Be om kvitto

SvD:s ledare handlar idag om småföretagare som blivit skyldiga att upprätthålla kassaregister som går på en ansenlig summa. Kassaregisterlagen kallas den. Inte alla företag omfattas av kassaregisterlagen. Till exempel inte torg- och marknadshandlare. Texten handlar om huruvida myndigheter ska vara till för folk eller om befolkningen ska vara till för Skatteverket. Svaret är givetvis att myndigheter ska underlätta för människor och företag.

Lagen om att handlaren ska erbjuda kunden kvitto finns redan. Enligt Företagarförbundet tror åtta av tio att kvittolagen främjar juste konkurrens. Konsumenten kan själv be om kvitto för att minska risken att skattefusk förekommer. Enligt Skatteverket försvinner årligen 20 miljarder i skatt. Det är viktigt att framhålla - vilket Skatteverket gör - att de allra flesta företagare sköter sina redovisningar och betalar skatt som man ska. Ingemar Hansson, generaldirektör för Skatteverket, skriver i en rapport med namnet "Konsumenterna kan skapa schysst konkurrens och minska skattefelet": "Genom att alltid be om kvitto kan allmänheten hjälpa seriösa företag och entreprenörer mot illojal konkurrens och skydda samhället mot ekonomisk brottslighet."

Om nu 20 miljarder årligen försvinner i skatt kan det vara en viktig åtgärd att kassaregisterlagen stiftats. För att bryta en utveckling. Vi behöver givetvis ha in varje skattekrona till den gemensamma välfärden. Det som kan tyckas orättvist är att hederliga företagare får punga ut med avgiften för det certifierade kassaregistret. Här kan man väl tänka sig någon form av återbäring till företagare med låg omsättning. Betydelsefullt är nu också att misstänkliggörandet mot företagare och kontantbetalningar upphör hos gemene man, eftersom företagande som sådant blir lidande av negativa föreställningar. Det är företagare som ser till att arbetstillfällen skapas, för sig själv och andra. Vi kan alltså bidra till att bryta bilden genom att be om kvitto.

Johansson för frihet, trygghet, hållbarhet

De tre huvudkandidaterna till Centerpartiets partiledarpost har presenterats av valberedningen: Anna-Karin Hatt, Annie Johansson och Anders W Jonsson. Tre kompetenta personer som alla har förankring i centerrörelsen ska konkurrera på ett positivt sätt i en öppen process.

Annie får av lokala företrädare stöd för sin frihetliga kompass och sin lyssnande förmåga som skulle kunna förnya partiet. Anna-Karin fick stöd för sin socialliberala inriktning.

Jag ser att Annie är den klara lysande stjärnan bland de tre. Med sin politiska prioritering av frihet, trygghet och hållbarhet kan hon tydliggöra partiet. Med sin starka känsla av närhet till väljarna kan hon bredda partiet. Med sitt stora engagemang för att motverka utanförskap bland annat bland unga kan hon beröra fler. Med spännande politik med sig från partistämman 2011 kan Johansson förnya partiet genom att tända ideologiska gnistor och leda utformningen av Centerpartiets vision för framtiden.

Per Ankersjö, Johan Hedin, Hanna Wagenius, Magnus Andersson, Christian Ottosson, Lena Ek bloggar också.

Omreglera Systembolaget

Carl B Hamilton (FP) vill göra det möjligt för hemleverans av Systembolaget. Detta bland annat som lösning på frågan om gårdsförsäljning. Jag hoppas istället att Centerpartiets partistämma visar mod att bifalla motionen från Stureplanscentern om omreglering av Systembolaget.

Gårdsförsäljning skulle kunna bli en del av Sveriges mat- och dryckeskultur. En potential finns i att bekräfta det hantverk som vintillverkning måste ses som. Känslan av det genuina att köpa en flaska vin i sin tillverkningsmiljö går inte att ersättas av hemleverans. Att få ett ansikte på den som med kärlek har kryddat drycken och med stolthet har klistrat på etiketten på flaskan går inte att ersätta med hemleverans av en "personlig, statligt anställd bolagskassörska". Att stå under körsbärsträdet och få höra historien om hur körsbären till körsbärsvinet plockades kan inte ersättas av en ringning på dörren då budet kommer. Men en omreglering av Systembolaget skulle kunna innebära både gårdsförsäljning och hemleverans av alkoholhaltiga drycker.

Människor är kloka och ansvarstagande och bör få förtroendet att handla alkoholhaltiga drycker i butiker som drivs av företagare. Där Systembolaget sköter tillsyn, rådgivning och tillståndsgivning till försäljarna. Ankersjö och jag skrev om detta i ett inlägg i december 2010: Det vore bra om monopolet försvann

Staffan Danielsson bloggar också.
Uppdaterat: Per Ankersjö replikerar på Hamilton: Nu är det hög tid att överge alkoholmonopolet

Arbetslöshetsförsäkringen ska vara frivillig

DN:s ledare skriver idag om arbetslöshetsförsäkringen och att den måste bli obligatorisk. Jag reserverade mig mot detta beslut på Centerpartiets partistämma 2009 (något som tyvärr ej syns i slutprotokollet) och skriver i en motion om socialförsäkringssystemet till årets partistämma hur jag ser på denna försäkring, som måste vara frivillig och individuell.

Jag ser en poäng i att den instans som försäkrar människor från arbetslöshet också är ansvarig för omställning och jobbcoachning, det vill säga kan bidra till att den försäkrade kommer ut på arbetsmarknaden igen genom att skapa sig eller hitta ett jobb. Försäkringsgivare skulle såväl fackförbund som försäkringsbolag kunna vara. Expertisen om målgruppen skulle kunna fördjupas. Arbetsförmedlingens roll skulle omformas till att bli enbart en platsbank, något som på sikt skulle kunna vara en tjänst att upphandla och som givetvis skulle finnas tillgänglig i hela Sverige, på internet och i platsbanksautomater runtom på försäkringskontoren.

Arbetslöshetsförsäkringen hänger dock ihop med försörjningsstödet. Det ekonomiska biståndet skulle vara möjligt att betala tillbaka, i form av sociallån, som kan tas hos kommunen eller i stadsdelen. Målet är ju hela tiden självförsörjning, som ger egenmakt.

Och det är viktigt med ett varmt Sverige som står upp för människovärdet. När människor vill bryta med misär, missbruk eller missförhållanden ska det gå snabbt från att personen ifråga anmäler sig själv till sociala myndigheter till att en första insats i en helhetsplan görs från samhällets sida.

För övrigt skriver sex fackförbundsordföranden på SvD Brännpunkt att regeringen måste stoppa utnyttjande av arbetskraft. Jag menar i en motion till partistämman att avtal är avtal, men att om de bryts ska näringsidkaren få näringsförbud och listas på internet. Någon måste då givetvis anmäla företagaren och någon form av inspektion måste ske för utfärdande av förbudet.

Nya invånare ses som resurser

Johan Norberg skrev för någon vecka sedan i Expressen om globaliseringen och varför invandring är Sveriges framtid. Motsatsen företräds av till exempel Håkan Juholt, som tycks rädas arbetskraftsinvandring, något som DN:s ledare kallar "Farlig vänsterretorik". Maud Olofsson står för motbilden i sitt tal om nybyggarlandet där invandrare bidrar och står för nya erfarenheter, nya idéer och kompetenser. I Olofssons bild av framtiden ses de nyanlända som resurser och som blivande brukare och skattebetalare, där delaktigheten är A och O.

Resurstänkandet är en viktig människosyn som kan omsättas i synen på byggande i Stockholm, där Miljöpartiet lokalt i Bromma allt som oftast säger nej till nya byggnationer, för att man vill bevara Bromma. Med fler bostäder kan vi få fler invånare som bidrar till en ökad befolkningsmängd. Fler brukare ger underlag för fler butiker och lokal service, som ger en levande förort. Med fler invånare får vi också större anslag för tex stadsmiljön. Detta gör att trivsel och trygghet ökar.

Öppenhet är positivt - lokalt, regionalt och nationellt.

Faktisk skatteinbetalning skulle visa respekt för företagares pengar

Häromdagen skrev en företagsägare, Johan Henrikson, på Brännpunkt om att vi ska låta företagare tjäna mer pengar. Han förklarar hur det är lättare att tjäna pengar genom att investera i aktier, än att med hårt arbete, egen tid, kraft och kompetens bygga upp ett företag utifrån en smart affärsidé.

Artikeln är viktig i ett opinionsbildande sammanhang. Att företagare låter göra sin röster hörda är betydelsefullt. Fler växande företag är nyckeln till en förnyad välfärd.

Jag skriver i en motion till partistämman om just behovet av att få fler växande företag. Företag startas av människor med idéer och drivkraft. För att fler ska starta måste riskerna minska. Det handlar om att företagarna får göra faktiska skatteinbetalningar i efterskott. Dessutom måste det gå att förenkla bokföringen med dagens teknik. Jag tänker mig ett moms-autogiro till företagarens konto, så att både egenavgiften/skatten och den aktuella momsen automatiskt dras då en kund betalat en faktura till det aktuella kontot, istället för att en skattedeklaration ska behöva göras och dessutom att moms måste betalas in till staten även om inte kunder har betalat.

En förenklad redovisning skulle förenkla företagandet och låta företagaren fokusera på det som är inkomstgenererande, nämligen försäljningen. Att dessutom låta redovisningen ske i efterhand gör att det är möjligt att mentalt låta resultatet bli större än det beräknade, som man också uppskattar preliminär skatteinbetalning för. Företagare betalar skatt i förväg. Det är ett ålderdomligt, konstigt synsätt på företagares pengar, från statens sida, hävdar jag. Om fler ska vilja bli företagare måste respekten för företagares insats att få in pengar till vår gemensamma skattekista öka.

Pension är en frihetsfråga för framtiden

Idag skriver Richard Gröttheim, vd för sjunde AP-fonden, på DN debatt att tre av fyra inte vet hur mycket de kommer att få i pension. Det är en frihetsfråga för framtiden, menar jag. Vi vill var och en veta att vi och våra nära och kära har ett drägligt liv på ålderns höst.

Jag är en av de 75 % svenskar som inte har en aning om pensionspengarna kommer räcka. Fortfarande i början av arbetslivet - med drygt 25 år kvar till pension - är det svårt att utläsa av alla de pensionsbesked som kommer hur mycket jag kommer kunna leva på när jag sagt upp mig för sista gången eller avslutat mitt företag. Ja, alla pensionsbesked med rekord i förkortningar: PPM, SPP, Fora, KAP-KL/PFA, Kåpan, ITPK och det privata sparandet. Trots att jag har varit på informationsträffar för att förstå bättre ändrar sig också informationen och villkoren med antalet arbetsgivare. Dagens pensionssystem tycks inte vara gjort för dagens arbetsliv.

Efter att ha haft ett antal arbetsgivare är småpengar låsta hos olika pensionsförvaltare. Jag kommer att få 7 kr/månad från Kåpan pensioner. Det är inte jag som valt Pensionsvalet PV AB att administrera pensionsvalet, utan kommunen där jag arbetade. Dock har jag valt Länsförsäkringar som min förvaltare. Att 3 kronor finns hos Fora gör inte någon större nytta, utan minskar med åren. Förflyttning är omöjlig, har jag förstått. SPP minskar varefter åren går på grund av administrationsavgifter. Det enda som växer är mitt privata sparande i Swedbank. Jag vet också att jag hos Swedbank kan byta fonder - vilka jag aktivt valt. Men också att jag skulle kunna upphöra med detta pensionssparande och därefter byta förvaltare.

Jag anser brukaren vid en anställning borde få bestämma var hela pensionsinsättningen skulle göras av arbetsgivaren. Då kunde det vara möjligt att byta pensionsförvaltare helt och hållet på ett enkelt sätt. Det skulle också vara möjligt att arbetsgivaren sätter in pensionssparande enbart till min privata förvaltare. Risken är väl om människor gamblar med sin pension och blir helt utan i slutändan, men någon form av säkerhetscertifiering borde göras av förvaltarna, vilket säkerligen sker redan idag. Vid företagande måste personen ifråga själv ta ansvar och bestämma hur mycket och var pengar ska sättas in.

Solveig Zander är pensionstaleskvinna för Centerpartiet. Jag minns fortfarande hur hon pensionsbloggade för några år sedan.

Vinst incitament för att sprida god pedagogik

Andrew Coulson skriver idag, utifrån egen forskning, på SvD Brännpunkt om incitament för skolor att sprida god pedagogik. Svaret stavas vinst som drivkraft.

Tack vare möjligheten att göra vinst kan skolorna få möjlighet att sprida god pedagogik och upprätta sund konkurrens, till exempel till andra kommuner runtom i Sverige genom att inom koncernen starta nya enheter, men också i form av samarbeten med andra intressenter - eller till och med med öppna konkurrenter och genom att nå publicitet.

God pedagogik fokuserar kvalitet i form av resultat, istället för tjat om resurser. God pedagogik förutsätter en vision med handlingsplan där de anställda riktar fokus åt samma håll. Dessutom bildar lärare och rektorer ett nät runt varje elev tillsammans med föräldrar. Ett nät som ger eleven kraft och stöd att ta sats att studsa i genom att erövra kunskap som leder honom/henne till nästa utvecklingszon.

I Stockholm tar friskolorna ytterligare marknadsandelar och är nu uppe i över 40 % för gymnasieeleverna. Med tanke på den nedåtgående kurvan i antal gymnasieelever kan tidigare års ev vinster vara buffert att klara av en årgång med för få elever. Något som skapar en reell valfrihet för brukarna. Bufferten är givetvis en ekonomisk trygghet för företagaren. Något som den kommunala skolan som gör minusresultat får per automatik av kommunen. Den kommunala skolan blir dock betecknad som anslagsenhet, istället för resultatenhet.

Läs följande citat ur artikeln som dagens inspirationskälla till mitt resonemang:
"Det centrala problemet för världens utbildningssystem är inte bristen på utmärkta skolor, utan snarare oförmågan att på ett rutinmässigt sätt kopiera de goda skolornas framgångar. Om ett företag gör en bättre mobiltelefon eller säkrare bil säljer det bättre och växer sig större, samtidigt som konkurrenterna tar efter framgångsreceptet. Inom utbildningssystemen är det annorlunda. Den som hittar ett bättre sätt att ge barnen kunskap når sällan bortom den egna stadsdelen. "

Johannes Åman skrev igår i DN om den parlamentariska utredningen och vinst för friskolor.

Juholts rädsla för öppenhet

Igår var det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Juholt höll sitt premiärtal. I sitt tal kritiserade Juholt, enligt DN, arbetskraftsinvandringen. Socialdemokraterna efterlyser hårdare kontroll, mer statlig styrning och är rädda för att lönerna ska dumpas. Rädsla för öppenhet, tolkar jag det som. Dessutom ställer Juholt grupper mot varandra. Inhemsk arbetskraft mot arbetskraftsinvandring, där den inhemska redan har ett försprång i form av kunnighet i språket. Signalerna som sänds till omvärlden är inte välkomnande. Istället borde Sverige säga: "Välkommen, vi behöver dig och dina idéer och din kompetens för att bygga vårt land." Som Maud Olofsson talade om nybyggarlandet häromdagen.

Istället för att ge människor förtroende att skriva avtal sinsemellan - arbetsgivare och arbetstagare - ska farbror staten, enligt Juholt, och även facken fortsatt in och peta över huvudet på individerna. En socialdemokratisk övertro på kollektivet alltså. Jag förespråkar en annan variant av avtalsskrivning där fackens makt inskränks. Läs min motion om avtalsskrivning till partistämman här.

Med löftet om den lagliga rätten till heltid tränger Juholt också ut deltidsarbetande sistanställda, då ju lagen om anställningsskydds turordningsregler gäller. Ska Juholt tvinga företagare att heltidsanställa eller nöjer han sig med offentlig sektor, vilket är illa nog? Istället för att arbetsplatsen får två kompetenser att dra nytta av sägs den sistanställda upp pga övertalighet, med Juholts förslag. Eller tänker han ge de två anställda rätten att vara kvar inom vilket område som helst, vilket sker då kommuner tex upphandlar verksamheter på entreprenad. Som om det är en rättighet att vara anställd kommunalt. Detta blir givetvis kostsamt för kommuner, på bekostnad av välfärden. En annan aspekt är att kvinnor som startar företag oftare än män arbetar deltid på ett jobb under tiden företaget byggs upp. Deltidssysselsättningarna har alltså flera vinster med sig.

Olofssons medskick

Maud Olofsson höll igår sitt sista tal i Almedalen. Jag hade inte möjlighet att höra det, vilket givetvis är tråkigt. Jag kan dock läsa om hennes fina arbete i tidningarna; DN:s ledare, DN om talet och SvD där hon står upp för energiöverenskommelsen, samt hennes brev om allianssamarbetet, vilket blir viktigt för efterträdaren att vårda. Olofsson talade mycket om företagande och entreprenörskap, men även om klimatutmaningen och nybyggarlandet Sverige, som medskick till sina efterträdare och rörelsen, givetvis.

Annie Johansson har ett stort stöd i partiet att bli nästa partiledare, vilket jag hoppas att hon vill. Hon är det naturliga valet som skulle vara en bro mellan gammalt och nytt. Viktigt är också att hon kan sticka ut och irritera lite, som en vass partiledare bör kunna. Jag är också säker på att hon skulle lyssna såväl inåt som utåt och komma med kloka bedömningar som skulle leda Centerpartiet in i framtiden.

Efterträdaren har hur som helst spännande utmaningar i att samla partiet kring en ideologisk diskussion som summeras i någon form av manifest, att göra partiet tydligare genom att hitta huvudmotståndare i några frågor, samt att våga göra politiska sakutspel i linje med de ideologiska rättesnören man kommer fram till.

Jag ser framför mig hur partiet formulerar ett brett program på frihetsteser om grön frihet, näringsfrihet och vardagsfrihet. Allt kretsande kring individens frihet att skapa sitt lilla bo med nära och kära, utan statens pekfinger. Ibland samarbetar individerna för att uppnå gemensamma mål, tex omsorg om våra äldre, skola, vägar, lekparker eller sjukvård. Men allt som oftast får individen frihet att fatta sina egna beslut i vardagen. Ty individen är i regel ansvarstagande och bör ges förtroende. Då växer hon. Vi behöver ett samhälle där människor tar ansvar och är entreprenöriella.

Michael Arthursson signalerar stöd för allianssamarbetet i DN, men säger att Centerpartiet måste bli tydligare inom Alliansen.

Mikael Andersson bloggar också.

Fördjupat allianssamarbete behövs

Jag läser i SvD att man gjort en rundringning kring allianssamarbetet bland Centerpartiets distriktsordföranden. Detta säkerligen med anledning av att förslag kommit upp kring hur man kan samarbeta kring ett mer stabilt styre för minoritetsregeringen. Några c-företrädare visar viss skepticism till allianssamarbetet 2014. Jag menar att det är ett tecken på behov av fördjupat allianssamarbete.

Vi kan aldrig skylla på moderaterna om vi inte tar för oss i debatten. Vi kan inte skylla på moderaterna om vi gör dåliga förhandlingar eller dåliga val. Vi kan bara jobba hårdare och smartare. Givetvis kan samarbeten över blockgränsen förekomma i viktiga sakfrågor, där väl S och MP är de naturliga samtalsparterna.

Men inte ska vi skapa oro och köra vårt helt egna race genom att gå ifrån våra vänner M, FP och KD. Nej, snarare måste samverkan fördjupas. Jag har sagt det förut. En gemensam ideologisk plattform måste skrivas där minsta gemensamma nämnare formuleras som utgångspunkt för politiken. Den kan ses som en framtidskompass som tar avstamp i de fyra väderstrecken, där ju vart och ett väger lika tungt. Där man inte kommer överens får väl "pass" ske. Väljarna vill se enighet och en positiv framtidsberättelse istället för gnabb, bitterhet eller vem som får mest av kakan, tror jag. Det skulle vara ansvarstagande att ge väljarna en sådan story i mellanvalsperiod, menar jag. Den kunde bygga på näringsfrihet, grön frihet och vardagsfrihet med individens frihet i centrum för kompassen.

Faktisk skatteinbetalning nästa steg för företagande

Maria Ludvigsson skriver idag i SvD en ledare om entreprenörskap. Visst måste det till fler jobb och visst skapas de i nya, växande företag. Hon glömmer dock att nyföretagandet ökade rekordartat 2010, efter idogt arbete av Maud Olofsson, men framför allt av de entreprenörer som funnit det tilltalande att starta företag med ny lag om kapitalinsats i aktiebolag, sänkta egenavgifter mm.

Framöver måste framför allt två insatser till, som jag ser det. De preliminära skatteinbetalningarna måste bli faktiska. Varför ska företagare låna ut pengar till staten? Jag ser det också som möjligt att förenkla redovisningen på så sätt att företagaren kan ha ett särskilt företagskonto där det dras 25 % moms och faktisk egenavgift/skatt med autogiro till Skatteverket så fort en fakturas betalning hamnat på kontot. Övriga pengar är företagarens - som används för eget uttag eller investering eller som sparande. Det skulle kunna gå att välja att inte behöva bokföra dessa poster om man inte vill göra avdrag för ingående moms. Något som jag tror skulle vara populärt bland tjänsteföretag, då administrationen skulle minska.

Risken att vara företagare skulle med faktiska skatteinbetalningar och en förenklad redovisning minska. Om en kund idag inte betalar sin faktura måste företagaren ändå betala in moms som ännu inte kommit in på kontot. Med faktisk skatteinbetalning istället för preliminär, skulle signalen till alla de entreprenörer som numera lånar ut pengar till staten i förväg bli att man vill se faktiska resultat istället för prognoser som i efterhand justeras upp eller ned. Har du sålt för mycket i jämförelse med prognosen får du idag betala in skatt i efterhand. Detta är säkerligen inte ett stort problem för de flesta företag, men kan skapa onödig risk och rädsla för att lyckas göra bättre resultat än det prognosticerade.

Att kommunerna sedan ansvarar för en juste infrastruktur för företag är en lokal fråga där lyhördhet hos politiker är en förutsättning.