Karriärvägar upp till kommunerna

Metta Fjelkner från LR skriver idag i SvD om karriärvägar för lärare. Det är bra att hon visionerar och ritar upp en bild av lärare som har flera möjligheter att göra karriär. Men jag vet inte om det måste stå i skollagen exakt vilka uppgifter lärarna med nya titlar ska ha, eller procentsatser över ersättningar. Det är att måla in sig i en lagstiftning där man hugger i sten hur det ska vara för såväl kommuner som för enskilda skolor. Fördelen är att Skolverket skulle utfärda bevisen.

Att lärare kan göra karriär är viktigt för yrkets status, utöver alla de reformer som verkställs i höst. Individuell lönesättning där resultat premieras är en annan. Där vet jag inte om Fjelkner är lika positiv.

Stockholmsmötet

Igår ägde Stockholmsmötet rum. En mötesplats för näringsliv, akademi och politik. Det var givetvis roligt att få mingla runt bland företagare och lyssna till vilka insatser de önskar, men också intressant att lyssna till författaren Anders Johnsons innovatörsporträtt och även det förslag till innovationsstrategi som ska till framöver. Fem delar i strategin presenterades:

1. Innovativa människor i innovativa miljöer
2. tillväxtdrivande kompetensnoder som tex Konstfack, Kista Science City, Norra Djurgårdsstaden
3. ökad kommersialisering
4. öppna arkiv och innovativa upphandlingar
5. mer korsbefruktning

Jag tänker på vad detta innebär för skolorna i Stockholm, som ju måste innefattas i innovationsstrategin. Att det entreprenöriella lärandet tar fart i höst. Att kompetenser också kommersialiseras hos elever och studenter. Att skolorna ytterligare korsbefruktas med näringsliv och högskola. Hur viktigt det är för framtiden för att ungdomarna ska kunna skapa sig jobb i framtiden.

Gårdsförsäljning är frihet

Per Ankersjö, som är distriktsordförande för Stockholmscentern, skriver idag om gårdsförsäljning som en frihetsfråga på Brännpunkt. Bra!

Gårdsförsäljning skulle kunna göra livet på landet lite trevligare, lite mer upplevelserikt och dryckeskulturellt. En ytterligare inkomst för den som brygger vin, vilket måste ses som ett hantverk. Jag tänker på min farmors kusin som gärna bjöd på ett glas likör eller vin i samband med att man köpte ägg hos honom på gården. Varför kunde inte han få sälja det han hade tillverkat?

Jag anser att alkoholmonopolet borde avregleras, vilket jag uttryckt tidigare. Vad säger att en privat butiksägare är slarvigare med försäljningsregler än en systemanställd?

Alkoholismen gör ju varken Systemet eller butiksägaren något åt. Ansvaret att i större utsträckning upptäcka alkoholism måste ligga hos gemene man i civilsamhället. Det tar tid att utveckla alkoholism. Kanske inte alla kan upptäckas i primärvården, vilket vore önskvärt, om de inte har kontakt med den överhuvudtaget.

Tänk om gårdsförsäljning snarare hjälper till att upptäcka alkoholism i grannejden? En juste granne som säger: "Jag ser dig. Jag är oroad för dig. Vad kan jag göra för dig?" Vi måste förse brukarna med förtroende och ansvar, inte pekpinnar.

Johan Hedin bloggar också.

Valfrihet, vinst, konkurrens, kvalitet

Vinstdebatten fortsätter och borde handla om kvalitet istället, konstaterade Rayman i gårdagens SvD.

Självklart vill alla ha tillgänglig, god och rätt vård till sig och sin familj. När vårdvalet öppnade för fler aktörer här i Stockholm blev tillgängligheten bättre. Att kunna gå till vårdcentralen på kvällen med sonen istället för att nervöst åka till akuten för att få en öroninflammation konstaterad innebar vardagsfrihet. Att själv kunna gå till vårdcentralen på kvällen innebär att du slipper ta ledigt från jobbet.

Skol- och förskolevalet innebär också ett större fokus på resultat och jämförelser mellan kriterier som är av vikt för kvaliteten. Dessa kan man som brukare se efter och jämföra på Jämför Service, som är en tjänst som gör det möjligt för brukaren att välja och just jämföra alternativen med varandra. Makten till människorna, helt enkelt.

Konkurrensen gör att utövarna förbättrar sig, specialiserar sig och att de med lägst kvalitet måste stänga ned om de inte får kunder. Om en utförare gör vinst kan den användas till att höja kvaliteten, investera, som buffert för oförutsedda händelser i bolaget eller som täckning för den tid, engagemang, kunskap och kapital som satsats initialt. Det sticker inte mig i ögonen. Vinsten är givetvis en drivkraft, men också en förutsättning för att inte pengar ska slösas bort för att man måste komma till nollresultat, vilket verkligen inte skulle vara resurseffektivt för samhället.

Företagande del av nybyggarlandet

Thomas Gür skriver idag i SvD om att företagandet ska leda integrationen. Ja, nog sker bäst integration på arbetsplatser, säger jag av erfarenhet.

Maud Olofsson talar mycket engagerat om nybyggarlandet Sverige. Där ingår, såvitt jag förstår, nyföretagande och entreprenörskap. Lärlingsplatser är ett förslag. Olofsson menar också att vi behöver möta den demografiska utvecklingen med personer som arbetar inom vård och omsorg.

Inte ska dessa vårdare vara egenföretagare, utan anställda, i både privata och kommunala bolag. Nog finns det en stor resurs och potential hos personer som företagsamt migrerar att starta företag och att självständigt driva firmor. Företags-sfi - finns det? Ägarskiftesprogram för nyanlända inom gröna näringar - finns det?

Om vi i högre grad ska önska av nyanlända eller ungdomar - eller andra grupper som har svårt att få lån för sin idé - att starta företag, måste vi göra om de preliminära skatteinbetalningarna till faktiska där företagaren betalar en faktisk skatt i efterskott när inkomsten kommit in. Min uppfattning är att resultaten kommer att bli bättre och att risken att driva företag minskar.

Inställningen till de nyanlända måste alltså i högre grad vara att han/hon är självständig med egna drömmar och visioner och en person som utvecklar språket, snarare än att han/hon ska tas omhand. Det är ju så att med förväntningar positionerar man människor att bli det de förväntas att bli, trots att de är nybörjare i språket.
Christian Ottosson brukar nämna företagande i mångfaldssammanhang.

Mälartinget om kunskap

På Mälartinget diskuteras kunskapsregionen Mälardalen. Men det är långt kvar till att Mälardalen är en samlad region. Är det ens önskvärt? Fördelarna är ju samverkan och samhörighet. I workshopen diskuterades mycket kring lärarnas roll och försäkran om en god lärarförsörjning och VFU-platser. Att nu måste reformerna och lärarna ges förtroende för att bli stolta och sträcka på ryggarna. Då höjs yrkets status.

Jag fick tillfälle att nämna samverkan i Stockholms län vad gäller upphandling av vuxutbildningar, samverkan kring sfx och den gemensamma gymnasieregionen som alla program och alla kommuner samt även Håbo ingår i.

Vi pratade om att det behövs förebilder på orter där det inte är så trendigt att plugga vidare. Framför allt för pojkar.

Många gånger nämns uttrycket innovation, men inte riktigt vad som ska göras för att stimulera sådana. Om ens politiken ska syssla med sådant. Viktigast är samverkan mellan näringsliv, politik och akademi. Jag har mycket kvar att lära om hur det ser ut och kan se ut.

Näringslivet skriker efter kompetens, säger man. Däri ligger konkurrensen mellan utbildningarna, menar jag. Kvaliteten kan höjas när resultat från högre utbildningar synliggörs.

Glädjedödarna

Igår kväll lyssnade jag till Mattias Svensson på magasinet Neo. Arrangerade gjorde Stureplanscentern och CUF Stureplan. Svensson berättade om sin nyutgivna bok "Glädjedödarna - en bok om förmynderi" som handlar om förmynderiet och folkhälsoideologin.

Svensson ställde många frågor på sin spets med sin föreläsning. Han påminde oss om motboken och menar att den var integritetskränkande där myndighetspersoner registrerade folk. Han påminde om lagen som sa att Långfredagen skulle vara fri från nöjen. Han upplyste om att det finns tillsatta dialogseminarier för att fundera ut hur stora portionsförpackningar i handeln ska vara.

Det finns mycket moraliserande i både lagstiftning och attityd att fundera över då faktiskt inte lagen är stiftad för att skydda någons friheter, utan kanske mer finns av tradition eller rädsla inför något nytt. Lagen som förbjöd rökning på allmänna färdmedel och restauranger ökade min och andra astmatikers frihet. Men varför krävs tillstånd för att dansa och att alkohol bara finns att köpa på ett monopol? Jag hoppas att jag bär med mig Svenssons perspektiv framöver i politiken.

Madon skrev i Expressen om boken.

Kompetens före anställningsår

Riskerna att vara företagare måste minskas om fler jobb ska skapas. Jag har sagt det förut. Därför bör arbetsrätten ses över och individualiseras. Moderata Ungdomsförbundet skriver om LAS på Brännpunkt idag, där man menar att kvinnor, invandrare och unga diskrimineras.

Turordningsreglerna gör att människor klamrar sig fast vid sin plats. Vid omställningar i större företag eller tex kommuner blir det rundgångar i systemen på så sätt att en som har längre anställning slår ut en med kortare anställningstid på en helt annan arbetsplats, men vilken tillhör samma turordningskrets. Kollegiet riskerar att bli likformat och de personer som torde ha de högsta lönerna är kvar, medan de som har den färskaste utbildningen får gå. Om en person då har deltagit i kompetensutveckling eller ej är inte föremål för diskussion. LAS gäller.

Är det rättvist? Det handlar inte om rättvisa, utan om vilken kompetens arbetsgivarna och i längden arbetsplatserna behöver tillgå. Där borde arbetsgivaren själv kunna få bestämma vilken kompetens som krävs vid uppsägning. Med den friheten för arbetsgivarna kan arbetsmarknaden upplevas tryggare, där det är lättare att anställa och skapa nya jobb, som ju är det yttersta målet.

Ett jobb - en sysselsättning - självförsörjning! - är viktigt för självkänslan, meningsfullheten, egenmakten för var och en.

UF-frukost

Idag deltog jag i en frukost arrangerad av Ung Företagsamhet. Trevligt att höra exempel från lyckade UF-företag. Det behövs förebilder och kunskap inom entreprenörskap för att företagande ska få ytterligare skjuts.

Det pratades bland frukostbesökarna om implementeringen av nya läroplanerna där ju entreprenöriellt lärande och entreprenörskap är två viktiga delar/genomsyrande linjer. Det är viktigt att starten blir bra.

Jag lärde bland annat att Nobelmuséet erbjuder workshops till skolor såväl i Stockholm som ute i landet, vilket lät mycket spännande. 90 minuters grupparbete kring kreativitet kan vara nyttigt för vem som helst. Och det finns också aktörer som på andra sätt hjälper skolor och lärare med att vara länken in i skolorna utifrån näringslivet. Viktigt!

Fler bostäder för växande Stockholm

Jag blir så glad när jag läser dagens Brännpunkt och att takten på byggandet ska öka. Allians för Stockholm skriver om hur ett växande Stockholm ska mötas med 100 000 nya bostäder till 2030.

Det är en positiv människosyn att vara öppen för att fler ska kunna komma och bidra. Att dessutom förverkliga en politik för att dessa människor ska få plats är ansvarstagande och framåtsyftande. Att från början planera för förskolor och skolor är av stor vikt.

Det ska bli spännande att se om oppositionen antar utmaningen att samverka kring stadsbyggnadsmålet.

Utbildning ska leda till företagande

Idag skrivs det om utbildning kopplat till arbetsmarknaden och sysselsättning på flera sätt i SvD.
Maria Borelius, Skolinspektionen och PJ Anders Linder bidrar med förslag till en stärkt arbetslinje från skola till sysselsättning.

Flit och utbildning måste löna sig. Därför ska värnskatten bort. Därför ska gymnasieprogram och skolor utvärderas i relation till hur jobbskapande de är för studenterna. Rektorer måste resonera i sådana perspektiv för att vara trovärdiga.

Såväl Gy2011 som Lgr11 måste utvärderas och inspekteras redan under införandet i höst. Implementeras de nya läroplanerna eller tänker lärarna som förut? Har tillräckligt med tid införts för att lärarna ska kunna göra nya matriser och planeringar för de nya kursplanerna? Får de fyra perspektiven etik, internationellt, miljö och historia ett genomsyrande utrymme? Hur entreprenöriellt är det dagliga lärandet i klassrummen? Bidrar alla ämnen och lärare till språkutvecklingen hos alla elever?

Skolan måste fortsätta stärkas i sin utveckling och implementering. Med uppmuntran och uthållighet från regeringen och kommunernas sida, innan "nya projekt" börjar initieras. Detta är en stor reform som måste lyckas med ordinarie stab som inte får gå på knäna, utan stolta ska erhålla lärarlegitimationer och med värme, engagemang och framför allt saklighet börja sätta betyg på sjätteklassare. Då krävs förtroende och höga positiva förväntningar uppifrån. Rektorer ska uppmuntra entreprenöriella lärare och arbetslag som metodutvecklar och stärker eleverna i deras lärande. Vi behöver lyfta positiva exempel på hur lärarlag hittar nya schematekniska sätt för att få elever att nå målen på nya sätt.

Visst dröjer det innan eleverna blir studenter och därefter nyföretagare. Vi kan inte vänta. Maud Olofsson får en rad tips om utredning och åtgärder, men också råg i ryggen i krönikan. Vi kan börja med att slopa värnskatten så att det blir lönsamt att plugga och spara till en startplåt till sitt företag. Vi kan börja med faktiska skatteinbetalningar, istället för preliminära som oroar och faktiskt är ett lån till staten. Jag tror att med faktiska skatteinbetalningar, ganska direkt efter inbetalningen gjorts till företagarens konto, skulle målen sättas högre, istället för att man är rädd för att få betala mer skatt än man räknat med i slutet av året efter att man deklarerat.
Tidsperspektiven är också alltför långa för att vara rimliga. Jag startar ett företag och vill se resultat ganska snart. Och framför allt vill jag göra rätt för mig i rätt tid. Rädslan inför myndigheter och att göra fel är stor hos mig och många. Riskerna att driva företag måste minska. Att antalet nyföretagare var rekordstort i fjol är fantastiskt och ett resultat av idogt arbete från Maud Olofsson och Alliansen, men nu måste vi ta steget vidare och ge ännu större förtroende och göra det ännu enklare, roligare och lönsammare att skapa sin egen sysselsättning.

Förnyelse

Förnyelsens tid råder inom Centerpartiet. Kampanjen Förnya Sverige fladdrar över landet. Själv kampanjade jag lokalt här på Brommaplan i torsdags, då jag ställde frågor om hur vi kan förbättra och förnya Sverige. Flera damer svarade att vi ska vara vänligare mot varandra. Några sa att allt är bra som det är. Samma personer hade inte tänkt igenom förändringens möjlighet, vilket kunde oroa mig lite. Nöjdheten är liksom lite farlig för demokratin, som ju bygger på att olika grupper kommer med idéer som man röstar om.

Det var spännande att lyssna till en man som arbetat med bistånd i trettio år. En annan hade flera synpunkter på utbildningsväsendet och en tredje kvinna hade åsikter om arbetsmarknaden och arbetslöshet, vilka jag tar med mig. Att lyssna till lokala företagare ger alltid bilder från verkligheten, att ta med i förbättrande av företagares villkor.

Det ger onekligen energi att lyssna till väljare. Jag är övertygad om att Centerpartiets förnyelsedagar leder till stärkta ledare lokalt och att partiledningen infriar eftervalsanalysens alla delar. Och att profilområdena stärks innehållsmässigt för nya utspel och förslag som kan förbättra Sverige.

Det behövs ett starkt Centerpartiet med plats för varje kraft som vill bygga ett Sverige som är grönt och företagsamt och som grundar sig i mångfald och öppenhet. Med fria människor blir Sverige starkt. När vi bygger Sverige underifrån blir landet starkare och staten mindre.

DN skriver om företagande.

Förnya Sverige!

Idag var det kampanj vid Sergels torg. Centerpartiet förnyar Sverige! Det var härligt att möta väljare. Marianne sa att vi skulle lyssna till vardagsmänniskan, inte fastna i det gamla, utan se framåt och se nytt. Jafar sa att vi ska ta hand om de svagaste, både hälsomässigt och mentalt. Låt dem göra en insats. Vi ska inte hindra dem hela tiden. Alla kan bidra och alla behöver en utmaning. Underbart att få ta emot förslag från människor från Stockholms alla hörn.

Kvalitet i utbildning

Idag var jag på Svenskt Näringslivs filmseminarium om kvalitet i utbildning. Martin Borgs dokumentärfilm "Fy fan vad vi är bra" visades varefter en paneldebatt med Metta Fjelkner, Martin Borgs, Magnus Larsson och Maria Stockhaus hölls.

Borgs film är ett viktigt inlägg i utbildningsdebatten där vi kommer steget vidare och fokuserar kvalitet och kriterier för resultat, istället för driftform. Att han fokuserar vad som händer med elever under gymnasietiden dvs möjligheten att höja sitt betyg är ett sätt att ta lärarna och undervisningen på allvar istället för att peka på för högt eller för lågt satta betyg tre år tidigare, den sk betygsinflationen.

Borgs förklarade att han vill visa på underifrånperspektivet med skolvalet. Att det ger ansvar och möjligheter. Fjelkner välkomnade det fria skolvalet. Larsson berättade om hur Ung Företagsamhet följer upp elever som startat företag x antal år senare för att se resultatet på lång sikt. Stockhaus menade att transparens är bra och nämnde inte Jämför Service som Stockholm har, men det är ett gott exempel på hur brukare själva kan ta makten i egna händer.

Det som behöver hända framöver är att ledarskapet såväl på lokal som central nivå är tålmodigt, förtroendefullt och framåtsyftande. Larsson efterlyste målbilden för svenska skolan. Dessutom måste uppföljning och utvärdering av alla reformer ske. Under året som kommer införs Lgr11 och Gy2011. Dessa måste implementeras snabbt. Sedan måste vi se vad nästa steg framöver är, för att få högre kvalitet i utbildningen.

Infrastruktur för civilsamhället

DN har idag en stärkande ledare om civilkurage och nånannanismen: Nånannan är du

Igår på Brommanätverket diskuterade vi bland annat hur Lex Sarah fungerar och skulle kunna fungera i tex skolan. Rätten till kvalitet i undervisning ska fungera oavsett anmälningsskyldighet från kollegor, men ibland blir både personal och rektor hemmablind och vill omedvetet skydda det egna genom att inte klaga uppåt i leden. Men det är inte okej med verksamhet som är lärarlös lektion efter annan. Det är inte okej där elever regerar. Det är inte okej att elever går lektion efter lektion utan att få några mål för området. Detta skulle, liksom i tex vården och äldrevården, vara en formaliserad typ av civilkurage.

Men DN:s ledare handlar mer om det frivilliga, det inre samvetet, ni vet när hjärtat börjar dunka lite hårdare och det ringer lite i tinningen som en varningsklocka att du bör vara på din vakt och möjligen agera i din närmiljö, sådana ingripande som vi aldrig kan lagstifta om. Att säga till någon som har ett oacceptabelt beteende som inkräktar på andras friheter i T-banan. Ja, you name it, så där en gång i veckan.

Det är viktigt att det finns en infrastruktur för civilsamhället att fungera i kommunen. Tex är klisterlappar om telefonnummer till FTIAB på återvinningsstationerna viktiga, så att den som lämnar förpackningar och upptäcker att en container är full kan ringa och meddela detta så att den töms å det snaraste. En tjänst som finns såväl vardag som helg. Två brukare kan göra mer och anmäla mer i rätt tid än vad en kommunal tillsynsman som åker runt till alla containrar skulle kunna göra.

På samma sätt skulle det vara möjligt att ringa kommunens trygghetsjour för att anmäla tex om ungdomar sitter inne på en förskolegård och dricker öl eller röker i en sandlåda. Om du inte själv känner för att säga till kan du ringa "felanmälan" och fältassistenter blev tillkallade. Detta har jag föreslagit på ett stadsdelsnämndsmöte. Detta skulle kunna ingå i en infrastruktur för civilsamhället. Inte för att tjalla på ungdomarna, utan för att säkra en trygg miljö och en ren miljö för förskolebarnen.

Det finns säkert fler förslag för en infrastruktur för civilsamhället. Det handlar inledningsvis om att identifiera problemen utifrån verkligheten och därefter fundera över mer formaliserade möjligheter till lösningar. Föreslå nedan i kommentarsfältet om du har någon idé, så kan den diskuteras vidare av mig och andra.

Centerpartiets Brommanätverk

Imorgon kväll kl 18.30-20.00 ses återigen Centerpartiets Brommanätverk på Bräckegatan 20 i SV-lokalen i Vällingby. På agendan står inför stadsdelsnämnden på torsdag tertialrapport 1, måluppfyllelse samt Lex Sarah att diskutera. Såväl medlemmar som sympatisörer är varmt välkomna! Skicka gärna en anmälan till helen.tornqvist@centerpartiet.se

Ogiltig frånvaro i betyget är bra

Ogiltig frånvaro ska synas i betyget. Läs i SvD. Det är en av flera viktiga insatser mot skolk och otillåten frånvaro.

Normen är att man är frisk och närvarande i skolan, både tidmässigt och lektionsmässigt. Ibland är man sjuk. Då anmäler vårdnadshavare giltig frånvaro. När barnet kommer tillbaka är det närvaro som gäller. Ibland måste man gå till tandläkaren eller ta ledigt. Då sker anmälan om frånvaro i god tid av målsman. Barnet får med sig uppgifter hem eller får reda på vad man missar under de aktuella lektionerna. Skolan och hemmet kommunicerar kring detta och ju äldre eleven är desto mer ansvar kan han/hon ta.

Men ibland finns det elever som kommer sent till lektioner. De sena ankomsterna kanske blir fler och fler. En sen ankomst blir till lektioner. Skolan informerar föräldrarna, vilka talar med barnet och åtgärdsprogram upprättas, eftersom barnet missar alltför mycket och hamnar utanför undervisningsgemenskapen. Skolk är ofta symptom på något, men det kan också handla om att skolan och hemmet inte reagerat tidigare. Ett sätt att tydligare hålla reda på giltig respektive ogiltig frånvaro är att skriva med det i betyget. Eleven får ta ansvar för sina handlingar. Föräldrarna får stå till svars för sin uppföljning. Skolan får rannsaka sig själv huruvida man satt in de åtgärder och informerat hemmet och/eller socialtjänst i den utsträckning man borde.

Varje barn har rätt till en fullgod skolgång. Att införa ogiltig frånvaro i betyget är ett steg närmare en sådan. För individens rätt till kunskap som ger frihet.

Peter Andersson bloggar också, dock ej positivt i frågan.

Om kärnämnen i "Skolvärlden"

Jag skriver i majnumret av "Skolvärlden" som ges ut av Lärarnas Riksförbund om varför jag anser att kärnämnena prioriteras i skolan. Jag utgick givetvis från det kommunala handlingsprogram som Stockholmscentern antog våren 2010:

"Med övertygelsen om att varje elev kan och vill lära och erövra kunskap går våra lärare till arbetet varje dag. Med höga förväntningar på varje individ och med rätt stöttning kan och måste bilden bli sann. Att varje elev har rätten att minst nå målen med det stöd som behövs ska genomsyra lärares och skolledares vardag. Däri ligger kärnan till beslutet om en prioritering av kärnämnena.

Under alltför många år har nyanlända elever haft låga förväntningar på sig. Alltför många smarta, men trötta elever har berövats kunskap i NO och SO med anpassad studiegång. Alliansen genomför ett värderingsskifte i skolan. Eleverna ska spegla sig i de vuxnas positiva förväntningar på dem. Elever kan växa i lärande då lärare bemöter initiativ och kreativitet i ett entreprenöriellt lärande som kan bekräfta nyfikenhet och företagsamhet; egenskaper som är viktiga för Sveriges framtida välstånd.

För att kunna mäta sig med andra ungdomar i övriga världen krävs en god läsförståelse. Läsförmågan har betydelse för att nå målen i andra ämnen. Naturligt har lärare i svenska, svenska som andraspråk och bibliotekarier en viktig roll i att bidra till den litteraciteten."

Olofsson utmanar Juholt

Maud Olofsson utmanar i Sydsvenskan idag Håkan Juholt i företagarpolitik. Bra Maud! Jag hoppas att Juholt antar utmaningen så att Olofsson får förklara ett och annat om hur företag fungerar för honom.

Bromma är blandat

Sveriges Radio sände i morse ett reportage om rikedom och tar klassiskt nog Ålsten i Bromma som exempel på en adress där det kostar mycket pengar att köpa ett hus med tomt. Ingen som har varit där blir förvånad. Närheten till staden och skogen, sjön och sjukvården, spårvagn och skola - småstadsidyllen - är livskvalitet!

Det förvånande med reportaget är Sveriges Radios ensidighet att bygga på den svenska avundsjukan med att några har mer pengar eller tjänar mer pengar än oss andra. Droppen är när mäklaren antyder att boende med mycket pengar inte skulle vilja se folk som är fattiga i området. Det är ett grovt påhopp på brommabor generellt och dessutom en märklig människosyn.

Risken med att se alla stadsdelar utifrån någon form av genomsnittligt perspektiv är att alla personer dras över en kam. Bromma är en stadsdel med både flerplansvillor och flyktingmottagande, hyresrätter och bostadsrätter.

Faktum är att behovet av försörjningsstöd/ekonomiskt bistånd/socialbidrag ökar i Bromma. Det finns ingen trend att det skulle minska. I Bromma försörjs dock fler personer per hushåll av ett försörjningsstöd, än i andra stadsdelar. I Bromma står alltså försörjningsstödet på så sätt för en lägre kostnad/hushåll än i övrigt i staden.

Det finns andra sociala bitar i Bromma som skiljer ut sig gentemot övriga stadsdelar i Stockholm. Antalet äldre ökar. Äldre personer bor gärna kvar i hemmet med hjälp av hemtjänst i Bromma. Vi har 32 hundraåringar, varav 22 får individuellt anpassade insatser och tio bor i någon form av boende.

Fattigdom och rikedom är relativa ekonomiska begrepp som kan förändras snabbt på grund av tur, skicklighet eller hårt arbete. Rikedom och lycka är inte samma sak. Det vet han/hon som fötts med pengar, men vars högsta önskan inte blir uppfylld. Det vet den fattige innovative som känner glädje i det lilla. Men fördomar - Sveriges Radio - det är åsikter hos gemene man som späs på med nya upprepade bilder av hur något ser ut, utan att belysa fakta från två håll.

Det Sveriges Radio dessutom gör är att skapa avundsjuka ute i landet gentemot huvudstaden. Att ställa orter gentemot varandra är aldrig framgångsrikt enligt min filosofi. Stockholm har en bra marknad och växte i fjol med två Vingåker (18 000 personer). Växtvärken innebär det angenäma problemet att man måste bygga bostäder och förskolor på löpande band. Staden med dess ledning jobbar hårt och genomtänkt för växandet för att möta upp de hårt arbetande stockholmarna runtom i staden.
Johan Hedin bloggar.

SM i Ung Företagsamhet

Imorgon kväll och på tisdag dag är det dags för Svenskt Mästerskap i Ung Företagsamhet. Det ska bli spännande att höra vilka UF-företag som vinner av alla deltagande som gått till final hemma i sina tjugofyra regioner. Innovationer och tjänster med avstamp i ungdomars vardag ställs ut. Ungdomar får träna på att sälja sina varor eller tjänster, utöver att få kompetensen och erfarenheten att driva och avveckla ett företag. Värdefullt för deras vuxenliv!

Idéer kan födas via kulturen

PJ Anders Linder skriver idag i sin söndagskrönika om att socialdemokraterna och den nye ledaren Juholt saknar politik. Metaforen är det socialdemokratiska huset som har blivit till ruiner där ledaren går runt och visslar så det ekar tomt mellan väggarna. Få konkreta politiska förslag. Ingen bestående samverkan med övriga oppositionspartier.

Vi behöver ett starkt oppositionsparti som vi kan målfokusera på. Jag ser att det är Juholts icke-tal om näringslivet, hans pillande i kommunala musikskolor, samt hans prat om driftsform i välfärdssektorn, istället för att tala om kvalitet. Det jag har snappat upp är också att han ska utrota barnfattigdomen, men utan att nämna några lösningar. Samtidigt slänger hans partisekreterare Jämtin upp testballonger om nya högtider.

Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus. Men Centerpartiet har gjort en gedigen eftervalsanalys. Den måste nu genomföras. Hälften av distrikten har bytt ledare, vilket kan ses som en del av förnyelsen. Maud Olofsson och partistyrelsen har också utlovat ett idéprogramarbete. Det är helt rätt. Delaktigheten som ett sådant arbete kan ge är viktig grogrund för växande och återväxt, samt nytt spirande engagemang. Utöver detta måste omvärldsbevakningen ske ständigt och inte enbart inför val. Problemet för socialdemokraterna är nog att deras verklighetsbeskrivning inte stämmer. Klassamhället finns inte. Brukssamhällen har blivit brukarsamhällen, där människor vill känna frihet i sin egen vardag.

En idé jag fick häromdagen var att Centerpartiet och Socialdemokraterna faktiskt skulle kunna samarbeta under idéturnén. Just eftersom Socialdemokraterna är en önskvärd opposition. I revy- eller kabaréform skulle man kunna framföra kupletter och sketcher som är samhällskritiska och kanske självironiska, varefter idéarbetet äger rum under fikapausen i form av åsiktstorg och drömfångare, åtminstone för Centerpartiets del. Varför vi skulle samverka? För att få en bred publik som inte behöver känna sig stämplad som varken centersympatisör eller sosse, men som ändå är samhällsintresserad och kan tänka sig att bidra under nya former. Skratt är en ganska bra temperaturmätare på hur rätt man hamnar i samhällsanalysen. Detta skulle absolut inte ses som någon form av politisk samverkan istället för Alliansen. Tvärtom. I fyrklövern krävs också någon form av viljeinriktning inför 2014. Startskottet gick väl igår tack vare Magnus Andersson mfl. Partiledarna tar säkert någon form av initiativ efter omvalet.

Utredning om främlingsfientlighet

Regeringen har tillsatt en utredning kring hur tolerans och öppenhet ska öka i skolan och samhället i stort. Man ska kartlägga främlingsfientligheten, dvs hot mot demokrati och värdegrund. Bengt Westerberg är ordförande. Jag hoppas verkligen att han börjar med att få en verklighetsbild av skolan för att se vad som är möjligt, så att han inte gör tabben att basera arbetet på sina egna erfarenheter som lärarvikarie under 60-talet. Men han är ju klok och hyser ett stort engagemang för mångfald och oliktänkande.

Detta är ett initiativ som måste lyckas för att bli bra. Jag förutsätter att utredningen är tillsatt med många olika kvaliteter och inriktningar - även kritiker -, så att förslagen blir väl förankrade och genomförbara. Jag tar för givet att skolledare och lärare är representerade i utredningen om nu många av åtgärderna senare ska åläggas skolan. Där är nya läroplanen tydlig. Varje ämne ska genomsyras av miljö, etik, internationellt och historiskt perspektiv, där de tre senare ju handlar om tolerans. Det ska inte till nya projekt, utan finnas redskap som kan användas i klassrummen när intoleransen visar sitt fula tryne. Det handlar säkert om att samla ihop goda exempel.

Ledig lördag

Idag har det varit en ljuvlig dag såväl väder- som innehållsmässigt. Vaknade av att allergichocken släppt i ansiktet. Vita ögonvitor, inte halsont och ansiktssvullnad hade gått ned - vardagsfrihet att få en cortisonkur och rätt vård i rätt tid.

Familjefrukost alla tre, några lugna morgontimmar med plock&blogg respektive legobygge för sonen och därefter besök i Blackebergs parklek som var fantastiskt varierad med klätterställningar, basketplan och en fin borg som lockade till att leka Lego Kingdom där jag hade förmånen att få vara riddarassistent. Efter några strider mot det onda, vilka vi givetvis vann varje gång, var det glasspaus och hemfärd.

Jag hade hittat en stålfyrkant som vi bestämde att jag skulle sy en håv av. Detta gjorde jag efter lunchen. Den skulle invigas på eftermiddagen, så vi knatade genom Riksby bortanför Lillsjön till Ulvsundasjön. Den finaste fångsten var vattenspindeln som lyckades krypa uppför en liten pinne och därefter spinna en tråd till burkkanten. Denna insats belönades med att han blev utsläppt.

På hemvägen var vi trötta, men glada över att få sällskap. Och trots en stukning kunde sonen springa fram till dagistjejen för att vinka till henne. Fyra och ett halvt år och starka känslor.

Under aftonen avnjöts en god sushimiddag med samtliga familjemedlemmar. Därefter storstädades det. Ni vet så där så att jag tog ut mattor och piskade dem. Så där skönt efteråt.

Och hela dagen har Stockholms Centerkvinnor rapporterat med tweets från sin stämma. De har valt en ny ordförande, Gunilla Hjelm. Och de har sagt nej till kvotering, tack och lov. Det slår mig att det är en poäng att kvinnor enas om den bästa politiska lösningen för kvinnors situation i olika frågor. Att man debatterar detta i ett forum där man bara kan vara sig själv och inte just kvinna i ett blandat sällskap där mannen ofta, ofta är norm fortfarande. Framför allt är Centerkvinnorna en demokratiplantskola som alla andra föreningar, politiska som opolitiska. Risken är att partiet i stort tänker att "kvinnorna ska fixa jämställdheten", men så får det ju inte vara. Kanske det är dags att mäta jämställdheten i Centerpartiet igen.

Barnfattigdom bekämpas inte med bidrag, Borg!

Jag läser i DN att Anders Borg vill storsatsa på barnfamiljer och särskilt de som lever i fattigdom. Åh, tänker jag och ser framför mig följande jobblinjelista som skulle ge empowerment och självkänsla åt både föräldrar och barn:

• Försörjningsstödet görs om till försörjningslån. Avbetalningsplaner ska göras med kommunens rehabiliteringsansvarige (oavsett personens hälsostatus). Individen har behov av att känna meningsfullhet genom att bidra fullt ut i samhället. Om det i vissa fall är berättigat till försörjningsstöd att delta i språkverksamhet som sfi eller tex någon utbildning som konverterar utländska betyg till svenska ska det ses som studiestöd. Men så fort språkkurserna och samhällsorienteringen är klar utifrån uppsatta rimliga tidsmål med etableringslotsen (beror givetvis på den nyanländes litteracitet) ska stödet bli lån som på sikt ska betalas tillbaka.
• Föräldrarna behöver och måste vara arbetande förebilder för sina barn som snabbare kommer in i samhället och språket än föräldrarna. Annars föreligger risken om ett maktvakuum mellan föräldrar och barn, där barnen i sitt försprång sitter på initiativet. Därför är sysselsättning och snabbt förvärvade språkkunskaper av största betydelse för föräldrarna. Ett extra bidrag är inte bra, utan gör bara personerna mer nergångna och i utanförskap. Det är inte någon lösning alls, mer än på kort sikt för att dämpa ett dåligt samvete. Föräldrarna måste få jobba. Kanske deltid till en början. Då kan man inte heller ge sig på deltidsarbetena i kommunerna, som Borg föreslår, utan måste ha dem kvar. För övrigt är det fler kvinnor än män som jobbar just deltid för att kombinera med att starta företag.
• Ägarskiftesprogram måste till. Gärna gentemot sfi. Det finns lönsamma branscher där ägarna vill gå i pension. Punkt ett är att identifiera branscherna. Det är svårt att hitta ägare på orten. Men gör en lista på AMS.SE , det vill säga Arbetsförmedlingens sida, där det står företag till salu. Inget ont om danska eller holländska perenner eller krukväxter, men nog känns det härligare att gräva upp violer ur sörmländsk mylla än att veta att den fraktats hundra mil.
• Barnfattigdom bekämpas bäst med utbildning. Företag söker anställda med kompetens. Inför en kompetensförsörningsplan för förskolan där det behövs kvinnor och män med kunskap.

För övrigt gillar jag såklart Borgs förslag om höjda lärarlöner. Gärna till de lärare som har lyckats väl och är skickliga. Sedan kan det behöva åtgärdsprogram för lärare som känner att de år efter år misslyckas. Handledning eller specialpedagog i klassrummet för utredning av orsakerna kan vara positivt.
Rättelse kl 08:04: Rubriken är inte "Barnbidrag..." utan "Barnfattigdom..." Ber om ursäkt.

Centerkvinnorna får ny ledare

Centerkvinnorna Abir Al-Sahlani och Stina Bengtsson skriver på Newsmill direkt från Centerkvinnornas stämma om valet av ny ordförande: Ny ordförande ger möjlighet till ny förnyelse i Centerkvinnorna. Gunilla Hjelm föreslås till ny ordförande för kvinnoförbundet. Hon besvarar artikeln här. Det är viktigt med ett politiskt aktivt kvinnoförbund som driver frågor som rör och berör.

Al-Sahlani och Bengtsson menar att förnyelsen är nödvändig och handlar om att synas i media och att ännu mer opinionsbilda inom Centerpartiet, där ju makten ligger. Centerkvinnorna i Stockholm arbetar mycket med socialt nätverkande såväl i media som mötesmässigt. De är duktiga! Att en centerkvinna sitter med i nomineringskommittéer och beslutsorgan är en säkerhet för att kvinnor inte ska glömmas bort och att kvinnor kommer upp på tapeten vid nomineringar. Det är lite tråkigt att Centerkvinnorna behövs, tycker jag. Jag är inte med av ideologiska skäl, men har ju givetvis mina egna små kvinnonätverk, även över generationsgränser, vilka behövs. Dessutom är jag glad för de aktiviteter som ordnas, då kvaliteten är hög och god. Oavsett om man är medlem eller ej får man närvara.

Jämställdhetskunskaper är viktigt. Det Hjelm skriver om statistiska underlag och bevis för verksamheter är grunden. Men det handlar också om att känna till relationella ojämställdheter. När tex kvinnors livsutrymme inskränks i politiken och lägger skulden på sig själva. När härskartekniker bedrivs mot människor som inte ser dem eller inte säger ifrån. Risken är ju att det kokar över. Att alla nivåer förstår att när bara män är med i en panel är det mycket mindre chans att en kvinna ställer en fråga och därmed inte "visar upp" sig, vilket är viktigt inför kommande nomineringar.

Sedan till frågan: Behövs Centerkvinnorna? Ja, så länge kvinnor känner stöd och behov av att samla sig kring frågor ur kvinnoperspektiv så är det av betydelse. Men risken är att kunskapen aldrig når beslutsborden om man har någon form av särskild jämställdhetsansvarig. Risken är att andra slappnar av och inte ser att det var mer eller mindre jämställt när disken plockades ihop.

För en styrelse handlar det om en planerad stöttning av kvinnor och nya kandidater. Finns det möjlighet för nya att ta för sig av egen kraft i denna miljö eller detta klimat? Har vi tänkt på presentationsrundan (som man alltid gör hos Stureplanscentern, vilket ger trygghet och synlighet av deltagarna, utöver plussar på nätverkandet) och att den ledare med mest makt som är närvarande just då särskilt hälsar på eller blir presenterad för den nye?

Utöver den planerade stöttningen handlar det om stöttningen i nuet, dvs när den nya tar för sig och testar hypoteser. Hur kan man effektivt och tydligt intressera sig för nya medlemmars åsikter, trots att de inte är klockrent stockholmscenterpartistiska? Så att medlemmen tänker vidare och utmanar sig och hittar nyheten i sitt förslag gentemot ideologin och vågar använda den till ett medlemsinitiativ eller motion eller arbetsgrupp, som ju måste blomstra i en växande organisation. Där är inte medlemmen längre ny, utan inkluderad. När han eller hon har fått förtroendeuppdrag eller fått en idé uppsnappad tex till utspel eller ingått i någon grupp, avdelning eller nätverk.

Själv längtar jag efter centerförnyelsen i form av nytt idéprogram. Jag skulle så gärna vilja vara med i det arbetet.

Centerpartiet har vassast arbetsmarknadspolitik

Per Ankersjö och Magnus Andersson skriver idag på SvD Brännpunkt om arbetsmarknaden: M tar inte ansvar för arbetsmarknadspolitiken. De skriver om den sk missmatchningen och att företagen inte kan kompetensförsörjas eftersom utbildningar inte håller måttet. De summerar Centerpartiets politik för jobben på ett bra sätt. De nämner företagens kompetensförsörjning och skrotande av LAS, men även skolans betydelse.

Men vi måste också skruva i system vad gäller arbetsrätten som jag menar ska vara individualiserad. Jobblinjen ska vara en tydlig tråd från förskola via grundskola och gymnasium till arbetsmarknaden. Då måste vi också ta debatten om det rimligt att fackförbunden ska ha privilegiet att utverka sympatistrejker och blockader, vilket dagens lagstiftning tillåter. Ja, det finns mer att orda om i frågan, men Ankersjös och Anderssons artikel är fräsch.

Federley försvarar frihet och människovärde

Det är med glädje jag ser Johan Hedin och Anna C Nilsson uppmärksamma Fredrick Federley med kunskap och engagemang försvara öppenhet, frihet och tolerans i talarstolen i den migrationspolitiska debatten i riksdagen igår. Se klippen på Johans och Annas bloggar.

Sprutbyte kan ge narkomaner frihet

Individens frihet kan innebära lägre skatt, men ännu viktigare att våra skattemedel går till goda, väl avvägda insatser som t ex förbättrar individers hälsa. Ett beslut som skulle förbättra en grupps hälsa och minska smittorisk är att införa ett sprututbyte för narkomaner i Stockholm, enligt den Sprutbytesutredning som landstinget beställde 2007.

Ett sådant beslut har vi kämpat för sedan november 2007 i Stockholmscentern.

I skrivande stund förväntas borgarrådsberedningen i Stockholms stad besluta om en blocköverskridande överenskommelse om att införa en försöksverksamhet kring sprututbyte för injicerande narkomaner. Sprutbyte innebär minskade smittrisker och att en kontaktyta bildas mellan vård och individ, där förtroendet mellan personal och sprututbytaren kan bidra till att narkomanen ställer sig positiv till vård och rehabilitering. Det om något är väl frihet - friheten från drogberoende.

Stina Bengtsson, ledamot i Socialnämnden i Stockholm, och Gustav Andersson, landstingsråd, skriver klokt, engagerat och bra på Newsmill: Välkommet beslut om sprutbyte.

Grattis till Solna - Stockholm klättrar

Idag presenteras Svenskt Näringslivs rankinglista över företagsklimatet. Magnus Andersson, som är kommunalråd i Solna, skriver med anledning av detta en artikel på SvD.se, då han företräder kommunen som hamnat högst upp på rankinglistan: Vi ska fortsätta att utveckla företagandet

Framför allt gillar jag Anderssons förhållningssätt, att bäst kan bli bättre. Han skriver:
"Men det finns aldrig anledning att slå sig till ro och känna sig färdig. Synar man Solnas företagares svar på den enkät som ligger till grund för rankingen så finner man några utvecklingsområden för Solna i framtiden."

Stockholm klättrar på rankinglistan. Från plats 43 till nr 31 är ett bra steg uppåt, men inte tillräckligt. Att lyssna på företagen är viktigt. I Stockholm förekommer en nöjdkundindex-undersökning med god svarsfrekvens. Dock tycks inte stadens tillståndsgivning till fristående förskolor och skolor finnas med i undersökningen, vilka måste lyftas in.

Barnfattigdom bekämpas med utbildning & jobb

Socialdemokraterna pratar gärna om barnfattigdomen. Men svaren låter sig vänta. Annie Johansson kommer med Centerpartiets recept på SvD: Invandrare måste ges bättre förutsättningar Bra!

Johansson nämner bland annat utländska examina som måste ses över, en förbättrad sfi-undervisning samt god och enkel information om processen:

"Vi måste bli bättre på att värdera kunskaper. I dag har omkring 375 000 utlandsfödda en eftergymnasial utbildning inom områden som teknik, ekonomi, naturvetenskap och medicin. Men det är bara en bråkdel av dem som får jobb inom sina kompetensområden"

Ytterligare förslag till integrationsansvarige Federley skulle kunna vara:

• Provisoriskt personnummer direkt vid asylansökan.
• Mer forskning om svenska som andraspråk för analfabeter.
  
• Försörjningsstöd görs om till sociallån.
• Förebilder på personer som kommit sent till Sverige och adderat sig snabbt - såväl språkligt som jobbmässigt måste fram.
• Synsättet om ett additivt samhälle måste få fäste, istället för integrationstalet, som är ett uppifrån- eller majoritetsperspektiv som automatiskt ställer den nyanlände i underläge med sin stora kompetens och resurs.
  
• Nu fokuseras mycket i debatten på att invandrare och människor i utanförskap ska in i värmen. Det är bra . Men om man höjer ribban och tittar på de som har kommit in - mot alla odds - kan det skapas en högre förväntan och ges positiva exempel som ingjuter hopp och mod att kämpa.
  
• Behörighetsgraden på sfi måste vara hög om utbildningen ska vara effektiv och meningsfull.
  
• Det krävs också förändrade attityder hos gemene man och arbetsgivare kring andraspråksinlärning. Givetvis måste förståelsen och begripligheten hos den som är nyanländ vara stor och kvalitativ. Men det handlar inte om "brytning" och "uttal" utan innehållet. Den som har stora kunskaper i ett kunskapsområde har ett stort utbyggt ordförråd på modersmålet. Detta måste ju givetvis förvärvas på det nya språket för att man ska kunna utföra sina uppgifter. Men det krävs också ett vardagsspråk för att kunna småprata och visa att man behärskar de sociala koderna.
• Samhällskurserna som nu är initierade måste utvärderas. Jag blir själv nyfiken på målen för dem.
  
• Alliansens skolpolitik leder till att varje individ har rätt till kunskap - oavsett bakgrund eller föräldrars inkomst. Utbildning är vägen till frihet och rättvisa. Bort från fattigdom.
  

Skatt med syfte

SvD:s ledare skänker idag överbeskattning ett referat och en tanke: Varning för överskottsenergi. Det tål givetvis att tänka på för Stockholm, som gör överskott och har klarat sig bra i lågkonjunkturen i jämförelse med övriga regioner. Nyföretagandet skjuter i höjden.

Skatten tas in för olika ändamål, inte för sin egen skull. Den är ett lån från brukarna och ska brukas med varsamhet. Att sänka skatten är att ge makt tillbaka till de som har tjänat in och kämpat för pengen, nämligen brukarna. När egenmakten ökar blir människor friare och vardagen tryggare.

Elbilspremiär i Stockholm

Imorgon är det kommunfullmäktige då en strategi för elbilar och laddhybrider ska tas. Läs gärna blogginlägget av stadsmiljöborgarråd Per Ankersjö om Stockholm stads satsning på de miljövänliga bilarna. Detta är vad vi i Stockholmscentern pratade om i valrörelsen. Nu är det verklighet! Det handlar bland annat om att möta upp statens supermiljöbilspremie med subventionerad eller avgiftsfri parkering.

Miljöminister Andreas Carlgren skrev också i GP för några veckor sedan om några steg till som regeringen tar på vägen att få en bilpark som 2030 är oberoende av fossila bränslen.

Socialförsäkringssystemet synas

SKL har, enligt Expressens ledare, granskat försörjningsstöd/ekonomiskt bistånd/socialbidrag (kärt barn har många namn). SKL skriver:

"...0-placerade är en bortglömd grupp som nu lyfts fram. I studien har varannan aldrig haft ett jobb och av de som haft ett jobb har var femte inte arbetat under det senaste decenniet. Särskilt oroande är att det i denna grupp finns en stor andel unga som riskerar att fastna i ett livslångt bidragsberoende. Den här gruppen får inte samma rehabilitering som man får inom ramen för Försäkringskassan. Nuvarande lagstiftning tillåter inte att socialtjänsten tar ett samordnande ansvar för rehabilitering eller ens ifrågasätter varför en person kan vara sjukskriven under flera år utan en rehabiliteringsplan."

Det behövs ett större grepp på socialförsäkringarna, vilket regeringen redan har konstaterat, då man tillsatte utredningen med Irene Wennemo. Dessutom ses utförsäkringarna över och den snabbutredningen ska landa hos Kristersson i höst. Det är bra att alla bollar och idéer hamnar i luften. Regeringen ska inte se det som något nederlag att man ev måste förändra i systemet eller skruva i maskineriet. Det är snarare en styrka att man vågar ta kritiken och se det som fördelar att ha en öppen debatt. Givetvis vill man av instinkt göra något direkt åt alla de som faller mellan stolarna eller som är nollplacerade. Men skyddsnätet finns där och vi måste ge oss till tåls för att alla kloka förändringar ska göras - först i höst och sedan flera år längre fram.

Jag hoppas på ett system där arbetslinjen förstärks ytterligare. Där rehabilitering/jobbcoacheri förekommer även inom socialtjänsten. Där socialbidrag blir sociallån - för människovärdet. Där arbetslöshetsförsäkringen blir individualiserad och är frivillig. Där försäkringen kan tecknas på marknaden av bolag som också ansvarar för jobbcoachning och matchning. Där Arbetsförmedlingen konkurrensutsätts. Och för att många fler jobbtillfällen ska finnas måste företagande vara lönsamt och enkelt - ett alternativ för gemene man. Då måste bokföringen vara enklare. Det måste bli faktiska skatteinbetalningar istället för preliminära. Det måste vara dubbelt grundavdrag för företagare. Det måste vara avdragsgillt att investera i ett nyföretag. Vinst ska ses som något fint och resultatet av hårt arbete. Tankarna och idéerna grundläggs i skolan där jante-lagen är något som bara ska gå att läsa om i historieböckerna.

Expressens ledare skriver med anledning av försörjningsstöd:

"Alla sjuka, oavsett om de vill eller inte, måste få sin arbetsförmåga prövad under motiverande ledning. Också de nollklassade. De unga, ofta med bokstavsdiagnoser, måste få bättre psykiatriskt stöd tidigare och möjligheter att få plats på arbetsplatser - också om det krävs mycket handledning.
Det är inte anständigt att låta unga, vilsna vuxna döma sig själva till ett evigt liv på försörjningsstöd bara för att de i stunden inte förstår bättre."