Kompetens och vilja är grunden

Sverige bedöms bäst på integration, enligt en brittisk studie, som studerar lagar, men inte arbetsmarknaden i sig.

Resultatet är mycket märkligt då det tar så lång tid för nyanlända att få jobb och att barnfattigdom råder bland så stor del av barn som har föräldrar med utländsk bakgrund. Möjligheterna finns alltså, men vi fångar dem inte? Kanske är det våra föreställningar eller förväntningar som hindrar människor?

I skolstudier visar det sig att föräldrars utbildningsbakgrund är den viktigaste hörnstenen för att barnen ska lyckas. För barn som har varit mer än sju år i Sverige spelar inte den utländska bakgrunden längre någon roll, utan då handlar främst studieresultaten om vilken coaching föräldrarna har förutsättningar att ge.

Så viktigt det är att sfi, KomVux och högskolan erbjuder högkvalitativa utbildningar. Och framgångsfaktorer för ungdomarna är att föräldrarna ses som en resurs - oavsett utbildningsbakgrund eller sysselsättning.

Det är långt kvar tills Sverige är ett additivt samhälle där människor bedöms för sin kompetens och inte för det efternamn vi bär eller de släktträd vi har. Det kan fattas beslut som skyndar på en önskvärd utveckling. Magnus Andersson påminner oss om LAS. Centerpartiet har fortfarande en viktig, målmedveten roll att spela i den frågan. Talet om nybyggarlandet bidrar till bilden av det företagsamma Sverige där vilja och kompetens är viktigare än hudfärg eller antalet anställningsår.

Facklig förnyelse? Bra, men inte nog.

Det förekommer en del diskussioner om fackens behov av förnyelse, bla i dagens DN. Det är positivt och säkerligen efterlängtat efter deras medlemmar. Det är bra och modigt med en sådan förnyelse. Säkerligen viktigt för ett framtida arbetsliv.

Facken kommer med inlägg ibland som kan skapa opinion och som kan bidra till politiken. Jag tänker på Metta Fjelkners senaste inlägg i SvD om att effektivisera skolan så att mer medel går till undervisning istället för till skolbyråkrati. Nog finns det mycket klokt i det.

Men jag anser att fackens makt generellt måste minska. Det handlar inte om att reta upp någon eller blåsa upp till kamp. Jag vill helt enkelt att det ska råda ett klimat i Sverige där näringsfrihet värnas och företagen känner att de har makten över ägandet i all den tid, energi, kapital, kunskap som de investerat i ett företag. Självklart har fackföreningarna en roll att spela, men de maktmedel som idag finns att ta till är för stora. Därför måste lagstiftningen förändras.

Välfärdsföretags tillväxtvillkor

DN:s ledarsida problematiserar idag tillväxthastigheten av friskolor. Man konstaterar att det inte handlar om ja eller nej till friskolor, utan egentligen om hur regelverket, tillsynen och inspektionen ska se ut runtomkring. När en friskola måst lägga ned på grund av en bottenkörd ekonomi eller dålig kvalitet ska kommunen stå redo med en organisation som säkrar medborgarna en utbildning.

Tankemässigt skulle det kunna vara en annan godkänd välfärdsföretagare som står i kommunens välfärdsföretagarkö som står redo att gripa in. Om man nu inte ser kommunen som den sista räddningsplankan, den övergripande beskyddaren, utan istället arbetar för likvärdiga villkor och önskar sprida ägandet för ett starkare samhälle. Kanske går det vid en friskolenedläggning lättare och smidigare för en annan fristående aktör att vara snabb och fatta de beslut som behövs, än det gör för en kommunal organisation där ärenden måste förhandlas, beredas och fattas beslut kring. Det måste vara ett alternativ.

Välfärdsföretagstillväxten kan bli ett problem så fort en pedagogik får monopol i det geografiska området. Men det monopolet är inte värre än det som kommunen innehaft sedan folkskolan grundades 1842. Om en generation väljer alternativet så att det blir ett monopol, som senare generationer måste leva med är inte valfriheten optimal. Välfärdsföretagstillväxt är ett stort problem om kvaliteten inte håller. Men ska vi villkora tillväxt hos välfärdsföretag genom att göra begränsningar? Det står mig främmande.

Frågan om snabb tillväxt inom en välfärdssektor kommer att komma upp inom vården, socialpsykiatrin och övriga konkurrensutsatta sektorer inom några år. Därför bör den utredning som ska tillsättas av regeringen bredda sitt perspektiv till att handla om kvalitet och kvalitetstillsyn inom såväl kommunal verksamhet som välfärdsföretagande.

Glimt från japanska förskolor

I onsdags hade jag förmånen att vara inbjuden av en vän till en träff med ett sällskap japanska förskolestuderande och en professor i förskolepedagogik. Det var verkligen intressant att höra om hur förskolan är organiserad i Japan. Det finns både fristående och kommunala förskolor. Från fyra månaders ålder lämnar mammor iväg sina småttingar till en pre-school. Där går barnen upp till tre års ålder, såvitt jag förstod, varefter de börjar i kindergarten.

Att föräldrarna måste lämna barnen så tidigt till förskolan beror mycket på föräldraledigheten, som är snålt tilltagen. Eftersom landets tillväxt är låg och ekonomin går dåligt premierar staten att mammorna arbetar med olika incitament.

Det var också intressant att höra att lönerna för förskollärarna i de kommunala förskolorna är mycket högre än för förskollärarna i de privata. Det finns också förskolor utan tillstånd, som har mycket låg kvalitet. Mammor som vill gå tillbaka till jobbet "tvingas" att lämna barnen till dessa förskolor.

Kvalitetsdiskussionen var intressant, men också resonemang kring läsning och jämställdhet. De förskollärarstuderande - som dock ej talade engelska - såg att männen i deras land tenderade att ta ett större ansvar och visa en vilja att vara delaktiga tex genom att arbeta som förskollärare, men också lämna och hämta barn på dagis.

Lärlingsutbildning permanentas

Lärlingsutbildningen som varit på försök under några år permanentas from 1 juli 2011. Detta är en för Centerpartiet mycket viktig del i skolpolitiken. Att uppgradera hantverk, att möjliggöra en tredje utbildningsväg, att låta yrkeskompetens och -erfarenheter gå vidare från en generation.

Utbildningarna måste givetvis hålla hög kvalitet och inspekteras som övrig utbildning. Handledarna på arbetsplatserna måste få information och ha god kontakt med skolorna.

Robert Petersson skriver ett intressant inlägg om skola.

Carlgren bloggar från Afrika

Stockholmscenterns riksdagskandidat och numera miljöminister Andreas Carlgren är i Nairobi för att resonera kring partnerskap för gröna ekonomier. Han har också hunnit med att inviga en biogasanläggning i ett bostadsområde utanför Nairobi. Det verkar vara låg mediabevakning, kanske på grund av att världens blickar riktas mot de nordliga delarna av Afrika, där frihetskampen pågår. Kanske för att det just är ett samtal.

"Tuffa miljömål är en drivkraft – inte ett hinder – för den gröna omvandlingen av ekonomin. Vi ser nu att utvecklingen mot den gröna ekonomin sker snabbare, och i större omfattning, än någonsin tidigare. De stora investeringarna i förnybar energi i Kina, Indien och Brasilien är tydliga exempel. Här skapas nya marknader som Sverige ska dra fördel av."

Andreas Carlgren arbetar målmedvetet och långsiktigt med relationsbygge till övriga länder. Det känns bra att människa, miljö och marknad samverkar i den aktuella miljöpolitiken.

För rättvisa skatter

Sjutton (!) centerpartister skriver på SvD Brännpunkt om att vi måste sänka den statliga inkomstskatten. Det räcker inte med ett slopande av värnskatt. Även den statliga inkomstskatten måste sänkas. Jag blir glad, men det räcker inte. Stockholmscentern menar att vi ska ha en rättvis skatt. En rättvis skatt är en rättvis skatt för alla rätt över. Med en enhetlig procentuell skattenivå för samtliga inkomstgrupper.

När en högskoleutbildad person har dels utbildat sig, tagit studielån, dels kämpat i sin bransch i tio år, jobbat över, investerat energi och engagemang i arbetet och kommit upp i den magiska gränsen 33 000 kr ska den bli bestraffad, istället för likabehandlad. Vi pratar om sjuksköterskor, lärare, rektorer och ingenjörer. Vi pratar om människor som på arbetsplatserna ofta känner att de vill ta steget vidare. Är det värt det? Självklart gör man yrkeskarriär inte bara för pengarnas skull, utan för att känna att man tar steget vidare, utvecklas i sin yrkesroll och kan använda sin erfarenhet.

Jag vet, jag vet att många aldrig ens kommer i närheten av 33 000 kr i månadslön. Jag vet att detta inlägg betraktas som hånfullt av många, just därför att han/hon står utanför arbetsmarknaden helt och hållet. Men en politik för framtidens välfärd måste få diskuteras av även de som har jobb, de som har nosat på en månadslön av 33 000 kr och de som vill premiera flit och hårt arbete. Den kan inte ägas av samhällsbevarare. Vi måste rädda vår framtida välfärd. Och morgondagens samhälle ser annorlunda ut än gårdagens.

Vi behöver ha fler som jobbar i Sverige. Vi behöver ha fler företagare. För att få fram en kapitalisering, dvs ett sparande som kan gå till en grundplåt i tex företagande, ska man ta bort den statliga inkomstskatten. När den som hoppar av arbetsmarknaden till förmån för att starta ett företag går hans/hennes jobb till någon annan.

"Nivåerna på de statliga inkomstskatterna gör alltså de ekonomiska drivkrafterna mycket små för en undersköterska att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska eller för en verkstadsarbetare att gå vidare till maskiningenjör."skriver de sjutton centerpartisterna. Bra!
Anders W Jonsson, Emil Källström, Albin Ring Broman

Studiebesök på trygghetsboende

Idag har jag med mina allianskollegor i Bromma stadsdelsnämnd besökt Tunet som är ett trygghetsboende i Råcksta. Det är en ypperlig boendeform om man vill ha trygghet, lite kontakt, gemensamma måltider och närhet till viss service och friskvård.

Vårdbehovet är av varierande grad hos de äldre på Tunet. Några är biståndsbedömda till att dagligen få omsorg, medan andra bor där mer för trygghetens och det socialas skull. Att få ta med tillhörigheter, möbler till en lägenhet skapar trygghet i sig. MICASA-värden står för aktiviteter, gemensamt fika osv. Det är viktigt att våra äldre känner trygghet och närhet.

Mattsson värnar barnens tänder

Catrin Mattsson är ordförande för tandvårdsberedningen i Stockholms läns landsting. Hon skriver idag en mycket viktig artikel i DN: Alla barn ska få växa upp med friska tänder

Flourtanten gör comeback och barn i riskzonen kallas från ett års ålder till tandläkaren, vilket är bra. Föräldrarna har ett ansvar, men samhället dvs tandvården, kan ge en puff i form av information, kontroller och uppmärksamhet för att förebygga hål och misskötsel.

"Friska tänder är viktigt för att vi ska må bra, kunna äta och tala samt betydelsefullt för vår självkänsla." skriver Catrin. Det är lätt att skriva under på för var och en oavsett om man har hål eller inte, en lös tand eller löständer.
Christian Ottosson har också bloggat.

Företagsamhet prisades på UF-mässan

Idag fick jag förmånen att delta i en jury som utsåg pristagarna i miljöklassen på Ung Företagsamhets Stockholmsmässa. Ulla Hamilton, företagsborgarråd i Stockholms stad, delade ut prisen. Det var god stämning under galan. Och glädje, så mycket glädje från gymnasieungdomarna som fick äntra scenen.

Det var riktigt kul med nya bekantskaper, men också att se ungdomarna sälja, höra dem berätta om sina affärsidéer och hur de utvecklat dem. Att träffa före detta elever var ju självklart en bonus. Företagsamheten måste stimuleras tidigt. I hemmet, men också i förskolan och skolan.

Att höra juryn som korade bästa säljare berätta om vad som gör en bra säljare så bra var givetvis också nyttigt: Mod, närvaro, relationsbygge, ödmjukhet och lyhördhet. Att se unga växa är väl det finaste man kan få vara med om. Jag hoppas många vill och vågar förverkliga sina idéer efter studierna.

Christian Ottosson var också där.

Sprutbyte som smittskydd

Idag skriver Gustav Andersson, Stina Bengtsson och Magnus Andersson om sprutbyte som smittskydd på SvD Brännpunkt. De beskriver mycket tydligt Stockholmscenterns ställningstagande för sprutbyte och vad det skulle kunna innebära för missbrukare i staden.

"Centerpartiet har som socialliberalt parti utgångspunkten att möta människor i den situation de befinner sig. Det innebär att det är lika viktigt att ge människor aktiv hjälp i en utsatt situation, som att förebygga att personer hamnar i narkotikamissbruk. Sprutbytesprojektet i Stockholm kommer att ingå i en bredare verksamhet med testning, vaccinationer, hälsosamtal och rådgivning. På sätt skapas förtroende och en möjlighet att sänka tröskeln in i missbruksvården och få missbrukaren ut ur missbruket."

Vilken välfärdsföretagande kvinna inom vårdsektorn vinner?

Den 8 mars är det Internationella Kvinnodagen. Då vill Centerpartiet i Stockholms läns landsting i samarbete med Stockholms Centerkvinnor med tårta och diplom uppmärksamma kvinnor som framgångsrikt driver företag inom hälso- och sjukvård eller tandvård.

Det är ett mycket utmärkt sätt att lyfta fram kvinnor som kan bli förebilder för andra företagande kvinnor, menar jag. Det är också ett optimalt sätt att bedriva jämställdhetspolitik på, enligt mig. Genom uppmuntran och synliggörande. Dessutom understödjer det Olofssons målmedvetna jobb.

"Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men trots detta är kvinnors företagande mycket lågt. På varje kvinna som driver företag går det tre män. Men andelen kvinnor som driver företag ökar, inte minst inom vård- och omsorgssektorn. Enligt uppgifter från myndigheten Tillväxtanalys stod kvinnorna för över 60 % av allt nyföretagande inom vård och omsorg under 2009. Fler utförare inom välfärdssektorn bidrar även till utvecklingen av en förnyad och förbättrad välfärd med ökad valfrihet för medborgaren. Därför vi vill vi på Internationella Kvinnodagen uppmärksamma företagande kvinnor som verkar inom hälso- sjukvård och tandvård, och efterlyser kandidater till denna utmärkelse." skriver de.

Tävlingen går till enligt följande: Om du känner till en kvinna som driver vårdföretag och som du tycker gör sig förtjänt av utmärkelsen, mejla namn på personen och företaget samt en kort motivering till anna.jonasson@politik.sll.se senast den 3 mars.

En jury bestående av Gustav Andersson - landstingsråd i Stockholms läns landsting, Catrin Mattsson - ordförande i Stockholms läns landstings tandvårdsberedning, Stina Bengtsson - ordförande för Stockholms Centerkvinnor samt Chris Druid - ordförande för Centerkvinnorna i Stockholms län, kommer sedan att kora en vinnare bland de nominerade.

Företagande är ägande, som är ansvar

Anna C Nilsson bloggar om en företagande miljardärska som heter Wonna I de Jong. Hon har många idéer och är företagsam, det vill säga hon förverkligar dem. Jag hittar också artikeln i E24. Inspirerande. Någon som arbetar hårt och lyckas. En idédriven, självständig, handlingskraftig kvinna. Tack för tipset, Anna.

Jag önskar en större respekt för de som ställer sig beredda att äga och därmed dela makten och ansvaret. Med färre politiska projekt och lägre skatter kan det bli mer lönsamt att driva företag, vilket gör att samhället blir starkare. Med mer kunskap, samt färre myter och misstänkliggöranden av företagare kan fler känna lusten i att starta och driva företag. Läs Anders Ydstedts kolumn: Hetsen mot ägare drev bort Ikea. Och Per Gudmundson skriver det jag har sagt i flera dagar angående vinster i friskolor och förluster i kommunala skolor. Tack.

Frihetskamp kräver tillstånd

Idag arrangerades en demonstration mot Khadaffis våld i Libyen vid Sergels torg. Det är imponerande hur de arabiska folken som lever i exil har slutit upp kring kampen för sina landsmän. Jag såg demonstranterna tåga från torget och upp längs Drottninggatan. Med stort engagemang och yvigt kroppsspråk ropade de något som tyvärr lät som en svordom mot vårt polisväsende, vilket gjorde mig arg, men jag missuppfattade tydligen allt, tack och lov.

Enligt både SvD och DN avlöpte mötet lugnt. Dock tycktes den inte ha tillstånd, vilket ändå är en av delarna i att vi kan ha demonstrationsrätt. Eller? Det fria ordet kan i och för sig aldrig hindras till förmån för byråkrati och regler. Det verkar som om polisen visar någon form av flexibilitet på den punkten, vilket säkert är viktiga avväganden i situationen, som någon form av "snabbtillstånd" som söks på plats. Jag tänker inte bara på frihetskämpande folk, utan även på spontana hyllningssamlingar av idrottslag eller valvinster osv.

Sergels torg är lite av ett Speaker´s Corner där människor samlas för att visa glädje eller ilska, sorg eller oro. Poängen med att ansöka om demonstrationstillstånd är väl att inte aktiviteter ska krocka, att någon ska vara ansvarig och därmed visa ledarskap ifall planerna går överstyr samt att polisen ska kunna planera sina insatser. Det ska respekteras, men kanske inte alltid är möjligt, eftersom det just handlar om starka känslor där engagemang kanske är den sköraste.

Sprutbyte skapar samtalsmöjlighet

Vårt landstingsråd Gustav Andersson beskriver Stockholmscenterns ställningstagande för sprutbyte. En remiss pågår i staden. Vi hade den uppe i Bromma stadsdelsnämnd i torsdags.

Jag kommer ihåg den höststämma som beslutade att vi tog ställning för ett sprutbytesprogram. Det var i november 2007. Beslutet föregicks av en debatt som baserades på kunskap, där Gustav Andersson och Lotta Nordfeldt var ledande debattörer. Men det handlade också om det rent ideologiska i att stå upp för en hälsa för de som lever i ett utsatt läge.

Medlemmar hade farhågor kring huruvida folk skulle börja knarka om de fick gratis sprutor. Men det var ju inte direkt någon som hade hört talas om någon som börjat med injektionsmissbruk. Narkomani börjar oftast med cannabis eller piller. Eftersom Centerpartiet har en tydlig anti-narkotika-politik kunde inte sprutbytet ses som drogliberalt.

En medlem ville absolut att en narkoman skulle komma och ge sin synpunkt på frågan, men han blev nedröstad, eftersom övriga tyckte att det var en märklig syn i hur man fattar beslut. För honom blev beslutet så svårt att jag tror att han lämnade partiet.

Den avgörande aspekten i debatten var resonemanget kring den kontaktyta mellan samhället och injicerande individer som skapas i och med sprutbytet. Mötet med individen kan inge förtroende, vara en plattform för hälsoinsatser, ge möjlighet till samtal som kan bli upphov till en vilja till rehabilitering. Om ett sprutbytesprogram kan få en enda individ att välja ett drogfritt liv måste det vara värt det.

Sven-Olov Edvinsson bloggade om sprutbyte för några veckor sedan.

Maud Olofsson lyfter kvinnors företagande

Maud Olofsson arbetar medvetet för att ge förutsättningar för näringslivet att blomstra. Hon ser den stora potential som finns i kvinnors företagande. Därför skrev hon en artikel i Expressen häromdagen, med anledning av att regeringen beslutade att avsätta femton miljoner kronor för utbildning, mentorskaps- och ägarskiftesprogram som ska leda till att kvinnor startar och driver företag, eller får företag att växa. En tredjedel av nyföretagarna var i fjol kvinnor.

Utbildning, stöd och förebilder är enligt Tillväxtverket särskilt viktigt för kvinnor att ge sig in på nya tassemarker. Att Maud Olofsson synliggör kvinnor som företagare är betydelsefullt för dels företagarfrågan, dels kvinnor. Det är ett sätt att konkret bedriva jämställdhetsarbete. Tack.

Innovationer kräver lyhördhet

Igår skrev Stefan Fölster och Fabian Wallen, båda Svenskt Näringsliv om att Sverige ligger högt i innovationer vad gäller mode, design och musik. Men vi måste skärpa oss vad gäller samhällsinnovationer.

"Inte sällan visar det sig att de bästa samhällslösningarna finns utanför politikens ramar" skriver de, samt "De sega beslutsgångarna och kravet att allt ska vara utrett och godkänt i förväg gör att de flesta med idéer om hur samhällets organisation kan förbättras ger upp eller drar sig för att försöka. På så sätt går Sverige att inte bara gå miste om nya och bättre sätt att lösa gemensamma problem, utan också om den kreativitet och framtidstro."

Givetvis måste vi politiker visa respekt för de gemensamma skattemedel vi förvaltar i den gemensamma skattekistan. Men nog kan lite kreativitet och skärningspunkter mellan olika kontaktytor ge mervärden och skapa nya metoder och system. Det gäller bara att tota ihop folk, aktörer och vara lyhörd, men också se till behoven och gnissel i systemen där det skulle behövas en innovation.

Maud Olofsson kickade igår igång arbetet med den nya innovationsstrategin.

Volontärskapsåret

Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr skriver i Aftonbladet en bra debattartikel om att det offentliga och det civila kompletterar varandra.

Lägger man därtill näringslivet blir Stockholm riktigt starkt av det kitt som svetsar samman alla de osynliga samarbetstrådar som finns oss emellan. Något som gör oss trygga. Och i tryggheten kan vi växa, ta ansvar och initiativ.

König Jerlmyr skriver: "I år är det officiella året för volontärskap och jag vill...göra allt för att uppmärksamma och ge uppskattning till alla de människor som dagligen gör stora insatser i det tysta."

Entreprenörer finansierar välfärden

Och PJ Anders Linder ger oss ett perspektiv på välfärdsföretagandet. Med anledning av en krönika i Dagens Samhälle: Entreprenörer finansierar välfärden

Det är ett himla hackande från oppositionen på välfärdsföretagande och deras vinster, men tydligen har stora industrier som Scania, Volvo, Saab osv byggts upp av stora offentliga beställningar, på samma sätt som nu välfärdsindustrin sysselsätter x antal personer och producerar kunskap med kvalitet på löpande band. Vem ifrågasätter om Volvo går med vinst och ger utdelning till medarbetare eller investerar i nya lokaler eller nya maskiner?

Hur mycket skattemedel som går till förskola, skola, äldreomsorg genererar Volvo?

Nej, inte alla sköter sina kort väl. Men istället för att dra alla fristående förskolor och skolor över en kam bör just denne hängas ut och förlora sitt näringstillstånd. På samma sätt som det borde finnas en sajt med internationellt sett dåliga arbetsgivare - tex bärplockare. Men på samma sätt som vi ser en brottsling som en individ måste en fristående aktör som inte håller måttet ses som en individ som får stå för sitt misslyckande eller sin otur. Den får sona sitt brott och efter avverkat straff får han/hon börja om på ny kula. Kanske i en ny bransch. Kanske som anställd - eller som nyföretagare. Ärrad, sargad, men förhoppningsvis klokare och åter oskyldig.

Skola - men inte på kvalitetens bekostnad

Thomas Gür skriver idag om det fria skolvalet i sin kolumn. Han problematiserar likvärdighetsdiskussionen kring fristående och kommunala skolor. Gür menar att skolvalet synliggjort skolors resultat. Han skriver också att det ofta inte är något problem om fristående skolor lägger ned sin verksamhet, medan det blir en väldig opinion om en kommunal får göra dito.

Det är viktigt att skolor har goda resultat och gott rykte. För bostadsområdet som sådant är det också betydelsefullt att en bra skola finns. Men skolor med alltför få elever kan inte ge kvalitet. Lärarna får tjänster med kombinationer som de inte är utbildade för, vilket försämrar undervisningen. Skolan får en alltför stor kostym och kan inte ge den service som föräldrar och barn förväntar sig. Overheadkostnaden blir alltför stor jämfört med undervisningsutgifterna.

I Stockholm tog majoriteten ansvar under förra mandatperioden genom att göra lokalförsörjningen mer flexibel på så sätt att man utnyttjar grundskolor till förskolor, samt tänker nytt kring lokaler. Det är ett faktum att befolkningens ålder stiger i vissa områden. Antalet barnfamiljer minskar alltså. Kanske är det då dags att göra om vissa skolor till ålderboenden. På samma sätt råder en riktig tillväxt på sina håll. Där det byggs och behövs skolor.

Jag ser en möjlighet för framsynta byggherrar att från början koppla in fristående skolaktörer i byggprojekt. Där förskole- och/eller skollokalen avsätts från början i planärendet och ingår i någon form av helhetstänk att ge status till området. Där skolaktören redan från början får ha synpunkter på lokalens utformning mm. Då blir det troligen så att de som flyttar till området sympatiserar med den pedagogik eller inriktning som den fristående aktören står för. Tänk att lösningen ska finnas på marknaden...

Folkbildning i förorten

I morse deltog jag i en frukostföreläsning av Lisbeth Eriksson, docent i pedagogik på Linköpings Universitet. Arrangör var Studiefrämjandet. Föreläsningen handlade om dels studieförbundsverksamhet i förorter, dels hur etniska grupper själva har startat folkhögskolor och studieförbund.

När det gäller den första delen tar jag till mig en del kring hur mobilisering och inkludering.

När det gäller den andra delen slår det mig att resonemanget har gått på samma sätt när man har startat en religiös friskola, som när man startar en romsk folkhögskola eller ett svensk-muslimskt studieförbund som det startades tjejprojekt inom ramen för Statens Ungdomsråds jämställdhetssatsning 1993-95. Det är någon form av särartstänk, där en trygghet och gemenskap skapas i en frizon som består av likasinnade, då det finns ett behov av att bli stärkt i den egna gruppen eftersom det råder någon form av norm i den stora gruppen eller samhället i övrigt, vilket yttrar sig i form av statistik. I den egna gruppen kan man testa argument, uppmuntra varandra och våga gå vidare till majoritetssamhället eller det mixade beslutsorganet.

Behovet av den egna sfären bottnar, enligt Eriksson, i att man känt utanförskap och att man avviker. Det normerande samhället uppmuntrar nämligen det som anpassar sig till just normen och hur man borde vara.

Slutsatsen måste vara att vi skapar ett inkluderande samhälle där varje individ känner att han/hon behövs. Istället för att prata integration måste vi alltså bygga samhället på att det är additivt. Var och en måste fundera över hans/hennes roll i att skapa en sådan atmosfär. Hur kan den egna organisationen skapa ett inkluderande arbetssätt? I föreningsarbete handlar det om en klar och tydlig vision för organisationen och dess arbete. Det handlar om information, öppenhet, delaktighet och rollfördelning.

Hitta lösningar istället för att ställa driftsformer mot varandra

Under gårdagen deltog jag i Utbildningsnämndens möte och Bromma stadsdelsnämnds möte. På båda mötena förekom diskussioner - initierade av oppositionen - kring privata utförare. På Utbildningsnämnden handlade det om fristående förskolor och skolor. På stadsdelsnämndsmötet berördes privata utförare inom äldrevården.

Jag tror att dessa diskussioner är nyttiga för personerna som deltar i dem, men jag tror inte det är verkningsfullt - och absolut inte önskvärt - att ställa grupper eller driftsformer mot varandra. Huvudmännen ska givetvis behandlas likvärdigt där tillsyn sköts av såväl kommunal som fristående verksamhet. De ska lämna in information som gör värden och jämförelser möjliga. De ska omnämnas på samma positiva sätt, som välfärdens hjältar. De ska inte bara behandlas likvärdigt rent ekonomiskt, utan även attitydsmässigt.

Hur ofta ifrågasätts en kommunal enhet som går med förlust och blir betraktad som anslagsenhet av oppositionen? Samtidigt som de ser rött om en privat utförare, som i samma situation hade gått i konkurs, skulle gå med vinst.

Vi ska inte tumma på kvaliteten!! Det ska vara god kvalitet från förskolor och skolor, äldreboenden och korttidsboenden - oavsett utförare. Något som gjorde mig riktigt glad igår på Utbildningsnämnden var ett ärende kring en utförare som har fått tillsyn ett antal gånger och tillståndet indraget har överklagat nämndens beslut om att återkalla ett godkännande att bedriva förskola. Förskoleägaren valde att dra tillbaka sitt överklagande, vilket gör att stadens pengar inte bara betalas ut under överklagandeprocessen, men också att de barn som går på förskolan får sig tilldelade förskoleplatser som håller måttet. En eloge till både ägaren och förvaltningen som måste ha hållit någon form av dialog kring kriterierna.

Både de kommunala och fristående förskolorna behövs för att vi ska klara barnomsorgsgarantin. I Bromma väljer 38 % av föräldrarna en fristående förskola, men vad gäller skolor är den kommunalt valda andelen större än i många andra stadsdelar, har jag förstått. Det måste vara upp till brukarna. Men friskolereformen genomfördes utifrån kundvalsmodellen för tjugo år sedan. Det är väl dags för oppositionen att inse det.

Däremot är det fortfarande intressant att reflektera över hur tillsynen sköts, vad man ska göra med en utförare som uppenbart missköter sig - oavsett huvudman - samt hur vinst-och-förlust-diskussionen kan balanseras i både realitet och retorik.

Byggande bygger på politik

En bostadsdebatt har de senaste veckorna blommat upp såväl lokalt som i riksmedia. Magnus Andersson menar att det krävs mod, men jag anser att det är lösningar som måste till.

För några veckor sedan blev jag tillfrågad av en bekant som jag har känt länge, kring vår åsikt om en markanvisning. Ett antal viktiga frågor kom upp, vilka troligen kommer att luftas av närboende i ett senare skede då samråd och detaljplan diskuteras. Jag såg till att få svar på frågorna, ärendet togs i Exploateringsnämnden igår och jag kunde faktiskt för en stund sedan för min bekante berätta att jag stödjer byggärendet, som givetvis blir en förändring för dem som nu bor precis intill, men en stor fördel för de som ska flytta in och är en pusselbit i en växande, öppen stad. Tack vare att Stockholmscentern har en politik för en högre, tätare stad kan jag som lokal partirepresentant stödja projektet. Vi vill i Alliansen bygga 15 000 lägenheter under mandatperioden. Det är ett stort åtagande och varje del måste dra sitt strå till stacken.

Ett annat ärende, som det råder samråd kring just nu och förväntas fattas beslut kring i Stadsbyggnadsnämnden senare detta halvår, är kvarter Linneduken som ligger på andra sidan Drottningholmsvägen, från min lägenhet sett. En lokal gruppering som kallar sig Bevara Riksby-Abrahamsberg-Åkeslund har satt upp anslag, samlar in namnunderskrifter och besökte även stadsdelsnämnden igår för att berätta om sina tankar. Intressant och viktigt samhällsengagemang, även om vi har olika inställning i sak.

Markytan är ypperlig för just höga byggnationer. Där ligger just nu provisoriskt uppställda bollhallar. Bara ett stenkast från tunnelbanan och service vill många bo. De kan klara sig utmärkt utan bil, om de vill. Inom en kilometers avstånd kommer de till två naturreservat och en park, Lillsjöparken. Dessutom kan de med tio minuters bussfärd komma till både Drottningholm och Nationalstadsparken. Jag talade mig på stadsdelsnämndsmötet varm för att bygga på höjden. Jag tar gärna lite skugga på min balkong till förmån för nya grannar som kan bidra i stadsdelen.

I riksmedia diskuteras hyresrätten av Handelskammaren, men också studentförbunden och DN rapporterar. Ett nytt hyressättningssystem måste till för att få till fler hyresrätter. Det måste bli lönsamt att bygga hyresrätter. Jag återkommer till detta.

"Ett fattigt litet barn jag är"

Barnfattigdomen diskuteras vidare lite här och där. Det blir alltid lite tyst i sammanhang där fattigdom eller ekonomisk status nämns. Det här är inget man ska prata om! Normen är ju liksom att man klarar sig bra och åker utomlands en vecka på sommaren.

Ordet "fattig" kommer alltid få mig att minnas den lunch jag åt med min pappa och min son i köket i mitt barndomshem för några somrar sedan. Jag påminde min pappa så där som jag kan göra ibland om att hans favoritvers när han var barn enligt min farmor var: "Ett fattigt litet barn jag är, men glad jag är ändå" Min son ställde frågan med det spontana allvar som bara ett barn kan ha: "Morfar - är jag fattig?" Och min pappa svarade med det djupa allvar som bara en livserfaren har: "Nej, du är inte fattig. Du är älskad av många, är hel och ren och har mat på bordet. Du har allt ett barn kan behöva." Min son blev nöjd med svaret (liksom även jag) och samtalet fortsatte.

Det är väldigt viktigt att inte se människor som om de befinner sig i ett statiskt tillstånd. En person som är "fattig" eller "hemlös" eller "rik" i ett sammanhang kan befinna sig i den omvända situationen bara ett halvår senare. Det handlar om strävan, förvaltning, tur, företagsamhet, målmedvetenhet, men också olika val som vi gör i livet.

Jag har gjort valet att leva fattigt just nu. Jag bygger upp ett företag och jag lär mig om politik. Det är nya situationer, nya lärdomar, nya erfarenheter som ger mig otroligt mycket. Jag har tur, för vi klarar oss.

Under min barndom byggde mina föräldrar upp sitt företag med knappa resurser, men med hårt arbete. Jag och min bror hade allt vi behövde och vi fick vara delaktiga. Skolan var viktig, men vi uppmuntrades också att vara fritidsaktiva i sporter och föreningar, så att våra nätverk skulle vidgas och erfarenheterna öka. Självklart minns jag det tillfälle då mina föräldrar var tvungna att betala momsen i förväg och säsongen inte ens hade börjat. De satte sig ner med mig och min bror och frågade om de fick låna av de sparpengar som farfar givit oss för att kunna betala moms och köpa mat. Jag förstår så här i efterhand att nya skor och cykel var stora investeringar. Men de kämpade och huset som pappa byggt själv kunde bli gäst- och personalstuga, medan vi flyttade in i en nybyggd villa. Vardagsrummet var omöblerat de första fem åren, eftersom inte banklånet räckte till möbler.

Att få ha hand om barnbidraget från åttonde klass för att köpa kläder, godis mm var en frihet under ansvar.

Min barndom var trygg och fin. Jag hade allt. Min barndom kan säkert inte jämföras med de barn som lever upp i familjer där föräldrar lever på ekonomiskt bistånd eller försörjningsstöd. Beroendet till samhället blir stort. Men det kan aldrig vara "synd" om dessa barn. De har rättighet till en tolv års lång utbildning. Med rätt stöttning och lärare som ser dem och har höga förväntningar kan de möta framtiden med toppbetyg. Har de tur hittar de förebilder i föreningslivet, på läxhjälpen eller på fritidsgården. Unga vuxna som kan tala om hur det går till att söka till universitetet, som berättar att det är möjligt, om man bara kämpar, som ger hopp och empowerment. Alliansens skolpolitik leder ditåt. Jobbpolitiken är på väg. Det finns mycket att göra, men med Maud Olofssons vision om nybyggarlandet kan de personer som idag står utanför samhället med sina viljor, drömmar och rätt stöttning ta klivet in i värmen. Kanske, kanske genom att bli lite, lite - med respekt - ifrågasatta när de ansöker om försörjningsstöd. Och kanske, kanske genom att försörjningsstödet på sina håll gjordes om till ett försörjningslån. Men det är en senare fråga. Om inte annat så för människovärdets skull.

Arthursson om nybyggarlandet

Dagens Samhälle har tydligen kritiserat Maud Olofssons tanke om att göra Sverige till ett nybyggarland. Hon menar att vi måste tillvarata människors möjligheter och kompetens med tanke på att vi har en åldrande befolkning där en allt mindre skara måste jobba allt mer. Partisekreteraren Michael Arthursson replikerar idag med en riktigt snärtig artikel på s 9.

Visst är det så att vi måste se över skattesystem och etableringsmöjligheter samt eventuella hinder i övrigt som att nyanlända måste få provisoriska personnummer, utbildningar ska valideras i högre grad osv. Dessutom måste det till andraspråksutbildningar som är ännu mer effektiva. Men till stor del handlar det om attityder och en vilja. Där visar företagarkommuner som Värnamo, Falkenberg och Hylte vägen. Och om/när vi säger att Sverige ska bli ett nybyggarland menar vi att innovationer och företagande måste lyftas fram som möjliga framgångsspår.

På samma sida i tidningen skriver CUF:s styrelseledamot Hanna Wagenius att "Det finns tillväxt utanför Stockholm". Hon spräcker hål på ett antal myter om landsbygden. Bra.

Viktigt i sammanhanget är att människor får välja var de ska bo och verka. Men då krävs också god information om vilken marknad som skulle kunna finnas på orten, samt vilka utbildningar och föreningar som finns som utbud. En sådan verksamhet, att bjuda in asylsökande från Stockholm till Valdemarsvik, pågår och har varit lyckad.

Från brukssamhälle till brukarsamhälle

Jag har ögnat igenom Socialdemokraternas valanalys. Det är en rätt tuff kritik inåt - mot alla led. Dock tycks man inte nämna att tidigare ledare, Göran Persson, gick ut och skällde på rörelsen några dagar innan valdagen, vilket givetvis sänkte vallokomotivens auktoritet. Man verkar inte heller nämna turerna kring det rödgröna samarbetet.

Jag väljer att klippa ut några citat som lockar mig till kommentarer. De är ibland ryckta ur kontexten. Analysen är tolkad ur mina ögon, en centerpartists, som bara ser socialdemokratin på håll. Jag gör kommentarerna för att tänka högt och spegla mina tankar i (S)-analysen.

"Den borgerliga regeringen försöker idag stjäla arbetarrörelsens begrepp på olika
områden"
Jag visste inte att arbetarrörelsen hade copyright på några särskilda ord. Det känns ju varken rättvist eller solidariskt i ett varmt samhälle. En studiecirkel i äganderätt rekommenderas.

"Behovet av gemensamma lösningar är enormt."
Ja, behovet av gemensamma lösningar är enormt om man har en enorm skattekista att ösa medel ur. Gruppen föreslår en skattehöjning. Men om man hushållar med skattebetalarnas pengar blir inte tillgången så stor och då finns inte någon möjlighet att vara kreativ att hitta på nya projekt och insatser.

"Klyftorna i Sverige har ökat i trettio års tid, även under socialdemokratiska regeringar. Följden av den ökande ojämlikheten och att allt fler står utanför arbetsmarknaden är att ofriheten breder ut sig i samhället."
Bra insikt att det inte är den borgerliga regeringen som står för arbetslösheten. Dock signaleras någon form av offerkänsla eller passivitet som förklaras med ojämlikhet. Det är ju socialdemokratin i sitt nötskal. Man "fick" ett jobb på bruket. När det gick illa blev man av med det och kunde inte påverka sin situation. I värsta fall slogs hela samhället ut, då det bara funnits en stor arbetsgivare på orten. Hela tänkandet utgick från centralmakten. Därför blev man ett offer för omständigheterna. Men om människor får höra att de inte kan påverka, så gör de ju inte det heller. Jag vill se individen som delaktig i det som händer.

"Individens frihet och utvecklingsmöjligheter är beroende av hur det omgivande samhället ser ut. Dessa samhällsstrukturer kan bara påverkas gemensamt, det vill säga genom demokratin och politiken. Om politiken träder tillbaka blir resultatet inte ökad frihet för den enskilde, utan bara att andra maktgrupper - exempelvis starka ekonomiska intressen - träder in i stället."
Återigen ser vi socialdemokratins behov av kollektivet och klassamhället för att ha en berättigad existens.

"Det bristande förtroendet för socialdemokratins förmåga att skapa full sysselsättning är ett av de viktigaste skälen till att partiet två val i rad tappat stora väljargrupper. Arbetslösheten gör att klyftorna i samhället ökar och dämpar tillväxten, och går därmed emot kärnan i det socialdemokratiska budskapet."
Det ska bli intressant att se vilka lösningar som ges, utom fördelningspolitiska.

"Det behövs en mer rörlig och flexibel arbetsmarknad."
Intressant att citatet hade kunnat komma ur min mun, men lösningarna är diametralt olika. Jag önskar mindre facklig påverkan. S-rapporten önskar mer facklig påverkan, liksom mina S-vänner i Stadshuset gör. Jag menar att vi måste ha brukaren i fokus. S menar att vi måste ha personal i offentlig sektor i fokus. Det ska egentligen inte stå emot varandra, men i debatten och lösningarna gör det det.

"möjligheterna att gå ner i arbetstid under vissa perioder av livet utökas. Möjligheterna för den enskilde att mer aktivt påverka fördelningen av arbetstid behöver också stärkas generellt."
Å ena sidan är ni för rätten till heltid, å andra sidan vill ni ha arbetstidsförkortning. Men menar ni att samhället ska betala det? Det kan inte vara så att samhället ska stå för att någon är ledig en dag i veckan för att gå på målarkurs eller ägna sig åt politisk karriär. Denna tes står också emot den starka föräldraförsäkringen. Eller vill man ha dubbelt upp?

"När kommunal välfärd gör överskott går däremot resurserna undantagslöst tillbaka till verksamheten. För skattebetalaren är det alltså dyrare med privat utförd välfärd än kommunal."
Och när fristående skolor går med vinst går man i taket. Men när offentlig verksamhet går back brukar det inte sägas så mycket.

"I det sammanhanget så vill vi peka på att vårt sätt att ta upp Sverigedemokraterna i valrörelsen kan ha varit kontraproduktivt. Då sa vi att vi som parti aldrig skulle samarbeta med dem, och utmanade de borgerliga att ge samma löfte. Det är visserligen en korrekt linje; vi ska inte samarbeta med detta främlingsfientliga och löntagarfientliga parti. Men utspelet gjorde att SD ytterligare kunde spela på sitt föregivna martyrskap, och det förde dessutom över diskussionen från sakpolitiken till det politiska spelet, d v s till ett vem-tar-vem-spel efter valet. Det hade varit klokare att, om man nu över huvud taget skulle ta upp Sverigedemokraterna i valrörelsen, i så fall inrikta sig på att kritisera dem sakpolitiskt."
Jaa, verkligen Mona Sahlin. Jag ångrar inte den debattartikel i ämnet som jag skrev där jag önskade att Maud Olofsson skulle ta ställning. Men inte hade jag trott att VARJE tal av S-ledaren skulle innehålla en pajkastning och martyrmålning av SD därefter.

"När den dominerande ideologin i ett samhälle dessutom tycks sakna konkurrerande
alternativ tenderar de kritiska samhällsrörelserna att försvagas. Vi får ett till synes
konfliktfritt politiskt tillstånd. De gemensamma visionerna privatiseras – i stället för
allas vår frihet ökar betydelsen av var och ens enskilda (ekonomiska) valfrihet. I ett
sådant läge tappas demokratin på möjligheterna att begränsa eller kringskära
marknaden. Och missnöjet med demokratin leder antingen till framväxten av antidemokratiska rörelser eller att medborgarna struntar i att delta i demokratiarbetet –
de slutar rösta och gå på möten."
Och utan konflikter tycks socialdemokratin ha det svårt. Men de finns ju här inskrivna i citatet ovan. S vill bekämpa marknaden. Men man får det svårt när människor - som utgör marknaden - själva får bestämma. För när du väl fått smak för valfriheten vill du ha mer egenmakt och mer självbestämmande. Det handlar inte om ekonomi att välja vårdcentral eller förskola eller andra utförare. Det handlar om synen på väljarna, medborgarna. De är kompetenta och villiga att välja. Varje individ vet vad som är bäst för honom/henne.
Ja, det är möjligt att medborgarna struntar i att gå på S-möten. Men jag ser ett väldigt engagemang i olika föreningar och kampanjgrupper runtomkring. De är inte antidemokratiska!
Tyvärr ser jag här i det ovanstående citatets passivform något uppgivet och återigen offerstämplat. Det är inte en sådan opposition vi behöver. Vem vill rösta på ett offer?

Sammanfattningsvis ser jag att socialdemokraterna inte har gjort upp med brukssamhället. Mycket har hänt sedan Alliansen tillträdde. Vi lever nu i ett brukarsamhälle med jämförbarhet, ökad tillgänglighet, Lagen om Valfrihet. Vill verkligen Socialdemokraterna vrida tillbaka klockan?

Intressant är att den sista punkten av alla i hela analysen (utom en sidas citat av organisationsutredning) är att NetRoots tillskrivs en stor eloge och ses som ett stort framtidshopp.

SvD, SvD Bloggar gör också: Peter Andersson, Christer Jonsson, Magnus Andersson,

Både hyres- och bostadsrätter behövs

Det låter som om en debatt om mjuka marknadshyror stundar. Statsministern sade i en intervju om ökade klyftor att hyresrätter inte funkar i innerstan, med anledning av den svartmarknad som finns av just hyresrätter.

Stockholmscenterns förslag till bostadspolitik är att givetvis bygga såväl hyres- som bostadsrätter och ägarlägenheter i nya områden, men också att bygga på befintlig bebyggelse. Mångfald från början är bra! Att låta människor få göra bostadskarriär i området är viktigt.

Vi säger oftare ja än nej till byggande. Givetvis måste byggandet ske klokt. Att bygga tätt och högt är bra. Särskilt i närheten av kollektivtrafikpunkter. Då kan vi rädda våra parker och naturreservat.

Att låta nya hyresrätter få ingå i en hyresmarknad där läget/attraktiviteten avgör hyran. Där den som vill kan skriva om sitt kontrakt till marknadsmässig hyra. Där den som vill behålla sitt nuvarande kontrakt får göra det på livstid. Ingen ska behöva gå från hus och grund. Incitamenten till att bygga hyresrätter skulle bli fler om man införde mjuka marknadshyror.

Livskunskap - på bekostnad av trygghet och kunskap?

Jag skriver idag på Newsmill om mobbning och att skolorna i Stockholm måste ta Skolverkets rapport om anti-mobbningsprogram på allvar. Artikeln handlar om de särskilda lektioner som förekommer i några av antimobbningsprogrammen. Enligt Skolverket ökar mobbningen under just dessa lektioner, som ibland går under namnet livskunskap, som saknar kursplan och utbildade lärare.

Jag vill se en skola som arbetar för högre måluppfyllelse och att eleverna erövrar kunskap för framtiden, givetvis i en trygg miljö. Där ser jag livskunskapslektioner som resursslöseri av både lärares och elevers tid i skolan med tanke på den kunskap som Skolverket nu har givit oss.

Värdegrundsarbetet är inte något projekt, avsatt för särskilda lektioner, utan ska genomsyra det dagliga arbetet. Om mobbning förekommer ska givetvis skolan agera direkt.

Läs gärna mitt inlägg: "Livskunskap på schemat är förkastligt"

Jobb, jobb, riktiga jobb

Det är obegripligt att så många ungdomar blivit långtidsarbetslösa och förtidspensionärer. Visst är det en politisk katastrof då ungdomar får en biljett till arbetslösheten och fattigdomen, istället för ett första jobb där de får pröva sina vingar, möjligheten att stå på egna ben.

Jag tror att flera insatser måste till. Givetvis ska ungdomarna i och med entreprenörskap i gymnasieskolan från och med hösten inse att man måste skaffa ett jobb, snarare än få ett. Ungdomarna kommer att bli mer företagsamma.

Men arbetsmarknaden måste bli mer flexibel där vi måste ha lägre ingångslöner och slopa turordningsreglerna. Arbetsrätten måste vara utformad från de som ska anställa, företagen, snarare än de som ska anställas. Vilka behov och kompetenser krävs?

Men det är också på tiden att avreglera Försäkringskassan, för att istället låta staten sköta tillsyn av myndighetsutövningen. Att föra in arbetslöshetsförsäkringen i privata försäkringsbolag där man även ansvarar för jobbcoachning skulle kunna vara ett sätt att ytterligare få snurr på verksamheten. Hur förtidspensionen kommer in i detta vet jag inte riktigt. Men jag vet att alldeles för många unga är arbetslösa och förtidspensionerade, vilket är förkastligt i ett additivt samhälle där alla måste bidra för att människovärdet ska upprätthållas.

Centerpartiet sa det i Stockholm på partistämman 2005: Jobb, jobb, riktiga jobb.

Teser blir otydliga utan lösningsförslag

För att Sverige ska klara framtida arbetskraftsbrist behöver vi se på vårt samhälle som additivt. Det innebär att varje individ är en resurs oavsett bakgrund eller identitet.

Principen om människors lika värde, rättigheter och skyldigheter är grunden. Med självklarhet gäller lagstiftningen alla. Det innebär att Centerpartiet inte är extra mycket mot hedersmord, utan Centerpartiet ställer sig negativt till alla former av mord. I ett additivt samhälle gäller arbetslinjen alla, för där utgår man från att varje individ kan och vill bidra. Skolan bygger på att alla har rätt till kunskap, men att man når målen på olika sätt och under olika lång tid. Flerspråkighet ses som en resurs och uppmuntras. Människor får provisoriska personnummer och kan ta ett jobb första ankomstveckan.

Det är lite diffust vad David Cameron i Storbritannien menar med "liberala muskler" mot multikultiralismen. Alla liberaler hajar till och tänker att "det är bra", men vet inte vad det innebär. Språktest? Utegångsförbud, som Björklund föreslog? Hårdare tag mot rasism?

Alla otydliga tal, i likhet med Angela Merkels liknande uttalande under hösten, där politiker säger att man ska ta krafttag mot våld eller förnya politiken eller stoppa ditten eller datten skapar snarare en otydlighet och osäkerhet än trygghet och kraftkänsla. Jag är övertygad om att en politiker i samma andetag måste ge förslag på en lösning eller åtminstone säga en sak som kan ses som ett förslag. Annars hittar människor egna "krokar" i huvudena att hänga upp inriktningstesen på. "Stoppa multikulturalismen" kan innebära att någon tror att det ska vara slut på modersmålsundervisningen, som ju visar att elever når målen i högre grad än om de inte läser modersmålet, vilket är effektivt för samhället och viktigt för individerna.

I ett samhälle speglar sig människor i myndigheternas förväntningar. Förväntas du arbeta och göra rätt för dig så ser du troligen på dig själv som just arbetande och hederlig, än om du förväntas vara hemma och ta det lugnt. Men människor i Tyskland och Storbritannien speglar sig också i sina politiska ledares tal och förväntningar. Jag hoppas att både Merkel och Cameron förtydligar vad de menar och att det når fram till deras medborgare. (Antar att det händer lite mer inrikespolitiskt i våra tyska och brittiska vänners länder, än vad som just råkar nå deras nordliga EU-vän nyhetsmässigt :) ) Annars måste det kännas väldigt diffust att vara såväl inhemsk, som nyanländ eller med utländsk bakgrund.

Civilsamhället kan bistå vid kriser

Jag är imponerad över den insats som under ledning av Ulla Hamilton gjordes av Stockholms stad, dess anlitade entreprenörer och civilsamhället under natten till fredagen och under fredagen. När det kommer tre decimeter snö under loppet av ett halvt dygn krävs en gedigen insats. Inte allt kan rättas till. Snöstormen måste ses som extrema väderleksförhållanden, vilket vi i Sverige brukar vara förskonade från. Det är sällan som cykloner eller översvämningar drabbar oss (peppar, peppar).

Jag hade tur och kunde ta mig med tunnelbanan för att genomföra två möten. Men många, många valde att arbeta hemifrån eller blev offer för inställda aktiviteter och väntan på kollektivtrafiken. Dessutom på grund av ett strömavbrott. Jag hade tur. Proffsiga SL-värdar med numera bekanta ansikten fanns till hands för information och närvaro som skapar trygghet. Det var ett klokt beslut av SL att ställa in busstrafiken, som på grund av snömodden och halkan hade skapat ett riktigt trafikkaos. Jag såg en stackars sopbilschaufför som stod på tvären i en trång gränd och försökte gasa sig bort. Jag insåg att jag inte kunde bistå så mycket, inte ens med att lägga sand under hjulen.

I denna kris hjälper det inte att skylla på varandra. Christer G Wennerholm (M), trafiklandstingsråd, skyller på snöröjarna. Viktigt är givetvis att SL resonerar med väghållare och entreprenörer för att se hur framtida kaos undviks.

Frågan är om mer pengar hjälper just en sådan situation som i Stockholm. Visst handlar det säkert om att se över avtalen med entreprenörerna. Är de tillräckligt flexibla och optimala ur skattebetalarnas synvinkel sett? Jag har två släktingar på olika håll i Sverige som jobbar med väghållning och vet att det är snabba besked när man ska ut. Det blir maximalt långa pass, men lagen säger att man måste ta paus av trafiksäkerhetsskäl, såklart. En stor, välutrustad bil är en dyr investering. Det är verkligen ett säsongsbetonat arbete med snöröjning, som ersätts av andra transporttjänster under vår-sommar-vinter.

Självklart kan vi inte bara blunda för problemen och "hoppas på grönare vintrar" som infrastrukturministern gör. Nej, problemen måste tas på allvar. Men det finns olika lösningar.

Lösningen borde gå att hitta i civilsamhället. Alla de människor som har en timma över mitt i kaoset. Om det fanns en krisberedskap där brukarna var involverade med en klar rollfördelning i bostadsområdena kunde var och en bidra när inte samhället räcker till. Hitta lösningar i det lilla som att kanske samla till en snöslunga i kvarteret? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Skotta utanför sitt hus, sanda trottoaren, röja bort snö på gatan tio meter utanför huset osv. Vi är alldeles för vana vid att allt ska funka smärtfritt och smidigt. Att bli servade. Och när vi är missnöjda klagar vi (ja, det är yttrandefrihet) på Facebook och Twitter, vilket gör de ansvariga nervösa, istället för att se efter och fråga vad vi kan bistå med. Obs! Detta snöoväder är inte att blanda ihop med SJ-kaos.

Att ställa om

Det är ett imponerande arbete egyptierna på egen hand utfört. Diktatorn avgick. Deras fredliga protester ger svallvågor världen över. Inger hopp om civilsamhällets kraft.

Nu börjar det egentliga arbetet. Att bygga en demokrati. Att ställa om.

Kanske är landet som skörast nu. När de inte vet vem som ska leda eller vilka ledare som egentligen är goda eller onda. Viktigt är att inte folket lutar sig tillbaka, utan formerar, fortfarande står på tå för demokratin och visar viljeriktning. Det kommer inte bli enkelt och nu behövs stöd av EU.

Att ställa om från diktatur till demokrati innebär så många förändringar. Yttrandefrihet. Att bryta en korruption. Möjlighet att starta företag. Rätten att rösta. Och framför allt - ansvaret hos individen.

Företagande kvinnor ökar

Antalet kvinnor som är ansvariga för företag är fler än någonsin. Enligt DN blev vi 30 000 fler 2010.

Tack vare Alliansens valfrihetsreformer med RUT och nya marknader inom vård och omsorg går kvinnorna starkt framåt, skriver Svenskt Näringsliv. Nu gäller det för allmänheten att tolerera det faktum att friskolor generellt är mer effektiva än kommunala skolor, som åtminstone borde kvala in dem till ett tänkande om att de är likvärdiga.

Tillväxtverket arbetar på Maud Olofssons uppdrag med att främja kvinnors företagande med hjälp av förebilder. Med en förebild kan det vara lätt att komma igång, men för att det ska gå bra måste man också jobba många timmar. Det tar tid att komma igång så att du kan leva på dina förtjänster. Du betalar ofta skatt långt tidigare än du kan ta ut någon lön. Du måste vara målmedveten, hela tiden tänka kundnytta och en familj med stort tålamod.

Annie Johansson bloggar.

Motionsdags

Centerpartiet har partistämma vartannat år och i höst går stämman av stapeln i Åre. Inför detta arrangemang har partistyrelsen sjösatt fem förnyelseprocessgrupper. Parallellt med deras lyssnande arbete är det motionsrätt för medlemmar.

Stockholmscentern har en deadline den 28 februari för vidare behandling i distriktsstyrelsen och därefter på distriktsstämman den 9 april. Motionerna ska skickas till sthlm@centerpartiet.se
De kommer att läggas ut på vår motionsblogg för diskussion av såväl medlemmar som sympatisörer mfl debattivriga.

Johansson i Privata Affärer

Annie Johansson intervjuas i Privata Affärer om Centerpartiets ekonomiska politik där hon mycket klokt uttrycker sig kring företagsprofilen som en möjlighet att få till fler jobb som ger oss skattepengar och därmed mer välfärd. Att Johansson driver detta perspektiv i den ekonomiska politiken känns mycket bra och genomtänkt.

Johansson intervjuas också i samma tidning om att arbetsmarknaden måste bli mer flexibel. Här konstaterar jag att våra synsätt skiljer sig åt till viss del. Jag håller inte med Johansson om att det handlar om mod att säga att man vill ta bort turordningsreglerna. Det handlar om att driva det man tror på, för att de som står utanför systemen ska komma in i värmen. För att man vill ha rättvisa där kompetens går före kölappen i turordningslistan.

Dessutom anser jag att det måste vara upp till arbetstagare och arbetsgivare att sluta avtal. Att arbetsmarknadens parter ska göra upp om saken känns som om man avhänder sig ansvaret, då ju facken generellt har väldigt stor makt i och med den ålderdomliga lagstiftningen och dessutom på sina håll - men inte alltid! - varken är brukar- eller tillväxtvänliga, utan till sin natur snarare är personalomfamnande och därmed värnar den som redan är inne i stugvärmen.

Ensidig rapportering av tillsyn

Igår rapporterade SVT om granskning av fristående/enskilda förskolor. Den är bristfällig i många kommuner. I Stockholm pågår en ständig inspektion av enskilda förskolor. Tillstånd har dragits in. De förskoleägare som inte har följt gällande regler och förordningar beslutas av Utbildningsnämnden att få tillståndet återkallat. Det beslutet innebär att ärendet ska gå vidare till förvaltningsrätten. Beslutet kan givetvis överklagas. Tiden går. Verksamheten pågår. Innan man är dömd är man bara misstänkt, enligt svensk lagstiftning. Så måste det vara. Målet måste vara att man ska rätta till bristerna. Nu menar Skolinspektionen att även friskolor behöver granskas bättre, eftersom ett kontrolled saknas, om man jämför med vad de kommunala skolorna går igenom. Jag återkommer till detta.

Denna debatt handlar om en ytterst liten del av de enskilda förskolorna och de fristående skolorna. Tyvärr får den fristående verksamheten - dvs välfärdsföretagarna - som sådan en släng av sleven och ryktet för enskild verksamhet solkas som sådant. Det är mycket beklagligt. Dessutom är rapporteringen ensidig. I Stockholm har vi i Centerpartiet drivit länge att inspektionen/kontrollen över de kommunala förskolorna ska jämställas med inspektionen av de enskilda förskolorna. Så ska nu ske, såvitt jag har förstått. Det ska bli mycket intressant att följa rapporteringen och utvecklingen.

I Stockholm är föräldrarna generellt nöjda med förskolan som sådan. De föräldrar som har barn i en enskild förskola är dock mer nöjda än brukare som nyttjar kommunal förskola, enligt brukarundersökningarna. De enskilda förskolorna behövs för att klara barnomsorgsgarantin och valfriheten. Nu måste motbilder till negativ rapportering visas upp. Givetvis måste lösningar till, genom att hitta fungerande metoder eller lagförändringar som förhindrar ekonomiskt fuffens och dålig verksamhet, utan att det blir krångligare att driva förskoleverksamhet. Med ett ökat ägande av människor blir Stockholm starkare.

Lotta Edholm bloggar också.

Skolworkshop med nya intryck

Igår arrangerade jag en skolworkshop, till vilken jag bjudit in Centerpartiets skolpolitiska talesperson Ulrika Carlsson, riksdagsledamot. Dessutom medverkade flera utomstående personer som bidrog med olika perspektiv. Den företagsamma vinkeln var givetvis särskilt värdefull. Tack!

Bland annat fick vi lyssna till Sveriges Elevråds Centralorganisations vice ordförande Marc Harris som blev positivt överraskad av att få reda på att Centerpartiet är för rättigheten till betygsöverklagande.

Medlemmarna hade många frågor och synpunkter som framfördes. Jag tog med mig en hel del reflektioner, varav några förhoppningsvis landar ned i någon motion och blogginlägg framöver.

Vi kunde konstatera att Carlssons föredragning av alliansreformerna gjorde oss stolta över vad som åstadkommits, men att det var i interaktionen som de nya tankarna och lärandet uppstod.

Föreningslivet stärker Stockholm

Igår kväll var det kommunfullmäktige i Stockholm. 101 ledamöter var på plats för att fatta frihetliga beslut. Jag deltog i debatten vid tre tillfällen. Dels ett anförande om nya avtalet mellan staden och Stockholms Hamn AB, dels avslutningsvis i ett hett replikskifte om seriösare ombildningsprocesser, men det mest framåtsyftande var inriktningsbeslutet om att funktionsupphandla dubbelidrottshall vid Stora Mossens IP.

Intressant är att Stockholmscentern hade med funktionsupphandling i sitt kommunala program från mars 2010, vilket beror på skrivningar av kunnigt fd departementsfolk, ETR. Läs mitt anförande nedan:

"Ärendet ”Ny idrottshall vid Stora Mossen” handlar om en investering i infrastrukturen för föreningslivet i Västerort. Idrott och föreningsliv är mervärden för stockholmarna. När människor möts på handbollsträningen, i rollspelsklubben eller i kören lär man känna varandra. Nätverket för den som löser föreningsmedlemskap växer. Det blir fler personer att hälsa på, fler personer att kunna namnet på, fler personer att skratta med. De osynliga trådarna mellan människor gör vårt Stockholm starkare och tryggare.

I idrottsföreningen får ungdomar samarbeta och uppleva gemenskap. De vuxna eldsjälar som leder barnen och ungdomarna blir ofta förebilder. Våra unga blir sedda av fler än föräldrar och skola. De får växa.

Staden ska givetvis organisera infrastrukturen vad gäller lokaler för idrottsutövande och föreningsliv. Med glädje bifaller Centerpartiet förslaget om en idrottshall vid Stora Mossen. Förhoppningsvis kan marken där bollhallarna står idag längs med Drottningholmsvägen användas till husbygge. Det är ett attraktivt läge precis vid tunnelbanan, nära service och grönområden. Jag ser framemot nya grannar.

Att genomföra den här upphandlingen av dubbelidrottshall i form av funktionshandling, sk konkurrenspräglad dialog, som möjliggjordes i juli 2010 tack vare alliansregeringen, är helt rätt. Centerpartiet vill ha mer kultur i kommersen och mer kommers i kulturen. Med fler fysiska ägare, fler kontakter mellan föreningsliv och näringsliv ökar också samarbetskittet, samhörighetskänslan och ansvarstagandet i samhället. Dessutom ökar delaktigheten hos föreningarna som får säga sitt. Det är brukarperspektiv. Bra Regina!

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag."

Var med och bidra i Centerpartiets skolpolitik

Onsdagen 9 feb kl 18.30-21, Stora Nygatan 4 arrangeras skolworkshop.

Medverkan av Ulrika Carlsson, riksdagsledamot, Centerpartiets skolpolitiska talesperson

Program:

18.30 Introduktion, presentation

18.40 Alliansens skolreformer, Ulrika Carlsson, riksdagsledamot

Centerpartiets vision för en skola där varje elev får växa

19.30 Bensträckare

19.40 Våra skolvänner från diverse organisationer bidrar – vart vill vi framöver?

20.00 Workshop – vilka principer baserar vi vår skolpolitik på?

Vilka reformer behövs framöver för att nå vår vision?

Motionsskrivande

21.00 Avslutning

Såväl medlemmar som icke-medlemmar är varmt välkomna med sin anmälan till helen.tornqvist@centerpartiet.se senast 8 feb.

Initiativet är taget av Christian Ottosson, Petri Salonen och mig.

Arrangemanget sker i samverkan med SV, Studieförbundet Vuxenskolan.

Välkommen med din anmälan!