Friskolors vinst ska ses över

Johannes Åman skriver idag om att regeringen borde se över hela regelverket kring friskolor med anledning av det samtal med (S) och (MP) som Björklund har initierat, vilket också uppmärksammas av Lärarnas Riksförbund. Utbildningsministern samtalade nyligen kring friskolefrågan i Agenda (åtta minuter in i inslaget börjar resonemanget).

Sten Stensson skrev för några veckor sedan om att han anser att fristående skolor som har elever som inte når målen inte ska få ta ut vinst. Skolledaren gjorde 2008 en sammanställning kring friskolevinster.

Det finns enligt medias uppgifter en majoritet i riksdagen för att stoppa vinstuttag i friskolor som fått anmärkning av Skolinspektionen. Och Lärarnas Tidning rapporterade i oktober att lärartätheten är lägre i friskolor än i kommunala skolor. Men är resultatet lägre?undrar jag.

Lena Sommestad (S) undrar om hennes parti ska tappa initiativet en gång till. Har de någonsin haft det vad gäller skolfrågor?undrar jag. Den hälsosamme ekonomisten suckar lite.

Björklund pratar om kontinuitet, kvalitet, inspektion och att dra in tillstånd. För mig är det av stor vikt att lika villkor finns mellan kommunala och fristående skolor. När man talar om att det är katastrof att skolor går med vinst måste man fråga sig hur många gånger det är okej för en kommunal skola att gå med förlust och bli sk anslagsenhet. Hur många år ska vi acceptera att alltför få elever når målen? Det är också möjligt för en kommunal skola att spara ett överskott till kommande år - för att motverka att det som är över bränns i impulsiv läromedelsinhandling. Ska man stoppa det och återgå till det gamla systemet där det inte lönade sig att hushålla, utan att skolan var tvungen att betala tillbaka överskottet till kommunen?

Det måste vara möjligt att göra vinst för välfärdsföretagen. Trots att vinsten sticker folk i ögonen. Vem ifrågasätter om ett byggföretag som man köper en tjänst från går med vinst om den utför uppgiften väl och med god kvalitet? Jag vet att frågan handlar om de skolor som går med vinst utan att ha god kvalitet i verksamheten. Men vilka är de? Dra inte alla friskolor över en kam.

En viktigare åtgärd skulle vara att lärare blev skyldiga att anmäla brister i verksamheten som tex när inte barn får den stöttning de är berättigade till. En sk lex Maria.

För en gångs skull är Sveriges lagstiftning väldigt liberal, då pengarna även får föras ut från landet. Är det ett problem - att ägaren är bosatt utomlands? Vad är det för moralism över att lyckas bedriva god verksamhet som har med människor och barn att göra? Om det är möjligt att göra en så stor vinst kan jag ställa mig frågan om inte skolpengen är för hög.

Ponera att ett av riskkapitalbolagen som äger en av de stora friskolekoncernerna tillskansar sig ytterligare marknadsandelar genom att föräldrar och elever väljer dess inriktning. Vilket är problemet? Vi blir rädda för att aktören blir för stor. Men vi konstaterar dels att kommunal verksamhet visar sig vara ineffektiv, dels att kommunal verksamhet är oattraktiv. Men inte kan medborgarna ha fel i sina val? De vill delta i undervisning i friskolan och anser att kvaliteten är god. Men förutsättningen för att den ska kunna vara god är ju att ledningen kan ta ut en vinst för att investera i lokaler, kompetensutveckling osv. Något som ofta är viktigt för friskolor. Det jag också har märkt hos rektorer och verkställande direktörer hos friskolor är att de är otroligt kundtillvända och brinner för att diskutera kvalitet, samt har en vision för skolan och genomtänkt idé om sin pedagogiska inriktning. Utifrån den rekryteras personal som ställer upp på ett koncept.

Det viktiga är att Skolinspektionen får lite tyngd i sitt uppdrag och att tillstånd ska kunna dras in om inte lagstiftning och myndighetsutövande följs. Som jag dock har uppfattat att den redan har, då ett tillstånd för en skola i Stockholm drogs in i september.

Det som retar mig mest är att aldrig någon frågar efter hur stort kapital ur egen ficka eller hur många obetalda timmar företagaren har lagt ned. Fast det är klart - det gäller ju innan skolan såldes till riskkapitalbolaget. Så landar vi åter i sossetesen om att det finns onda och goda företag. Och det resonemanget kan jag inte heller ställa upp på.

Frihetsagenda för stark som svag

SvD:s ledarblogg har läst min bloggpost om det borgerliga uppdraget och kallar mina reflektioner frihetsagenda. Kul. Tack.

Gårdagens kommunfullmäktige handlade en del om byggande där jag och Centerpartiet tog ställning för varierade upplåtelseformer och olika hustyper för att få en mångfald i byggnation i Bromstens industriområde.

Vad gäller tertialrapport 2 hade oppositionen fått nytt engagemang - trots två dagars budgetdebatt för mindre än en vecka sedan. Nu menade man att majoriteten var nöjd och tillbakalutad. För några dagar sedan ville man höja skatten. Nu menar man att man sparar för mycket pengar i kommunen.

Självklart är inte majoriteten och Centerpartiet nöjt med att det fortfarande finns hemlösa, elever som inte når målen och många som saknar en meningsfull vardag. Men vi jobbar på med att skruva i metoder och arbetssätt. Att bedriva politik är att påverka i den riktning man vill. Politik betyder utveckling. Centerpartiet vill se en utveckling till ett Stockholm där alla kan växa. Där den liberala fanan kontinuerligt vajar för stark som svag. Då krävs ett fokus på politik som ger människor växtkraft. Vi är på väg dit.

44 % av småföretagen har anställt

Företagarförbundet presenterar på sin hemsida en undersökning om att två av fem småföretag anställer. Av de små företagen, dvs med 0-9 anställda, har 44 % anställt under de senaste kärva åren. De små företagen står för en tredjedel av jobben i privat sektor.

Den stora potentialen finns i de 56 % av företagen som inte har anställt. De måste givetvis inte anställa eller växa. Men potentialen finns där.

Regeringens införande av nystartsjobb och halverad arbetsgivaravgift är två av anledningarna till att småföretagen har anställt. Den viktigaste åtgärden framöver måste vara att ytterligare sänka arbetsgivaravgifter.

Rapporten ska diskuteras på onsdag morgon med bland andra Annie Johansson.

Kvalitet i förskolan

Här kommer mitt inledningsanförande till avsnittet om förskola från fullmäktigedebatten:

"Varje förälder vill komma till förskolan och bli välkomnad av sitt barn som bubblar av glädje över det som har upplevts under dagen.

Varje förälder vill vara trygg i att utbildad personal - som känner till mål och medel - leder verksamheten.

Varje förälder vill ha saklig information från förskolepersonalen – om det som gått bra, om det som ska göras eller om det finns någon oro.

Varje förälder vill kunna framföra synpunkter, idéer och bli bemött med respekt.

Med Stockholms förskolor, kommunala och enskilda, samt familjedaghemmen, tillgodoses en stor andel föräldrar i de välfärdstjänster man beställer.

Enskilda förskolor är för staden en stor resurs. Det finns inget egenvärde i att kommunen driver verksamhet som en välfärdsföretagare skulle kunna göra mer effektivt, med mer glöd och till lägre pris än kommunen.

För se, i välfärdsföretagandets natur ligger att man vill uppnå en kvalitet så hög som möjligt. Kvalitet uppstår i verksamheten. I pedagogens möte med barnen. Inte på ett fiktivt kvalitetskansli.

Kvalitet utvecklas i verksamheten och i mötet mellan kompetenta pedagoger – i skärningspunkten mellan verksamhet och mål för verksamheten. Inte på ett kontor på Ragnar Östbergsplan.

Kvalitet är en viktig drivkraft för de allra flesta förskoleföretagare. För hon är mån om sitt rykte, sina kunder. Och tänk, går det riktigt, riktigt bra kan förskolan gå med vinst för att nästa år investera i lokaler, material eller anställa en extra person, men också för att kunna buffra inför eventuella sjukperioder eller ekonomiska bekymmer.

För hos företagarna finns ingen central medelsreserv att ta pengar ifrån. Men ett otroligt engagemang, en innovationskraft och en vilja att diskutera kvalitet. Låt oss börja idag!"

Jag vill förtydliga att jag inte vill avskaffa stadens central medelsreserv. Det är också så att staden behandlar kommunala och enskilda förskolor med lika villkor. Men faktum är att enskilda förskolor liksom andra företag måste få gå med vinst för att tex kunna skapa en buffert.

Debatten kom att handla om just kvalitet, men också vårdnadsbidrag.

Något om borgerlighetens uppdrag

PJ Anders Linder efterlyste för några veckor sedan i en krönika bilder av vilket det framtida borgerliga uppdraget är. Jag har varken funderat och formulerat eller läst andras inlägg, just för att jag skulle avvakta tills bloggtillfälle gavs. Nu är det dags.

Grunden för liberalismen är att se sig själv och andra som kompetenta individer som är ansvariga för sina val och sina handlingar i relation till andra individer och deras friheter. Detta perspektiv måste finnas med i de reformer som regering, landsting och kommun initierar. Likväl som perspektivet ska vara avgörande i beslut som förvaltas från tidigare generationer in i framtiden. Att inte göra en förändring är ju också en form av beslut.

Förnyelse ska aldrig ske för dess egen skull, utan för att göra det enklare, roligare och lönsammare för människor att leva och samverka. Enklare för att spara mer tid åt det man har kärt eller vill göra. Roligare för att livskvaliteten ökar och glada människor är ofta starka människor. Lönsammare för att skapa tillväxt som kan ge skattemedel till vår gemensamma välfärd eller större egenmakt i form av ökat eget kapital.

Varje individ måste givetvis ses som en resurs i vårt samhälle och målet är att alla är delaktiga och bidrar på bästa sätt med sina kompetenser, idéer och erfarenheter. Därför måste bemötandet från varje myndighetsperson vara nyfiket och möjlighetsinriktat. Med en positiv hållning gentemot medborgarna blir klimatet optimistiskt. Även rättsväsendet måste se människor med respekt och under strafftiden inge hopp. (Vilket de säkert redan gör - jag kan för lite om det politikområdet.) Det ska givetvis vara straffbart att inkräkta på andra människors friheter. De grövsta brotten ska väl vara mord, dråp, våldtäkt, incest och barnpornografi, men också terrorism.

En människovärdesgaranti borde upprättas. Den innebär att alla måste ha tak över huvudet, mat för dagen och bemötas med respekt. Men också att samma dag en person väljer att ta sig ur ett missbruk, prostitution, ett våldsförhållande (antingen som offer eller förövare), hedersförtryck, brottslighet, nazism ska samhället stå upp starkt för att garantera människovärdet genom att agera samma dag. Hela samhällsapparaten ska startas som genom att trycka på en knapp. Nyckeln ska ligga i att individen själv känner sig redo, gör ett val och tar kontakt med staden. Givetvis ska åtgärderna vara olika. Staden ska inte utföra allt själv, utan kan anlita olika certifierade organisationer med nätverk av frivilliga för att förgrena sig och ha många olika knutpunkter.

De skolreformer som har initierats av regeringen ska få verka och följas upp. Alla ska från starten ges lika rättigheter till utbildning och en likvärdig start oavsett föräldrars inkomst eller sociokulturella kapital. Med kunskap kan individerna bli kompetenta och se konsekvenser av sina val. Med behöriga lärare som får möjlighet att arbeta friare utifrån timplanen kan elever mötas utifrån sina olika behov, där kursplanerna är en miniminivå för vad som ska uppnås. Skolplikten är en rättighet där varje barns skolplikt måste bevakas. Att ett barn hålls hemma av föräldrar år ut och år in är katastrofalt för barnet. Efter vitesföreläggande borde föräldrarna polisanmälas. Socialtjänsten borde inträda skarpare.

Skolan har också en uppgift att stärka eleverna i sin tilltro att skapa sig sina jobb. Med ett entreprenöriellt lärande kan lärarna bekräfta initiativ, utveckla kreativitet och bemöta idéer. Elevernas självkänsla och förmåga att sälja kunskaper måste stärkas. Lärarna ska arbeta med kunskap i ett meningsfullt sammanhang och i god relation med eleverna. De lärare som lyckas ska belönas. Givetvis blir förmågan att förstå vad ett val är, hur man tar ansvar för ett val, samt inse dess konsekvenser - utan moralism - vara en explicit, fostrande del i skolan.

Individerna i ett liberalt samhälle - oavsett bakgrund, inkomst eller sociokulturellt kapital - måste betraktas som kompetenta. Därför måste invandrarkvinnans val att stanna hemma med sina barn accepteras likväl som hemmapappans. Därför måste det vara möjligt att i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring betala för en mycket liten del (symboliska tio kronor) om man tänker att det alltid finns möjlighet att hitta jobb eller att man kan skapa sig ett om man blir arbetslös. Därför måste skattenivån hållas nere så mycket som möjligt istället för att vi politiker sysslar med moraliska projekt.

För att få ett riktigt starkt samhälle där många kan växa måste fler jobb skapas. Det gör företagare. Det är enkelt att starta ett företag. Det svåra är att hitta en god affärsidé, hitta kapital för den och att våga pröva sina vingar. Rådgivning är av betydelse, men också att sänka arbetsgivaravgifter samt att visa på förebilder och visa på möjligheter att hitta kapital. Givetvis kan en skattereform där den statliga inkomstskatten tas bort ge möjlighet för den som har haft jobb ett tag att spara till en startplåt. Arbetslinjen måste ses som livslång, men som en spiral där individer går ut och in i olika jobbtillfällen, startar företag och kanske avslutningsvis bidrar som extraresurs eller mentor inom sin bransch.

Med stort förtroende till individer som visar respekt för varandras friheter blir civilsamhället starkt. Kulturen och föreningslivet är en viktig del för gemenskapen, demokratin och yttrandefriheten, samt som kulturellt kitt. Vilken kultur eller vilken typ av föreningsliv som ska bedrivas måste vara upp till brukarna. Dock måste ungdomars föreningsaktivitet vara i högre prioritet än vuxnas. Hur kulturen ska finansieras är en annan fråga. Samlingslokalen är viktig för människors möjlighet att mötas.

Ett av borgerlighetens närmsta uppdrag blir redan 2011 vid kontrollstationen för att utvärdera FRA-lagen. Vi lever med den dagligen. Jag har ingen aning om mina rättigheter om jag skulle vara avlyssnad. Jag har ännu mindre koll på hur jag skulle kunna få reda på om jag är avlyssnad. Men jag vet att om jag vore avlyssnad skulle jag känna mig otroligt kränkt - oavsett syftet.

Ett Sverige som ser människor som kompetenta måste stå för god information kring kvalitet hos utförarna. Att samhället beställer tjänsterna från privata utförare är en fördel, då ett samhälle med många ägare är starkare än ett med en offentlig verksamhet. Ett närliggande uppdrag är att våga avveckla verksamhet i egenregi till förmån för privata alternativ, som måste få möjlighet att göra vinst.

Självklart ska vår generations individers frihet inte inkräkta på kommande generationers friheter. Därför måste också borgerligheten innehålla ett grönt frihetsperspektiv. Där hänsyn tas till miljön, koldioxidutsläppsmål hålls och incitament ges till den som gör klimatneutrala val.

Tillträdande partisekreterare Michael Arthursson skriver för övrigt en framåtsyftande och reflekterande artikel om liberalismen på Newsmill. Sverige tenderar att gå från enpartistat till enfrågestat, vilket skulle vara förödande för visioner och politisk vilja.

Och nu är det läge för mig att läsa Elisabeth Thand-Ringqvist, Mary X Jensen och Kent Persson.

Lättare få lärarlegitimation

I onsdags rapporterades att Utbildningsdepartementet lyssnat till kritik som uppkommit kring lärarlegitimationen. Det ska vara möjligt att få lärarlegitimation om man är utbildad lärare och har arbetat som lärare, men kanske är frånvarande från verksamheten.

Enligt en uträkning skulle annars 30 000 lärare drabbas och få göra om sitt introduktionsår, vilket skulle vara en märklig situation för både den lärare som kommer tillbaka till yrket efter uppehåll och för den som skulle agera mentor till en kunnig lärare. Desto viktigare blir det för den lärare som tar en paus att hålla sig uppdaterad kring reformer, forskning och kunskapsdiskussioner.

Det är viktigt för skolverksamheten (läs: eleverna) och för läraryrket att de som väljer att ta en paus vågar göra det. Annars är det åter ett sätt att låsa in lärare som skulle behöva göra något annat.

Reflektorium, Tysta tankar bloggar

Miljöpolitik 2.0

Stadsmiljöborgarråd Per Ankersjö höll i förrgår i budgetfullmäktige i Stockholm ett brandtal för den ändrade syn på miljöpolitiken han och Stockholmscentern står för.

Per kallar politiken för Miljöpolitik 2.0, dvs att politiken gör det möjligt för människor att vara miljövänliga. Utan pekpinnar. En politik som bygger på förtroendet för människor att vilja vara miljövänliga om förutsättningar och ekonomiska incitament ges. Givetvis i kombination med kloka miljöval av staden. Det finns många godbitar i talet, men jag väljer att citera synen på lagstiftning:

"Miljöpolitiken som vi känner den bygger mycket på den gammaldags 70-talssynen. En fabrik producerar en vara. Ur skorstenen kommer skum rök. Röken visar sig vara skadlig. Man stiftar en lag som förbjuder röken och stänger fabriken.

Så fungerar det sällan i Stockholm idag, eller i klimatdebatten. Istället är det vi själva som medborgare eller konsumenter som står i fokus. Det är vi själva som väljer maten vi köper, som väljer inomhustemperaturen, som bestämmer hur länge vi duschar, som bestämmer vilken bil vi köper och hur vi kör den. Eller var vi åker med familjen på semester.

Och en familj kan man inte konstatera som farlig för miljön för att sedan lagstifta emot den och lägga ned den."

SvD skrev om Pers miljödebatt mot Miljöpartiet som ju gjorde att grönytorna i Stockholm minskade under den tid man styrde staden senast. Albin Ring Broman bloggade.

Företagarna viktig del av arbetsmarknaden

Budgetdebatten är gjord för min del det här året. Det var roligt, ovant och lärorikt.

Vår gruppledare Per Ankersjö är respekterad inom Alliansen och visar ständigt prov på att vara en god ledare i och med att han gav oss övriga förtroende i att hålla i egna områden.

Under dagen ansvarade jag för tre områden: Jobb/företagande, förskola och skola/utbildning. Jag försökte vinkla mina linjetal till att innehålla Centerpartiets profilfrågor. Därför kom inlägget om arbetsmarknaden och integration helt att bli en hyllning till företagarna:

Ordförande, fullmäktigevänner, väljare:
För att få fler jobb måste de skapas av någon. Det gör inte vi politiker. Det gör företagare med sina egna händer, sin tid, sitt kapital och sina idéer. Det behövs fler personer som av egen kraft startar och driver företag. Som brinner för sin idé, känner glädjer över att åstadkomma något - för att få frihet att disponera sin egen tid, men också nyfikenheten på hur bra man ska lyckas: Kan jag bli rik på hederligt arbete?

Det finns fem finesser med att fler driver företag:

• Företagaren försörjer sig själv och vid uppsägning ger ju han/hon sitt jobbtillfälle till en annan person.
• Hon drar in moms, arbetsgivaravgifter, egenavgifter till skattekistan.
• Företagare utvecklar tjänster och varor som ger ett annat företag eller offentlig sektor eller oss konsumenter ett trevligare och smidigare liv.
• Företaget konkurrerar, vilket gör antingen kvalitet och bemötande bättre - eller priset lägre.
• Om företaget växer - kan det anställa.

Men hur kan Stockholm - som är Sveriges mest företagstäta stad - få fler företag?
Förutom att vi kan påverka regeringen att göra en mer flexibel arbetsrätt där det blir lättare att anställa genom att slopa turordningsreglerna, kan vi jobba för sänkta arbetsgivaravgifter, lägre skatter och god information. Men också som budgeten innehåller:

• Lärlingsutbildning
• Yrkesvux
  
• Entreprenörskap i gymnasieskolan
• Kvalitet i undervisningen där skola har kontakt med näringsliv och innehåller ett entreprenöriellt lärande.
• Genom att inrätta ett branschråd för enskilda förskolor

Men framför allt får vi fler att vilja driva företag med det som kommunbudgeten inte innehåller, tex kräva kollektivavtal vid upphandlingar, osund konkurrens eller utgå från att företagare bluffar.

Nej, Stockholms stad ska ge företagare mer frihet och visa företagare förtroende så att fler vill starta företag.

Politikpub om småföretagande

Nu är det dags för politikpub igen. Den 1 december kl 18.30-21.30 på Stora Nygatan 4. Temat denna gång är företagande. Camilla Littorin från Företagarförbundet gästar oss och pratar kring "Småföretagarna - olika som bär", vilket är en rapport som kan bli underlag för en intressant diskussion. Det ska bli en spännande kväll med många deltagare, hoppas jag.

Budgetfullmäktige i Stockholm

Budgetdebatt pågår i Stockholm stads kommunfullmäktige. Det går att följa debatten på webben. Det var gruppledardebatt med efterföljande replikskifte. Per Ankersjö gjorde ett strålande anförande om frihet för stockholmaren. Dessutom att det är roligt att vara med och besluta om miljöpolitiken. Att miljöbudgeten har utökats 10 % detta år.

Jag gjorde debut under gott-och-blandat-punkten finansroteln. Mitt inledningsanförande (och jungfrutal som det så fint heter) handlade också om vardagsfrihet och ökad vardagsmakt för stockholmaren. 1800 kr mindre i plånboken hade en lärare eller sjuksköterska fått med de rödgröna vid rodret. 1800 kr räcker till en tågresa tur och retur till Åre, en skrivare att investera i det nya företaget, ett säsongskort på Friskis&Svettis eller en halv avfallskvarn. Men det hade också blivit ökad byråkrati om valutgången varit en annan - med diverse tillsatta ombud och ett "kunskapscentrum mot organiserad brottslighet och otillåten påverkan på kommunens tjänstemän". Hellre lägger jag pengarna på boende för hemlösa än på en sådan experimentverkstad.

DN

Jobbsökande redo att ta lägre lön

Tankesmedjan Fores genomförde idag ett frukostseminarium där man redovisade en rapport om jobbsökandes arbetslöshetssituation. Greppet att intervjua arbetslösa var tydligen nytt.

Som väntat fanns stor skepsis mot arbetsmarknadsåtgärder bland de 500 svarande. En majoritet sade sig vilja starta eget, men hindren och riskerna upplevdes vara för stora. Tyvärr ser de arbetslösa själva att deras utbildning är bristen, vilket ger dem en mörk framtidsvision med lågt självförtroende. Min slutsats av detta är att utbildning måste innehålla ett synsätt där de studerande blir stimulerade till kreativitet och entreprenörskap. Där dina affärsidéer får filas och spetsas och du får redskap att se möjligheter till att förverkliga dem.

Fyra av tio personer är beredda att avstå LAS för att få ett jobb, enligt undersökningen. Alltså spelar LAS bara en roll för den som har ett jobb, samt för fackföreningsrörelsen. För arbetsgivaren komplicerar den frågan om kompetens. För den som står utanför arbetsmarknaden är LAS ett hinder då du inte konkurrerar på lika villkor med redan anställda.

59 % av de svarande är redo att gå ned i lön. 32 % av de arbetslösa - framför allt unga och stadsbor - är dessutom beredda att gå ned 20 % i lön. Facken strävar emot. IF Metall hyllades för det ungdomsavtal man nu väljer att ingå. Bra - ett steg i rätt riktning! Regeringens statssekreterare berättade om det nya lärlingsavtal som går att teckna. Dessutom en större tillåtelse till visstidsanställningar.

Jag ställde en fråga om målen för Arbetsförmedlingarna som indirekt handlade om hur konkurrens skulle kunna förbättra bemötande och effektivitet utifrån en kundvalsmodell, vilket delvis blir verklighet i och med att LOV, lagen om valfrihet införts.

Min andra fråga gällde "den svenska modellen". Regeringen ser inte något problem, enligt statssekreteraren, i att fackförbunden som är den ena parten i avtalsrörelsen gynnar de som redan har jobb medan statens önskan är att fler ska få jobb. Å andra sidan är det ju skatten på den samlade lönesumman, utöver arbetsgivaravgifter och moms, som staten och kommunerna kan använda till att bedriva verksamhet för. Kvar står de arbetslösa; unga och invandrare och kanske även äldre arbetslösa (typ 58-årsåldern). Missmodiga, obenägna att byta bostadsort, men redo att byta bransch. I Arbetsförmedlingens händer, då jantelagen ligger som en våt filt över Sverige där vi inte direkt har för vana att sälja oss själva och våra kompetenser.

Men! Det finns nu en optimism bland småföretagarna, när konjunkturen vänder, enligt bland annat Småföretagarbarometern. Vår partiordförande Maud Olofsson har hela tiden utstrålat den och den ska bäras med i politiken framöver.

I väntan på Långtidsutredningen

Svenskt Näringsliv arrangerade i veckan ett seminarium om LAS, som ju snarare låser in än skyddar den anställde. Professor Pierre Cahucs, som ingår i Långtidsutredningen 2011, som tillsatts av regeringen för att syna LAS, dvs turordningsregler, återomställningsskyddet och omplaceringsskyldighet och Entreprenörskapsforums vd Pontus Braunerhjelm, samt Per Skedinger från Institutet för Näringslivsforskning var eniga om att LAS inte uppfyller syftet och måste reformeras. Framför allt är det mellanstora företag som blir lidande av att inte kunna se till kompetens, utan strikt måste följa lagstiftningen.

Det ska bli spännande att höra vad Långtidsutredningen har att presentera. Och om det finns en riksdag och regering som är redo att följa eventuella slutsatser om tex att reformera arbetsrätten. Där behövs ett starkt, målmedvetet Centerpartiet. För företagens skull. Men också för de nya jobbens skull.

IF Metall har också sett att man behöver se till ungdomars möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Därför kan man tänka sig att se sk ungdomsavtal, där unga får arbeta till en lägre lön under ett år. Det måste väl ses som någon form av framsteg inom fackföreningsrörelsen. Det sjuka är att såväl arbetstagare som arbetsgivare först måste ha fackets välsignelse, innan sådana avtal skrivs. Facket inkräktar alltså på arbetstagarens självständighet och på arbetsgivarens äganderätt av företaget, som jag ser det. Men det är ju bara en gammal refräng på en välkänd visa.

Biogas viktigt för Stockholm

Per Ankersjö arbetar tydligt för att göra det möjligt att äga en miljöbil. Istället för att motverka bilar vill vi göra det möjligt att köra miljöbil i huvudstaden. Elbilsprojektet blir intressant. I december bjuder Ankersjö in biogasaktörer till ett samtal. Redan nu kan man konstatera att det saknas biogas i staden och att det måste till fler tankar.

För att mer organiskt avfall ska samlas in höjs målen för insamling av matavfall från storkök och restauranger. Dessutom initieras projekt med avfallskvarnar i allmännyttan. Det är givetvis allvarligt att taxibilar måste köra extra runt Stockholm för att få tag på drivmedel och att när de kommer fram stå i kö för att kunna tanka. Det gynnar inte ett miljöbilsägande, varken för privatpersoner eller företagare.

Att Elisabeth Thand-Ringqvist är ordförande för Stockholm Vatten AB är lovande och betydelsefullt för samarbetet mellan oss i KF-gruppen och bolaget. Elisabeths erfarenheter från företagande, näringslivspolitik och hennes långvariga engagemang i miljöfrågor är stora resurser för bolaget och oss alla. Stockholmscentern är Alliansens gröna röst.

Stockholm är nu en samlad arbetsmarknads- och en utbildningsregion

Igår var det sista mötet med KSL:s utbildningsberedning innan nya personer tar vid i en ny beredningsorganisation till våren. Det var med stor glädje vi kunde konstatera att ett nytt förslag till samverkansavtal för de kommunala gymnasieprogrammen låg på bordet. Ett avtal där alla kommuner nu ingår. Stockholmsregionen är inte bara en arbetsmarknadsregion, utan även en samlad utbildningsregion. Skrivningar om lokala programråd och ett utbud av program som möter upp mot arbetsmarknadens behov var viktiga och blir otroligt betydelsefulla i den framtida diskussionen om vilket utbud kommunerna ska ha vid sidan av de program som fristående skolor erbjuder. En gemensam prislista ligger också som förslag, då man slagit ut ett genomsnittligt pris, vilket skulle underlätta administrationen för såväl fristående som kommunal verksamhet. Självklart är målet att så mycket av skattebetalarnas pengar som möjligt går till verksamhet, inte till administration. Men det är ju där vi och vänsterflanken skiljer oss åt i resonemanget kring kvalitet, som inte nödvändigtvis behöver betyda att man lägger mycket pengar på en verksamhet, utan snarare handlar om hur man bedriver verksamhet.

Arthursson ny partisekreterare

Idag har Centerpartiets partistyrelse utsett Michael Arthursson till partisekreterare. Det är ett mycket gott val. Han har under valrörelsen bidragit som valstrateg på ett målmedvetet, skickligt och just strategiskt sätt.

Arthursson var aktiv i Stockholmscentern under 1990-talet och satt då i kommunfullmäktige. En valrörelse utmanade han medlemmarna att dela ut brevlådematerial. Han själv vann med tio tusen blad. Nu senast ledde han nomineringskommittén som levererade ett fint resultat.

Med Arthurssons erfarenhet och klokskap kommer Centerpartiet - med avstamp i det som eftervalsanalysgruppen kommer fram till - kunna fatta politiska och organisatoriska beslut för framtiden.

Att Arthursson dessutom kan sjunga och har härlig humor är egenskaper som kan göra en tillställning otroligt geymytlig. Grattis och lycka till!

Goda och onda företag

Två personer debatterar utifrån socialdemokratisk synvinkel idag på Brännpunkt om företagande och näringsliv. Nytt är väl att herrarna - som Ilja Bataljan också uttryckte sig i P1 i somras - vill slopa ett återinförande av förmögenhetsskatten.

Men i vanlig ordning lyckas socialdemokraterna tolka samhället utifrån någon form av sagoperspektiv där det goda står mot det onda och samhället ska agera domare för att avgöra rätt eller fel. I detta fall är de goda företagarna de som ser på företagande som långsiktigt. Johnsson och Elmbrant menar att det finns en god kapitalism som tex utgörs av familjeföretag. De onda är börsklippare och de som då i konsekvensens namn gör snabbare affärer eller kanske säljer ett bolag med en god affärsidé för att man vill gå vidare med andra drömmar eller möjligheter.

Men det här är ju också, liksom LAS och en stelbent arbetsrätt, att låsa fast människor!! Människor kommer anpassa sig efter de lagar och de förmåner som finns. Min far hade aldrig startat egen trädgård, utan brukat mark på Hisingen. Jag hade varit hortonomutbildad perennodlare med sår på händerna, troligen i kompanjonskap med min bror. Det som krävs är att villkoren för företagande generellt förenklas och underlättas. Med lägre arbetsgivar- och egenavgifter. Där man kan göra vinst utan att skatta bort den. Där det är fint att gå med vinst - oavsett bransch eller kön.

Låt varje individ bygga sin dröm! Låt Maud Olofssons och Centerpartiets politik få större utrymme i Sverige så att vi kan konkurrera i en globaliserad värld.

Johan Hedin är lite mer positiv i sitt inlägg.

Krafttag mot mobbning

Allians för Stockholms budget innehåller många godbitar och viktiga skrivningar. När det gäller skolan står det bland annat att läsa om krafttag mot kränkande behandling i skolan:

"Mobbning är ett av de värsta uttrycken för bristande respekt för andra människor. Arbetet mot mobbning ska baseras på dokumenterat effektiva metoder. Extra uppmärksamhet ska ägnas åt att upptäcka och motverka nätmobbning. När lärare eller annan personal upptäcker mobbning ska rektor alltid informeras snarast. Som sista åtgärd ska mobbande elever, även mot föräldrarnas vilja, kunna flyttas från skolan."

Att lärare blir skyldiga att agera direkt då de upptäcker mobbning är viktigt och något som Centerpartiet har kämpat för länge. De vuxna måste visa vägen. Många lärare förebygger, stävjar och stoppar mobbning i undervisningen och verksamheten på ett mycket föredömligt sätt. Sedan finns det skolor som saknar likabehandlingsplaner, som är viktiga att följa om något skulle hända. Det är lagvidrigt och måste givetvis upprättas överallt. I de fall vuxna upptäcker mobbning är det viktigt att agera snabbt och på rätt sätt. Därför måste arbetssätten vara evidensbaserade. Skolverket har regeringens uppdrag att snart presentera en ytterligare utvärdering/kartläggning av alla de metoder som finns.

Utbildningsförvaltningens elevhälsorapport för 2009-10 drar en slutsats utifrån att på "skolor där rektor lyckas länka samman struktur och kultur, i relation till både de sociala och kunskapsmässiga målen, som är framgångsrika. Det är också i dessa skolor som mobbningen är lägst och betygen högst." (s. 19) Dessa rektorer lyckas också arbeta förebyggande mot mobbning.

I Skolinspektörernas årsrapport för 2009-10 citeras Stadsledningskontorets brukarundersökning där man ser att bara 82 % av andraklassarna, 88 % av femteklassarna och 83 % av åttondeklassarna känner sig trygga i skolan. Målet måste vara 100 %. När man känner sig trygg har man möjlighet att lära sig.

Några andra bloggar också om mobbning.

Frizoner i väntan på fet företagarreform

Thomas Gür skriver idag positivt och med ett historiskt perspektiv om Centerpartiets och Alliansens förslag att utreda möjligheten att införa sk nystartszoner där man skulle ha lägre skatter eller helt låta bli att håva in arbetsgivaravgifter från företagen. Gür menar att "Frizoner startar frostsprängning", med tanke på att det just nu är ett läge i förändringsstiltje för företagen.

Självklart skulle det bästa och rakaste vara att slopa turordningsreglerna, förenkla skattesystemet och sänka arbetsgivaravgiften så att fler jobb skulle kunna skapas av företagen. Men i väntan på att droppen urholkat stenen är nystartszon ett gott och möjligt alternativ som också gör att man försöker gynna företagsamheten på orter som skulle behöva fler arbetstillfällen för att få tillbaka självtillit, trygghet och självförsörjande.

(S) kluvet i styrning

Att läsa protokoll är inte den roligaste läsningen, men det senaste protokollet från Utbildningsnämnden ger en glimt av socialdemokraternas syn på styrande.

I ärendet angående karriärtjänster för lärare i Stockholm stad menar (S) mfl att "det är märkligt att Skolverket skall besluta över tjänstebeskrivningar i Stockholms stad" med anledning av att "Enligt riksdagens beslut om ny skollag ska legitimerade lärare efter ansökan till statens skolverk kunna utnämnas till lektor om de har avlagt minst licentiatexamen och under fyra år visat på pedagogisk skicklighet. Endast den som av staten utnämns till lektor ska i skolväsendet få benämnas lektor."

Däremot när det handlar om upphandling av vuxenutbildning i en senare punkt ville (S), (MP) och (V) absolut till förfrågningsunderlaget tillföra en klausul om kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor.

Vänsterkartellen i Stockholm vill alltså inte anpassa sig efter lagstiftning, men däremot gärna styra över företagens anställningsvillkor. Något som jag anser hämma lusten att vilja driva företag. Dessutom spär det på misstänksamheten mot företag. 99 % av alla företagare vill göra rätt och göra rätt för sig. Att ha inställningen att alla företagare vill smita undan gynnar inte företagande eller att fler vill ta steget att driva företag.

Politik engagerar

Inom loppet av ett dygn har jag befunnit mig i tre partiinterna sammanhang som har varit otroligt stimulerande. Igår hade vi förberedande kommunfullmäktigegrupp inför budgetdagarna i kommunfullmäktige 24-25 november. Vi mejslade ut de centerpartistiska huvudlinjerna i de inledande anföranden vi ska hålla inför de olika områdena. Det är en dynamisk och engagerad grupp: Stina Bengtsson, Jonas Naddebo, Christer Mellstrand och Per Ankersjö. Vi coachas och inspireras av Lukas Forslund och Albin Ring Broman på kansliet. Caroline Polzer styr upp det organisatoriska med fast hand. Det är en ny situation på många sätt: Dels att ta politiskt ansvar i realiteten, dels att vara i allians helt och fullt. Nu kan de förslag vi stött och blött på stämmor och medlemsmöten i fem år bli realitet. Förhandlingarna är gjorda, budgeten lagd och vår gemensamma politik ska försvaras och förklaras. Socialdemokraternas budgetförslag med 60 öres skattehöjning och utökad byråkrati känns inte som om det ger individen särskilt mycket större frihet, trots att de skriver det med ord åtminstone två gånger i budgettexten. Miljöpartiets och Vänsterpartiets budgetar har jag tyvärr inte tagit del av än.

Igår afton hade Stockholmscentern nomineringsstämma av de kommunala uppdragen. Många duktiga valarbetare kan nu benämna sig förtroendevalda. Utbildning och delaktighet ger resultat.
Jag tackar givetvis ödmjukast för förtroendet att få bli ordinarie i Utbildningsnämnden, samt Bromma stadsdelsnämnd. I kombination med mitt ersättarskap i kommunstyrelsen har jag flera nya områden att sätta mig in i. Dessutom är det roligt att få sällskap av Tobias Gillberg i UtbN.

Imorse hade arbetsutskottet verksamhetsplanering. Att blicka framåt, ifrågasätta mönster och uppgifter, samt att hitta former för delaktighet och politisk påverkan är viktiga. Under ledning av nyvalda andre vice ordförande Elisabeth Thand-Ringqvist fick vi en fin utgångspunkt och se med klara ögon på vår verksamhet. Och vi konstaterar att det är politik som engagerar.

Den svenska modellen måste vara företagarmodellen

Häromdagen skrev Forskningsinstitutet Ratio på DN debatt om den sk svenska modellen som utvecklas hela tiden där ansvaret hos individen har blivit allt större. Avregleringar och reformer har bidragit till att individen får välja utförare av välfärden, men att staten garanterar den. Sänkta skatter har dock ej inneburit att några jobb har tillkommit till antalet i den privata sektorn sedan 1950-talet.

Näringsdepartementet arbetar ständigt med att få fler att starta företag. Vi har en nationell entreprenörsstrategi som ska implementeras och företagande kvinnor får utbildning och coaching.

Den stora utmaningen ligger i att politiken ger förutsättningar för fler personer i utanförskap att ta ett kliv in på arbetsmarknaden. Då måste det till fler jobb. I de nya företagen finns de nya jobben.

Jag tror att nyckeln till fler företag ligger hos två grupper. En grupp personer som precis är nyutbildade inom ett område och under studietiden har fått en lysande idé som kan omsättas till verklighet i ett företag. Det är troligen en tjänst som underlättar för aktörer inom branschen. En lösning som den studerande kanske sett med fräscha ögon under praktik eller studietiden. Bekymret för denna grupp är finansiering, kan jag tänka. Möjlighet till lån, men också lägre skatter är betydelsefullt.

Den andra gruppen är den som varit ett tiotal år i ett företag eller i offentlig sektor där man tillämpat kompetensen och fått erfarenhet. Där de ser ett ouppfyllt behov och en utvecklingspotential i tex en tjänst. Kanske har växtvärk. Vill göra något nytt, men vågar inte säga upp sig. För denna grupp skulle arbetsrätten vara betydligt mer flexibel så att det var lättare att säga upp sig för att det också skulle vara lättare att skaffa ett jobb om inte företagsidén gick hem. När denne person säger upp sig uppstår ju ett tomt arbetstillfälle för en ny person. Ett företag skapas, som förhoppningsvis kan försörja entreprenören som vid lyckade affärer kan anställa.

Men för att det ska bli mindre krångligt att anställa behövs en reformerad arbetsrätt med en förändring av LAS, lagen om anställningsskydd, så att den är skriven ur företagarnas synvinkel. Turordningsregeln måste bort. Det måste också vara möjligt att säga upp personal på grund av en omorganisation eller krav på ändrade kompetensbehov, om tex en anställd inte följer med i kompetensutveckling.

Grundbulten i all utbildning måste vara att elever utbildas i entreprenörskap och blir undervisade med hjälp av ett entreprenöriellt lärande där kreativitet och idéer bekräftas och tas tillvara. Alla elever måste i framtiden se för ögonen att de skulle kunna skapa sig ett företag, snarare än att få ett jobb. Det är den största utmaningen för svensk skola och högskola framöver.

Anna-Stina håller med Nils Karlson om att en ny svensk modell behövs.

Jämtin försöker ta tillbaka förbifartsfrågan

Socialdemokraterna börjar vakna till efter valrörelsen. Carin Jämtin (S) skriver idag på DN debatt om Förbifart Stockholm, som bör utvecklas. Hon menar att borgerligheten hårdnackat har nekat att vägen ska gynna kollektivtrafik. Själv föreslår hon tunnelbana mellan Skärholmen och Vällingby. Önskedrömmar som inte ingår i någon form av helhet. Dessutom inte en bra lösning. Tunnelbana är bättre att vi satsar på i andra delar av länet, när vi nu ska investera i en led där man kan dra kollektivtrafikleder samtidigt.

Centerpartiet i Stockholms stad och Stockholms län har en gemensam plattform vad gäller den regionala politiken och där är givetvis trafiken och Förbifart Stockholm en viktig del i en helhet för regionen, vilket Stockholmscentern kämpat för sedan 2005. Den ska vara världens mest miljövänliga led - är vår ambition. Att den ska dras i tunnel är ett steg på vägen.

"Kollektivtrafiken måste också prioriteras när Förbifarten planeras."står det i programmet. Vi vill ha ett särskilt körfält för snabbussar. Infartsparkeringar kan göra att bilister ställer bilen och tar snabbussen, som givetvis går på biogas, vilket gör resan fossilfri - som ju är målet.

Utspelet är säkerligen ett sätt att fjärma sig från Miljöpartiet i eftervalstid, men också ett sätt att försöka så split i Alliansen. Framför allt ett sätt att försöka ta tillbaka frågan. Jämtin blev i våras pressad mellan S-riks och Miljöpartiet lokalt till att svänga i frågan om Förbifart Stockholm. En folkomröstning skulle bli lösningen. Tack för att vi slipper den, väljare! Den nämns dock ej i dagens inlägg...

Jämtin osynliggör helt Centerpartiet i artikeln och riktar in sig på moderaterna. Hon missar helt resonemanget om att det inte är bilarna som är miljöovänliga, utan bränslet de går på. Steg ett är att bygga vägen. Då har vi något som kollektivtrafiken kan gå på. Sedan måste man vara teknikutvecklingsvänlig. Där är det dags för socialdemokraterna att krypa upp ur lövkojan där de befunnit sig med Miljöpartiet senaste mandatperioden. Åtminstone om man med seriositet ska diskutera infrastruktur.

Inte seriöst med förstatligandekrav

Det är komiskt att Metta Fjelkner, LR, skriver i SvD om att lärare vill förstatliga skolan samma dag som Eva-Lis Sirén, Lärarförbundet, och Anders Knape från Sveriges Kommuner och Landsting debatterar i DN att skolan inte ska förstatligas. Det ger ett splittrat intryck av frågan.

Det viktigaste för svenska skolan nu är att lärarna får lugn och ro att undervisa. Dock måste man fortsätta diskussionen och forskningen kring hur det ska undervisas. Varför lyckas en matematiklärare få lugn och ro i en klass och dessutom motivera alla elever medan en annan lärare misslyckas? Hur ser dennes lärare sammanhang ut i kollegiet i övrigt? Hur kommer det sig att en lärare som lägger ned hur mycket tid som helst på att planera och bedöma ändå inte är en auktoritet i klassrummet och inte når fram med sin undervisning? Är inte han/hon lämpad för att vara lärare? Vad gör den lärare som får eleverna att läsa på till provet och dessutom relatera kunskaperna till verkligheten - till och med hoppa över andra ämnens läxor till samma dag? Och är det verkligen positivt för helheten?

Jag tror att observationer i varandras klassrum är viktigt. Dessutom att man omprövar begreppet "kollegialitet" inom lärarkåren. Lärare har en tendens att hålla ihop gentemot rektorn och uppdragsgivaren, men är inte alltid så stödjande gentemot varandra inför eleverna. Där måste man vara ärlig mot sig själv och se elevernas skoldag som en helhet där alla ämnen är lika viktiga. Inte att ens eget ämne är viktigast eller att man bara bryr sig om resultaten i sitt eget ämne. Inte ens att man tänker att det inte gör något om eleverna inte följer reglerna till punkt och pricka i ens eget klassrum. För när det kommer till kritan ställer man till det för sin kollega som väljer att följa de uppsatta normerna.

Rektorer måste våga vara ute i verksamheten mer så att de känner till hur lärarna arbetar. Annars blir det ett glapp mellan rektor och elever som inte är överbryggbart. Eleverna säger "Jag går till rektorn" som ett hot gentemot läraren, som riskerar att sänka förväntningarna för att gå eleverna till mötes. Å andra sidan måste lojaliteten mot elevernas rättighet till en god utbildning alltid följas. Därför måste man våga ta tuffa samtal med en lärare som inte lyckas med sin uppgift. Kanske det beror på att han/hon har för höga krav eller nitiskt följer alla uppsatta regler, medan övriga har en följsamhet?

Alla elever är inte likadana. Därför behöver Centerpartiets förslag om flexibel skolgång prövas dvs att en elev får mer tid till ett ämne, medan han/hon får mindre tid till att nå de mål som han/hon har lätt för att nå. Man måste sluta fokusera lärarnas arbetstid i minutantal och se till vilka framgångar eleverna tillsammans med lärarna kan få med nya modeller.

Det finns varken tid eller ork med omorganisationer. Att det kommer nya kunskapskrav till hösten 2011 är stort nog för alla lärare. Därför är det inte seriöst av Metta Fjelkner att kräva ett förstatligande av skolan i detta läge. Det är bara ett sätt att drömma sig tillbaka till en svunnen tid. Bättre är att fokusera på var vi lägger ribban i kunskapskraven samt lyfta upp positiva exempel på skolor och lärare som lyckas väl - dels att undervisa och öka motivation och måluppfyllelse, dels att visa varandra äkta kollegialitet, för både elevers och lärares framgång i klassrummen.

Peter Andersson (S) bloggar också och lyckas i sann socialdemokratisk anda få in ett klassperspektiv på frågan. Thomas Böhlmark (M) menar att politiker ska undvika detaljstyre.