Miljöhandlingsprogram i Bromma SDN

På Bromma stadsdelsnämnd förra veckan antogs ett miljöhandlingsprogram för nämnden. I det miljöprogram som Stockholm stads kommunfullmäktige antog i början av året slås nämligen fast att varje nämnd ska bryta ned de stadsövergripande målen till den lokala nivån.

Mycket i programmet var bra, med att minska dubbdäcksanvändande och att tillsammans med Trafikkontoret se över möjligheterna att öka insamlingen av matavfall. Där poängterade vi i Alliansen i ett särskilt uttalande att förvaltningen nogsamt ska följa den utredning om matavfallsinsamling som kommer att presenteras innan junis utgång. Förvaltningen kommer också att i Mitt i Bromma två gånger om året informera om de återvinningsmöjligheter brukarna har.

Ett förslag var att öka den vegetariska andelen lagad mat i äldreomsorg och förskola. Viktigt är att detta arbete sker i samverkan med brukarna, så att det blir ett alternativ till fisk- och kötträtter. Viktigare är att se över vilka enheter som lagar maten själva och vilka som får mat transporterad till sig. Att minimera transporter är bra för miljön och att möjliggöra platslagad mat ger ett mervärde och högre kvalitet för brukarna. Jag ser fram emot en sådan sammanställning.

För övrigt hade Per Ankersjö en mycket bra debattartikel publicerad i DN häromdagen:
Den politiska vänstern ska inte få styra miljödebatten

Solvalla - tänkbart bostadsområde i Bromma

I onsdags fick jag förmånen att delta i ett informationsmöte hos ATG på Solvalla, som ju ligger i Brommas utkant. Det var en trevlig och informativ tillställning för mig som varken varit på Solvalla eller spelat på hästar tidigare. Det är en fin miljö med Bällstaån som rinner genom området och med nybyggda Annedal på andra sidan vägen.

ATG upplever en snedvriden konkurrens sedan utlandsbaserade online-spel har introducerats tex Ladbrokes och Unibet. Dessa har ju inga arrangörskostnader och låter inte heller pengar gå in tillbaka i hästbranschen, som sysselsätter 30000 personer i Sverige, vilket är lika många som jobbar i stålindustrin. Medan online-spelen kan ge tillbaka 96 % till spelarna och behåller 4 % av insatserna själv har ATG en fördelning där 70 % går tillbaka till spelarna, 6 % behålls av ATG för arrangörskostnader, 13 % går tillbaka till hästsporten och 11 % betalas i skatt till staten. Man vill gärna se att en större andel kan gå tillbaka till hästnäringen, då den betyder mycket för landsbygden och Sveriges tillväxt, bla är hästnäringen en av de större kunderna till lantbruket. En lösning skulle kunna vara att se hur man gjort ett licenssystem, som i Frankrike där fler aktörer tillåts på marknaden, men alla bidrar med medel tillbaka till hästnäringen och till de som arrangerar tävlingarna. Visionen om trovärdighet, positivism och professionalism kommer stockholmarna till del då Elitloppet, som är en folkrörelse, går av stapeln en gång om året på Solvalla, som är Nordens ledande arena i branschen.

Den viktigaste och bästa nyheten för mig igår var att Solvalla Travsällskap, som äger marken sedan starten av banan 1927, planerar utveckling. Föreningen äger mycket mark där man planerar byggnationer av totalt 2000 lägenheter, vilket tycks ha börjat planberedas i samverkan med Stockholms stad. Om beslut fattas om förlängning av Tvärbanan till Kista kan infrastrukturen förbättras avsevärt. Att en omstigningsplats till pendeltåget skulle skapas förbättrar ju kommunikationerna i Västerort ytterligare.

Med en ombyggnation av restaurant och stall kan man spara 3,5 miljoner per år i energikostnader och dessutom förbättra banunderhållet vintertid för hästarnas och miljöns räkning. Intressant är också att man i höst startar ett eget gymnasieprogram i samverkan med en fristående skola. För att se till att underväxten av hästengagerade fylls på. Jag lärde mig mycket under de få timmar jag fick förmånen att samtala med de branschkunniga. Att 2000 lägenheter skulle kunna byggas i anslutning till travbanan skulle vara ett välkommet tillskott till Bromma, som många vill bo i och som jag vill se växa för att välkomna de nya stockholmarna som står och knackar på dörren.

Brottsförebyggande arbete i skolan

Idag deltog jag i ett intressant seminarium vad gäller brottsförebyggande verksamhet i skolan. BRÅ var arrangör och berättade om ett projekt bestående av sex skolor i Nacka, Värmdö och Tyresö, varav tre var insatsskolor och tre var kontrollskolor.

Kartläggningen var grunden för hela projektet. En enkät lämnades till eleverna där de fick ange var de råkat ut för våldsincidenter. Till projektledarens förvåning hamnade skolgården på tredje plats. Vanligast skedde våld utanför klassrum eller vid elevskåpen. Detta var dock inte förvånande om man tänker på att många personer i samma ålder samlas på ett och samma ställe samtidigt (friktion) under viss stress och med brist på sk vertikal social kontroll, vilket innebär låg vuxennärvaro.

De tre insatsskolorna fick ta del av kartläggningen och kunde med platsbaserade åtgärder råda bot på våldet med att sätta in rastvakter vid just elevskåp och utanför klassrummen. Samtidigt arbetade skolorna med normpåverkande åtgärder med gemensamma ordningsregler som förankrades och sattes upp i skollokalerna. I de skolor som inte hade gjort några som helst insatser ökade våldsbrotten, då projektet följdes upp. Det brottsförebyggande arbetet prioriterades av skolledningarna och hade en god samverkan med polisen redan innan projektet, som fick fortgå i ett år.

Nacka kommun deltog också för att inspirera hur skolmiljön kan byggas trygg med sänkta elevskåp och mycket glas så att de mänskliga ögonen hela tiden blev fler. Man konstaterade att övervakningskameror inte är alternativet till rastvakter, som bygger relationer och skapar en mänsklig, social kontroll vuxna och barn emellan. Man konstaterade också att kamratstödjare är ett komplement till vuxennärvaro. Nacka hade byggt in skolor i en sk kunskapsgalleria där man lät en restaurang vara öppen för såväl elever som offentlighet. Arbetsplatser byggdes in i skollokalerna så att barnen fick vuxna förebilder i vardagen och hade ögon på sig naturligt hela tiden. Man byggde bort platser som enligt eleverna var aktuella för brott ofta.

Jag fick många intressanta tankar. En tankeväckare är att 45 % av allt våld som eleverna utsatts för skedde i skolan. BRÅ konstaterade att ett evidensbaserat arbete mot mobbning också stävjar våldsbrott, då tio procent av de barn som utsattes för grovt våld var mobbade, medan bara en procent av de icke-mobbade eleverna blivit utsatta för grovt våld i skolan. Varje skola måste göra en kartläggning utifrån sitt nuläge. Utifrån den måste sk hot spots identifieras och byggas eller rastvaktas bort.

Centerpartiets Brommanätverk 20 maj kl 17.30

På söndag 20 maj kl 17.30-19.00 är det återigen dags för Centerpartiets Brommanätverk att ses. Vi träffas på Coffeehouse by George i Alvik. Ärendena som diskuteras är remiss av cykelplan samt förslag till miljöhandlingsprogram för Bromma SDN. Medlemmar, sympatisörer och intresserade är varmt välkomna!

Plats för fler bostadsföretag som förmedlar hyresrätter

Igår var det het debatt på kommunfullmäktigemötet i Stockholms stadshus. Förslaget som diskuterades i 2,5 timmar berörde avyttring av allmännytta i Hässelby, Bromma och Hagsätra. Två privata hyresbostadsföretag skulle få mer marknadsandelar genom att till marknadsanpassade priser utifrån ett anbudsförfarande köpa fastigheter. Vänstertrion var inte helt oväntat helt emot en försäljning.
Jag hade förtroendet att ta debatten för Centerpartiets räkning och valde den ideologiska linjen, nämligen att Stockholm blir starkare och bättre om fler aktörer kommer in på marknaden. Det är ju också möjligt att om dessa två privata bostadsföretag ges möjlighet att växa och utvecklas kan de på sikt ta initiativ till att bygga fler hyresrätter. Ikano har redan fastigheter i Söderort, men för Willhems del skulle det vara att bryta ny mark. Båda företagen har goda rykten hos sina hyresgäster och de står för en seriös och långsiktig förvaltning. När fler tar ansvar och man på detta sätt sprider ansvaret till fler ökar också engagemanget. Jag exemplifierade detta med att stadsdelen här i Riksby har fullt upp med att renovera en plaskdamm och röja upp i intilliggande buskage, medan en bostadsrättsförening piffar upp längs med gångstigen i närheten, vilket förbättrar stadsmiljön för oss alla. Ju fler aktörer, desto större engagemang.

I köpeavtalen med både Willhem och Ikano har man säkrat upp att de även fortsatt ska förse staden med försöks- och träningslägenheter. Dessutom att de ska lämna minst hälften av lägenheterna till Stockholm stads bostadsförmedling.

Jag tryckte också vid två tillfällen på att vi måste svara ja till byggnationer både vad gäller förtätningar och på höjden i remissinstanserna. Det är slående att Miljöpartiet i fullmäktige i sådana här ärenden tjatar om att vi måste bygga mer, men att man i stadsdelsnämnden alltid har något att klaga på vad gäller just den platsen att bygga på. Och att man i fullmäktige röstar nej till detaljplaner för att man inte är nöjd med ärendet av olika anledningar.

Vänsterfolket lät i debatten som om hyresrätterna skulle gå upp i rök och som om vem som helst utan inkomst kan få tillgång till en hyresrätt i allmännyttan utan att lämna intyg eller utan särskilda stöd. Det förekom också smutskastning och misstänkliggöranden av bostadsföretag generellt, men också resonemang kring vad pengarna ska användas för och hur vänsterflanken har ofinansierade förslag. Det var en kul debatt. Mindre kul är det att det blev minoritetsåterremittering av ärendena och att debatten troligen kommer upprepas om några veckor.

Framtidsbygget med Stockholmscentern

Idag var det dags att i Stockholmscentern kicka igång idéprogramsdiskussionerna i workshopform. Karl Malmqvist och jag är ju processledare. Fem medlemmar valde att lägga en solig eftermiddag på att diskutera ideologi istället för att lapa sol eller kratta trädgården. Vi diskuterade individens och statens roller i ett framtida samhälle. Därefter reflekterade vi över vilka förändringsbehov som finns. Vi målade också upp en bild av ett samhälle där individer känner såväl trygghet som frihet och drog slutsatser om vilka reformer som krävs.

Svar på frågorna vad som krävs är bla skattereformer, reformerad arbetsrätt för tryggare arbetsmarknad, en skola där undervisning i alla klassrum är kvalitativt sett god och evidensbaserad, att högskoleutbildningar som utbildar människor som ska möta människor (vårdpersonal, socionomer, pedagoger) coachar i bemötande under utbildningstiden, cirkulation på arbetsplatser, en förutsägbarhet inom socialförsäkringssystemen, transparens i välfärdstjänster mm.

Nu är det läge för att bidra med sina synpunkter och formuleringar på cwikin, dokumentet där idéprogrammet tar form: Framtidsbygget

Missa inte Per Ankersjös och Michael Arthurssons debattartikel på Newsmill om idédiskussionerna: Vi vill lyfta värderingar och principer i svensk politik

Nästa träff äger rum den 12 juni kl 18.30-20.30. Den laddar vi för!

Skoldebattens vågor svallar

Debatten om skolan svallar. Nu i dagarna hade Lärarnas Riksförbund kongress och Metta Fjelkner är duktig på att opinionsbilda för sina medlemmars villkor. Nu senast på DN debatt där hon beskriver ett problem att kunskapsklyftorna ökar och upprepar sitt mantra om att staten måste ta mer ansvar. Hennes krav på förstatligande uppskattas av skolministern och hans parti, men kommer inte åt pudelns kärna.

Maria Stockhaus, som är moderat ordförande i Sveriges Kommuners och Landstings utbildningsberedning replikerar med att de skolor där skolledare har tydliga uppdrag från sina huvudmän att låta skickliga lärare fokusera goda resultat och skolframgång för samtliga barn har högre måluppfyllelse. Alltså inte en statlig angelägenhet.

Timbro för i sin replik fram aktuell skolforskning i form av John Hattie som betonar höga förväntningar och hög kvalitet i undervisningen, men påvisar också statistik om att 47 av de 50 skolor som har lägst resultat är kommunala. Det är dock inte verksamt att ställa driftformer mot varandra, menar jag.

Så igår kom Skolverket med en rapport som visar att skillnaderna mellan skolor ökar. Man kräver ett ansvarstagande för likvärdighet. Positivt är att gruppen elever med högsta betyg ökar. Men visst är det allvarligt att inte undervisningen lyckas skapa skolframgång för de som har sämst förutsättningar, nämligen barn som kommer från hem där föräldrar har låg utbildning eller mottar försörjningsstöd. Men skillnaden har inte ökat för barn som kommer från socioekonomiskt utsatta hem, under de senare åren. Det förvånar mig då diskussionen i skolforskningen har stort fokus på kompensation i form av höga förväntningar och rätt stöttning. Men förändring tar tid. Skolmotivation tänds tidigt och vårdas under skoltiden, men kan släckas snabbt.

Däremot har resultaten för gruppen utländska barn blivit sämre. En orsak tycks vara att barnens medelålder har varit högre och det tar tid att både lära sig språket och nå målen i alla ämnen. Skolan måste bli bättre på att möta nyanlända barn effektivt och individanpassat. Dessutom måste forskningen öka kring hur vi på bästa sätt gör analfabeter litterata. Där är givetvis den pedagogiska kartläggningen gjord på modersmålet grunden.

Andelen obehöriga till gymnasieskolan ökar. I Stockholm måste vi se vilka elever det handlar om, när man kan röna en sådan utveckling och hur detta kan mötas i tid. Handlar det om barn med oupptäckta diagnoser? Är det elever som redan i sjätte klass hade många sena ankomster som sedan ledde till skolk? Vilket stöd har dessa barn hemifrån och hur kan det optimeras eller kompenseras? I Stockholm finns ett uppdrag till Utbildningsförvaltningen att se efter vilka skolor som är framgångsrika trots dåliga förutsättningar. Vi har också en socioekonomisk fördelningsmodell som bygger på aktuell forskning.

Skolverkets rapport betonar också det samband som den senaste PISA-undersökningen visar på: Att läsengagemang ger högre studieresultat. Man resonerar lite kring huruvida barnen har med sig engagemanget hemifrån eller om det går att kompensera med undervisning som syftar till detta. Det senare är självfallet möjligt. Tidiga insatser är givetvis viktigt för tidig läsförståelse som gynnar en senare högre måluppfyllelse. Hur kan dessa barn som har lågt läsengagemang identifieras tidigt för att få delta i bokflodsprogram med läsande förebilder? Vilken roll spelar förskoleklass och fritidshem i det läsförberedande arbetet?

Ann-Marie Lindgren, som tycks ha någon form av (S)-anknytning, har följt statistik från Stockholms skolor där hon bekräftar bilden av att föräldrarnas utbildning spelar roll för barnens resultat. Hon tar ett vidare grepp på skoldiskussionen och menar att vi måste minska klyftorna. Självklart är Alliansens arbete för självförsörjning viktigt även för barnen i dessa familjer. Vårdnadshavarna spelar roll för sina barn. En mammas eller pappas engagemang i sitt barns utbildning blir en hävstångseffekt för barnet. Föräldrarna förmedlar självtillit, självkänsla och att skolverksamheten är viktig. Föräldrar kan uppmuntra sina barn att gå på läxhjälp och följa med dem till biblioteket. Alla föräldrar kan stötta sina barn oavsett utbildning. Sedan kan det finnas annan problematik för föräldrarna som missbruk, brottslighet eller psykisk ohälsa. Givetvis blir då lärarnas kompensatoriska uppdrag av större betydelse med rätt stöttning och höga förväntningar på barnen. Att kärleksfullt och bestämt stötta barnen till att nå kunskaper och språk som varje elev har rätt till.

Maria Ludvigsson på SvD tolkar det som om Skolverkets representanter är missnöjda med det fria skolvalet, men skriver också att skolresultaten sjunker även i de kommuner där valfrihet saknas.

Två representanter för lärarutbildningarna menar att vi måste sluta skälla på Lärarhögskolorna och istället ge läraryrket hög status. Då måste vi skala bort uppgifter som inte hör till pedagogikens kärna: Rastvakt, informationsverksamhet, medföljande till ungdomsmottagningar, registrering av frånvaro. Där ligger också ett uppdrag till förvaltningen att identifiera dessa uppgifter för att hitta lösningar.

Avslutningsvis måste vi se alla legitimerade, behöriga lärare som bra lärare. Varje lärargrupp har ansvar för att lyfta varje elev till sin fulla potential och där krävs samverkan och stöd gentemot varandra. Sedan finns det lärare som är skickligare än andra på vissa uppgifter eller moment. Genom att fokusera resultat kan vi upptäcka dessa talanger. Dessa lärare bör få coacha andra lärare i de momenten. Med många didaktiska samtal lärare emellan på skolorna kan undervisningen vässas. Det blir roligare för lärarna att vara lärare när lärarna och eleverna lyckas. Framgångsrik undervisning där en positiv spiral uppåt stärker elevens självbild vad gäller studierna.

På några skolor kanske man alltid låter en lärare undervisa om Strindberg då han/hon brinner för det, medan kollegan är expert på undervisning i argumenterande text. Låt dem då byta klass under de momenten! Vi ska inte ställa lärare mot varandra som att några är bra eller dåliga, på samma sätt som vi inte ska falla i fällan att tala om bra eller dåliga skolor. Vi måste tala om resultaten som uppnås. Dessa är alltid en belysning av den uppnådda effekten för den årskursen. Dessa kan påverkas och förbättras, såväl i klassrummet för den enskilda läraren som för skolan i stort. Det är dit vi ska. Och med Sveriges mest engagerade, ambitiösa och kunniga lärarkår för stunden kan skolan låta varje individ nå sin fulla potential i varje ämne.

Hyresavtal för Bromma bollhallar förlängs

Förra veckans ekonomiutskott, som är ett utskott till kommunstyrelsen i Stockholms stad, beslutade att idrottsförvaltningen får förlänga avtalet för Bromma bollhallar på Drottningsholmsvägen ett år tom mars 2013. Orsaken är framför allt att det detaljplanearbete som gäller för Linneduken, som kvarteret heter, har fördröjts. Det passar också bra att förlänga kontraktet, med tanke på att byggandet av dubbelidrottshallen vid Stora Mossen ännu inte kommit igång. Tidplanen säger att den kan tas i drift hösten 2014.
Vi ska minnas att idrottsförvaltningen 2003 tecknade ett femårigt hyresavtal med fastighetsutvecklingsbolaget Granen, som äger Linneduken, vad gällde två av de sju bollhallarna. Granen hanterar bokningar av fem av hallarna. Bollhallar i plast uppfördes. Bara några år därefter avsåg Granen att bygga bostäder på markytan. Detaljplanearbetet har som sagt dragit ut på tiden.

Markytan är utmärkt för bostadsändamål, menar jag. Det är nära till Brommaplan där det finns service och kollektivtrafikläge. Cykelbanan går raka vägen in till sta´n via Norr Mälarstrand. Det enda som möjligen är besvärande är biltrafiken, men givetvis måste man bygga så inte de boende besväras. Vi behöver fler boende i Bromma och Linneduken är en bra plats för bostäder.

Återvinningsstationer ses över i Bromma

I veckans Mitti Bromma s 6 nämns läget kring återvinningsstationerna i Bromma. Upprinnelsen till artikeln var att en brommabo klagade på stationen i Alvik. Enligt FTI AB är det dock den station som man har fått minst klagomål kring. Jag nämner i artikeln att det behövs en papperskorg för plastpåsar, samt att den var överbelamrad då jag körde runt på min rundkörning till sexton av stadsdelens stationer. Journalisten nämner att Centerpartiet fick drygt 170 namnunderskrifter på listor för en återvinningsstation i Nockeby.

Gladast av allt blir jag dock av kommentaren från informationsansvarig hos FTI AB: Det behövs fler återvinningsstationer och det är någonting som håller på att ses över. Alliansens skrivelse till stadsdelsförvaltningen tycks alltså ha börjat bearbetas. Trägen vinner, men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.

Ideologisk workshop på söndag

På söndag 6 maj kl 14.00-16.30 bjuder Stockholmscentern in till workshop kring idéprogrammet. Medlemmar och intresserade får under ledning av Karl Malmqvist och mig diskutera individens ansvar kontra samhällets ansvar i ett framtida Sverige. Vilken frihet vill individen ha? Vilken trygghet ska människor stå för själva och vilken trygghet ska samhället ge? Hur fria kan människor bli?

Detta är första tillfället av tre då medlemmar i samtalsform får diskutera ideologi, principer och värdeord. Vi håller till på Stora Nygatan 4 och det krävs inte någon föranmälan, men gärna deltagande under hela passet som hänger ihop. Välkommen!

Om studieförbundens roll

Igår deltog jag i ett seminarium om folkbildning och civilsamhället vid Ersta. Frågeställningen var: Är studieförbunden en del av civilsamhället? Begreppet civilsamhället används här som motpol till staten. Flera forskare redogjorde för den bok som nyss publicerats: "En mosaik av mening - om studieförbund och civilsamhälle".
Ett grepp som forskarna hade tagit var att se hur studieförbundens medlemsorganisationer dvs federationer hade vuxit fram. Framför allt hade ABF och Sensus granskats. De stora studieförbunden är folkrörelser som då de bildades, men också hybridiserade organisationskluster, dit fler organisationer och företag anslutit sig på vägen. Man förhåller sig hela tiden till effektivitet, anpassar sin verksamhet utifrån de statliga bidragsregler som finns, samt arbetar allt mer marknadsorienterat. Flera spetsiga frågor ställdes kring varför studieförbunden fortfaranade är folkbildning och inte företag mm. Givetvis förekom resonemang kring att Lidingö inte har kommunala bidrag till studiecirklar, vilket även Lund överväger för närvarande. Självklart ska varje krona som skattebetalarna lägger värderas i relation till vilken nytta eller mening den ger.
Alla studieförbund förväntas vara något annat än statlig eller kommersiell verksamhet. Samtidigt förväntas de stå för varsin unik ideologisk grund.  Där är medlemsorganisationerna tydliga resurser.

Intressant var biten om vilken nytta och vilket mervärde cirklarna ger deltagarna. Mötet är ett samtal där deltagarna omformulerar, faller varandra i talet och flikar in passusar i resonemanget. Lärandet i cirkeln utvecklas under samtalet, som sker i offentlighetens ljus på ett annat sätt än det privata samtalet.

Jag ska läsa boken, men väntar bara på Sveriges motsvarighet till Putnam, som visar på att de osynliga trådar föreningslivet i norra Italien skapar ger ett mervärde för ett demokratiskt, okorrupt samhälle. Nätverk skapar trygghet och stärker individer. Något att mäta i kommande trygghetsmätningar?

Klassiskt i folkbildningssammanhang är väl att träffa en massa gamla bekanta, från just andra folkbildningssammanhang. Vad sägs om en annan cirkeldeltagare från teaterkurs hos Studiefrämjandet 1993, en annan medlem i den lokal församlingen av Svenska kyrkan, en kvinna som också var aktiv i föreningslivets tjejprojekt, en man som jag bjöd in till en förbundskurs i Vi Unga om hur ungdomsorganisationer kan opinionsbilda gentemot kommuner, samt en pappa i föräldragruppen. Personer som jag inte hade känt om jag inte deltagit i föreningsliv eller cirkelverksamhet, utom då föräldragruppen som arrangerades av det offentliga.