Ny modell för arbetsmarknaden

Ett handslag gäller, brukar man säga i mina umgängeskretsar. Ett avtal är ett avtal. Inte ska tredje part behöva lägga sig i det avtalet, som är upprättat mellan två myndiga personer i nyktert tillstånd. Lite mer sådant över arbetsmarknaden, tänker jag. Där arbetsgivare och arbetstagare befinner sig i en vinna-vinna-situation.

Kloka Anna Ekström och erfarne Svante Nycander skriver om frågan med Lagen om anställningsskydd, Las, på DN debatt idag: Ny modell för Las gynnar både företag och anställda. De menar att en skiljenämnd, med nominerade nämndemän från parterna, skulle kunna döma huruvida en arbetsgivare har rätt att frångå turordningsregeln eller inte. Det är ett bra kompromissförslag. De kan sin historik. Det är ett bra förslag för de som önskar se den svenska modellen fortleva. Men det räcker givetvis inte.

Människor - löntagare och företagare - måste ses som kompetenta även på arbetsmarknaden. Det finns de som inte alls vill vara fackligt anslutna. Dessa personer påverkas ändå av kollektivavtalen, vars regler gäller även för den som inte är fackmedlem. Det är en förlust för arbetsmarknaden och för företagen och även för individerna att det är få möjligheter att skriva de avtal som människor önskar. Men om man bryter om avtalet försvinner hedern. För ett handslag gäller ju.

Fokus på företagande

Jag har i några dagar ganska intensivt enbart fokuserat på mitt företag. Det är kul och givande att diskutera affärsidén utifrån kundens behov. Det har lättat lite arbetsmässigt för rektorerna och de kan se framåt.

Samtidigt funderar jag över vad i företagande som kan underlättas. För att det ska bli enklare att vara företagare. Det är lätt att bli hemmablind och tänka att saker och ting måste se likadana ut år efter år bara för att lagen är sådan. Jag tror att jag har en ganska bra idé som skulle vara genomförbar, åtminstone för egenföretagare. Men det skulle krävas en förändring av bokföringslagen och en annan roll av Skatteverket. Jag får återkomma med en närmare beskrivning när jag har tänkt färdigt och bollat med några förtrogna företagarförstående.

Kommer SVT spä på fördomar om funktionsnedsättningar?

Min vän Anna Bergholtz skrev häromdagen en debattartikel om funktionsnedsättningar, med anledning av Sveriges Television arrangerar en dokumentärsåpa/tävlingsprogram med enbart funktionshindrade som tävlande: SVT-program spär på fördomar. Det är ett program där enbart personer med funktionsnedsättningar ska samarbeta sig igenom en hinderbana i en främmande miljö. Läs artikeln och ta ställning själv. Är det detta vi behöver för att förstå funktionsnedsättningar bättre?

Anna skriver: "Jag undrar hur reaktionerna ­blivit om man gjort ett liknande ­program med enbart mörkhyade eller homosexuella?­ Varför är det jämt så att vi med funktionsnedsättning ska vara­ ­tysta och tacksamma för att vi också­ får vara med och utan att det spelar någon roll hur?"

Funktionsnedsättningar är en resurs som vårdas och utvecklas av den funktionsnedsatte. Det finns synliga och osynliga handikapp. Många tänker inte på sin nedsatta funktion i vardagen. Personen mittemot dig på tunnelbanan kan vara döv, ha astma eller en psykisk sjukdom, utan att du ser det. Så fort vi ser rullstolar eller vita käppar, däremot, börjar många automatiskt tycka synd om personen ifråga. Men istället kan man tänka att den personen har fått en unik gåva, som gör att han/hon upplever vardagen och världen genom sina ögon. För vissa blir vardagslivet begränsat på ett eller annat sätt, men för de allra flesta kan de göra det mesta.

Jag bävar inför programmet, som mina licenspengar sponsrar. Det kommer bli väldigt lätt för den som redan har roligt på andras bekostnad att skratta åt de funktionsnedsattas tillkortakommanden. Kanske kommer många häpna över "Så mycket de kan göra trots sitt handikapp". Men hur som helst blir det fragmentariskt och väldigt kvoterat där tid är avsatt för funktionsnedsatta, istället för att låta programledarna och redaktionerna ha en integrerad, inkluderande mångfald, bestående av många olika resurser och kompetenser, inkl funktionsnedsättningar.
Uppdaterat 29 april: SVT replikerar Anna här. För övrigt undrar jag varför vi har en statstelevision när säkerligen marknaden skulle kunna göra jobbet minst lika bra.

Bifall till borgarrådsberedningens förslag

Idag var det kommunstyrelse med efterföljande ekonomiutskott. På kommunstyrelsemötet blev jag och en folkpartist till vår stora förvåning tjänstgörande istället för socialdemokrater som inte närvarade. Vi lämnade soffan i hörnet till förmån för stora mötesbordet.

Det kändes bra i maggropen att vara med och småviska "ja" som bifall till borgarrådsberedningens remissvar om elevers rätt att överklaga betyg, remiss om olovlig fotografering, biogasstrategi mm. Allt var ju redan förutbestämt sedan flera veckor tillbaka då förhandlingarna kring skrivningarna skedde, först av tjänstemän och slutligen av majoritetens borgarråd. Men besluten måste tas formellt. Och då av de som inte är borgarråd, vilka är adjungerade under kommunstyrelsen.

Karin Wanngård valdes till oppositionsborgarråd för (S). Kul med en västerortsbo i ledande befattning.

Föreningars kraft i frivilligheten

Roland Poirier Martinsson skriver idag om EU:s krav om momsredovisning av föreningar. Hans text handlar om civilsamhället, det människor kan åstadkomma tillsammans för gemensamma syften i föreningsform. Människor investerar tid, engagemang och kunskap i alla föreningar. För att ställa upp på sina barn eller ett mål. Vinsten är gemenskap, samhörighet, uppnådda syften och möjlighet att förändra vardagen. I frivilligheten ligger kraften. Regeringen har överklagat och jag hoppas att EU kan förstå folkbildnings-Sverige, förenings-Sverige. Att administration är en pålaga och bokföringskrångel. Att mervärdet i föreningar blir ökad trygghet, kontakter och erfarenheter.

Betygsinflation eller bättre undervisning

PJ Anders Linder reflekterar i sin söndagskrönika över betygsinflation.

I Stockholms kommunala skolor rättar inte lärarna sina egna klassers nationella prov. Det är bra, eftersom det då inte föreligger risk för partiskhet när rättningen sker. Mallarna för rättning är ofta mycket tydliga och vid tveksamheter kan professionen höra av sig till provkonstruktören för att få vägledning, vilket är bra.

Det är dock lite av dubbelbestraffning över betygsdiskussionen. Vi politiker önskar se goda resultat och uppmuntrar rektorerna att jobba för ökad måluppfyllelse. Givetvis går rektorerna hem till sina skolor och pratar resultat och betyg, som ska vara kvittot på förbättrad kvalitet i undervisningen. Därför hittar lärare och rektorer nya metoder och erbjuder extra tillfällen för undervisning. Mellan att det nationella provet i svenska/svenska som andraspråk skrivs första veckan i februari och betygssättningen i juni är det minst sexton veckor. Skolorna erbjuder sportlovsskola, påsklovsskola, extralektioner, omprovstillfällen och läxläsning. För att eleverna ska nå målen, som vi vill. Givetvis finns det en andel som lyckas nå målen av envishet, målmedvetenhet och mera tid av både elev och pedagoger. När så sker blir vi misstänksamma.

Professionen arbetar också mer formativt i dag än för tio år sedan, dvs formulerar hur eleverna ska nå målen, genom att visa på kvaliteter och betygsexempel, samt förklara målen ordentligt kring vad som krävs. Det är inte konstigt att de elever som hela tiden har befunnit sig i en målbaserad undervisning lär sig förstå hur och vad man ska göra för att nå de högre målen. Till skillnad mot de som tidigare befunnit sig i en skola som byggde på relativ betygsättning och bara kämpade efter att vara bäst i klassen. Tack vare Alliansens skriftliga, betygsliknande omdömen kan eleverna och föräldrarna se vilka kunskapsnivåer eleverna har nått och hur de kan jobba för att nå nästa.

Den tidigare skolan gjorde att eleverna tävlade mot varandra. Läraren fick ju bara ge några femmor, som var högsta betyg. Idag inser eleverna att man ofta kan samarbeta för att nå de högre målen. Detta studiesamarbete tjänar både elever och lärare på. Läraren kan inte klona sig och den elev som förklarar för andra elever får tillfälle att formulera sina kunskaper muntligen. Språkutveckling sker och kunskap erövras i interaktionen. Flera bedömningssätt än skriftliga prov tillämpas. Eleverna har otaliga chanser att nå målen.

I Stockholm finns det ett antal skolor som ligger högt betygsmässigt jämfört med hur eleverna klarar sig på gymnasiet. Jag minns inte vilka skolor som sticker ut, men vet att de framför allt ligger i förorterna. Tanken om att det är förortsskolorna som sätter för höga betyg ligger nära att greppa. Men tänk om det är gymnasieskolorna som inte förmår att hitta undervisningssätt som tillvaratar förortselevernas erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Tänk om gymnasieskolorna inte har en riggning med svenska som andraspråk och läxläsning och studiehandledning som bidrar till att eleverna når målen i läsämnena. Tänk om lärarna i förortsskolorna inte är "snällare" än gymnasieskolornas, utan helt enkelt har verktyg för en planerad stöttning för förortseleverna.

Diskussionen om betygsinflation är egentligen ointressant för tillfället. Mer intressant är vetskapen om att en ny betygsskala med nya kunskapskrav sjösätts i skolorna i höst. För närvarande implementeras kunskapskraven i de nya kursplanerna. Betydelsefullt blir att Skolverket från sommaren publicerar exempel på kvaliteter i elevtexter, samtal, presentationer mm på sin hemsida så att skolorna snabbt kan kalibrera sig kring matriser, bedömningsnivåer mm för att vi ska uppnå en nationell likvärdighet snabbt.

Att varje skola ska sitta och uppfinna hjulet, dvs fastställa bedömningsnivåer är inte försvarbart resursmässigt. Däremot måste varje enskild lärare i sitt ämne sätta sig in i kursplanen och kunskapskraven, samt se över undervisningsmaterial och -metoder, samt det stoff eleverna möter, så att den nya undervisningen innefattar de nya kunskapskraven och är funktionell utifrån den nya läroplanen som betonar att kunskap erövras i ett sammanhang. Det viktiga är att undervisningen blir bättre. Självklart ska den följa aktuell forskning om hur framgångsrik inlärning sker. Självklart ska undervisningen ta sikte på förmågorna och de högre kunskapskraven, men inkludera de elever som knappt når de lägsta kunskapskraven. Utbildning är vägen till individens frihet och ett bättre samhälle där alla kan växa.

I mötet mellan människor uppstår tolerans

Varje dag möter jag goda, trevliga människor. Jag möter hans eller hennes blick, ler och får ofta ett leende eller ett hej som gensvar. Ibland får jag hjälpa någon att bära en väska. Jag får ett tack i gengäld. En annan gång är det en kvinna eller man som hjälper mig att bära en kartong eller en påse eller hålla upp en dörr. Ibland råkar jag i samtal med någon. På tunnelbanan, bussen eller ett café. Om någon ställer för privata frågor försöker jag visa integritet genom att svara undflyende eller distansera mig. Men människor är verkligen trevliga och i grunden sociala.

Förra helgen lämnade jag en blomma till en kär vän som bor i Blackeberg i Bromma. Det är en av de stadsdelar där misstroende mot politiker är som störst och intoleransen mot nyanlända är som störst. Jag var lite vilse bland gatorna och frågade en boende hur jag skulle hitta rätt. "Jag vet inte, men fråga dig fram! Hälsa, småprata och fråga varenda en hur du ska gå." svarade han.

Och jag är säker på att varje litet samtal, varje nick, varje leende då vi bekräftar en medmänniska är ett steg närmare ett tolerant samhälle. Du och jag kan påverka, just idag, hur andra mår och känner sig. Om jag är tolerant mot dig, är chansen lite större att du är tolerant mot nästa person. I det vardagliga mötet uppstår toleransen, den ömsesidiga respekten och människovärdet.
Tillägg: Peter Wolodarski skriver en tänkvärd ledare på temat tolerans i DN.

Politik i praktiken är säljjobb

DN:s ledare reflekterar idag över begreppet invandrare och den integrationspolitik som råder. Man menar att vänsterdebattörer gärna teoretiserar politiken, istället för att undersöka verkligheten, som ju gör politiken begriplig. Mina tankar går till gårdagens inlägg av Sanna Rayman i SvD, där hon menar att vänsterdebattörer skyller ifrån sig när politiska reformer av regeringen bryts ned till effekter i vardagen för Svensson, såsom hur mycket man får råd med då nästa jobbskatteavdrag görs osv.

Givetvis är det framgångsrikt att göra politiken påtaglig och verklig. I detta ligger inte något brott. Givetvis måste politiker få driva förslag som också skulle gynna den egna gruppen - oavsett om man bor i Bromma eller Bandhagen. Givetvis måste politiker få såväl teoretisera som konkretisera eller praktisera politiken. Vänstern har ju själv försökt hitta fall med ljus och lykta där resultatet går på tvärsen med den borgerliga politiken, tex utförsäkrade. Skulle det vara fel? Nej, tack vare individuella fall kan vi se systemfel och lyfta blicken för att justera.

Det räcker inte att bedriva anti-diskriminerings-politik för att en människa som är nyanländ ska tas på allvar och ses som en resurs. Arbetslinjen måste lysa i handläggarnas och etableringslotsarnas ögon. Ty det är de ögonen som den nyanlände speglar sig i. Individuella samtal med såväl mannen som hustrun kan göra både män och kvinnor aktiva och verksamma snabbt. Med den obligatoriska kursen i samhällsorientering kan familjerna förstå att det finns en barnomsorg som tar hand om barnen under tiden män och kvinnor praktiserar, letar jobb, går på sfi, driver företag eller arbetar som anställda.

Jag önskar att vi kan sluta tala om integration som någon form av överifrånperspektiv, för att istället tala om det additiva samhället, som är ett horisontellt, jämlikt perspektiv på den nyanlände. Att han/hon är en resurs som ansluter sig till det redan existerande, dynamiska, föränderliga samhället.

Det som behövs hos alla som står utanför arbetsmarknaden - men också hos oss politiker - är lite mer av säljteknik. Att arbeta som säljare är att gå i livets skola. Det handlar om att lyssna och om att vara närvarande och att prata så att budskapet går in i hjärtat hos köparen. Då måste man vara såpass rak för att inte ändra syftet med produkten och såpass flexibel att man kan ändra ordval, ton och funktion till lyssnaren.

Wanngård (S) har tagit tillbaka sitt utlåtande om "skitjobb" och dessutom bett om ursäkt. Visst bör politiken vara förlåtande, så nu är det nog dividerat om hennes nedlåtande uttryck för min del. Bloggar i "skitjobbsdebatten" gör Den hälsosamme ekonomisten, Erik Laakso. Johan Folin skriver på Newsmill.

Stockholm - frihetens stad

Idag har jag haft förmånen att promenera på Kungsholmen i vårkvällen. Stockholm är så vackert och vitalt. Det slår mig att mycket av det jag ser i vardagen är resultat av politisk vilja.

Det byggs på sina håll. Allians för Stockholm vill bygga. Full aktivitet rådde i skateboardrampen - en satsning av Kungsholmens SDN där Oscar Fredriksson satt för Centerpartiet förra mandatperioden. Uteserveringarna har kommit upp. Att restaurangägarna får slå upp dem redan 1 april är resultatet av en motion av Björn Mellstrand som satt i kommunfullmäktige under 1990-talet.

Stockholms stad annonserar om att dubbdäcken ska vara avtagna så att de inte river upp partiklar, något som är viktigt för personer med astma eller andra luftvägssjukdomar, men även för barn. För att Stockholm ska vara frihetens stad måste luften vara ren. Något som vårt stadsmiljöborgarråd kämpar för. Att människor tar ansvar för sin del av luften är av betydelse för individens frihet.

Företagande är frihet - inte fälla

Maud Olofsson skriver idag en replik på Håkan Svärdmans inlägg i debatten utifrån en rapport från Folksam om att företagande skulle vara en kvinnofälla.

Olofsson menar att regeringen inte är klar. Det är väl väldigt tydligt efter vårpropositionen där tex restaurangmomsen föreslås sänkas. Nyföretagandet har ökat de senaste tjugo månaderna. Alliansen har genomfört en trygghetsreform för företagare, som måste göras känd hos Försäkringskassan, som har ansvaret att i mötet med företagare skapa förtroende och ge upplysning om reformen och företagarnas rättigheter och skyldigheter. Givetvis hänger det på företagaren att informera sig, men nog har Försäkringskassan ett viktigt arbete i att ge korrekt och pedagogisk information och just visa förtroende för företagarna, så att de verkligen tar tillvara sina rättigheter, för sin egen del och för statistikens. Företagare förtjänar förtroende, inte misstänkliggörande.

Företagande medför frihet att disponera sin tid. Självklart föreligger en risk i att påta sig större ansvar för hushållet för den som jobbar hemifrån, men en sådan risk elimineras med informella avtal kring hushållsarbetet. Denna diskussion handlar inte om företagande i sig, utan om jämställdhet i praktiken, som skapas mellan individer i vardagen.

Friheten ligger också i bemötandet från omvärlden. Det måste ses som okej att göra vinst i företag som arbetar för mjuka värden inom vård, skola, omsorg och liknande tjänster.

Reformer jag skulle önska framöver för företagarna är faktiska skatteinbetalningar istället för preliminära. Man kan också tänka sig autogiro för dessa skatteinbetalningar. Att förenkla arbetsrätten och se den ur ett individperspektiv finns också på önskelistan.

Varje sysselsättning har ett värde i sig. Inte finns det några "skitjobb". Att arbeta som försäljare och att göra det på provision är beundransvärt och lärorikt. Det arbetet är faktiskt något som påminner om att vara valarbetare. Det vet vi väl alla som har varit valrörelseaktiva, att man måste skura valstugans golv ett antal gånger innan man kan nå toppen. I övrigt blir Karin Wanngård en intressant s-motståndare i stockholmsdebatten. Hon säger sig ju arbeta för näringslivet.
Johan Hedin bloggar också.

Individuella lärarlöner realiseras

Centerpartiet har drivit frågan om att det ska löna sig för lärare att uppnå goda resultat med sina elever. Skickligt lärarskap ska löna sig och ge ett plus i plånboken. Nu genomförs reformen i Stockholms skolor. Läs i DN.

Det är givetvis av betydelse att det inte blir inflation i betyg och resultat. Med den nya betygsskalan och de nya kunskapskraven i kursplanerna finns det mindre utrymme för tolkningar. Tack vare bedömningskonferenser och om Skolverket publicerar exempel på kvaliteter för de olika betygsstegen kommer likvärdigheten att öka. Det viktiga är vägen till betyget, dvs undervisningen, då eleven gör kunskapen till sin egen. Med motiveringsarbete, rätt stöttning och god planerad undervisning kan eleverna erövra kunskaperna. Det kan behöriga, kunniga och engagerade lärare ge sina elever, så att de når nya kunskapsnivåer.

Lotta Edholm bloggar också.

Är skatteutjämning trygg tillväxt?

Stockholm går bra och växer såväl invånarmässigt som ekonomiskt. I ekonomin ligger självförtroendet som behövs för en positiv spiral. Magnus Andersson är något på spåret. Tack vare skatteutjämningssystemet fördelas pengar till andra regioner som socialdemokratiskt styrda Göteborg och Malmö. Självklart måste vi ha en välfärd över hela landet som säkrar god barnomsorg, skola, äldrevård och sjukvård. Dessutom ska vi ha skattefinansierad infrastruktur mm.

Men är det rätt att stockholmarna är med och betalar ett förskolesystem i Göteborg som enligt hörsägen har långa köer och brist på valfrihet? Är det okej att stockholmarna medfinansierar en ev förlust i det kommunalt ägda nöjesfältet Liseberg? Är det okej att stockholmarna sponsrar de dåliga resultaten i skolor i Malmös förorter? Kanske är det rätt, men det är viktigt att en diskussion uppstår.

Det är som en fördelningspolitik där föräldrarna har bestämt att barnen får hjälpa till hemma för att få veckopeng. Kalle hjälper till med städning och disk och får sin tjugolapp och en klapp på axeln. Lisa latar sig, men får sin tjugolapp i alla fall. Det är inte rätt. Om Lisa inte hade någon förutsättning alls att delta, däremot, vore det ju rätt att hon fick utföra de uppgifter hon kunde för att sedan få sin tjugolapp. Men är det så att Göteborg och Malmö inte alls kan? Jag tror inte det.

Nog måste gruppen som funderar över skatteutjämningssystemet vända och vrida på varje argument och ha svar på en del frågor, rent ideologiskt sett.

För övrigt är jag liksom många andra, tex Christian Ottosson, glada för en förhoppningsvis sänkt restaurangmoms. Detta är en viktig reform som Maud Olofsson och Centerpartiet har kämpat för. Det ger många företagare chans att anställa någon i några timmar till. Eller att rekrytera en yngre person som får in en fot på arbetsmarknaden. Det ger restauranggästerna, i kombination med ett ytterligare jobbskatteavdrag, möjlighet att äta ute oftare och därmed höjs livskvaliteten. Det ger trygg tillväxt, som Alliansens företrädare beskriver så fint på DN debatt i samband med att vårpropositionen presenterades. Men frågan är på vilket sätt det är trygg tillväxt med skatteutjämning.
SvD-ledare

Värderingsskifte i skolan

Svenska skolan diskuteras. Det handlar både om driftformen och om innehållet, men också om lärarens roll. Självklart måste lärarnas roll stärkas. Det gör den bara genom att lärarna tar sig mandatet att se sig som de självklara ledare som vet vart, hur och varför eleverna ska erövra kunskaper och färdigheter. Först i sitt eget ämne och sedan med tillit till kollegornas ämnen och undervisning, så att lärarna stödjer varandra och kan ge eleven lugnet att lära. Och skolledarna ska leda arbetet på skolnivå.

Alliansen har infört ett värderingsskifte i skolan. Alla de reformer som genomförs till hösten är viktiga: Ny betygsskala, ny skollag, nya kursplaner med tydliga kunskapskrav där språket ska vara ett perspektiv i alla ämnen. Därefter kommer lärarlegitimation.

Det finns mer att göra. Elever ska ha rätt att överklaga betyg. Lex Sarah i skolan behövs också. Sedan ska vi utvärdera och följa upp. Visa på positiva exempel. För framtiden och för att varje individ ska få möjlighet att växa så mycket som han/hon har potential till.
DN, DN, PJ Linders krönika

Stadsmiljö och trafik på Brommanätverkets agenda

Ikväll var det dags att ha andra träffen för Centerpartiets Brommanätverk. Idag pratade vi om Underlaget för budget 2012 med inriktning 2013 och 2014. Det blev stadsmiljödiskussioner, men även trygghet och trafik. Brommaplanseländet avhandlades, men inga nya lösningar hittades. Vi hade ju Rolf Gäfvert från Trafikkontoret ute på besök en kväll för några år sedan. Som vanligt besitter centerpartister goda idéer om kollektivtrafiklösningar. Jag blir så glad i min gröna, frihetliga själ.

Stockholmscenterns distriktsstämma

Idag hade Stockholmscentern distriktsstämma. Distriktsordförande Per Ankersjö höll ett mycket inspirerande inledningsanförande. 32 motioner behandlades i utskott och därefter i plenum. Vi vill ha dubbelt grundavdrag för företagare, värnskatten ska avskaffas och vi vill arbeta för faktiska skatteinbetalningar. Vi ska arbeta för frihandel och omreglera Systembolaget. Jag fick reservera mig till förmån för min att-sats om att svartlista företagare på internet. Det blev en debatt om sexköpslagen. Utskottet hade gjort ett arbete med att kompromissa, men jag reserverade mig till förmån för motionen.

Själv hade jag tröttnat på att vara vice ordförande. Därför utmanade jag Per Ankersjö på ordförandeposten. Jag framförde min vision om hur distriktet ska ledas. Vi fick marknadsföra oss själva och därefter ägde en votering rum. Per vann! Grattis. Vi samarbetar vidare i Stadshuset. Jag vill bidra till förnyelse och avgick helt från styrelsen för att låta mina efterträdare Abir Al-Sahlani och Bengt Hansson få utrymme att växa fram. Lycka till mina vänner! Snart är det val igen och då jobbar vi för fler frihetliga framsteg.

Huddinge bygger på höjden

Christian Ottosson som är kommunalråd i Huddinge bloggar inför måndagens kommunfullmäktigemöte då han ska vara med och rösta för ett högt hus vid Kungens Kurva. Byggnaden kommer att bli ett komplement till befintliga Heron City. Miljöpartiet är emot projektet för att rädda några icke-kvalitativa grönytor. Ett stenkast därifrån ligger naturreservatet Gömmaren, som det i sin tur krävs skattemedel för att hålla fint och snyggt.

Såväl Centerpartiet i Stockholm som Centerpartiet i Huddinge jobbar för att bygga på höjden till förmån för att rädda parkerna. Det är ett sätt att effektivt använda byggmarken så att vi kan ha kvar våra parker och naturreservat - och dessutom välkomna fler skattebetalare så kvaliteten på grönområdena ökar!

Luftkvaliteten i skolan är en frihetsfråga

Alliansen i Stockholm har höga förväntningar på att duktiga lärare och vetgiriga elever i Stockholms stads skolor ska nå höga resultat i ämnena. Men för att kunna lära sig måste arbetsmiljön vara god. Ventilationen är en grundläggande arbetsmiljöfaktor. God luftkvalitet är en fråga om vardagsfrihet för alla elever och lärare, men framförallt en tillgänglighetsfråga för de som har astma och allergier. Att bara ”öppna fönstret” som recept mot en dålig ventilation är inte heller verkningsfullt. Störningar utifrån påverkar undervisningsmiljön negativt. Dessutom kommer snart pollen i luften att förvärra situationen för allergiska.

Att arbeta i en lokal med dålig ventilation kan innebära hälsoproblem som sår i näsan, dålig hy och att smittorisken ökar. Alla vuxna vet väl hur det känns att sitta i en kurslokal utan ventilation. Det börjar tränga lite över ögonen och i näsan. Några får ont i huvudet. På någon kliar det i ögonen. Tröttheten kommer krypande. Det blir svårt att hänga med i det ledaren pratar om. Tankarna avstannar och prestationsförmågan minskar. Att befinna sig i en sådan vardag dagarna i ända är inte acceptabelt.

De allra flesta skolor i Stockholm har en fin, fungerande skolmiljö. Detta är inte en fråga som föräldrar eller elever klagar på i stora mått till Utbildningsförvaltningen. Man kan alltså se det som att det inte är något stort problem. Men det är ett problem för de som är drabbade och det kan också finnas ett mörkertal. Vi människor vänjer oss lätt vid missförhållanden. Vi hankar oss fram och tänker att vi inte kan få något bättre. Vi känner oss rätt nöjda och hittar bortförklaringar. Det blir normalt att ha trasiga ventilationsproblem och en dålig arbetsmiljö. Att skyddsombudet - som har en betydelsefull funktion - då agerar, som Svante Johansson har gjort, är av stor vikt!

Många av Stockholms skolor är gamla och byggda för en annan tid. Under året har vi fått upp ärenden i Utbildningsnämnden i Stockholm som handlar om Högalidsskolan och Sköndalsskolan, där ventilationen moderniseras. Vi har nu fått rapporter om att bland annat Enskedefältets skola har så pass dålig ventilation att skolan måste stängas i årsskiftet 2012/13 om inget görs. Det ska komma upp ett ärende under året.

Luftfrågan i Stockholms skolor är en frihetsfråga. Därför har jag idag kontaktat skolroteln för att ge några förslag på vad som skulle kunna göras. Man har diskuterat frågan på morgonmötet, är öppen för en diskussion och välkomnar mitt förslag att lyfta detta i en framåtsyftande diskussion om hur vi kan jobba mer intensivt i frågan på den borgerliga gruppen på tisdag.

Det är Stockholm stads bolag SISAB som är fastighetsägare och som ansvarar för OVK, godkänd obligatorisk ventilationskontroll. Äntligen har Stockholmscentern insyn där. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar och har redan tillsatt personal som ska arbeta med inomhusmiljö. Jag tycker att man i kommunstyrelsens lokalutredningsuppdrag borde ta hänsyn till aktuell status på ventilationen.

Jag kommer att föreslå att skolhälsovården ska identifiera de barn och ungdomar som har kroniska sjukdomar som astma för att följa upp deras eventuella frånvaro i de skolor som har brister i ventilationen. Givetvis avidentifieras eleverna och lärarna med anledning av den sekretess skolhälsovården har. Finns det något samband mellan dålig luft och frånvaro?

Dessutom skulle jag vilja diskutera ytterligare en parameter eller indikator i Jämför service – Stockholms internetbaserade kvalitetsjämförelsesystem, nämligen luftkvalitet eller inomhusmiljö. De föräldrar som ser att luften är en viktig faktor för deras barns hälsa, välmående och kunskapsutveckling kan utifrån egna beslut välja skola. Skolorna kan på så sätt konkurrera om bästa luftkvalitet och föräldrarna kan ta ansvar för sitt barn och välja en skola med god luftkvalitet.

Kvaliteten på luften i våra skolor är en fråga om vardagsfrihet och en möjlighet för optimal inlärning för våra elever. På vissa skolor kan säkert elever hjälpa till med att trycka på ventilationsknappar och lära sig hur de kan bidra. Men Utbildningsnämnden måste göra vad som står i dess makt i frågan. För individens frihet.

Anm: Har skrivit i Word och därför är det annorlunda text och dessutom ett streck nedan som jag ej får bort. Ber om ursäkt.

Invigning av tandhälsoprojekt

Idag inviger Catrin Mattsson ett projekt för förebyggande barntandvård det sk ettåringsprojektet. Med information och insatser för att förebygga karies kan barn i områden med barnfattigdom få stöttning tidigare. Härligt Catrin! Hälsa är en del av friheten.

Johan Norberg och friheten

Igår lyssnade jag till Johan Norberg på Stureplanscenterns välbesökta träff. Det var första gången jag hörde honom tala. Jag hade hört att han är miljöpartist, så jag var lite så där skeptisk som man kan vara när man har någon form av föreställning om vad han ska säga eller tycka, utan att faktiskt ha en aning. Ni vet, sådär trångsynt avvaktande bara för att det är någon "från andra sidan".

Jag fick ju direkt mina fördomar bekräftade eftersom han sa att alla som befann sig i lokalen var intelligenta. Något jag av två skäl är skeptisk till. Det första är väl att jag själv med min bakgrund varken är eller ser mig som intelligent och därför kände mig utesluten - rädd att blottas. Det andra är att jag anar en elitism som jag ogillar. Jag förknippar nämligen intelligens med något biologiskt som är få förunnat. Men säkerligen är intelligens något man kan träna och utveckla. Samtidigt blir jag motvilligt lockad av att läsa hans bok på temat.

Men det blev en intressant berättelse! Norberg berättade om hur det kom sig att Europa blev starkt och framgångsrikt till skillnad mot tex Kina. Europa var tolerant. Europa var en demokrati. Europa handlade. Europa hade näringsfrihet. På sina håll i diktaturstaten Kina började folk lösa problem. När de delade upp statens mark mellan sig och odlade valfria grödor på sina egna sätt blev utfallet bättre. Entreprenörskap och kreativitet gjorde jordbruket mer lönsamt.

På samma sätt är det med ledarskap. En ledare som vill få medlemmar att växa släpper tankar fria och lämnar över ansvar. Han eller hon låter människor vara delaktiga och lyssnar även till meningsmotståndaren. Ledaren stödjer även den som har en avvikande åsikt. Det är svårt i praktiken, men tänk så stimulerande de möten är när det fungerar.

Det är precis som att tillämpa ett entreprenöriellt lärande i klassrummet. Läraren har en plan om vilka mål man ska uppnå. På vilket sätt visar sig lite under vägen, men ett är säkert - varje individ ska ta sig dit.

Ja, han var verkligen allegorisk, Norberg. Och det är väl ett tecken på intelligens?
Karl Malmqvist bloggar också.

Parallellt partiledarskap med Olofsson som brygga in i framtiden

Det har hörts röster som vill att Maud Olofsson avgår. Jag håller inte med dem. Maud Olofsson ska ta oss in i framtiden och det kommer hon att göra med glans. Men rörelsen måste givetvis få välja hennes efterträdare och bädda för nästa partiledares tillträde.

Centerrörelsen har nu ett spännande år framför sig: Förnyelsearbete med nytt idéprogram ska formuleras. Tänk er en frihetsvision formad av alla medlemmar och sympatisörer som vill bidra. Det skulle rent hypotetiskt kunna vara Sveriges alla invånare som bidrar! Ett sådant arbete måste ske under öppna, prestigelösa former där det skapas delaktighet och resoneras kring ideologi. Dessa träffar kan kombineras med att vi bygger självkänsla i partiet. Att kommunkretsarna visar upp något de är stolta över. Något som kommit till på grund av lokala centerpartisters enträgna arbete sena kvällar. Politiska beslut som illustrerar centerpolitik. Samtidigt får vi en helhetsbild av människors vardagspussel och vardagsfriheter runtom i landet.

Sida vid sida med Maud Olofsson skulle en vice ordförande kunna få förtroendet att självständigt leda idéarbetet som ska leda Centerpartiet in i framtiden. Utifrån den resan med alla de mötena skulle en frihetsvision kunna formuleras. Jag tror och hoppas att jag är den person som partiet behöver, då jag tror mig se de behov som finns i landet och har en folkbildningsidé om hur dessa ska kunna uppfyllas. Men ett parti utan sund konkurrens mellan kandidater stagnerar och därför är det positivt med alla de kandidater som finns.

Visionen måste ha rötterna i vår hundraåriga tanke om rätten till ägande och individens frihet. Utifrån det programmet kan vi skapa en politik, som leder oss till valseger med Alliansen i valet 2014 för att bygga det framtida, fria Sverige. Ett Sverige som bygger på näringsfrihet, yttrandefrihet med omtanke, grön frihet och vardagsfrihet – individens frihet. Ett Sverige där alla människor har lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ett additivt samhälle där varje individs förmåga och drivkraft tas tillvara. Ett Sverige som är varmt och öppet med stort ansvarstagande av det civila och där företagsamma individer tillåts att växa.

Idéprogrammet ska antas på en extrastämma 2012. I samband med den stämman kan ett nytt partiledarval ske. Må den man eller kvinna som partiet längtar efter just då väljas! Må den man eller kvinna som bäst matchar den frihetsvision vi just då antagit vinna! Utifrån det programmet måste rörelsen ha full fart framåt: Utbildning, mobilisering, kandidater, kampanjer, utspel, prata politik osv. Parallellt med att valstrategi och vassa valbudskap formuleras. 2014 blir ett enda kampanjår med både EU-val och val till kommun, riksdag och landsting. For the win!

Samtidigt som ett gediget arbete med partiprogrammet ska bedrivas ska det regeras, förhandlas och pareras på riksnivå. Dessutom yttersta ansvaret för en riksorganisation. Kritiken i eftervalsanalysen säger just att Olofsson har haft en omöjlig roll. Låt oss inte göra om denna tabbe från första början. Låt oss initialt ha ett parallellt ledarskap men med klara rågångar. Låt Maud Olofsson – denna fantastiskt starka, uthålliga och energifyllda ledare – vara den brygga som leder Centerpartiet in i framtiden. På sin utpost på Näringsdepartementet kan Olofsson fortsätta sitt fina arbete med företagande och entreprenörskap samtidigt som en vice partiledare tjänar brukarna i landet för att finna friheten för folket och framtiden.

Magnus Andersson, Johan Hedin, Mikael Andersson, Karin Ånöstam, Inger Fredriksson har bloggat.

Anmärkning: Eftersom jag skrivit i Word ser texten konstig ut. Ber om ursäkt.

Stockholms län - ett föredöme i mottagande av nyanlända

Idag var det förbundsmöte med Kommunförbundet i Stockholms Län, KSL. Avgående kommunalråd Anders Lago (S) från Södertälje erkände att integrationspolitiken har varit ett misslyckande. Han nämnde ordet "misslyckande" tre gånger. Lösningen ligger inte i uppifrån-direktiv eller ”fördelning av flyktingar”, som jag ser det. Allt gott arbete ligger på en egen vilja och att man ser att de nytillkomna ger ett extra värde. Målet är att Stockholms län ska vara ett föredöme i mottagandet av nyanlända.

Varje invandrad person är en individ med önskemål och drömmar värda att bekräfta och bemöta. När nu regeringen ska forma en ny integrationspolitisk strategi är det av betydelse att den genomsyrar höga förväntningar: På de nyanlända, de som börjar etablera sig, på handläggare och lärare som väljer att arbeta i områden där många flerspråkiga finns. Här är några förslag till åtgärder för nybyggarlandet:

• Inför försörjningslån istället för försörjningsstöd. Alla vill göra rätt för sig. Människor vill kunna försörja sig på egen hand. Genom att omstöpa försörjningsstödet till lån blir det ett incitament att snabbare på egen hand eller med stöd gå in i sysselsättning eller klara språkstudier.
  

• Ge nyanlända ett provisoriskt personnummer så att de kan börja jobba från första dagen, om så önskas.
• Visa på förebilder! Leta upp positiva exempel där människor snabbt kommit i arbete, lärt sig språket eller bidragit med sina resurser.
  
• Visa på exempel hur kommuner som behöver nyinflyttning har marknadsfört sig och lyckats rekrytera nya boende.
  
• Uttala höga förväntningar på elever från första dagen. De blir vad vi förväntar oss. Vi ska positionera dem - inte i sina nuvarande resultat eller låga nivå i svenska språket - utan i den potential de har.
  

• Avsätt forskningsmedel som fokuserar andraspråksinlärning för analfabeter inom sfi.

• Se över kvalitetskriterier inom sfi-verksamheten. Stärk lärarna.
  

• Se till att alla lärare som arbetar i flerspråkiga områden har utbildning i svenska som andraspråk så att de kan stötta eleverna interaktivt.

• Modersmålsundervisning bidrar positivt till elevens skolframgång. Låt modersmålsämnet i gymnasiet räknas som ett extra språk som höjer meritvärdet i ansökan till gymnasiet.

Zander värnar vardagsfrihet

Bra där, Solveig Zander, i socialförsäkringsutskottet, som tagit parti för att Försäkringskassans lokala servicekontor blir kvar och därmed vinner striden för vardagsfriheten.

Regeringen ska återkomma med förslag om hur Försäkringskassans lokala service ute i landet kan säkras. Flera centerpartister ute i landet - från söder till norr - har reagerat på generaldirektörens förslag om att lägga ned lokalkontor. Jag bloggade här.

Varm Hatt om tillväxt på DN-debatt

IT- och regionminister Anna-Karin Hatt skriver en mycket välskriven, välkommen, varm och genomtänkt debattartikel i DN idag där hon liksom Fredrick Federley, Johan Linander och mig kandiderar till partistyrelsen. Inger Fredriksson hejar på. Vad härligt med positiv konkurrens och öppenhet!

Jag instämmer i det som Hatt skriver, utom att jag inte gillar etiketter kring politiken. Hatt skriver att marknadsliberalism är rått och kallt. Hon själv är varm socialliberal. Som om marknaden, dvs tron på individen och hans/hennes val och värderingar skulle vara något kallsinnigt? Som om samhället med automatik är något varmt? Liberal på samhällets villkor? Det där är det säkert andra som gått kurser i ideologi än jag, som kan förklara bättre.

Hur som helst skriver Hatt om ett politiskt innehåll jag gillar. Men jag tror att politikens former ÄR viktiga. Att vi står inför ett år där lyssnandet och kunskapsöverföringen och principdiskussionen - i det ideologiska programarbetet - är betydelsefull ut gentemot medlemmar och sympatisörer. Utan den diskussionen och delaktigheten kommer inte landets alla delar nå det växande som både Anna-Karin och jag eftersträvar.

Den frihetsvision jag vill vara med och forma måste bygga på medlemmarnas tankar och verkligheter. Annars är det något som "Stockholm har skrivit". Då kan vi aldrig få människor att med liv och lust gå ut på gator och torg dagtid och i bostadsområden nattetid för att möta grannar och brevlådor för att vinna val med ett budskap som de känner att de vill förnya Sverige med. I samtalet sker lärandet. I mötet finns kraften. Givetvis under ledning. Och bara när vi positionerar medlemmarna till de ledare de är och skulle kunna bli kan vi växa tillsammans och nå ambitiösa mål om ett Sverige som består av fria, företagsamma människor som tar ansvar för sig, sin miljö och det gemensamma.

Nyckeln ligger i höga förväntningar

Björn Wiman skriver idag i DN att lärarna har svaret på frågan om skolan, som Maciej Zaremba skriver om i den serie som inleds i DN idag. Det är ett knippe bilder, intervjuer och åsikter som presenteras av skolan. Skolinspektionen har gjort ett nedslag. Zaremba räds inte att ge kritik åt alla möjliga håll. Såväl kommun, skolledning som fackförbund och skolministern får sig en släng av sleven.

Det är lätt att förfasas, att döma och oja sig. Jag tar för givet att kommunledningen har agerat och att man utifrån aktuell skolforskning har lagt upp en plan för en nystart. Nyckeln innehas av både politik, skolledning och lärare och det samarbete de lyckas få till för att tillsammans nå målen.

Ser jag på Kävlinges hemsida presenteras en helt annan bild, nämligen att kommunen i stort har klättrat i SKL:s öppna jämförelser. Kävlinge kommuns elever ligger på plats 35 i meritvärde, och på tionde plats i effektivitetssynpunkt. Det skulle vara önskvärt att SKL:s öppna jämförelser inte bara gjordes på kommunnivå, utan även på skolnivå till ett annat år.

Det finns mycket att göra i skolan just nu. Nya kursplaner, ny betygsskala och entreprenörskapsstrategi implementeras. Därefter kommer lärarlegitimationen. Jag hoppas även på rätten till att överklaga betyg. Fler reformer måste till för att säkra kunskaper och stöd för elever. Men framför allt handlar det om att vuxenvärlden sätter upp få ambitiösa mål och att ha riktigt höga förväntningar på eleverna. Inte dömer den som misslyckas, utan pushar vidare. Positionerar eleverna till vad de förväntas kunna bli med att aldrig ge upp, utan ha höga förväntningar, höga krav, men med kunnig, behovsanpassad, vänlig och positiv stöttning.