofterna: Fuktig mossa och svamp. Tallbarr. Korvgrillning.

Och höstens brokighet: Sol från blå himmel, gula, röda och gröna lövkronor, röda nypon, flugsvampar och ekorrbär. Grå jord vid ny rotvälta.